Tacksamhet är ett ofta återkommande ämne i mitt liv, mina tankar och blogginlägg. Det är ett så viktigt ord. Förresten, inte bara ord, även i tanke och handling. Någon klok lär ha sagt ‘Att känna tacksamhet och inte uttrycka den, är som att slå in ett paket och inte ge det’.
Jag tackar ofta Universum för braiga saker och företeelser. Även när något emellanåt går snett kan jag säga ett ödmjukt tack för att det ändå gick så pass bra. Det kunde ha varit värre. Ja, du kanske förstår hur jag menar. Och jo, jag vet att det finns de som tycker jag kan vara lite larvig med mina ‘tack Universum’, men det är verkligen äkta menat, ingen klyscha.
Min övertygelse är att världen skulle se ganska mycket bättre ut om vi alla hängav oss åt tacksamhet då och då. Inget är så bra att det inte kan bli bättre, men allt skulle kunna vara sämre. Idag är jag tacksam över den otroligt vackra amaryllis jag köpte för några veckor sedan av min favvo-torghandlare i Gävle (har handlat av honom sedan jag flyttade dit -98, men nu hotar han att gå i pension). Den blommar så vackert och gör sig så fint tillsammans med de enorma och tunga ljusstakar jag köpte på Korså Bruk i höstas och som blir ännu snyggare med de röda ljus bästa grannen köpte till mig på IKEA igår. Tack Universum!
I morse tände jag i vedspisen. Eld är så vacker, så mystisk och ger värme på många vis. Har jag sagt hur tacksam jag är över att vi har en fungerande vedspis i vårt kök? Jaså, ja, då behöver jag inte säga det igen.
Just idag behövde jag tröst och styrka, livet har visat hur blixtsnabbt det kan ändras. Jag var ledsen och orolig, men minuterna efteråt fick jag ett glädjande besked och mina tankar kunde ännu en gång byta riktning. Ett innerligt tack, Universum!