Livet på Solbygården – Det nya livet

Det har uppkommit en del nya ord detta märkliga nådens år 2020. De allra flesta har med den rådande situationen att göra. Ett ord jag själv starkt förknippar med detta år är ‘normalisering‘.

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen kommit hem från en underbar pilgrimsresa i Nepal.

Oj, så tacksam jag är idag att jag unnade mig de två veckorna!

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen börjat på ett nytt uppdrag och flyttat till något som måste betecknas som vår drömbostad. Fler roliga saker som bådade gott för framtiden inträffade, men de är mer privata.

Idag finns inte på kartan att åka till Nepal på förmodligen flera år och när jag utför mina uppdrag är det på armslängd avstånd och med visir på. Vår bostad är jag (och maken) så glada över, det är vår fristad och den plats vi hela tiden vill återvända till.

Till viss del lever jag som i Nepal – går inte utanför dörren utan munskydd och handsprit i handväskan, undviker att komma medmänniskor alltför nära då jag inte vet vad de bär på (löss och parasiter kontra virus). Spritar händer, bestick och föremål och tar mig aldrig i ansiktet.

Jag har så oerhört svårt att ta in det, att detta numer är ett normaliserat tillstånd här hemma, i Sverige. Och så snabbt det har gått!

Det sociala livet skjuts hela tiden på. Jag ser många som roar sig med AW, fikadejt med vännerna etc via nätet, men jag har väl kanske inte den typen av vänner. Däremot har jag – motvilligt, men nödd och tvungen – börjat en yogakurs online, Yoga by Lina. Varje lektion jag bokar och betalar för får jag även en länk till, så jag kan ”kursa” i ytterligare sju dagar. Jag har deltagit i flera möten och styrelsemöten via Zoom och igår var jag och maken på snabbvisit i Svalbard, med Hurtigruten.

Härliga exempel på företagsamma människor som ställer om livet, inte ställer in.

Jag är också med online. Vängåvans Bokhandel har lagt ut en video med julbokstips.

Och – jag måste erkänna. Detta ‘Zoomande’ och ‘online-ande’ är inte bara av ondo. Det är faktiskt ganska skönt att slippa gå ut i grårusket och köra bil i halkan. Nej, jag rullar bara ut yogamattan i vardagsrumsvärmen eller plockar fram lite snacks till Svalbard-bion och njuter.

Nu, mina vänner, ska jag njuta av eld i vedspisen, tända ljus och nykokat kaffe en stund. Sedan ska jag förbereda mig för ett nytt och spännande uppdrag jag ska göra idag. Självklart med munskydd och handsprit i handväskan och visir på.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Skallebank

Det har vatt en jobbig natt, varm och rik på konstiga drömmar. När jag vaknade för tredje gången hade jag huvudvärk, fjärde och femte likaså. Jag lyckades somna om och vaknade strax efter åtta, gick upp och fixade dagens matlåda och tände i vedspisen för att koka kaffe.

Det är fullkomligt underbart att ha en vedspis i köket.

När jag satte mig i soffhörnet för att inta morronkaffet kände jag att det här kommer inte att fungera. Man kan inte jobba när man har skallebank så man mår illa. Innan någon blir orolig vill jag meddela att jag starkt gissar på syrebrist. Jag har känt av nacken ett tag och har lyft ett par ganska tunga kartonger. Förmodligen något som låg lite i kläm. Jag meddelade kollegorna att idag måste bli en arbetsfri dag för mig och började med att stretcha lite lätt. Det kändes som om det bästa skulle vara att röra mig.

En lång promenad satte i gång syreförbrukningen ordentligt och när jag kom hem käkade jag frukost med smoothie, macka med maskrosmarmelad och mer kaffe. Visst är det gott med fika när man varit ute i grårugget?!

Jag fortsatte att hålla igång även inomhus, tog reda på kryddväxter jag haft på tork och äpplen som hotade att förfaras. En stund senare låg tre ollor med äppelringar i torkmaskinen för att förvandlas till framtida chips eller ämne till kräm, kanske. 

Ikväll ska jag på yinyoga och ska be läraren om bra övningar för att stärka nackmusklerna. Jag har kapitulerat och anmält mig till yogakurs online, via Zoom, hos Yoga by Lina. Jag har köpt klippkort och i tjugo veckor framöver är det tänkt jag ska stärka kropp och själ.

Förresten passade jag på att städa de två nedersta hyllorna i vårt stora skafferi, där vi placerar allt sådant man inte vet vad man ska göra av. Jag gjorde en del fynd, vill jag lova.

Bubbel och glögg – ikväll blir det party! Nejdå, skämtar bara. Det har varit nog med skallebank det här dygnet 🙂

Nu börjar det gå till sig, lite ”döven” bara, jag ska passa på att skriva en timme innan gubben kommer hem från jobbet. Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – ‘durredurregnuttgnöl’

Jag är periodare. Det är mycket allt eller inget i mitt liv och när det blir för rörigt tenderar det mesta att bli inget. Men nu har jag hittat tillbaka till bloggen och ska försöka vara den trogen, dela tankar, funderingar och våndor med mina härliga följare som ger mig så mycket. ‘Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket’ – Arjas underbara text far ofta genom mitt röriga huvud.

Rörigt, sade jag. Det är ganska lugnt i själva livet, dagarna lunkar på, det är tankarna som är jobbiga. Värst är det om natten, sisådär mellan midnatt och klockan fem. ‘Det blir alltid värre framåt natten durredurreduttgnöl” – du minns väl Mellon där Björn Skifs tappade texten?! Hur som helst, då är det väldigt mycket av allt – oro, ältande, funderingar, missnöje och rädslor.

Ibland tänker jag, ‘skit i det, jag kan sova hela förmiddagen’. Men se, nej det går inte. Då går jag miste om min heliga morgonstund: En mugg kaffe i bästa soffan med meditation eller affirmationer i lurarna, i fåtöljen medan jag målar i min mindfulnessbok eller framför datorn med en text. Det är då jag laddar. Inför dagen, inför veckan och framtiden. Och detta är anledningen till att jag sedan flera år försöker undvika jobb och tider att passa före klockan 10. Lyxigt kan tyckas, men det är upp till mig att ta igen timmarna senare, när andra är lediga för dagen.

Det är inte bara på nätterna det är mycket, även dagtid florerar ett oändligt antal tankar och funderingar. Skillnaden är att i dagsljus är det så mycket lättare att styra tankar och känslor. Och svärtan om natten försvinner ju oftast när solen går upp, vad var egentligen problemet? Dagtid gör jag mitt bästa för att hylla tacksamheten. Ibland fallerar jag, visst, blir irriterad eller ledsen på dumheter och dumskallar, men jag gör så gott jag kan.

Idag är jag tacksam över tända ljus till morronkaffet, att jag har förmånen att fylla frysboxen med bra mat, att kalendern för första gången i år är fulltecknad kommande månad, att min bok blivit så väldigt omtyckt och att beställningarna fortsätter trilla in, att jag unnat mig en yogakurs (via Zoom, MEN jag slipper faktiskt gå ut i vintermörkret), att det snart är jul och att få använda min ‘spisskrok’. Varje morgon eldar jag i vedspisen och en ‘spisskrok’ är oumbärlig.

Jag tror jag struntar i ‘durredurregnuttgnöl’ och kör en Arja istället. Det är fantastiskt fin text och låten står sig . Allt gott tills vi hörs igen, kära ni.

 

www.aynsley.se