Frukosten den här dagen intogs på IHOP, en av de otaliga frukostrestaurangerna som radar upp sig längs med gatorna. 
Läckert som vanligt, med pannkakor, bacon och ägg etc. Den här gången var jag våghalsig nog att prova en kalkonmacka med avocado, ägg och ostsås.
Resten av dagen var vikt till stranden. Men inte vilken strand som helst – nej, The Beach.
Virginia Beach är en stor stad på USA:s östkust som härbärgerar drygt en och en halv miljon invånare.
Här, vid the oceanfront mot Atlanten, ligger världens sjunde största sandstrand, femtio kilometer lång.
Stranden var långt ifrån fullbelagd trots att det är mitt i högsäsongen. Inte gjorde det oss något. Vi hittade utan problem solstolar och parasoller till oss alla fyra. Det var en molnig dag, vilket vi nog ska tacka vädergudarna för. Annars har vi inte kunnat ligga där i flera timmar utan att bränna sönder oss.
Underbar sand och härliga vågor.
Liiiite kallt i vattnet var det. Tyckte vissa 😉
När molnen försvann blev det för hett att ligga i gassande sol, så vi tog oss en promenad på boulevarden i stället.
Vi träffade en norsk kvinna.
Här står hon och blickar ut över Atlanten. 
The Norwegian lady är ett minnesmärke över de norska män och kvinnor som förlist i Atlanten. En kopia finns i vänorten Moss, Norge. Damerna är alltså systrar.
Här i Virginia Beach skulle jag kunna stanna länge. Väldigt länge. Men allt har en ände, så även underbara saker. Det är kanske lika bra det, så de får förbli underbara i minnet?
Lite sightseeing i staden innan vi åker tillbaka hem till Stafford.
Titta noga på den här vägskylten. Fotot är taget i bilen och inte helt skarpt, men det är alltså överkryssade eder. Det är förbjudet att svära på den här gatstumpen. Där står fem skyltar på rad …
Tack för i dag, Universum och Värdfolk.
Wii La Vjoo …