Varje dag får man en behandling av något slag. Det ingår i priset och är jättespännande. Ankomst- och avresedag anses man har fullt upp med annat, men övriga dagar får man therapy av fina nepalesiska Diksha.
Min första therapy day fick jag helkroppsmassage. Jag är fortfarande inte på det klara om det var en Ayurvedic eller Acupressure Massage. Men oljig var den, flickan har hårda nypor och jag blev riktigt avslappnad. Det var lite kallt i det lilla rummet med stenväggar och efteråt satte jag mig i solen för att njuta av värmen. Jag vaknade av att jag höll på att ramla ur trädgårdsstolen.
Dag två skulle jag få Shirodbara Massage, en sorts oil treatment talade hon om för mig. Den sades också vara mycket bra för välbefinnandet. Döm om min förvåning när jag fick lägga mig, med kläderna på, under en kruka som hängde i taket och flickan började kleta med något i ansiktet på mig. Olja. OMG. Ni vet; mitt hår … mina kläder … Men så tänkte jag att jag är här för att relaxa och inte hetsa upp mig, så nu får jag lov att gilla läget.
Efter någon slags kladdig ansiktsmassage började krukan i luften att droppa varm olja i pannan på mig. Nej! Vad är det här? Fy, så obehagligt. Jag försökte krypa nedåt i bädden för att komma undan det äckliga men Diksha följde efter med krukan.
Hm – gilla läget, var det visst.
Och det tog aldrig slut. Så fort oljan började kallna hällde hon i ny, varm och det droppande eländet fortsatte. Det blev faktiskt mer och mer irriterande för varje droppe och det var bara för den lilla söta flickans skull jag log och låg kvar. Annars har jag rest mig upp och gått för länge sedan.
Jag tror lukten var det värsta. Förmodligen var det vanlig matolja, som jag upplever doftar speciellt här i Nepal. Men när jag fick den hälld över mig tyckte jag det luktade ostädad fritös. Snacka om att jag kände mig som en övergödd pommes frites innan jag var klar.
När hon sa att det var strax finished blev jag överlycklig, bara för att strax därefter nästan explodera när hon hällde resten av innehållet i kastrullen rakt i huvudet på mig och masserade in.
Helvete – jag har inte schampo med mig så det räcker.
Hon kramade ur ett par deciliter olja ur håret och satte upp resten med en snodd.
Menar du att jag ska gå så här?
Ja, log hon glatt. Du kan tvätta håret om två timmar.
Har du möjligen hårschampo också?
Nej, det hade sötnosen inte.
Okej, gilla läget. Le stort, dra en handduk över huvudet, Danyabadh/Tack så mycket och raka vägen upp till rummet.


Strax därpå var det lunch och jag kände mig aningen obekväm med olja i håret och en handduk om axlarna för att skydda kläderna, men det var ingen som brydde sig nämnvärt. Man är van på sådana här ställen.
En av de andra yogalärarna som åt med oss berättade att hon fått samma massage ett par gånger och inte gillat den. Hon sade också att oljedroppet i pannan är för tredje ögat. Att höra henne säga att hon inte gillade Shirodbara fick mig att känna mig bättre till mods. Man behöver alltså inte gilla allting, man får tycka att det är skit och elände, bara man provar på det en gång. Skönt att höra. Och jag tänkte som så – att förmodligen var mitt tredje öga i skriande behov av en oljemassage eftersom jag reagerade så starkt … 😉
Tredje dagens behandling var betydligt mer spännande. Steambath. Ångbad. Det har jag aldrig provat. Visserligen avskyr jag att basta, jag gillar inte att svettas överhuvudtaget (förmodligen för att jag har så lätt för det), men jag ville prova även det när jag nu är här.
Döm om min förvåning när Diksha öppnade något som liknade ett klumpigt köksskåp och bad mig ta av alla kläder och krypa in. Huvudet trixar man in i något som liknar en stupstock.

Hon öppnade varenda ångventil i hela Nepal och något väldoftande strömmade ut över min kropp. Jag blev uppmanad att massera och knåda överallt där jag kom åt. Jag satt där i cirka tjugo minuter och efter tio kom flickan med en handduk med kallt vatten som hon lade på mitt huvud. Det var nog bra det. Fem minuter senare bad jag henne kyla ner mig igen och sedan försökte jag njuta tiden som var kvar.
Medan jag masserade min ång- och svettblöta kropp enligt Dikshas instruktioner hade vi en trevlig pratstund. Flickan är 24 år och bor i Thamel, hon har alltså en bra bit till jobbet. Hon har redan problem med ryggen, att massera är ett tufft jobb och jag antar att de inte är anslutna till någon företagshälsovård här.
När jag fick kliva ur mitt ångbad gick jag till den primitiva duschen och blev översköljd av kallt vatten.
Innan jag gick gav jag flickan dricks och en jättefin vit pälsväst jag fått av en vän hemma i Sundsvall att ge bort. Diksha blev jätteglad och sade att den blir skön när det blir vinter. Ingen här tjänar speciellt mycket och behovet är alltid stort. Av det mesta.
Så – en timme senare sitter jag nu på rummet, avkyld och ombytt och skriver detta blogginlägg medan jag väntar på ytterligare en delikat lunch.

www.aynsley.se