Jag är periodare. Det är mycket allt eller inget i mitt liv och när det blir för rörigt tenderar det mesta att bli inget. Men nu har jag hittat tillbaka till bloggen och ska försöka vara den trogen, dela tankar, funderingar och våndor med mina härliga följare som ger mig så mycket. ‘Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket’ – Arjas underbara text far ofta genom mitt röriga huvud.
Rörigt, sade jag. Det är ganska lugnt i själva livet, dagarna lunkar på, det är tankarna som är jobbiga. Värst är det om natten, sisådär mellan midnatt och klockan fem. ‘Det blir alltid värre framåt natten durredurreduttgnöl” – du minns väl Mellon där Björn Skifs tappade texten?! Hur som helst, då är det väldigt mycket av allt – oro, ältande, funderingar, missnöje och rädslor.
Ibland tänker jag, ‘skit i det, jag kan sova hela förmiddagen’. Men se, nej det går inte. Då går jag miste om min heliga morgonstund: En mugg kaffe i bästa soffan med meditation eller affirmationer i lurarna, i fåtöljen medan jag målar i min mindfulnessbok eller framför datorn med en text. Det är då jag laddar. Inför dagen, inför veckan och framtiden. Och detta är anledningen till att jag sedan flera år försöker undvika jobb och tider att passa före klockan 10. Lyxigt kan tyckas, men det är upp till mig att ta igen timmarna senare, när andra är lediga för dagen.
Det är inte bara på nätterna det är mycket, även dagtid florerar ett oändligt antal tankar och funderingar. Skillnaden är att i dagsljus är det så mycket lättare att styra tankar och känslor. Och svärtan om natten försvinner ju oftast när solen går upp, vad var egentligen problemet? Dagtid gör jag mitt bästa för att hylla tacksamheten. Ibland fallerar jag, visst, blir irriterad eller ledsen på dumheter och dumskallar, men jag gör så gott jag kan.
Idag är jag tacksam över tända ljus till morronkaffet, att jag har förmånen att fylla frysboxen med bra mat, att kalendern för första gången i år är fulltecknad kommande månad, att min bok blivit så väldigt omtyckt och att beställningarna fortsätter trilla in, att jag unnat mig en yogakurs (via Zoom, MEN jag slipper faktiskt gå ut i vintermörkret), att det snart är jul och att få använda min ‘spisskrok’. Varje morgon eldar jag i vedspisen och en ‘spisskrok’ är oumbärlig.
Jag tror jag struntar i ‘durredurregnuttgnöl’ och kör en Arja istället. Det är fantastiskt fin text och låten står sig . Allt gott tills vi hörs igen, kära ni.
Så – efter att bjudit maken på middag på Järvsbaden, det anrika gamla kurhotellet, åkte han hemåt för den kommande arbetsveckan och jag installerade mitt kvällskontor.
