Den tjugosjunde dagen gjorde vi Hälsingland. Åtminstone en del av det vackra landskapet. Mycket snö var det. Och en riktig Må bra-dag blev det med god mat, trevliga människor och fantastiskt roligt och givande jobb.
Men först frukost – soppa och äppelpannkaka.
På väg till huvudmålet, Solhuset i Ljusdal, stannade vi till vid vackra Kramsta Gästgård i Järvsö. Vi måste ju hälsa på favvograbbarna i alla väder, Pelle och Johan.
Se så bra booking.com-poäng de har, lika höga som fina Shambaling Hotel i Kathmandu, minsann.
De har också den vackraste utsikten ever. Jag vet, för jag har jobbat där ett antal år, i reception, konferens, disk och servering. Sådeså.
Från Jarse till Fala. Eller Färila, som det står på vägskylten.
Vi bjöd mamma och pappa på vegcurry. Uppskattat!
Mamsen bjöd på the Swedish Semla. Hembakat. Mycket uppskattat, även det.
Vi spelade kort med min gamla Himalayakortlek, inköpt i Boudha. Nimi plockade ut de motiv hon kände igen, bergen där hon varit. Det blev några stycken. Hon saknar sina berg i vårt relativt platta land.
Så – då var tiden inne att ta oss till Solidaritetshuset i Ljusdal. Kvinnojouren Viljan hade bjudit in mig för att, på internationella brottsofferdagen, berätta om kvinnors situation i Nepal. Sicket flyt att jag hade en tvättäkta nepalesisk kvinna med mig då!
Jag visade bilder från Mitt Nepal och Nimi visade några foton från sin jordbävningsdrabbade by i Himalayas berg.
En pratstund med vandrarkompisar i Himalaya hanns förstås med.
Sedan kom våra fina modeller upp på scenen.
De visade våra kläder, väskor, smycken och andra accessoarer.
En liten extramodell fick vi. En av gästerna ville visa vad han hade på sig.
Tack finaste ni för ert fantastiska jobb!
Sedan alla fikat och shoppat loss var det dags för oss att packa ihop. Då kom kvällens överraskning. Fikapengarna skänktes till ett projekt i Nepal.
Härmed intygas att jag personligen kommer se till att de braiga slantarna kommer kvinnor i Nepal till godo *hjärtahjärta*
Ajj La Vjoo, Kvinnojouren Viljan!