Plötsligt händer det …

Ni vet hur det kan vara – man vill så gärna, kämpar för att komma i mål, men det är som ett gammalt tuggummi. Ju mer man ältar det runt, runt, ju tråkigare och mer svårtuggat blir det. Stoppa in en ny bit, kanske med annan smak, och det känns fräscht och njutningsfullt. Så var det med mitt bidrag till den senaste novelltävlingen. Nåja, det var kanske en halvtaskig liknelse, men du hänger nog med i mitt resonemang?

Jag medverkar i Ariton Förlags Över en fika och Över en höstfika. Klart som sjutton jag vill vara med i den tredje fikaboken också, Över en vinterfika.

jul 4

Se bara vilka vackra omslag!

Jag kom inte igång med min novell förrän för fyra dagar sedan. Jag har haft svårt att hitta inspiration och skrivarglädje. Och framför allt: en story! Den är ju liksom förutsättningen för en bra novell …

Hur som helst, för några dagar sedan listade jag upp en mängd alternativ till livsförändring, som kommer att vara antologins tema. Jag valde ut några som i mitt tycke verkade intressantare än andra att skriva om och satte igång. Huvva, så kämpigt det varit. Jag har suttit varje ledig stund och tvingat fram orden. Vänt och vridit på dem, googlat fakta och förutsättningar, ringt kompisar med expertkunskaper, flyttat kommatecken samt scrollat sida upp och ner på Facebook. Det sista var väl onödigt, tycker ni kanske? Visst, så rätt. Men saknas motivationen kan det bli så.

Hur som helst nummer två, i natt var deadline för inkommande manus, 30 maj klockan 23.59. Under eftermiddagen insåg jag att jag hade två val: lägga ner projekt Över en vinterfika eller be om hjälp. Vilken slags hjälp skulle det vara, tänkte jag? Det måste vara någon utanför familjekretsen, någon som dels är opartisk, dels vet vad skrivande handlar om och har möjlighet att göra en blixtinsats åtta timmar före deadline. Ett namn dök genast upp och efter ett bekräftande mail ”visst, skicka över skiten på en gång” (nej, nu ljög jag lite) gick mitt potentiella bidrag iväg för testläsning och bedömning.

Några timmar senare kom det tillbaka, självklart med superlativer hur bra min text är, följt av konkreta råd, förslag, tips och sågningar. Det är så när man ger feedback till varandra, man börjar alltid med det braiga innan man slår till med släggan. *skojar*

MEN – plötsligt händer det. Ni vet.

Triss

Tre timmar före deadline började jag storredigera min text. Visst är det tur att jag är snabb som en vessla? Som jag själv misstänkte, fast jag snöat in i berättelsen som man ofta gör, var det lika bra att ta bort en hel sekvens som liksom utgjorde två andra historier mitt i historien. Sådant blir bara svårt att skriva och framför allt att läsa.

Och nu var det plötsligt lättare och roligare att skriva. Jag strök och skrev om, raderade och lade till. Så småningom upptäckte jag att livet var kolsvart, men gav mig inte tid att kliva upp ur fåtöljen för att tända lampor, klockan var 22.45 och jag behövde varje minut för att om möjligt blir klar med novellen.

Jag lyckades. Nästan. Klockan 23.57 pip gick mailet och manuset iväg till förlaget. Storyn är klar, men behöver redigeras och kompletteras. Sådan är i och för sig alltid gången när du blir antagen till en antologi, du får chansen att fixa och ändra. Gillar Ariton Förlag min historia så antar de den och jag fixar finliret.

Jag vill väldigt gärna medverka i alla deras fikaböcker och det är därför jag jobbat så hårt. Men, som sagt, att kämpa är inte grejen. Släpp taget, känn flödet – och plötsligt händer det.

IMG_55712

Kanske jag köper en Triss idag? Vem vet …

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Månsten

Vi åkte till Washington. Igen

CIMG7577SAM_0495

SAM_0503

SAM_0482

CIMG7575

SAM_0505

SAM_0508

Vårt mål för dagen var rymdmuseet.

SAM_0510

SAM_0511

Vi ville såklart se månstenen. Kön in var gigantiskt och väl inne var det stor säkerhetskontroll.

SAM_0520Här finns alla möjliga grejor man kan använda i luften. Vad sägs om missiler?

SAM_0589Detta är Glamorous Glennis, det första flygplan som bröt ljudvallen, år 1947.

SAM_0597Här är Charles Lindberghs plan, det han använde när han flög över Atlanten år 1927. Spirit of St Louis.

SAM_0585

SAM_0605

SAM_0577

SAM_0583

SAM_0579

Vi tog rulltrappan upp till andra våningen. Där får man veta allt om Apollo 11.

SAM_0543

Detta är en rymdkapsel. I detta lilla och trånga utrymme vistades ett par gubbar i flera dagar. Huvva.

SAM_0612

SAM_0546

Det måste ha vatt varmt om fötterna. Se bara på undersidan, så bränd den är.

SAM_0551

Detta är en kiss-slang.

SAM_0552

De här solbrillorna kan jag ge en slant för. Jag menar – de har faktiskt vatt på månen …

SAM_0553

Bajspåsen får de behålla, dock.

SAM_0560Denna väst bar Gene Kranz, flygledarchefen som blev känd för sina insatser vid räddningen av Apollo 13. Du har väl sett filmen? Ed Harris hette skådespelaren som gestaltade flygledaren.

(Lite kuriosa: Gene Kranz fru sydde en väst till honom för varje flygprogram, men efter räddningen av Apollo 13 var det färdigsytt. Han vågade inte göra sig av med just den här turvästen.)

SAM_0568

SAM_0533

Och titta här, ska ni få se!

SAM_0535En sten, uthuggen från månen år 1972. Det var killarna på Apollo 17 som stod för den bedriften.

SAM_0575

Apropå ingenting, så är detta en tysk raketdriven V1-bomb som tyskarna släppte över London 1944.

Det är de här bomberna som förekommer i min novell Gröna bönor i antologin Över en fikafrån 2014. Min svärfar var radioofficer på ett brittiskt handelsfartyg och har beskrivit sina upplevelser av tyska bombningar.

SAM_0611

Så – nu går vi vidare till indianmuseet!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg100 / 72 Du gamla du fria

Snart är det dags för den årliga nationalistiska yran. Den sjätte juni, som vanligt. Jag kan väl inte direkt påstå att denna dag har någon större betydelse för mig, annat än att det börjar bli tradition och god vana att delta vid Bokhandeln Vängåvans nationaldagsfirande i Sundsvall. Du som var med förra året vet vad jag pratar om. Jag hade bokbord vid torget, blev intervjuad på Vängåvans fina litteraturscen samt sålde och signerade böcker.

SAM_2858

DSC_0192

Den allra första novellsamlingen jag medverkar i hade just släppts, likaså den andra novellsamlingen. Jag pratar naturligtvis om #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige och Insikter. 

10271471_10200899411407947_2845494273498220625_n

10367139_10152456675183288_6943512088379311474_n

Vi firade detta stort med en dubbel bokfest i fina vännen Moas härliga taklya mitt i Sundsvall.

SAM_2979

Härliga minnen!

Och nu, ett år efteråt, är det dags igen. Både för Vängåvans nationaldagsfirande och mitt boksläpp! Det blir ingen fest, inte i den bemärkelsen. Vill du fira med mig så är du hjärtligt välkommen! Självklart dricker vi champagne och äter något gott, men i stillhet hemma hos mig. Hör av dig – jag blir jätteglad 🙂

Programmet på Vängåvan kan du läsa här. 

Vid halv tre-tiden intervjuas jag på litteraturscenen och berättar om vår nya novellsamling #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

10411099_10152576827983553_6857141384772896523_n

Sedan signerar jag böcker hela dagen.

Vi ses på nationaldagen 🙂 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dödssynd – högmod

Oj, vad jag har våndats. Jag har funderat, tänkt, svurit, googlat, ältat, skrivit, förkastat ända sedan nyår.

Högmod. 

10922521_10152649430877029_1938071259427263761_n

 

Jag ska skriva en bra, säger: bra, novell om högmod, den första av de sju dödssynderna.

Ett, i mitt tycke, lysande uppslag fick stryka på foten när jag sent omsider upptäckte att handlingen ska utspela sig i Sverige och i nutid. Hoppsan.

Raskt över till en annan idé. Som inte höll.

Och där började då nyss sagda funderande, tänkade, svärande, googlande, ältande, skrivande och förkastande. Jag har vaknat om nätterna med en panikartad känsla av att det här glider mig ur händerna, jag fixar det inte. Kapituleringen har varit nära, mycket nära.

Men när det kommer till kritan är jag ju inte så särskilt bra på att ge upp. Nej, jag brukar liksom hålla ut till the Bitter End, jag. Så även den här gången.

Förhoppningsvis kommer det här slutet att bli allt annat än bittert. Jag har en bra idé, en bra början, karaktärer speglade ur verkligheten samt ett slut med dubbelt slut. Om du förstår.

7-deadly-sins_144824304

Så – nu har jag tyvärr inte tid med er längre, högmodet väntar …

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Gröna bönor

Snart börjar min stora turné. Det är förstås Över en fika det handlar om. Novellsamlingen som kom ut den 25 oktober. Tyvärr kunde jag inte delta i Ariton Förlags stora fikarelease, det var dagen före min Nepalresa och schemat och kroppen klarade inte mer just då.

Över en fika

Men nu har jag kommit hem och haft ynnesten att bläddra i den fina novellsamlingen. Om några dagar börjar min egen fikarelease-turné. Det ska bli så fantastiskt skojigt! Jag och ett par andra författarkvinnor har slagit oss ihop och gör gemensamma arrangemang. Här får du hela turneringslistan, så du inte missar nåt … 🙂

Tisdag 18/11 Café Lido på söder i Gävle, kl 16 – 18

10665751_851448714868214_7486868743793791191_n

Medverkande:

Onsdag 19/11 Pallas Konditori, Sundsvall, kl 16 – 18

293446_376801672389629_525483955_nMedverkande:

Torsdag 20/11 Lunchsignering på Akademibokhandeln Vängåvan i Sundsvall, kl 12 – 13

Fredag 21/11 Frökens Café & Kök, Koppargården i Ljusdal. Tid 11.30 – 14

1233374_555239604512633_1146184415_n

Medverkande:

bb och jag

Birgitta Backlund och Carina Aynsley

Fredag eftermiddag åker Birgitta hem för att fortsätta sin egen fikaturné tillsammans med AC Collin. Befinner du dig i närheten av Viggbyholms Stationscafé lördag 22 november, kl 17 -19 är jag säker på att du är hjärtligt välkommen.

Men turnerandet är inte klart med det, förstår ni. Carina Cefa-Öhrlund har arrangerat en härlig författarturné i Skåne. Höör, Eslöv och Malmö kommer att få celebert besök. Härda ut ett par dagar till, kära vänner i Skåne, program kommer!

Till dess: varsågod att glutta på min reklamfilm för novellen Gröna bönor. 

SAM_5425

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Må änglarna vara med dig …

Vilken dag! Så lugn och till synes händelselös men ändå så full av aktivitet. Termometern visade 27 grader i solen på förmiddagen. Visserligen i lä på uteplatsen, men ändå. Det är trots allt elfte oktober. Jag är i Gävle ett par dagar, dagar vikta åt skrivande, lite administrativt jobb och besök på stans bokhandlar och caféer.

Efter en morgon med tvättstuga och huvudvärk från helvetet klädde vi oss för att gå ut och andas syrerik höstluft. Det luktar höst och det ser ut som höst. Helt underbar dag för promenad. Jag som inte ens gillar promenader, tänk så det kan bli.

SAM_5476

SAM_5477

SAM_5481

SAM_5484

SAM_5498

Men oj, vad har hänt här?

SAM_5489

Jaha ja, här befinner sig alla utryckningsfordon på en gång. Var jag än kommer finns de där, liksom … hm …

SAM_5488

SAM_5494

En incident av något slag, tydligen med missbrukare inblandade. Två ambulanser, räddningstjänst och polis. Massor med människor men vi nöjde oss med att raskt promenera förbi. Jag hann se att ambulanssjukvårdare bar en ung man på bår in i ambulansen.

Så – nu knallar vi vidare. Vi kan ändå inte göra något.

SAM_5497

Visst är Boulognerskogen otroligt vacker?

SAM_5504

Väl inne i stan uppsökte jag dess två bokhandlare och erbjöd dem tre författare som signerar böcker under en lunchtimme i november. Men, kan ni tänka er, intresset var svalt. Trots gratis. De vet inte vad de missar 😉

Vi uträttade några nödvändiga ärenden och sen konstaterade maken och jag att det är länge sen vi drack champagne. Vi kom också fram till att en sån här lördag är en perfekt skumpadag. Vi har en del att fira: avtal på novellsamlingar, en rolig och behjärtansvärd kampanj tillsammans  med Föreningen för Gatubarn i Nepal, en bokreleaseturné att planera och genomföra med två andra författare (jodå, information och inbjudan kommer), och annat kollijox. Vi inhandlade en hummer på Coop också när vi ändå var i farten.

Åh, undrar du vad det är för kampanj? Jo, om du hör av dig före sista oktober kan du förbeställa den perfekta julklappen. Eller presenten. Eller gåvan till dig själv från dig själv. Min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal tillsammans med … håll i dig nu … en personlig hälsning från barnhemsflickorna i Gokarna! När jag åker till Nepal om två veckor har jag med mig speciella kort där Alisha, Rita, Manita, Anisha, Pema och Aliza skriver sin hälsning till dig, eller mottagaren av din gåva; boken. Dessutom slår vi in boken i cellofan tillsammans med hälsningen och ytterligare en liten gåva, presentpåse tillverkad av Regnbågskvinnorna i Tinchulee. För varje såld bok skänker jag 25 kronor till det speciella utbildningskonto Föreningen för Gatubarn i Nepal instiftat. Klicka här för beställning.

Så – tillbaka till lördagen. Vi var in till en av mina favoritrestauranger i Gävle: Gävligt Gott. Där var så mycket folk och långa köer att vi bestämde oss för att gå någon annanstans för att få någon mat. Men jag hann få beröm för min hatt av en ung kvinna som varit i Indien. Vi pratade lite och jag fick dela ut några visitkort.

Carina med hatt

Vi gick vidare till strömmingsvagnen i stan och tog oss en fiskburgare. Även där kom vi i samspråk tack vare min vackra hatt och tänka sig, strömmingsvagnsägarna kom från Ljusne i Hälsingland. .

DSC_0102Där pratade jag barnhemsbarn och tiggarnas situation en stund med damen som inte syns bakom blommorna. Hon sa att hon är själv uppvuxen på barnhem i Polen men haft en bra barndom. Vidare berättade hon att den äldre kvinna som sitter utanför porten vid Åhléns inte tillhör de organiserade tiggarna. Jag blev så glad när jag fick veta att jag faktiskt kan göra något utan att gynna kriminella organisationer så jag gick dit och gav henne de pengar jag hade kvar i plånboken. Leendet jag fick tillbaka var obeskrivligt.

Vi åt vår strömmingsburgare med god aptit och när vi gick hemöver ropade kvinnan i vagnen och tillönskade mig en trevlig resa.

Och så sa hon: Må änglarna vara med dig … 

Tack, du okända! Jag blev glad i hjärtat av din uppriktiga välgångsönskan!

Nu ska jag tillbringa resten av den här fantastiska lördagen tillsammans med maken över en hummer och ett glas skumpa och sen är det baske mig dags att sätta igång och skriva novell. Jag vill ju väldigt gärna vara med i uppföljaren av #Älskanoveller ju. Och deadline är snart …

Så – nu sätter jag upp Stör ej-skylten.