Jag fortsätter att fundera över livets mysterier.

Det bara poppar upp ting, företeelser och händelser i min förvirrade hjärna.

Som … köpinnar, varuavskiljare – kalla dem vad du vill. Senast jag handlade hade jag ingen lust att tränga mig bland andra kunder för att hämta min pinne hos kassörskan. Jag hojtade i stället, snällt och vänligt ”Kan du vara gullig att skicka ner pinnarna så vi når dem”. Svaret från kassa personalen (jodå, särskrivningen gjordes medvetet) fick mig att baxna och jag gav omedelbart upp: ”Inte orkar väl jag skjuta den ända dit”. Hon lade försynt ner nästa pinne i högen bland andra. Bredvid sig. (Det finns faktiskt ett helt blogginlägg om detta oerhörda irritationsämne – klicka här) En gåta varför de överhuvudtaget finns när det uppenbarligen inte är meningen att de ska användas?

Fler mysterier:

VARFÖR kan man inte mixa varma saker?

HUR kan någon överhuvudtaget överväga att sätta sig i denna tingest?

Största gåtan av dem alla: och HUR tänkte JAG när jag satte mig i en vagn här?

KAN man äta denna?

BOR tomten här, i Köpenhamn?

HUR hamnade Super-Woman på min gräsmatta?

VAD eller VEM döljer sig i lådan?

Tåget! Jag får inte glömma tåget. Eller för den delen bussen. Jag är pendlare, har varit i många år. Det är för mig en evinnerlig gåta varför jag ska tvingas dela säte med andra människor när jag betalat för en egen sittplatsbiljett.

Ja, om jag inte är i Nepal då förstås, där förutsätts man knö ihop sig.

Men inte här hemma – så håll dig på din egen plats! Behöver du bre ut dig så köp två biljetter då – men flytta ditt lår, din armbåge och tidning från min plats. På min biljett står inget om ”delat säte” – så kan vi please lösa den här gåtan tillsammans? För allas trevnad?

VARFÖR vill inte maken bära den här mössan?

VARFÖR unnar vi oss inte oftare en hallon-chilidrink på livets översta våning?

HUR hamnade Musse Pigg på botten av toarullen?

VARFÖR hittar jag inte såna här kreativa lösningar lite oftare?

VAR finns den här snyggkjolen? Med vänlig hälsning, Tappat Bort

VARIFRÅN kommer alla monster? De under sängen, på film och de på två ben?

VARFÖR är jag inte alltid så här glad?

HUR kan man bli så in i bängen full?

VARFÖR dör så många barn ifrån oss?

VEM har nallat av hjärtat?

Muuu

VAR finns mitt lilla hus i skogen? Och NÄR får jag flytta dit?

HUR kan det bli så här vackert?

VART i hela fridens dar leder den här vägen? Någon som vågat ta reda på det?

VARFÖR visste jag inte det jag vet nu, då. Det skulle ha gjort mitt liv så mycket enklare. Och roligare.

VEM har uppfunnit de gräsliga bajamajorna? I och för sig en piece of cake att googla fram, jag tar tillbaka frågan.

VARFÖR tar jag inte för mig mer? Dansar oftare på Livets Scen?

VARFÖR älskar jag denne man? Men det är ganska uppenbart, eller hur? (Ja, den till vänster, alltså. Eller höger, beror på var man själv befinner sig.)

VARFÖR äter jag inte hallon varje dag?

Slutligen min knäckfråga, den jag knappt vågar ställa – VART är jag på väg?

Tio poäng till den som först ger rätt svar. Ytterligare tio om du mailar ditt tips till mig – för själv har jag ingen aning.

www.aynsley.se