Utflykt till Kitiou – eftermiddag

Postat oktober 12, 2016 av Carina Aynsley

Svara

Vi har ju så många vackra (och andra … ) bilder från detta semesterparadis.

I stekande sol promenerade vi omkring och insöp atmosfär, dofter och vackra ting.

Självklart köpte vi varsitt ljus för att tända. Det gör vi alltid i kyrkor.

Skor måste rättas till och småsten plockas ur.

Vätskebalansen måste upprätthållas och speltarmen underhållas innan promenaden kunde fortsätta.

Vi måste handla, mat och annat. Visserligen finns en pyttesupermarket i vår by, men nu skulle vi till en av de större, med ett helt annat sortiment och andra priser.

Nää, vad säger du, maken. Är det dags för middag?

Vi tyckte det var så bra på Tamal att vi beslutade oss för att käka sen lunch/tidig middag där också. Dessutom ligger det lägligt till på vägen hem. Och tjejen som jobbar där är superserviceminded, glad och trevlig. Och nu vet vi att de har supergott käk där också. Pork souvlaki och pitabröd med halloumi och tomat. Yummiee …

Utsikt över ytterligare en kyrka som vi ska besöka en annan dag.

Dags att åka hem. Ska vi ta bussen, maken? Nehej, vi går. Okej.

Ja, du har rätt. Med dagens långa, svettiga promenader i bagaget behöver vi inte gå ett steg i morgon. Bara käka och ligga platt på solstolen.

Trötta och varma tog vi ett skymningsdopp i poolen och tillbringade sedan kvällen på balkongen.

Ja, inte jag då, jag somnade gott i soffan vid åttadraget. Sleep well!

Utflykt till Kitie

Postat oktober 10, 2016 av Carina Aynsley

Svara

Tredje dagen på ön ville vi se lite mer än vår egen pool. Föregående eftermiddag träffade vi två trevliga engelska grannar som tog oss ut på sightseeing i närområdet i sin hyrbil. Så nu visste vi att vi ville se mer av grannstaden Kitie. Det går buss dit, visst, men vi ville röra på fläsket och klev upp tidigt på morgonen för att komma iväg innan solen blev alltför het.

Det tar max trettio minuter att gå, men vattenflaskan är ett måste.

I Kitie knallade vi in på Tamal, restaurang och wifi-café. Äntligen lite fungerande nät. Åtminstone så pass att jag så småningom lyckades få ut ett blogginlägg och ett par Facebookstatusar.

Frukost måste vi ha, förstås. Självklart beställde maken in en traditionell engelsk breakfast.

Och självklart påbjöd hans (ökända) skotska blod att beställa en inhemsk öl till baconet eftersom teet var så dyrt …

Efter en förmiddag med halvbra internet var det dags att upptäcka världen. Det vill säga resten av Kitie.

Det kommer mera …

Kung, kung, kung i poolen …

Postat oktober 10, 2016 av Carina Aynsley

Svara

Tidig morgon och tidigt plan. Från Arlanda mot Larnaca, Cyprus.

Som vi har längtat! Vår första utlandssemester någonsin. Om man bortser från en vecka i Prag, en weekend i London och ett antal Finlandskryssningar. Nepal räknas inte alls, det är ingen semesterresa på det viset.

En kort mellanlandning i Athen gav oss tillfälle att smaka det grekiska mousserande vinet. Inte alls illa. Den trevlige barpojken var så glad över vårt besök att han dessutom bjöd på Grissini och ytterligare en bubbelskvätt.

Ett plan, några timmar och en taxiresa senare hade vi dukat upp ett litet kvällsmål på vår nya balkong.

Den fuktiga och varma kvällsluften gav oss stora förhoppningar om en härlig och solig semme … Morgonen därpå var lite disig och efter frukost var det dags att upptäcka vårt eget närområde.

Min man är självklart är kung, kung, kung i poolen …

Så småningom begav vi oss ut på liten upptäcksfärd i omgivningarna.

Ganska omgående hittade vi en liten resort ett par gator bort där de förutom pool även har servering nästan dygnet runt.

Maken blev själaglad och måste genast testa en inhemsk öl.

Just nu har vi inte så mycket mer att rapportera, de följande två dagarna ägnade vi åt sol, bad och en massa god mat. Jag menar – vi har ju semester!

Och min man är självklart …

… Kung, kung, kung i poolen

Bästa midsommaren ever

Postat juni 25, 2016 av Carina Aynsley

Vilken underbar midsommarhelg jag har haft!

Jag jobbar ju på Skatans Rökeri och Fiskbutik i sommar. Den här veckan har jag jobbat många timmar – intensiva och benvärkande, men roliga timmar. I går, midsommarafton, såg vi inte ens ytterdörren för alla kunder, midsommarfina, glada och fisksugna människor. Men vi är ett härligt team som samarbetar bra.

Maken hämtade mig på jobbet i går kväll, midsommarafton, och vi åkte till Stöde Camping dit han varit på morgonen och rest vårt tält.

Se bara vilken utsikt från tältöppningen! Jag skulle vilja stanna här for ever.

Jag blev parkerad ute i naturen med ett glas mousserande vin medan maken fixade potatisen till kvällens fiskmiddag. Ser jag ut att ha det bra? Jajamensan, det stämmer.

Lite skivad rödlök måste man ha, sådeså.

Ett par timmar senare kom författarkollegan och kompisen Ann och hälsade på tillsammans med sina underbara ”ungar” Alva och Boris. Vi tog ett par glas midsommarvin och pratade skit tills trötta jag var tvungen att stupa i säng.

Det var underbart att vakna i morse till fågelkvitter och solgass mot tälttaket. Självklart blev det kokkaffe i morgonsol. Till det en glutenfri macka med gravlax och Sänka skepp (mitt och makens favvospel). Ett korsord hanns också med.

Midsommardagen visade sig bli en riktig gammaldags hederlig sommardag. Oj, vad vi njutit. Framåt förmiddagen käkade vi sill och snaps-brunch i badkläder. Sedan spelade vi kort och bekantade oss med omgivningarna och på eftermiddagen hittade vi till badstranden. Där ägnade vi ett par timmar till att skaffa oss lite färg och svalka oss i drygt tjugogradigt sjövatten. När vi kom tillbaka till tältet var det alldeles för hett att vistas i, så vi letade oss en svalare plats i närheten där vi kunde sitta med våra datorer, skriva och jobba en stund.

Grilltime. Maken hade problem med glöden, det var ett evinnerligt blåsande.

Men så småningom blev det klart – rostas med foliebakat potatis- och grönsaksknyte, grillad majs och burkbea.

Nu sitter vi i förtältet med tända ljus och – jodå – ytterligare ett glas gott vin.

Jag njuter för fulla muggar och lite till. Jag skulle kunna ge en månadslön för att stanna här en vecka till, så underbar har dagen varit. Men, i morgon klockan elva ska jag vara på jobbet igen, och det känns faktiskt bra det också. Jag har haft ett kanondygn – det känns som om vi varit här flera dagar, så mycket roligt har vi hunnit med.

Ända sedan tonårstiden har jag tyckt att midsommar är vår mest överskattade helg. Under årens lopp har den till största delen bjudit på regn, besvikelser, fylla och vita, gräsfläckade kläder – men just den här midsommarhelgen har varit helt outstanding.

Tack Universum för upplevelser och lyckokänsla. Det är sannerligen längesedan. Och – självklart – tack maken, som packat bilen, satt upp tältet och servat sin utarbetade hustru. Ajj La Vjoo!

http://www.aynsley.se/

Kattpensionatet Hemma Hos

Postat juli 26, 2015 av Carina Aynsley

Vi beslutade oss för att åka på utflykt. Den råkade infalla en dag utan regn och isvindar, vi hade till och med en del sol. Silverpilens nos var riktad söderut, fast inåt landet. Vi åkte över skogar, åkrar och berg genom vackra hälsingelandskap till vårt första fikastopp.

Kattpensionatet Hemma Hos, i Norrhavra Bjuråker. Detta fina ställe jag skulle insistera med morrhår och klor att få bo på om jag vore kissemiss.

Dessa priviligierade katter har inte bara världens finaste utsikt …

… de har världens finaste pensionatvärdar också.

Eva och Hasse. Här är en länk till deras hemsida.

Här finns inte bara rum för katter. Roliga höns har de också. Halta Lotta är en av dem.

Vill ni bli klappade? Nehej, inte det. Då gick snälla ”tant” Eva hämtade bröd så Lilleman kunde mata hönsen i stället.

Några bitar fick fåglarna, men det visade sig att brödet var så gott att Lilleman föredrog att äta upp det själv.

På kattpensionatet lämnade vi av ett helt gäng fina Cat Houses från Nepal.

Efter lemonad och hembakad sockerkaka (wow … ) åkte vi vidare mot Ljusdal, där vi levererade ytterligare några varor.

Och sedan var det dags för dagens lunch. Hemma hos mamsen i Färila.

Hon vill aldrig vara med på bild, så hon slipper. Hej mamma! Jag får väl offra mig i stället …

Det brukar bli några hopp på studsmattan när vi är här.

Vissa slog volter, andra föredrog lite stillsammare hopp.

På med skorna, det är dags att åka hem.

Hejdå, Hälsingland, för den här gången!

www.aynsley.se

Ett minne blott

Postat juli 25, 2015 av Carina Aynsley

Svara

Semestern är ett minne blott. Våra tre fantastiska veckor i USA känns, efter en vecka hemma, väldigt avlägsen. Upplevelserna bär vi med oss, visst, men när vi kom hem kastades vi rakt in i en turbulent vardag med jobb och barnvecka, redan samma kväll.

Etthundratrettio kilo nepalesiskt hantverk väntade i hallen. Det måste packas upp och kontrolleras.

Hängas upp och bäras ut.

Ett helt gäng fina Cat Houses från Choti´s Mother skulle packas och skickas. Varje dag kommer det in nya beställningar. Det är fantastiskt roligt, både för oss som tagit hem dem och för Rose-Marry och hennes kvinnliga team som ju får mer jobb (och därmed inkomst).

Vi har hunnit med att bjuppa våra treveckors hyresgäster på champagne och Michigan Rummy som tack för hjälpen. Det är ett sällskapsspel vi lärde oss i USA och fastnade för direkt. När vi googlade upptäckte vi att det inte finns att köpa i Sverige, så vi tog med oss ett hem i stället.

Det hinner hända mycket på tre veckor. Trädgårdskvasten har uppenbarligen haft en välbehövlig vila …

Vi bjuppade även kidsen på lite godsaker, förstås. Dock inte champagne, nej, det fick bli amerikanska pannkakor med lönnsirap.

Så roligt det var att hitta en annons på Facebook, om amerikansk grillafton ett par dagar sedan vi själva kommit hem från staterna. Jag ringde restaurangen, Pink Ladies, och bokade bord på direkten.

Två hungriga Super-Heros anländer.

Men inte var vi hungriga när vi gick därifrån, inte. Tvärtom. Och se bara, hemlagat och nygrillat.

Sallader, dressingar, fräscha fries, ostar och jordgubbar. Allt man behöver i en grillbuffé och lite till.

Dessertbordet ska vi bara inte tala om … Yummie …

Ett besök rekommenderas i sommar! De grillar lite då och då – kolla deras Facebooksida för mer besked. Buffén kostar 189 kronor och då ingår även dricka. Värt pengarna, är vår bestämda åsikt.

Självklart har vi grillat även här hemma. Titeln på fotot måste bli Svensk sommar …

Vårt nya spel, Michigan Rummy, har använts flitigt den här veckan. Och, ja, maken drog på sig täckjacka. Tjugotredje juli.

Som sagt, ett minne blott …

www.aynsley.se

Borta bra, men hemma bäst … Nää …

Postat juli 23, 2015 av Carina Aynsley

Så – då var tre underbara veckor Over There slut. Årets semester, som ju faktiskt inleddes (och gjordes möjlig) redan ett och ett halvt år tidigare.

Ni som inte var med kan, om ni vill, klicka på den här länken för att se vad som finansierade vår USA-resa 🙂

Vi måste ju sluta som vi börjat – äta mycket och framför allt gott. Denna dag, den sista, avnjöt vi lunchen på Red Lobster, en mysig restaurang med supergod mat. Våra eminenta värdar har ju visat oss allt som är värt att uppleva här i staterna, och detta ställe är en av deras favoriter. Tack för att ni tog oss dit 🙂

Hur vet man att man befinner sig i en seafoodrestaurang? Enkelt, man har en hummerklo i receptionen …

Ur den frestande menyn valde vi hummer bisque, soppa, och Caesar salad med grillade räkor. Oj … Till det några ostscones.

Käre värld – man kan liksom inte avsluta resan på ett bättre sätt än så.

Superdupermätta och mer än nöjda och belåtna var det då dags att åka hem för att hämta bagaget.

Mot flygplatsen.
Vi sade Danke schön och Auf wiedersehen till våra vänner och värdar. Fast på amerikanska förstås. Sedan började allvaret – att köa i säkerhetskontrollen.

Men tillsammans klarar man allt …

Ni ser själva den ovanligt snygga blusen jag bär på alla bilder i det här inlägget. Min kompis Pia skänkte den till mig och jag tyckte det var så läcker att jag ville ha den på vägen hem. Den är snygg och väcker uppmärksamhet. På många sätt.

På väg till säkerhetskontrollen blev jag utplockad, och maken fick slaska efter, till en alldeles egen kö, där man konverserade mig en stund om min USA-resa och hur jag mådde etc. Sedan viftade man över mina händer med något pappersliknande föremål och körde igenom en liten maskin. När den sa beeep sade de uniformerade killarna att jag var klar. Min man sträckte fram sina händer, men honom ville de inte kolla. Han var med mig, sade de 🙂

I nästa kontroll blev jag stoppad av en bastant och leende mörkhyad kvinna. ”You are very glittery, Mam”, sade hon och började känna sig runt på min kropp. Hon visade mig bildskärmen med min silhuett och jag förstod att de gula partierna var de områden de kollade. Alltså, i stort sett hela överkroppen, allt det glittriga 🙂 Även hon viftade med något över mina händer och körde i en maskin som beep-ade innan jag fick gå därifrån.

Maken väntade på mig när jag kom ut. Han berättade att de kollade om jag hade narkotikarester på händerna. Hm, så intressant, det har jag aldrig varit med om förut. Och två gånger inom loppet av femton minuter? Verkligen en intressant blus, det här 🙂

Två timmar innan det är dags att boarda. Vad gör man då? Spelar kort och tar ett glas vin, förstås. Avslutar semmen med lite dekadens.

Men nu så, kom nu maken så vi inte missar planet.

Ett antal timmar och en mellanlandning i Köpenhamn senare landade vi på svensk mark. Piloten förvarnade oss om att temperaturen i Stockholm var tretton grader. Jag trodde först han sade trettio, men maken korrigerade mig *kräks*.

Och ytterligare en etapp senare – tågresan Arlanda/Sundsvall – satt vi återigen i en bil. Denna gång i Sundsvalls Taxi, på väg hem till Bredsand.

Hej Sundsvall, har du saknat oss? Nehej, inte det . Vet du – då tror jag att åker tillbaka …

www.aynsley.se

Mission BBQ

Postat juli 23, 2015 av Carina Aynsley

Svara

Detta är barbequens lilla Mecka, grundat av amerikanska patrioter.

Varje dag hälsar man sin stars and stripes, reser sig för sin flagga, sitt land.

Man hyllar sina krigsveteraner och restaurangens väggar utgör ett litet museum med allehanda fotografier och information.

Många av gästerna är unga, biffiga män. Det finns flera militärbaser runt området och det är tydligt att många av besökarna kommer därifrån.

Vikken tur att maken hade stars and stripes på sin USA-tröja. Och att jag tog på mig nyaste snyggkjolen. Det är lite stripes över den också, eller hur?

Det här känns väldigt annorlunda för oss, från landet Lagom. Där hätska debatter förs huruvida man ska hissa flaggan på skolavslutningen eller inte. Tänk om vi någon gång kunde vara lika stolta över vårt land som folket ”over there”. De verkar värna om och försvara sitt land med näbbar och klor – för de är stolta över det.

Som jag ser det har vi i pyttelandet Sverige all anledning att vara lika stolt, om inte ännu mer. Maken och jag har varit mäkta förvånade de här semesterveckorna över de fakta våra amerikanska värdar presenterat oss om semesterrätt, föräldraledighet och arbetsrätt etc. Vill du vara hemma med ditt barn, fine, var det, ett helt år om du så önskar. Men du får betala själv. Många amerikaner jobbar året runt. Semester, vad är det?

Jag går inte in på detaljer, meningen var att göra ett inlägg om en häftig restaurang, men jag tycker det är värt att peka på vilka fina priviligier vi har här hemma.

Det lilla rökeriet står parkerat utanför restaurangen. Det är härifrån allt det ”göttiga” får sin karakteristiska smak.

Och nog var det gott, allt! Som vanligt här i USA köar vi till beställningsdisken. Man står aldrig längre än några minuter, det är alltid löpande band-principen, allt går supersnabbt.

Vi beställde ribs, majskaka …

… cole slaw, vita bönor med hickorysmak och hemgjorda fries.

Oj, oj, oj, var det gott eller? För en gångs skull får ni se en äcklig restbild 😉

Vad tycks om min nya, amerikanska mössa?

Så – övermätta och belåtna, vad gör man då?

Jo, man åker hem och spelar kort. Denna kväll blev det Skipbo, ett spel vi introducerade för våra amerikanska värdar.

Tack till värdarna och tack Universum!

www.aynsley.se

Chinatown

Postat juli 21, 2015 av Carina Aynsley

Alla museibesök gör en hungrig. Men vi var inte alltför långt från Chinatown där de har många fina lunchställen.

Hej Chinatown.

Det är många som har det tufft i de här stadsdelarna. Vi såg en hel del hemlösa

Skyltarna ser lite olika ut på de olika näringsställena.

Vi valde en mongolisk restaurang, ni vet en sådan där man väljer sin mat och lämnar till kockarna.

Mums filibabba …

Här har en del prominenta gäster vatt och hälsat på Tony himself. Ett par amerikanska presidenter bland annat: Jimmy Carter …

… och Bill Clinton. (Man ser på Tony att det var några år mellan besöken.) Och så Super-Carina då, förstås.

Gott var det. Och mätta blev vi.

Hej då, Chinatown!

Återigen, tack till våra amerikanska värdar och vårt kära Universum!

www.aynsley.se

Nepaleser och amerikanska indianer

Postat juli 21, 2015 av Carina Aynsley

Svara

Vi gick vidare, från rymdmuseet till National Museum of the American Indian. Det är bara att följa gatan ner hundra meter så är man framme. Skulle man bli hungrig under den korta promenaden finns omedelbar hjälp att få.

Här är museet, tillägnat Amerikas ursprungsbefolkning. Det är ganska nytt, öppnades 2004, och beläget i en mycket vacker byggnad.

Innanför entrén finns diverse spännande skulpturer och masker.

Och en icke-billig souvenirbutik, så klart.

Vi började rundturen på nedre plan, de amerikanska indianernas historia.

Det finns så mycket spännande, vackert och tragiskt här att det är omöjligt att återge. Jag rekommenderar varmt ett besök på detta National Museum of the American Indian. Varmt.

På plan tre har man klämt in hela Inkaleden. Detta var museets höjdpunkt för mig.

Jag ser en hel del likheter med Mitt Nepal: bergen, folket och hantverket.

Halsband tillverkade av röda snäckor.

Man tillverkade föremål av guld och sten, bland annat.

Potatis från Anderna. Man har utvecklat flera hundra sorters potatis som kan växa i stort sett överallt, i vilket klimat som helst. Se bara, vilka färger!

SAM_0736

Majsen hade en religiös innebörd för inkaindianerna. Den mest vördade var den vita majskolven, Mamasara/Mother Corn.

Se, vilka läskiga hängbroar! Påminner om trekkingen i Nepal år 2010. Vi vandrade till Lang Tang, det område som tragiskt nog förintades i jordbävningen 25 april.