Så förvånad jag blev, men så roligt det var!
Kön var lång och jag expedierade leende kund efter kund på mitt sommarjobb på Skatans fiskbutik. Jag hann knappt se på människorna, bara plocka fisk i folie och påsar, slå in belopp i kassaapparaten och dra lämpliga summor på kunders bankkort.
Då sade damen längst fram i kön Ursäkta, men får jag fråga vad du heter?
Jag heter Carina, sade jag, något förvånad.
Det var väl det jag tyckte, svarade hon vänd mot sin manliga följeslagare. Jag tyckte jag kände igen dig, du är ju författare.
Åh, någon som känner igen mig? Jag måste ha gjort avtryck någonstans? Skit i kön, jag ville självklart veta mer.
Ja, det stämmer, jag är författare. Är du också det?
Nej, svarade damen, men jag tänkte att det måste vara du, du var så lik bilderna på Facebook.
Det visade sig att vi är inte ens vänner på FB, men hon har sett mig i något sammanhang. Mer hann vi inte prata, jag måste ta hand om ytterligare tio kunder som (o-)intresserade (?) följde vår dialog.
Vem är hon? Vad har hon sett? Har hon läst något? Vad tyckte hon?
Frågor jag förmodligen aldrig får svar på, men något slags avtryck har jag uppenbarligen lämnat efter mig.
Stolt punkt nu.