Etikettarkiv: lite salt lite surt och resten sött

Livet på Solbygården – Dan före dan före dan

Postat av
1

Min favorithögtid av dem alla stundar. Den som kommer med ljus, umgänge, god mat och helt accepterad slöhet. Klappar inte minst, så gammal jag är. Jag älskar paket och de behöver icke vara dyra, nej det är den där förväntan jag är så himmelens duktig på, att se fram emot ‘Vad kan det här vara?’. Känna, klämma och gissa och så småningom slita av papperet. Förresten är jag ganska försiktig med slitandet, är det vackert papper försöker jag spara det till ett senare tillfälle, till ett collage, present eller annat.

(Bild av Tove Erbs på Pixabay)

Men det är ännu roligare att ge än att få, jag älskar paket även när det gäller att ge. Att välja ut, fundera lite, kanske fixa ett banalt julklappsrim och slutligen slå in och lägga under granen. Är du som jag, tycker om att ge personliga presenter så har jag här ett par julklappstips så här dan före dan före dan. OCH jag har ett riktigt sjangdobelt julerbjudande: Fri hemkörning/leverans till Sundsvall och Kvissleby med två mils omkrets!

Bokpaket nr 1: ‘Lite salt, lite surt och resten sött’ + ‘Grannen from Hell’ + ‘Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal’ + fri hemkörning/leverans = 225 kronor!

Bokpaket nr 2: ‘Lite salt, lite surt och resten sött’ + ‘Över en sommarfika’ + ‘Våra bästa skrivtips’ + ‘Grannen from Hell’ + fri hemkörning/leverans = 225 kronor!

Klicka här för beställning eller frågor. Vill du ha boken/böckerna signerade så skriv ner vad som ska stå eller om jag ska skriva en personlig hälsning.

Självklart kan jag även skicka ditt paket, det kanske blir en fin nyårspresent? Då tillkommer en symbolisk fraktkostnad på 50 kronor.

Kika gärna in på hemsidan och titta på vänner böcker i Lilla Bokhandeln.

Med tillönskan om en riktigt fin jul!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Var rädd om tiden!

Postat av
Svara

Tid är en märklig sak. Vi rår inte över den och den har sin gång, oavsett vad som händer. Utplånas vår värld skulle det enda som var kvar vara tiden. Visst är det konstigt? Eller är det bara jag som funderar över sådant? Det senaste årets turbulens har visat att vi måste vara rädda om vår tid. Det går fort nu, saker händer slag i slag och människor mister anhöriga och vänner åratals för tidigt. Livet känns förgängligt på ett vis jag aldrig upplevt förut. Tråden mellan liv och död har blivit otroligt mycket tunnare.

Detta nådens år 2020 har förändrat livet på så många sätt och inte bara här hemma. För min egen del har det inneburit oro, stress och rädsla, men jag har även fått så mycket tid som jag aldrig tidigare haft; tid för mig själv, tid att göra det jag vill. Tid, detta märkliga begrepp.

Jag har bloggat om det tidigare, hur jag ägnat timmar åt att krypa runt på gräsmattan och samla maskrosblommor, förvällt mangold och plockat svamp, skrivit och läst, druckit kaffe med granntanten och jag har löst hundratals Sudoku. Jag som alltid älskat att jobba och, det ska villigt erkännas, att vara småföretagare är mer en livsstil än ett arbete. Man är alltid alert och på språng och det finns alltid hur mycket som helst att göra. Men detta år med inställda uppdrag  och inga inkomster har jag stillat mig. Funnit nöje och glädje i maskrosor och brännässlor och tänker att sådant har jag alltid velat göra, utan att kanske vetat om det. Det är många ‘första gången’ för mig i år och en av de roligaste första gångerna var igår, när jag bakade rullrån. Vi hittade ett fint rånjärn från Skeppshult gömt inne i vedspisen och ett recept på Youtube och sedan var det bara att börja vispa, grädda och rulla. Det där med rånpinne att rulla rånen på blev en liten svårighet som måste lösas, men ett bortskruvat handtag på brödkaveln fick duga.

Kisar man lite så ser de riktigt bra ut

Att baka rullrån är ett hantverk och det kommer att krävas några gånger innan jag får in snitsen, veta exakt hur mycket smet, vilken temperatur på plattan och så vidare, men inte ett enda rån gick till spillo ändå. Och det var så himla roligt! Det får nog bli en sats rullrån ikväll också. Jag har ju tiden!

Tack Universum.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det blir jul hur man än gör

Postat av
Svara

Det är tidig morgon, himlen brinner röd och utomhusbelysningen avslöjar gröna gräsmattor och hästhagar. Lite svårt att ta in att om fyra dagar är det julafton. Men det blir jul, tro mig. Trots noll snö, att inte kunna träffa släkt och vänner och att känslorna är mer oro än förväntan inför årets finaste högtid.

Här på Solbygården gör vi vårt bästa för att leva i nuet och glädjas åt det vi har. Jag erkänner villigt att jag inte alltid lyckas, till och med att jag mer ofta misslyckas, men som sagt, en gör så gott en kan.

Igår hade maken och jag lite julstök. Vi bakade och kokade och pyntade. I lagoma mängder. Oj, så tokigt det såg ut, det är nog dialektalt. I lagom mängd, ska det nog heta.

Man kan väl säga att vi julpyntat selektivt. Jag kände att jag inte har lust att gå flera varv runt huset om ett par veckor för att leta kvarglömda tomtar, glitter och annat. Nej, vi gjorde helt enkelt ett tomtebord, med massor av tomtar, juldukar, tomteljus och luvor. Där är det verkligen julstämning. Och jo, i köket har vi jul. Mitt älskade kök med den högt värderade vedspisen. Nu har jag inte bara kokat morronkaffe på den, nu har vi även bakat på den. Helt underbart!

Stompa enligt mamsens recept

Oj, så snabbt tiden går när man har roligt, i mitt fall när jag skriver. Till exempel ett blogginlägg. Nu är det dusch och frukost för sedan kommer granntanten och vi ska fortsätta jullagandet och -bakandet idag. Så roligt det ska bli!

Glad fjärde advent på er! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det nya livet

Postat av
Svara

Det har uppkommit en del nya ord detta märkliga nådens år 2020. De allra flesta har med den rådande situationen att göra. Ett ord jag själv starkt förknippar med detta år är ‘normalisering‘.

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen kommit hem från en underbar pilgrimsresa i Nepal.

Oj, så tacksam jag är idag att jag unnade mig de två veckorna!

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen börjat på ett nytt uppdrag och flyttat till något som måste betecknas som vår drömbostad. Fler roliga saker som bådade gott för framtiden inträffade, men de är mer privata.

Idag finns inte på kartan att åka till Nepal på förmodligen flera år och när jag utför mina uppdrag är det på armslängd avstånd och med visir på. Vår bostad är jag (och maken) så glada över, det är vår fristad och den plats vi hela tiden vill återvända till.

Till viss del lever jag som i Nepal – går inte utanför dörren utan munskydd och handsprit i handväskan, undviker att komma medmänniskor alltför nära då jag inte vet vad de bär på (löss och parasiter kontra virus). Spritar händer, bestick och föremål och tar mig aldrig i ansiktet.

Jag har så oerhört svårt att ta in det, att detta numer är ett normaliserat tillstånd här hemma, i Sverige. Och så snabbt det har gått!

Det sociala livet skjuts hela tiden på. Jag ser många som roar sig med AW, fikadejt med vännerna etc via nätet, men jag har väl kanske inte den typen av vänner. Däremot har jag – motvilligt, men nödd och tvungen – börjat en yogakurs online, Yoga by Lina. Varje lektion jag bokar och betalar för får jag även en länk till, så jag kan ”kursa” i ytterligare sju dagar. Jag har deltagit i flera möten och styrelsemöten via Zoom och igår var jag och maken på snabbvisit i Svalbard, med Hurtigruten.

Härliga exempel på företagsamma människor som ställer om livet, inte ställer in.

Jag är också med online. Vängåvans Bokhandel har lagt ut en video med julbokstips.

Och – jag måste erkänna. Detta ‘Zoomande’ och ‘online-ande’ är inte bara av ondo. Det är faktiskt ganska skönt att slippa gå ut i grårusket och köra bil i halkan. Nej, jag rullar bara ut yogamattan i vardagsrumsvärmen eller plockar fram lite snacks till Svalbard-bion och njuter.

Nu, mina vänner, ska jag njuta av eld i vedspisen, tända ljus och nykokat kaffe en stund. Sedan ska jag förbereda mig för ett nytt och spännande uppdrag jag ska göra idag. Självklart med munskydd och handsprit i handväskan och visir på.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – När solen skiner …

Postat av
Svara

När solen skiner för första gången på länge. Är det fjorton dagar, sexton eller tjugo sedan förra gången? Jag minns inte, men idag sprack det upp och en del av världen öppnade upp. Äntligen.

Ingen dag är den andra lik. På senare tid har jag allt oftare påmints om alltings förgänglighet, men mörkret förstärker ju känslan. Mörkret förstärker alla känslor.

Idag skiner solen och självaste livet skiner upp. Idag händer glädjande och positiva saker. Ja, äntligen! Dumheter och fånerier skakar jag av mig en sådan här solig dag och tycker synd om de medmänniskor som inte riktigt har förmågan att njuta av liv och sol. Se och lär av katten, livsnjutaren!

Idag har jag haft förmånen att få lite extra tid att fundera, tänka i nya banor och fatta spännande beslut. Tack Universum, det var precis vad jag behövde!

Fortsättning följer.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Tacksamhet!

Postat av
Svara

Tacksamhet är ett ofta återkommande ämne i mitt liv, mina tankar och blogginlägg. Det är ett så viktigt ord. Förresten, inte bara ord, även i tanke och handling. Någon klok lär ha sagt ‘Att känna tacksamhet och inte uttrycka den, är som att slå in ett paket och inte ge det’.

Det vackra fotot lånat från ‘Populär Astronomi’

Jag tackar ofta Universum för braiga saker och företeelser. Även när något emellanåt går snett kan jag säga ett ödmjukt tack för att det ändå gick så pass bra. Det kunde ha varit värre. Ja, du kanske förstår hur jag menar. Och jo, jag vet att det finns de som tycker jag kan vara lite larvig med mina ‘tack Universum’, men det är verkligen äkta menat, ingen klyscha.

Min övertygelse är att världen skulle se ganska mycket bättre ut om vi alla hängav oss åt tacksamhet då och då. Inget är så bra att det inte kan bli bättre, men allt skulle kunna vara sämre. Idag är jag tacksam över den otroligt vackra amaryllis jag köpte för några veckor sedan av min favvo-torghandlare i Gävle (har handlat av honom sedan jag flyttade dit -98, men nu hotar han att gå i pension). Den blommar så vackert och gör sig så fint tillsammans med de enorma och tunga ljusstakar jag köpte på Korså Bruk i höstas och som blir ännu snyggare med de röda ljus bästa grannen köpte till mig på IKEA igår. Tack Universum!

I morse tände jag i vedspisen. Eld är så vacker, så mystisk och ger värme på många vis. Har jag sagt hur tacksam jag är över att vi har en fungerande vedspis i vårt kök? Jaså, ja, då behöver jag inte säga det igen.

Just idag behövde jag tröst och styrka, livet har visat hur blixtsnabbt det kan ändras. Jag var ledsen och orolig, men minuterna efteråt fick jag ett glädjande besked och mina tankar kunde ännu en gång byta riktning. Ett innerligt tack, Universum! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – ‘durredurregnuttgnöl’

Postat av
Svara

Jag är periodare. Det är mycket allt eller inget i mitt liv och när det blir för rörigt tenderar det mesta att bli inget. Men nu har jag hittat tillbaka till bloggen och ska försöka vara den trogen, dela tankar, funderingar och våndor med mina härliga följare som ger mig så mycket. ‘Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket’ – Arjas underbara text far ofta genom mitt röriga huvud.

Rörigt, sade jag. Det är ganska lugnt i själva livet, dagarna lunkar på, det är tankarna som är jobbiga. Värst är det om natten, sisådär mellan midnatt och klockan fem. ‘Det blir alltid värre framåt natten durredurreduttgnöl” – du minns väl Mellon där Björn Skifs tappade texten?! Hur som helst, då är det väldigt mycket av allt – oro, ältande, funderingar, missnöje och rädslor.

Ibland tänker jag, ‘skit i det, jag kan sova hela förmiddagen’. Men se, nej det går inte. Då går jag miste om min heliga morgonstund: En mugg kaffe i bästa soffan med meditation eller affirmationer i lurarna, i fåtöljen medan jag målar i min mindfulnessbok eller framför datorn med en text. Det är då jag laddar. Inför dagen, inför veckan och framtiden. Och detta är anledningen till att jag sedan flera år försöker undvika jobb och tider att passa före klockan 10. Lyxigt kan tyckas, men det är upp till mig att ta igen timmarna senare, när andra är lediga för dagen.

Det är inte bara på nätterna det är mycket, även dagtid florerar ett oändligt antal tankar och funderingar. Skillnaden är att i dagsljus är det så mycket lättare att styra tankar och känslor. Och svärtan om natten försvinner ju oftast när solen går upp, vad var egentligen problemet? Dagtid gör jag mitt bästa för att hylla tacksamheten. Ibland fallerar jag, visst, blir irriterad eller ledsen på dumheter och dumskallar, men jag gör så gott jag kan.

Idag är jag tacksam över tända ljus till morronkaffet, att jag har förmånen att fylla frysboxen med bra mat, att kalendern för första gången i år är fulltecknad kommande månad, att min bok blivit så väldigt omtyckt och att beställningarna fortsätter trilla in, att jag unnat mig en yogakurs (via Zoom, MEN jag slipper faktiskt gå ut i vintermörkret), att det snart är jul och att få använda min ‘spisskrok’. Varje morgon eldar jag i vedspisen och en ‘spisskrok’ är oumbärlig.

Jag tror jag struntar i ‘durredurregnuttgnöl’ och kör en Arja istället. Det är fantastiskt fin text och låten står sig . Allt gott tills vi hörs igen, kära ni.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pandemi-release …

Postat av
2

Jag älskar fest, lite lyx och flärd. Under årens lopp har jag haft några härliga boksläpparfester med (beroende på vilken slags bok) ris och linser, snittar, smörgåstårta, snacks eller frukt och tårta á la Nepal, men ALLTID champagne. Alltid.

Av lättförklarliga skäl bidde det inte någon officiell bokrelease denna gång. Men skumpa fungerar även vid en enmans-release.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Till min stora överraskning och glädje kom i alla fall ett par firarsugna. Bästa grannarna kom in med release-present och fick självklart sörpla champagne med mig. Och marken förstås. Dagen till ära bjöd han på gratinerad hummer.

Det blev några release-signeringar i stället. Tre dagar på hemmaplan, en dag i Gävle samt ett par dagar i Ljusdal och Färila.

Releasesignering på Vängåvans Bokhandel i Sundsvall.

Även några kvällar med boksignering, paketering och adress-skrivande till alla som beställt boken via sociala medier, mail, sms och så vidare. SÅ HIMLA ROLIGT! Jag är ödmjukt tacksam över den fina respons jag fått på så kort tid; ”berättelser som berör och stannar kvar”, ”en bladvändare”, ”i den här boken finns det något för alla”, ”ett strålande vackert språk” med mera.

Den eminente fotografen, Micael Lindberg, har självklart fått ett eget ex av boken!

Vad är då detta? Jo, geten Teodor och Anders Andersson, Emser samt Piggen och Piggy som bökar runt i gyttjan. Jag säger inte mer, läs själv 🙂  Lite salt, lite surt och resten sött. 

Förresten har jag ett särskilt releaseerbjudande till den intresserade: 1 ex av Lite salt, lite surt och resten sött + 1 ex av min fina foto- och bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal INKLUSIVE frakt för 250 kronor, självklart signerade! Finfint julklappstips, eller hur?

Klicka här för beställning.

På hemsidan finns även min webbutik Ajj La Vjoo med fina varor. Kika in!

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du skrivit en kokbok?

Postat av
Svara

Jag får frågan ibland: ”Har du skrivit en kokbok?”. Men nej, Lite salt, lite surt och resten sött – det är ingen kokbok. Det är min egen karamellpåse. En påse blandgodis innehållande feelgood och feelbad, spänning och drama, lite skräck och en aning erotik samt MÄNGDER av humor.

Min roman kommer ut under första halvåret 2021 har jag bestämt, men så länge ville jag inte vänta på en ny utgivning. Nej, jag samlade ihop alla texter jag skapat under årens lopp. Inte helt lätt, jag fick igång en och annan gammal dator med ”bortglömda” noveller och gick igenom två externa hårddiskar. Så småningom hade jag en tegelstensbok med texter, noveller, haikus och dikter, tidigare publicerade och opublicerade, nyskrivna, nyredigerade och fräscha. Jag anlitade fyra testläsare i olika ålder och kön, med olika intressen och läsvanor. Var och en läste några noveller (fem – femton, beroende på tid och lust) och lämnade kommentarer och betyg på en enkel blankett jag snickrat ihop.

Så himla spännande det var! Och lärorikt. Ett par av mina favorittexter, som jag ”visste” skulle få högsta betyg fick det, men inte av alla. Någon ansåg den mer medioker. Och en novell jag själv helt och hållet dömt ut fick högsta betyg av ett par testläsare samt omdömet ”Du måste skriva en historisk roman”! Hoppsan.

Lärdom: skriv aldrig läsaren på näsan vad denne ska tycka eller tänka!

Jag var på vippen att plocka in några dikter och haikus, men där svek mig självförtroendet. Dock slängde jag i sista sekund (så jag inte skulle hinna ångra mig) in en erotisk novelldikt som avslutning och skickade sedan hela bibban till ett av mina favoritförlag, Bokförlaget K&R AB. Efter en tid fick jag svar att man älskade mina texter och ville ge ut min bok. Hurra!!

Sedan gick det snabbt. På två veckor var inlagan satt och boken tryckt.

Min bok! Foto från tryckeriet. Så häftigt att se!

Jag köpte ut ett par hundra böcker från förlaget för att sälja själv och här anländer mina bebisar.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Eftersom jag inte kunde ”bubbla” fysiskt med fina Alwa på Bokförlaget K&R AB skickade jag en blomma

Omslag. Fotograf: Micael Lindberg

Baksida (!) Fotograf: Micael Lindberg

 

www.aynsley.se