En skön mellandag, i flera bemärkelser. En helt vanlig vardag mellan jul och nyår. En dag mittemellan storhelgernas febrila aktiviteter. Då promenerade vi ner till stan. Gävle stad. Egentligen skulle vi ha åkt längdskidor, det bestämde vi för länge sedan, att börja träna och åka skidor i mellandagarna. Men är det tio minus så är det. Eller femton. Inte så skönt, liksom. Speciellt inte eftersom vi båda är lite småsnoriga och kämpar emot eventuell kommande förkylning.
Efter en gofrulle (ägg- och ansjovismacka på hembakat rågbröd) på finaste Café Bogården tog vi en kylslagen promenad in till centrum.
Jämsides med Gallerian Nian behövde jag värma fötterna. Eller tina upp de djupfrysta småklumparna, så vi knatade runt lite i butikerna en stund. 
Wow! Fyller jag snart 53 bast utan att någonsin ha ägt en muffinsmaskin? Kan det vara sant. MåsteHaAnnarsDörJag. Not
Däremot köpte vi några goda praliner hos Gefle Chocolaterie innan det var dags att bege sig ut i kylan igen.
Och maken hittade en skylt. Såklart.
Så gick vi in till den trevliga restaurangen på Norra Rådmansgatan 8C; Gävligt Gott. De har köpt in en del av vårt hantverk från Nepal.
Risväskor och ryggsäckar, bland annat.
Visst är de fina.
Gott käk har de också. Men den här dagen skulle vi inte käka där. Nej, maken hade gett mig en riktigt god trerätters middag i julklapp och den skulle vi avnjuta på nya restaurangen Sarahs. De annonserar mycket på Facebook och använder sig tydligen av lokala råvaror, så den var vi riktigt nyfikna på.
Vi hann kika på tatueringar och solresor. Dock utan att köpa någondera.
Ja, ja, det var du som sade det …
När vi kom upp till söder visade det sig att Sarahs inte öppnar förrän klockan sjutton. Så vi gick till bowling- och biljardrestaurangen Interpool och fördrev 45 minuter. Och vet ni, när vi kom tillbaka till den utvalda restaurangen, ett par minuter över sjutton, så var där ett par personal i köket och en kille bar omkring på dammsugare. Tre gånger försökte vi få personalens uppmärksamhet, under tio minuters tid, för att fråga om de hade öppet eller ej. Skylten sade 17.00 och inga andra uppgifter fanns om motsatsen. Till slut tittade dammsugarkillen upp och såg oss, men ingen reaktion.
Självklart gick vi därifrån: Och kommer med största sannolikhet aldrig att gå tillbaka. Istället gick vi ner till stan och landade på Helt Enkelt, den gamla krogen på Norra Kungsgatan.
Nu då – får vi äntligen middag någon gång idag?
Jorå, oj vad vi åt. Och jäsicken så gott det var! Jag har käkat på Helt Enkelt många gånger och aldrig någonsin tyckt det är en förstklassig krog på något sätt, men igår var det det. Mina kalvfärsbiffar smälte i munnen, för att inte tala om potatispurén. När vi hade sådan tur med maten så tar vi en dessert också, tyckte vi. Sagt och gjort – hit med menyn, tack.
Ostbricka med getostbrulee … Någon som hört talas om det? Inte jag, men nu vet jag. Vojne, så gott det var. Get- och fårost, marmelader och härliga kex. Det enda som var synd med den här middagen var att vi skulle vi ha beställt ett riktigt bra vin till den förstklassiga middagen.
Tack Helt Enkelt – we´ll be back.
Väl hemma igen blev det en tidig kväll, vi skulle nämligen upp ganska tidigt dagen därpå och packa. Jodå …