Tillbaka igen, hem till lilla Jarse …

Skrivretreat var det. Jag passade på när jag oförhappandes blev långledig. Googlade, valde och vrakade. Fastnade för Järvsö och Järvsöbaden eftersom här arrangerar man träning och yoga vid poolen och det såg så himla trevligt ut.

Så första morgonen intog jag en lätt frukost för att inte bli för tung till träningstimmen och bredde ett par mackor att käka efteråt istället.

Solen sken och det var en underbar morgon. Svetten lackade under träningspasset och grammen bokstavligen rann bort så nu kan jag åter skönja var min midja en gång suttit.

Några längder i den sköna poolen efteråt och så var jag redo för veckans hårdkörning – skrivretreat.

Det är stenhård disciplin som gäller. Förmiddagen var vikt åt förberedelse och research så jag tog på mig cykelhjälmen och trampade ner mot byn.

Min syndiga kropp närde en tanke på bikini, bad och sola ett par timmar, men min förståndiga hjärna sa ”Icke, sa Nicke, det är inte därför du är här”.

Mitt första stopp var Järvsö kyrka, där huvudpersonen i min blivande roman gifter sig. Jag har förresten gift mig här själv en gång i tiden och vet att det är landets största landortskyrka.

Gången är låååång. Tro mig, jag vet.

Att tända ett ljus är ett måste när jag besöker en kyrka. Denna gång inget undantag.

En stunds kontemplation och viktiga noteringar innan jag trampade vidare mot Stene och Kyrkbyn. Mer research!

Och lunch förstås. En plats i skuggan på Järvsö Creperie där jag beställde en vegansk galett med sidfläsk, potatis och rårörda lingon. Till det en lättöl från Orbaden.

Riktigt, riktigt gott var det! Jag uppskattar så mycket att man anammat att så många är känsliga mot gluten och mjölk nu för tiden och ser till att alla kan äta av alla galetter och crepes. Jag är så himla trött på att när jag ber om mjölkfritt och man istället fixar laktosfritt och att jämt och ständigt få höra ”men lite kan du väl äta”.

Jag passade på att bläddra i den fina boken jag köpte i kyrkan. Dagens ord var för övrigt Tacksamhet, vilket är lätt att ta till sig en så här underbar och inspirerande dag. Tack Universum!

Efter lunch – ingen pardon. Trampa tillbaka till mitt rum och skriv, skriv, skriv! Klockan 14-17 stod det på schemat och jisses så mycket man hinner på tre timmar när man struntar i Facebook och annat roligt.

En timme kvar till middag, den ägnade jag åt att noggrannt läsa ett par nummer av tidskriften ”Skriva”. Där finns mycket matnyttigt och även en del jag kunde ta till mig just nu, den här retreatveckan. Jag passade även på att byta arbetsmiljö och intog ett bord på den vackra punschverandan.

Efter middag och en stunds relax var det dags för kvällspasset på min altan. Författarinnan Frida Skybäck hade bjudit in till kvällswebbinarium där hon delade med sig av sina bästa tips för hur man ökar chansen att bli utgiven författare.

Heja Frida! Bra gjort! Och efter den superlånga, superunderbara och mycket givande dagen somnade jag gott i mitt fina pensionatrum.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Timeout!

Jag älskar min Solbygård, men är ju gubevars av gypsie-släkt. Resandefolk. Blir rastlös, modfälld och deprimerad av monotoni och/eller om jag måste sitta still för länge på ett och samma ställe. Och alla vet ju hur de senaste månaderna gestaltat sig?! Så – nu är det dags för timeout! Ut i världen!

Jag blev hipp hopp arbetsbefriad i nio hela dagar. Vad göra? Maken arbetar om dagarna – vi ska ju ha semester senare i sommar. Frysen är full av granskott, maskrosor och örter och efter att ha pysslat i hemmet i månader har jag fått nog av det. Inte ens pussel lockar längre.

Jag behöver influenser. Stimulans och inspiration. Jag längtar efter att resa, att få spåna ihop mig med författarkollegorna i Stockholm, men hittade ett trevligt och bra ställe inte alltför långt hemifrån där jag kan förkovra mig i vacker och avkopplande miljö. Dessutom – tänka sig, i just den by där min roman i vardande utspelar sig. Levande research, alltså!

Maken skjutsade mig, min cykel och gypsie-packning på sin pensionistdag. Jag checkade in på retreathotellet och sedan åkte vi till Järvzoo för att trampa tre kilometer trätrottoar. Dagen var solig och lagom vindig – perfekt för vandringen bland djuren. Välbehövlig också, efter gårdagens pilgrimsvandring behövde musklerna mjukas upp.

Jag har faktiskt jobbat här en gång i tiden. Hade ansvaret för bokföringen under några år.

Redan efter ett par meter hittade vi spår efter djuren. Kott-rester överallt. Vi mötte en ekorre också. Den kom springande på räcket, men tvärvände när vi fick ögonkontakt. Fegis.

Så vackert! Tänk om det fanns spindelhotell också, så de slapp bo hos mig?!

Ett av våra farligaste rovdjur. Man har ett varghotell här, helt inglasat, så när man ligger i sängen kan vargen och jag titta på varandra. Häftigt, men jag skulle nog kissa på mig om jag mötte de ögonen i nattmörkret.

Järvzoo härbärgerar många barn just nu – kalvar, ungar, kid och allt vad de heter. De flesta djur vi såg tog det lugnt i värmen.

Så gjorde även vi tidvis. I Skogskojan köpte vi varsin varm tunnbrödrulle – vojne, så gott!

Den fina björnhonan vilar med sina tre ungar.

Så – efter att bjudit maken på middag på Järvsbaden, det anrika gamla kurhotellet, åkte han hemåt för den kommande arbetsveckan och jag installerade mitt kvällskontor.

 

Se bara vilken utsikt. Här kommer jag att göra stordåd under veckan!

Tack, Universum!!

 

Fortsättning följer.

 

www.aynsley.se