Trettio dagar mot toppen – dag 28

Dag tjugoåtta – avskedets dag.

Tidig morgon åkte vi sträckan Ljusdal – Gävle för att Nimi skulle hinna med tåget till Arlanda, med vidarebefordran till vänner i Oslo. Hon stannade nämligen inte hela tiden hos mig och oss. Två av månadens fyra veckor reste hon runt och hälsade på vänner och bekanta.

SAM_3939

Det mesta av packningen var klar, men det tog ändå lite tid att få ner det sista i väskorna. Och så skulle hon ju ställas i ordning själv också, flickebarnet.

SAM_3942

För andra gången i sitt liv skulle hon åka tåg, men denna gång alldeles ensam. Jag upprepade mina väldans goda råd om att vara rädd om tågbiljetten, eftersom den också var hennes biljett in på flygplatsen.

12743801_1190184354325835_717125286609298147_n

Jag fick en avskedssjal och sedan var hon borta. Bye, bye!

SAM_3943

Så stod jag ensam kvar på perrongen, kvar i stan. Jag medger att det kändes lite märkligt. Under två intensiva veckor visade jag min lillasyster från andra sidan jordklotet vårt liv här hemma i Sverige. Vi har försökt göra vardagssaker för att hon ska få ett hum om hur vi lever, men självklart är det så att det blir oerhört komprimerat. Vi ville ju hinna så mycket som möjligt.

DSC00529

Jag har funderat en del på hur hon kan tänkas uppleva oss. Jag tror det är lite så här – för det mesta på väg någonstans.

DSC00532

DSC00743

Eller möjligen – ständigt på jakt efter käk?

DSC00534

DSC00904

Vad tyckte hon om vårt land då? Jag vet att hon gillade värmen inomhus, att slippa ha ytterkläder på sig. Nimi älskade vårt vinterlandskap, med sol, strand och snö. Hon fnissade förtjust medan hon strödde riven ost över den hemmagjorda pizzan (hon berättade att hon ätit pizza ett par gånger i Kathmandu förut) och hon knäppte kort på den bakade potatisen inlindad i folie. Getost var uppenbarligen ingen höjdare, men det var däremot dagskryssningen vi gjorde med Eckerölinjen.

Nu är hon hemma i Kathmandu igen, två veckor sedan jag vinkade av henne på tåget. Det känns lite som att ha visat en dotter livet. Mitt liv. Hon gillade det, men saknade bergen. Hennes Facebookstatus i går var ”Home, sweet home”.

Själv tappade jag gnistan sedan Arlandatåget rullat iväg. Jag strosade hemåt och hade många planer för kvällen. Av dem blev intet, endast middag.

SAM_3945

Jag fortsätter på den inslagna vegetariska vägen, men nu med betydligt fler fisk- och köttinslag.

Bubblan jag befunnit mig i under ett par veckors tid brast. Vardagen återvände och med den alla de saker och ting jag skjutit upp tills ”efter att hon åkt”. Den natten vaknade jag återigen med hopbitna käkar och panik i magen. Pliiis Universum – hjälp mig nu!

 

 

 

Ajj La Vjoo

 

 

 

 

Kathmandu – dag ett

Vi har hyfsat internet på hotellet. När jag var här i oktober var det i stort sett omöjligt att få iväg ett blogginlägg. Nu går det lite bättre, men jag ligger ohjälpligt efter. Inte gör det något – jag är ju inte här för att skriva så jag gör som vanligt, publicerar de sista inläggen i Sverige.

CIMG8139

Vädret är sisådär. Kvällar och nätter några plusgrader, dagtid har vi oftast solsken och 15 – 20 grader varmt. Hotellpersonalen känner väl igen oss vid det här laget och vi känner oss välkomna. Vi får superduperfrukost – vad sägs om yoghurt med färsk frukt, spicy masalaomelett, kaffe och croissant?

Det var sen fredagkväll när vi landade. Viseringen gick hyfsat snabbt, men vi fick vänta länge på väskorna. När vi väl kom ut ur flygplatsbyggnaden stod våra två förbeställda bilar där. En chaffis packade in bagaget och den andra packade in oss. Tio – femton minuter senare var vi på hotellet. Eftersom jag är stammis här nu blev vi uppgraderade, från vår sista minuten-bokning på booking dot com till största bästa rummet med utsikt över trädgården.

SAM_2927

Lördag morgon sov vi länge, åt frukost i lugn och ro och gjorde sedan upp planer för kommande vecka.

SAM_2725

Min syster och vän Nymy samt vår taxichaffis Nabaraj kom och gjorde oss sällskap vid kaffebordet och kalendern.

12661775_10205238260025262_8800757759361264609_n

Nabaraj ringde ett par samtal (på nepalesiska) för att boka ett par kommande aktiviteter. Sedan var det äntligen dags för en av resans höjdpunkter – att träffa de inte längre så små liven på ”mitt” barnhem, stället där jag var volontär för fyra år sedan.

SAM_2731

På vägen dit stannade vi – såklart – och köpte några kilo frukt.

CIMG8146

Tänk så stora de blivit. Det är bara tre månader sedan jag besökte dem senast, men de växer så det knakar. En av flickorna kände jag faktiskt nästan inte igen.

49k

Lilla Renouka, som var tunn och lätt som en liten docka för bara tre år sedan …

SAM_27532

… i dag är hon en ung dam på åtta år, lång och gänglig. Många av barnen som kommer till barnhem är undernärda, jag vet inte om hon var det, men det kan vara en förklaring.

Sedan vi hälsat på alla blev vi guidade runt i det fina växthuset.

SAM_2732

Vi såg flera olika grönsaker, men när vi frågade flickorna vad det var och de inte visste svarade de spinach eller radish. Spenat eller rädisor. Det är ofta så i Nepal – jag minns att jag var väldigt frusterad över detta när jag bodde här – jag tyckte att de ljög för mig, oavbrutet. I dag vet jag att det är så att en nepales inte gärna vill vara oartig. Så även om man inte vet så hittar man hellre på något än att säga jag vet inte.

SAM_2735Fågelskrämmor 😉

Naturligtvis var vi alla leksugna.

CIMG8154

SAM_2771

CIMG8162

SAM_2743

CIMG8165

Puh – nu måste vi ta igen oss liten innan nästa inlägg 🙂 Det kommer så snart vi har internet enough.

Ajj La Vjoo!!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg 52 En livstid

I dag har jag haft ett mycket trevligt besök. Min novellistkollega Maria Estling Vannestål från Växjö ringde på dörren och stannade ett par timmar. Vi käkade lunch – kyckling under spenattäcke – och sedan intervjuade hon mig till sin pod.

Va? Vet du inte vad en pod är? Men jistanesmej då …

Skämt åsido, det visste inte jag heller. Inte förrän i dag då Maria berättade. En pod är ett radioprogram som du lyssnar på via datorn, och när du själv vill. Det är typ SvTPlay, fast på radion.

Maria åker runt och intervjuar människor hon anser har förverkligat sina drömmar eller gjort något annorlunda. Hon mailade mig och frågade om hon fick komma på besök. Jag blev både glad och smickrad. Hm – tänk att någon tycker att jag är värd att intervjuas?

SAM_2621

Hon var nyfiken på min relation till Nepal. Jag berättade om min volontärtid på ett hem för före detta gatubarn. De tre månaderna jag vistades i Kathmandu var långa som en livstid.

10363526_10152222106848720_6763900164827736726_n

SAM_2624

I en timme pratade vi, så hon har en del att lyssna igenom, klippa och redigera. Så spännande det ska bli att lyssna på den färdiga poden!

SAM_2631Klicka här för att komma till Marias fina Facebooksida, ”Drömmen om Målajord”.

Så – klockan är mer än sängdags nu. Natti, natti, mina vänner!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Hänt i veckan

Min ambition att skriva minst 4-5 blogginlägg i veckan har spruckit, av tidsskäl. Vissa kvällar har jag bestämt mig att nu … nu ska det skrivas blogg. Men så har jag nästan somnat över datorn. Tji blogg. Men här, kära läsare och vänner, kommer ett komprimerat inlägg: Hänt i veckan. 

Mycket är det och roligt är det. I alla fall nästan hela tiden.

bild 2 (2)

I lördags, för en vecka sedan, arrangerade vi en liten nepalesisk julmarknad i vår kvarterslokal. Vi visade Nepalbilder, bjöd på glögg och pepparkakor och sålde julklappar.

bild 1 (6)

Självklart visade jag min jättefina video. Min elvaåriga kompis Emma Staaf gör en cover på Michael Jacksons Earth song och hennes mamma Jennie har gjort en fin film där hon kombinerat Emmas fina sång med mina foton. Klicka här för att lyssna på den (och se, förstås).

bild 5 (2)

Plötsligt händer det, vet ni. Oväntat besök. Och så vidare. Till vår julmarknad dök Anna upp. Fina Anna, som var volontär på samma barnhem som jag, fast ett knappt år senare. Vi har träffats ett par gånger förut, lunchat ihop och setts på radio Västernorrland, där hon jobbar. Och nu kom hon till vår julmarknad. Självklart måste vi ta ett gemensamt foto att skicka till girlsen i Kathmandu, from Mam and Mam.

bild 4 (3)

Dagen därpå var det dags för nästa julmarknad, i vackra Galtström. Det gamla järnbruket som fått renoverats efter stora översvämningen förra året.

bild 3 (1)

Kallt men kul. Kul men kallt.

bild (1)

En hel del glögg har det blivit den här på väg mot andra advent-veckan. Och pepparkakor förstås.

SAM_6842

Titta vilket maffigt paket jag fick på posten. Min första import från Nepal.

SAM_6845

Fylld med härligt, vackert och varmt hantverk vi ska sälja på vår hemsida och på julmarknader. Se vilka underbara barnmössor vi köpt från Regnbågskvinnorna i Tinchulee.

bild 1 (4)

Förresten – du vet väl att du kan köpa presentkort och ge bort i julklapp? Då kan mottagaren själv bestämma vad man vill ha från vår webshop. Presentkortet gäller hela vår verksamhet, från nepalesiskt hantverk, våra böcker, hudvård till delbetalning för flyttstädning. Klicka här.

bild 1 (3)

Och så fick jag paket igen. Från Vistaprint den här gången, där jag brukar beställa trycksaker. Jättefina pennor, bordskalendrar, bilmagneter och ett par stämplar. Bra att ha, liksom .

10271471_10200899411407947_2845494273498220625_n

Och så kom ytterligare ett paket, med trettio nya #Älskanoveller. De andra är liksom slutsålda. Nu när jag har blivit antagen även i uppföljaren vill jag såklart ha ett litet lager av ”ettan” också.

bild 2 (2)

Jag passade på att ha en liten 25-årsjubileumskampanj. Ni vet – mitt företag fyller tjugofem i år och vi firar det på olika sätt, och under ett dygn sålde jag #Älskanoveller fraktfritt. Det var några stycken som passade på. Det var smart gjort, tycker jag 😉

10636196_10152868324458288_1500674342346922421_n

Så här kommer nummer två att se ut, uppföljaren, #Älskanoveller2Ja, inte riktigt så här förstås. Detta är en symbolisk bild för den fina novellsamlingen som kommer ut efter årsskiftet.

Och när vi ändå pratar noveller och böcker. Du har väl sett den urtjusiga Bakom masken, antologin som kommer ut den 18 december? Och tre av mina noveller har blivit antagna i den!

Omslag_BM-1024x767

Ungefär så här kommer den att se ut, med ett par smärre ändringar. Den är så vacker!

bakom masken plus lug logga

Som grädde på moset kan jag berätta att samtliga fjorton novellister, tillsammans med förlaget, Whip Media AB, skänker ett väldigt stort bidrag till Läkare utan Gränser av de pengar boken förväntas dra in. Jag är jättestolt över att få vara med och bidra till detta, det ligger ju helt inom ramen för vad vi försöker göra i vårt företag – hjälpa andra, som inte har det lika bra som vi, ute i världen.

julgran beskuren

Och som den extra feta grädden, allra överst: mailet om att en långnovell, Dejting i juletid, kommer som e-novell den 19 december, alltså dagen efter.

Alltså – jag är sååå himla glad. Sååå himla glad! Minst tio av mina noveller kommer att vara utgivna inom en ettårsperiod. Om inte fler, jag har ju ytterligare några månader på mig 😉

Nej, nu pratar vi om något annat. Hänt i veckan var det visst.

SAM_6847

Något väldigt skojigt var avslutningen på vår skrivarcirkel. Några av oss träffades på en härlig italiensk restaurang och käkade gott. Och drack gott, förstås.

SAM_6848

SAM_6853

Trevligt värre, minsann! Tack bästaste Annamaya, Anita och Moa för en mysig kväll.

SAM_6862

På onsdag nästa vecka är det dags för vår Nepalkväll. Fast i Sundsvall. Närmare bestämt Spa Juniskär. Kvällen är ett samarrangemang mellan oss och Monica på Spa:t. Det är verkligen ett annorlunda arrangemang och ska bli både jätteroligt och spännande! Det blir rundvandring på spa:t, mannekänguppvisning, nepalesisk middag och tid för prat, umgänge och shopping. Två av modellerna provade kläder och accessoarer häromdagen.

SAM_6871Härliga tjejer! Och vi har ju verkligen härliga grejor, för tjejer i alla åldrar. Klicka här för att komma till vår fina hemsida.

SAM_8354-horz

I dagsläget (6 december) finns ett par platser kvar. Gå in på vår evenemangssida på Facebook, läs mer och anmäl dig till vårt fina arrangemang!

Ja, vad har hänt mer den här veckan? Jo, jag var på vår fina bokhandel i går, Vängåvan. De har julfestival och vi var fyra författare där för att prata böcker, sälja böcker och signera böcker. En mycket trevlig tillställning, må jag säga.

BOKHANDELN

SAM_6860

Mycket folk var det, som vanligt. Hm, det är faktiskt andra gången på bara ett par veckor jag är där och signerar novellsamlingar. Det kan lätt bli en mycket god vana detta, hörni.

CAM01036

Självklart ville vi posera med knodden himself – allas vår Lennart Bergström.

Ja, och i dag har jag varit ute i gästrikeskogarna och jobbat. Just nu sitter jag och maken på fina Kramsta Gästgård i Järvsö. Vi ska strax gå ner och äta deras härliga julbord och sen blir det sängsängsovasäng för i morgon förstår ni, då ska vi upp i ottan för att vara med på den fina julmarknaden på Stene Gård i Järvsö.

Vi ses där! Kram från oss.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Fjorton glada tjejer …

Det kan verka som om allt är bara elände i Nepal, men så är det naturligtvis inte. Verkligen inte! Ett stort glädjeämne är förstås tjejerna på barnhemmet som Föreningen för Gatubarn i Nepal driver. Dels flickorna själva, för det mesta glada och sprudlande, dels att man faktiskt räddat några barn ur fattigdom, misär och framtida trafficking.

I nuläget härbärgerar man fjorton flickor inklusive husfruns dotter. Det gamla huset har de egentligen växt ur för länge sen och för bara några dagar sen flyttade de in i ett alldeles nytt, i fyra våningar. Gissa om de är glada och exalterade.

SAM_6285

Husfrun har fått ett stort, fint kök med en sprillans ny spis. Med fläkt.

SAM_6286

Lite flyttrörigt är det allt. Men det ordnar sig nog snart. I Nepal har man inte så många saker som vi, det är enklare att flytta på så vis. Dessutom har man rensat ordentligt i förråden och gett bort en massa saker, både kläder och leksaker, till grannbarnen i Uttar Bahini som har det mycket sämre ställt. ”Våra” tjejer tyckte det var självklart att dela med sig. Härlig inställning!

SAM_6313Utsikten måste beundras, fält, skogar och berg.

SAM_6295

Samt en och annan gata. Det är ett jättebra område, flickorna har bara ett par hundra meter till skolan dessutom. Det enda negativa verkar vara luften. Det märks att det är fler grannar. De kvällar jag varit där har människor runt omkring eldat och luften är skarp att andas in.

SAM_6317

Här kan man hänga kläder. Det är lite skillnad mot för tre år sen, när flickorna låg på knä på stengolv och tvålade in kläder med tvättvål och sköljde i iskallt vatten. Sen hängdes kläderna över buskar, stenar och murar och fick självtorka. I dag har man tvättmaskin och förhoppningsvis är det de vuxna som drar tyngsta lasset vad gäller tvätten.

SAM_6321

Allra högst upp tronar vattentanken.

SAM_6334

SAM_6253

Idel Bollywoodstars finns här … 🙂

SAM_6260

Känns munderingen igen? Jajamensan, Mams röda toppy och solglasögon gillas.

SAM_6255

SAM_6266

SAM_6257

Lite dans förgyller livet. De här flickorna dansar mycket. Och ofta.

SAM_6273Sabina försöker sätta fötterna bakom nacken.

SAM_6276

Kommer ni ihåg den här tomten då? Ja, inte lilla Renouka, utan (den fula … ) trädgårdstomten? Den heter Gottfrid Kloker och kommer ursprungligen från Radio Gävleborg. För några år sen åkte Gottfrid runt och pryade hos olika företag runt om i länet, bland annat min städfirma i Hälsingland. När mamma och jag sen ordnade alternativt jul för gamla och ensamma i Ljusdal, lät radion Gottfrid komma och vara hedersgäst. Och när jag åkte till Nepal som volontär, december 2011, skickade de med mig tomten. Gottfrid är alltså nepales nu för tiden. Och i samband med flytten har han dammats av igen, hyfsat hel och ren.

SAM_6369

SAM_6376

Just den här dagen var vi massor med svenskar på plats. Det var tjejernas första lördag i nya hemmet. Vi hade såklart med oss flyttpresenter; flickorna hade fullt upp med nya kläder, mjukisdjur, åtta ton lego, bollar och andra sportprylar, stickade strumpor, hårtofsar och ballonger, pussel, duschkrämer och pysselblock.

SAM_6399

SAM_6392

SAM_6420

SAM_6330

SAM_6326

SAM_6415

SAM_6327

SAM_6401

Aliza är så lycklig över att hennes faddermamma är på besök. Här bygger de pussel tillsammans.

SAM_6410

SAM_6416

Det kan tyckas de blir bortskämda när de få så mycket presenter och många leksaker av oss turister. Men de är glada och tacksamma över allt.

Härliga ungar! Ajj La Vjoo! 

(Förresten – de ”ursprungliga” kidsen, de som var där för tre år sen, när jag jobbade som volontär, har skrivit God Jul-hälsningar till er som beställt. Jag hör av mig när jag kommer hem och hör hur vi levererar era böcker.

Vill du också köpa en fin julklapp? Min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal, säljs just nu i samarbete med Föreningen för Gatubarn i Nepal. För 225 kronor får du, förutom boken, ett fint Ajj La Vjoo-vykort, en presentpåse från Nepal plus en personlig hälsning från barnhemsflickorna! Av försäljningspriset går 25 kronor till föreningens speciella konto till högre utbildning för barnen.

Maila mig för beställning:

super-carina@hotmail.com)

 

 

www.aynsley.se