#Blogg100 / 55 Mannekänger och modeller

En kort rapport från Sundsvalls Vårmässa. Den var trevlig och gav mersmak. Personligen tycker jag att vi lyckades ganska bra vår allra första riktiga mässa.

s fdf

Vi hade en snygg monter, fångade människors intresse och sålde hyfsat bra. Vi tror det i alla fall, vi vet ju inte riktigt vad vi ska jämföra med.

asfesf

Jag sålde en del böcker och självklart en massa varor från Nepal. Allra populärast var yogabyxorna, både i haremsmodell och vanlig skärning. De snygga mönstrade skjortorna gick också bra, likaså de tovade grytunderläggen.

bild 1

Några fina Ajj La Vjoo-tröjor från Milvea/Hope Stitching sålde vi.

awf e

En mässtävling måste man ha. Såklart.

bild 4 (1)

Titta vilka fina tjejer som vann vår tävling. Aina och Elin, de blev jätteglada över de fina halsbanden de vann.

33

Maken träffade Super-Mario och var lycklig resten av dagen.

3423Och jag snackade lite med Martin Thimell. Trevlig man.

Plötsligt fick vi besök i vår monter, av en kvinna som undrade om vi ville vara med på modevisningen. Självklart ville vi det.

bild 3

Flickorna bar våra smycken och väskor. Bland annat ett halsband gjort av papper, från Regnbågskvinnorna, och ett treradigt halsband i vitt.

DSC_0119

Visst är de fina?

bild 2 (2)

Några av modellerna besökte vår monter och köpte snygga yogabyxor. Maken passade på att modella han också.

Så – tiden går fort när man har roligt. Tre dagar svischade iväg. Jordbävning och annat elände glömmer vi bort för en stund och fokuserar på det som var trevligt.

_BER5660

Nästa evenemang vi deltar i är Kattutställningen på Göranssonska i Sandviken, 16-17 maj. Vi kanske ses där 🙂

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord

En helt vanlig onsdag i januari var jag inbjuden till Sollentuna, och Skönlitterära Författarsällskapet Stockholm Nord, för att berätta om Mitt Nepal, Ajj La Vjoo och mitt författarskap.

Jätteroligt och mycket hedrande, både med tanke på vilka som ingår i nyss nämnda sällskap och den omfattande gästlista de haft under årens lopp.

CIMG5929

Många är de celebriteter som, på onsdagkvällar, besökt den anrika Stinsvillan på Sköldvägen. Och nu var det som sagt min tur.

Kan man tänka sig, av en ren händelse fick jag dagen före evenemanget förfrågan om jag hade möjlighet att visa smycken för en pensionärsförening i Solna. Om jag hade? Jag skulle ju ändå ner, så att säga. Två flugor på smällen, precis så jag vill ha det.

CIMG5856Vi startade på onsdag morgon. Bokade, i vårt tycke, det bästa tåget ner för att ha gott om tid och slippa jäkta när vi letade oss fram till dagens utflyktsmål. Behöver jag säga något mer? Ni som följt mina buss- och tågäventyr förstår nog. Det enda tåget som var försenat den här dagen var vårt, och ingen måttlig försening heller. En hel timme.

Ja, ja, det var inget vi kunde göra åt det. Bara att vänta tills tåget behagade rulla in. Och det gjorde det så småningom. Jag kontaktade självklart arrangören och berättade att vi blir något sena men de var så glada att vi överhuvudtaget kom, så de var vid gott mod.

Så var även vi, och tjugo minuter efter utlovad tid kunde vi äntligen öppna ytterdörren till pensionärsföreningens lokaler. Jag hade ju ändå hela utrustningen med mig – dator, projektor och liten duk – så jag bjöd dem på en halvtimmes bildvisning också. Det var mycket uppskattat och sedan shoppade damerna loss på smycken, hattar och böcker.

CIMG5860

bild

Gissa om vi var hungriga sedan? Eftersom vi var så sena hann vi inte äta något före arrangemanget. En smarrig sushi vid Solna Centrum fick det bli så snart vi var klara. Och sedan begav vi oss då till nästa tillställning, ett par timmar för tidigt, men vad gör väl det?

CIMG5868Det första som mötte oss i Stinsvillans entré var detta. Jag på toadörren. Lite annorlunda skyltning, måhända, men effektiv. Den syns, eller hur? Jag fick en kopia av affischen med mig hem, den får nog hamna på toadörren här hemma, tror jag 🙂

CIMG5876

Snart ramlade det in gamla bekanta. Kjell E Genberg, en av Sveriges mest produktive författare, bördig från Hudiksvall. Och ni vet väl att vi hälsingar alltid håller ihop när vi ses ute i stora, vida världen? Skämt åsido, vi medverkade i samma novellantologi förra året, #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige, och en del av releasefesten för den boken hölls hos Kjell. Jätteskojigt att ses igen! Och förresten är vi snart aktuella i samma publikation igen, någon gång i maj/juni kommer uppföljaren: #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek. 

CIMG5884Birgitta Backlund, min turnékompis var där. Vi har ju gjort södra Norrland ihop och om några veckor kommer vi att göra Umeå osäkert.

CIMG5914

En mycket trevlig kväll var det, rummet var överfullt och det var varmare än i en bastu.

CIMG5909Jag bjöd på en kortversion av ”Mitt Nepal”

Ainsley Carina 15-01-28 008

”Där! Titta! Titta!”

CIMG5922

En jättebukett vackra vårtulpaner blev jag förärad, samt en antologi, av sällskapets trevlige ordförande.

CIMG5889

I fotoblixtarnas sken …

CIMG5926

”Kilroy was here … ”

CIMG5930

Mot hemåt.

CIMG5931

I väntan på pendeltåget som skulle ta oss till Stockholms Central …

CIMG5935 … där vi stämt träff med Annica, min gamla klassis och kompis. Självklart måste vi ses när jag är i stan, även om det bara blev ett par timmar.

Ainsley Carina 15-01-28 011

(Foton: Bobby Aynsley och Kjell E Genberg)

Så – tack Sollentuna, för den här gången!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ska vi gå på rea? Eller låta bli?

Jag fick en idé, men förkastade den genast. Mellandagsrea. Alla butiker, oavsett bransch, rear ut hela sitt sortiment och lite till i mellandagarna. Ja, ibland börjar realisationen till och med före jul, verkar det som.

Jag sade till maken Ska vi köra en mellandagsrea i Ajj La Vjoo?

ajjlavjjo_svart (6) mindre version

Varför då?  svarade han

Alldeles rätt, sade jag sedan jag tänkt en minut. Varför ska vi ha det? Våra saker ska inte ha någon billighetsstämpel på sig, det är äkta hantverk och för fint för att stämplas som ”billigt”. 

Sedan tänkte jag en stund till. Och ändrade mig. Självklart ska vi ha rea. En stor!

SAM_8112

Det är nämligen så här – vi importerar inte hantverk från Nepal för att bli rika. Det går inte. Jag är nöjd om jag, så småningom, kan ta ut en liten lön för allt arbete jag faktiskt lägger ner med inköp, jobb med hemsida och butik, marknadsföring etc. Nej, det här gör vi för att hjälpa och stötta de kvinnliga företagare och organisationer vi gör våra inköp från. Vår bestämda åsikt är att ser vi till att pengarna landar i en kvinnas ficka kommer de även barnen till godo.

CIMG1482

En del av överskottet skickar vi antingen till akuta och behjärtansvärda projekt i världen eller tar med oss och hjälper på plats i Nepal. Vi, min man och jag, tycker att detta är en del av vårt sociala ansvar (läs mer här).

10845960_10152609623618720_6292368786849752309_n

Jag ger väldigt sällan pengar till någon, varken tiggare eller andra, däremot är jag beredd att betala ganska dyrt för en motprestation, exempelvis en vara. Jag prutar nästan aldrig med mina leverantörer. Förhandlar, visst, men prutar sällan. Vi betalar ibland dubbla och i vissa fall tredubbla priser för våra varor jämfört med vad vi skulle få betala i en butik i Thamel, turistkvarteren. Men, ett stort och viktigt men, då kan vi också vara så gott som säkra på att inga minderåriga tillverkat våra varor under slavvillkor. Vi sover också gott om nätterna i förvissning om att vi förmodligen utgör en ganska stor del av försörjningen för vissa av kvinnorna. Därför prutar vi inte aktivt. Och därför kommer vi aldrig att bli rika heller.

CIMG1621

Du som varit inne på vår hemsida har redan stiftat bekantskap med Regnbågskvinnorna i Tinchulee, Choti´s Mother och de räddade, före detta prostituerade hos Hope Stitchingvåra tre huvudleverantörer.

SAM_4865Vi ser till att vi har ett litet varulager hemma till hugade köpare. Ibland köper vi in alldeles för mycket och anledningarna kan vara flera: varan är så himla fin att jag inte kan låta bli, vi får mycket bättre pris om vi köper större mängd, vi träffar på någon som vi absolut vill gynna med våra inköp. Självklart vill vi också ha varor hemma för att kunna leverera så snart som möjligt.

SAM_6525

Vi planerar att utöka vårt sortiment i vår; kläder för både barn och vuxna, skor, lite tyngre och större smycken med mera. Varje gång jag är i Kathmandu blir jag så inspirerad och önskar att jag hade obegränsat med pengar och flygplansvikt.

SAM_8590

Kontentan är att ju mer vi handlar in, ju mer kan vi hjälpa ”våra” kvinnor med försörjningen. De kan köpa mat till sig och sina barn och kanske till och med hålla ett barn i skola. Därför har jag inte längre några skrupler mot att ”rea” ut våra handgjorda kvalitetsvaror. Tvärtom, då kan vi snart åka till Nepal och handla mycket mer och så har vi och du tillsammans gjort en insats för kvinnor och barn i världen.

Så – självklart har vi en rejäl mellandagsrea med rabatt på hela 25% på samtliga varor under fliken nepal på vår hemsida: www.aynsley.se

Som sagt, 25% på alla fina grejor. Fri frakt dessutom. Året ut.

Vissa varor har vi ännu större rabatt på, se bara:

Gå nu in på vår hemsida och frossa loss bland alla vackra saker och härliga färger. Är det något du funderar på så hör av dig. 

Ajj La Vjoo!

www.aynsley.se

Home Sweet Home, eller: När taket rasade in på flygplatsen i Kathmandu

Hemresedag. Mitt plan gick inte förrän 20.55 på kvällen så jag hade en hel dag på mig att uträtta de sista ärendena och packa i lugn och ro.

Apropå packning var jag lite nervös med tanke på mina inköp. Mina jätteväskor skulle bli helt fyllda, det förstod jag, men hur skulle det gå med vikten? Visserligen uppgraderade Qatar Airways mig till Silver Member efter nerresan, vilket innebär att jag numer får ta med 40 kilo i incheckat bagage, men …. skulle det räcka? Jag menar, jag har ingen lust att betala dyr övervikt på varor som ska säljas till förmån för sociala projekt.SAM_6463

SAM_4865

SAM_6511

SAM_6512

Vistelsen i Nepal har varit ovanligt lugn. Jag har inte flängt runt så mycket som jag brukar (och borde, kanske … ). Jag har inte varit till Pashupati och gatubarnen, jag har inte varit till nån skola eller förskola med kläder och leksaker, jag har inte … jag har inte … Men jag behövde tagga ner lite. Det har varit en intensiv höst och du kanske minns från mitt första inlägg att jag inte mådde så bra när jag kom ner. Så jag beslutade mig för att jag måste ha lite egentid den här veckan. Och på (kvinnligt?) vis sitter jag nu här och ursäktar mig för det, att jag inte gjort tillräckligt mycket. Visst är det larvigt?!

Efter frukost bloggade jag, packade i snigelfart och lämnade väskorna i receptionen för att ta den allra sista promenaden, för den här gången, ner till Boudha. Jag hade ett möte, mitt fadderbarns pappa ringde och ville ses.

SAM_6117

SAM_6249

SAM_5823

SAM_6514

Gotrollet ville lämna en present till mig och den andra sponsormothern, Anneli-Mam i Gävle. Jag våndades över att pressa ner ytterligare två jättesaker i mina redan överfulla väskor, men med lite våld gick det också.

Vi tog en fika på Flavors´, den lilla restaurangen i Boudhanath-området som anställer döva och kortväxta. Maten är för det mesta medelmåttig alternativt under medel. Jag har nog aldrig ätit nåt riktigt gott där, men går dit ändå ibland för att gynna stället som ger de funktionsnedsatta en chans till meningsfullt arbete. Förresten har jag tänkt att det kan vara en lysande affärsidé. Jag menar – det är många som tänker som jag, går dit av samma anledning. Och är man smart affärsman och startar upp i ett sånt här fattigt och underutvecklat land där konkurrensen är stenhård tänker man ”Vad vill turisterna ha? Vad kan jag ge dem för lite extra de inte får nån annanstans?” Många turister, västerlänningar, återkommer förmodligen på samma grunder som jag, man vill gynna nån som gör nåt bra för utsatta människor. Dels dövar man sitt eget samvete lite, dels stöder man dem för en billig penning.

På Flavors´ tog vi i alla fall en fika och min vän berättade att han var på väg till Tibets ambassad, för att söka nåt slags välgörenhetsstipendium till sin son, mitt fadderbarn. Det är nåt fattiga familjer kan få och innefattar, förutom skolavgifter, även kläder och skolmaterial. Det vore en välgärning om han kan bli beviljad detta. I så fall börjar sonen i tibetansk skola i januari. Jag väntar med spänning på resultatet av det mötet.

Så – tillbaka uppför Tinchuleebacken till hotellet och trädgårdsserveringen.

SAM_6520

Här satt jag och jobbade resten av dagen. Fotade en del av våra inköp, lade ut på hemsidan och skrev några timmar.

SAM_6470

SAM_6529

SAM_6465

Plötsligt small det i plåttaket. Det ljudet har jag hört många gånger under veckan, men att sitta så nära gjorde ljudet extra starkt. Jag frågade personalen vad det var och det visade sig vara fallfrukt.

SAM_6518

Avocado. Det är ett avocadoträd sticker upp genom hålet i taket. Tur att plåten tar emot, jag har då inte velat ha den där hårda frukten i huvet … 

SAM_6519

SAM_6523

Jag intog den sista måltiden. Det fick bli en kombinerad lunch och middag. Visserligen skulle jag få mat på planet, men förmodligen inte förrän framåt elvatiden. Denna rätt har jag aldrig ätit förut, vegetarisk korma. Som vanligt en röra av nåt slag, med blomkål potatis och en massa annat. Upphottad med curry och chili. Till det ett grönsaksris. Och jag lyxade till det med ett glas rödvin, för att fira hemresan. Vojne, så gott det var …

Så – klockan 18.00 pip blev jag hämtad av goda vänner som skjutsade mig till flygplatsen. Det är bra att vara ute i god tid, visserligen tar det inte mer än en kvart till flygplatsen, men i Kathmandu vet man aldrig vad som händer. Och mycket riktigt, trafiken stod helt still i Chabahill-korsningen, det var rusningstrafik och trafikpoliser kom så småningom ilande för att lösa upp propparna. Det tog närmare en timme att förflytta oss de få kilometrarna till Tribuhvan International Airport, men till slut var jag där. Sen skulle jag baxa mig in, fick tack och lov tag på en trolley, och köa till säkerhetskontrollen. Puh.

När jag så småningom kom fram till incheckningen gick jag till Business Class-kön. Såklart. Är jag Silver Member så är jag. Oavsett om jag bokat ekonomiklass (eftersom det är flera tusen billigare). Döm om min förvåning när jag i min hand fick ett passerkort till loungen. Jag hade ingen aning om att det fanns  en lounge på den eländiga, skittråkiga, asdyra, miserabla flygplatsen.

SAM_6538

Efter att ha fyllt i erforderliga dokument var det dags för passkontrollen … men vänta, vad är nu det här?

SAM_6537

Ange kön: man, kvinna, annat

Jaha, ja. I Nepal kan man ju bevars ha ett tredje kön; annat, en neutral könskategori.

I landet där man sätter pojkarna i skola för flickorna är ändå inget värda, där sonen ärver men inte dottern, och råkar hon ha moderna föräldrar som ändå låter henne ärva blir det lik förbaskat automatiskt mannens egendom. i det land där man säljer sina flickor som hembiträden och till bordeller. Kanske inte medvetet, men många gånger hamnar de ändå där. Flickorna anses arbetsdugliga från låg ålder. I landet där mannen, när han tröttnar på sin familj, helt enkelt ger sig av och skaffar ny fru och högaktningsfullt skiter i den förra.

I landet där man inte klarar av att hantera sina två kön, man och kvinna, där har man alltså sett sig nödsakad att införa ytterligare ett.

Jag har funderat en del på hur det här gått till. Om det stämmer vet jag inte, men jag har hört att det är välbeställda, unga män av hög kast som lobbat fram det här lagförslaget som Nepal var ett av de första länderna i världen att anta.

Jag undrar bara: varför?

En följdfråga: om en fattig ung man, självklart av låg kast, kommer till passkontrollen på väg till sitt slavarbete i Malaysia (jodå, så är det, varje dag flygs en nepalesisk ”gästarbetare” hem i kista från detta land) och har beteckningen other i sitt pass, vad skulle hända då? Jag har mycket svårt att tro att han skulle tillåtas detta. Och om en kvinna skulle vilja vara en other vågar jag inte ens tänka på följderna.

Nåja, jag är absolut ingen expert på det här området, det är mina egna reflektioner samt sånt jag snappat upp i samtal med andra och läst mig till. Men det upprör mig. Mycket. Ta hand om de två könen som redan existerar, föreslår jag.

Passkontrollen var det, sen loungen. Och plötsligt, för andra gången den här dagen, small det till bredvid mig. Men det var ingen avocado. Det var taket som rasade in.

SAM_6539

Eller, nåja, delar av det. Tack och lov fick ingen plattorna i huvet, men ni ser hur nära det är. Det stod två hinkar där, förmodligen har det regnat in och man har fått vattenskada.

SAM_6540

Så småningom kom en äldre man släntrande med sop och skyffel, ryckte på axlarna och började städa upp. Man får inte knäppa kort här inne, så mina smygfotade bilder från takraset är tyvärr inte så bra.

SAM_6543

Så var det loungen då, en trappa upp. Det är svårt att tro det är samma byggnad. Självklart finns här en servering, det är bara att ta för sig, men jag hämtade en flaska vatten och inget mer. Jag måste medge att jag mådde lite dåligt av att jäsa här uppe när terminalen är full av gästarbetare på väg till sina slavkontrakt i arabländer.

Nästa överraskning den här dagen: när det var dags att gå till gaten kom en ung man springande och gav mig en ny biljett. Jag hade uppgraderats till business class. Min första reaktion –  hur i helsicke visste han vem jag var? Den andra: jäsicken så häftigt att slippa sitta bak i det trånga planet. 

Men frågan kvarstår, mitt namn stod på den nya biljetten; hur visste han att jag var jag? Chansade han bara, tog en västerländsk kvinna som såg ut att resa ensam? Hm …

SAM_6544

En flygvärdinna mötte mig vid min plats med ett glas champagne i handen. Nu beslutade jag mig för att sluta vara motsträvig. Att dricka enbart vatten av sympatiskäl verkar aningen överspelat när alla på planet kan beställa skumpa eller whatever they want. Så nu passade jag på att njuta av lyxen för några timmar.

SAM_6545

Stora säten, hur mycket benutrymme som helst. Påfyllning av champagnen medan jag valde och vrakade i middagsmenyn. Eget bord med linneduk, porslin, metallbestick, små salt- och pepparkar. Vojne. Detta kan man vänja sig vid! Sätet går att fälla ner, till en säng, utan att man välter middagsbrickan för den som sitter bakom.

Jag bad en stilla bön om att bli uppgraderad även nästa etapp: Doha – Arlanda, eftersom jag visste att det planet skulle vara fullt och trångt. Men icke. Jag fick nöja mig med min plats 17F.

SAM_6549

SAM_6550

Däremot blev jag frukostuppgraderad. Efter att ha sett tre avsnitt av The Mentalist, spelat spel och sovit ett par timmar var det dags för frukost. En flygvärdinna frågade vad Carina wanted for breakfast: chicken sausage or strawberry pancakes?

Carina valde tveklöst pannkakorna. Den kycklingkorven är jag livrädd för. Huvva så äckligt. Det visade sig dock, när matlådorna delades ut, att medpassagerarna hade diverse läckerheter i sina frukostboxar; vegetariska röror och allt möjligt som såg gott ut. Men är man uppgraderad till pannkakor så är man … Kladdigt och sött var det, men jag var hungrig och åt med god aptit.

När vi närmade oss Arlanda gick en steward runt med ett papper och kollade våra sittplatsnummer. Tydligen stod jag på listan, för han ville veta hur Mrs Carina Aynsley hade uppfattat nattens resa. Mrs Aynsley svarade att den var lika njutbar som vanligt och sen var samtalet slut.

Puh, man får mycket uppmärksamhet som Silver Member, minsann.

SAM_6554

Arlanda. Äntligen, som Gert sa. Home, sweet home, som flickorna på barnhemmet i Gokarna brukar säga.

Nu återstod tullen och sen bara tåget hem till Sundsvall. Bara och bara, förresten, det är fem timmars resa det med, minsann.

SAM_6555

Tjänstemännen på Tullverket suckade lite när de insåg de skulle få lite merarbete denna arla morgon. Jag hade förberett med inventeringslistor, priser och växelkurser, men det dög inte. De förklarade för mig att egentligen skulle de ha möte nu, och att det här nog skulle ta flera timmar, varvid jag med ett strålande (?) leende tyckte att det var väl himla bra jag bokat om till ett senare tåg då. Sen blev jag satt att bläddra i deras hebreiska litteratur, medan de stod bredvid och såg på, för att leta efter tulltaxekoder, material och beståndsdelar …

Jag är väl inte Super-Carina för intet … näädå, femtio minuter senare hade jag betalat en ansenlig summa i tull och moms och befann mig småspringande mot tågstationen bredvid terminal fem, för att om möjligt hinna med tåget om tio minuter. Jag tänkte att jag kan i alla fall fråga om jag får ta det i stället för det senare tåget.

Språngmarschen gick bra, trolley och bagage till trots, en trevlig tågvärd lät mig ta det tidigare tåget utan avgifter och några timmar senare hämtade bästaste maken sin fru på Sundsvalls Central. Hemma stod en flaska champagne på bordet och fisksoppa hade förberetts till  välkomstmiddag. Underbart!

Jag skulle bara vila lite först.

Tretton timmar senare vaknade jag, vid fyratiden på morgonen.

Fisksoppan och skumpan smakade väldigt bra kvällen därpå.

DSC_0146

Tack för att du finns, älskade make!

 

 

www.aynsley.se 

 

 

 

Längtar …

Snart bär det av igen. Mot Nepal. I slutet av oktober kliver jag på planet mot Doha med vidarebefordran till Kathmandu.

SAM_0445

Det ska bli så himla härligt och roligt. Självklart att träffa flickorna. De fina. De som bor på hemmet för före detta gatubarn. Men också att träffa alla andra jag känner, bekanta, affärsbekanta, vänner och ”släktingar”. Ja, jag har ju en alldeles egen nepalesisk lillasyster, en bahini. Flickan är 23 år och jag träffade henne första gången för fyra år sen, under min pilgrimsvandring i Himalaya.

SAM_8104

Utsikt från flygplanet

CIMG2809

Bönehjul – snurras medsols

SAM_0477

En helt vanlig trafiksituation i Kathmandu

SAM_8354

Boudhanath – pilgrimsmålet

Självklart ska jag också handla. Både köpa hantverk och hämta det vi redan beställt. Flera hundra handgjorda halsband, väskor, hattar och andra vackra saker. Det är alltid så spännande att få se de nya sakerna, hålla i dem första gången. Allt vi köper är handgjort och ingen vara den andra lik.

När jag kommer hem blir det julmarknad och öppet hus lite varstans. Vill du passa på att få en fin julklapp alldeles gratis? Hör i så fall av dig för att boka en tid för ditt eget home party. Bjud hem några vänner och jag bjuder er på två timmar: visar bilder från Nepal cirka 20 minuter och berättar om våra fina varor. Dessutom får du – såklart – en fin gåva som tack för ditt värdinneskap! Dessa arrangemang brukar vara väldigt uppskattade och många är intresserade. Maila mig:

super-carina@hotmail.com

eller klicka här.

SAM_1772

Gatuförsäljare

CIMG3311

Man får mycket god mat i Nepal

Youtube – Kathmandu, Bob Seger

Som sagt – längtar …

 

 

www.aynsley.se