Med rädslan som drivkraft

En av de första veckorna jag hade förmånen att jobba på Sveriges finaste bokhandel fick jag syn på den här boken. Den talade till mig. Ant Middletons blick talade till mig, men framför allt titeln, Fear Bubble – Gör rädslan till din drivkraft, slog mig i magen. Det är nämligen så, gott folk, att funnes grenen ”Onödig Rädsla” i olympiska spelen hade jag varit guldmedaljör flera gånger om. Så illa är det. Faktiskt. Det finns nätter då jag – utan att egentligen veta varför – vaknar med panik i magen och tårar i ögonen. Med största sannolikhet blir det även en ond cirkel, detta att så snart jag vaknar till medvetande strax ovanför sömnens förhållandevis trygga famn slänger sig oron, rädslan och paniken över mig. Det är till och med så att dyker det inte genast upp något allvarligt orosmoment i min (i mitt tycke) ibland så störda hjärna så funderar jag tills jag kommer på något.

Ja, så ligger det till. Därför studsade jag till av boktiteln – Gör rädslan till din drivkraft. Jag tog upp boken och läste baksidestexten och blev än mer fascinerad. En före detta prickskytt i brittiska specialstyrkan och tillika Mount Everest-bestigare. Denne specielle och kontroversielle man har alltså befunnit sig i MITT Nepal. Jag måste läsa boken!

(Bilden är lånad från Nona Förlag som gett ut boken i Sverige. Hoppas det är okej, Nona, eftersom jag gör reklam för er bok?)

Mina kollegor hjälpte mig att beställa ett läsexemplar (jo, det är så man gör när man jobbar på bokhandel). Jag slukade boken och har lämnat ett kort omdöme på ett speciellt kort instucket i boken: Personalens favoriter. 

Hur gick det med rädslan då? Middleton har en ganska intressant filosofi när det gäller att hantera sin egen ångest och oro. Han är säkert inte ensam om den, men hans bakgrund gör ju honom så otroligt speciell. Jag menar – fler än jag måste någon gång ha funderat över sådana som prickskyttar, soldater etc som har som yrke och profession att om det behövs: skjut först och fråga sedan. Har man överhuvudtaget några känslor? Är man helt avtrubbad? Vad händer i mänskliga psyket och hjärnan före, under och efter? Egentligen tycker jag det är ganska obehaglig läsning, detta med hans yrkesutövning, men jag fokuserade på anledningen till min egentliga fascination: hur hanterade han sin rädsla (han inte bara vaknar om nätterna och ältar, han befinner sig faktiskt i dödsfara då och då). Plus Nepal och bestigningen av Everest, förstås.

Detta blev ett längre inlägg än jag tänkt, men jag tycker det är ett intressant ämne och särskilt idag, i den globala panikens dagar. Hur som helst, jag har verkligen testat hans sätt att försöka ta kontroll över den okontrollerbara skräcken och rädslan. Min höjdrädsla går inte av för hackor och jag startade med den. Första gången jag tvingade mig nästan ända upp till taket på bokhandelns rangliga stege för att hämta böcker stönade jag medan tårarna rann. Nästa gång försökte jag tillämpa Middletons strategi och verkligen använda rädslan som drivkraft, MEN inte förrän det var dags att gå in i The Bubble. Fear Bubble. Jag är fortfarande skiträdd högt uppe på den där stegen och tillåter mig ibland att stöna lite, men höjdrädslan är för första gången i mitt liv hanterbar och inte fullt lika stor. Bra, eller hur?!

Nu försöker jag tillämpa Middletons strategi inför den osäkra och farliga situation vi står inför, med panikspridning och (spika upp mig på en vägg om ni vill, visst, men luften är fri) emellanåt onödiga rädslor. Helt och hållet för min egen skull, förstås, jag vill inte ha nätterna till min fiende, jag vill sova gott så jag har ork och energi att ta itu med både rädslor och andra problem på dagtid.

Självklart är även kapitlen från Everestbestigningen mycket intressanta och jag rekommenderar verkligen den här boken! 

(PS: Fear Bubble finns att köpa på Vängåvans Bok & Papper samt på Akademibokhandelns hemsida. Vi har även hemleverans om så önskas.)

 

 

 

 

Ölandstok

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Visst är det så. När jag kom hem från den fantastiska pilgrimsresan i Nepal fick jag lov att omgående kasta mig rakt ut i det okända.

Det har varit några spännande, omtumlande, intensiva, transpirerande, irriterande och fantastiska veckor. Men här kommer äntligen ett blogginlägg.

När jag kom hem från Kathmandu hann jag väl inte mer än att sova några timmar innan det var dags att börja nya jobbet, det på bokhandeln i Sundsvall.

Fotot taget tidig luciamorgon. Vi har faktiskt elektricitet och belysning i vanliga fall …

Det är väldigt länge sedan jag fick lov att vara ”ny på jobbet” och måste säga att det är både spännande och ganska skönt. Jag är tillåten (och förväntas) fråga om det mesta, hjulen är redan uppfunna och jag behöver inte hitta nya, egna lösningar. Ovant för en gammal företagare (sedan trettio långa år), men även en befriande känsla. Och vilka härliga kollegor jag har! Det är länge sedan jag skrattade så mycket som vi gjort under julstress och press.

Ett par dagar efter jobbstart var det dags för flytt. Vi bor numer ett par mil närmare stan med närhet till bussförbindelser och livsmedelsaffär. Ett lyft för oss i allmänhet och mig i synnerhet. Ganska många har frågat hur i all världen vi kan flytta från den fantastiskt vackra utsikten, men den nya vyn går inte av för hackor den heller. Så det så. 

Gym finns här i byn också! Gissa om jag kommer bli vältränad i vår.

Här i nya byn och huset har vi nu firat jul, nyår och min föllsedag.

Vi har haft så otroligt hektiskt så någon gastronomisk matlagning har det inte varit tal om. Kan man förresten få skörbjugg av Findus delikatessköttbullar??

Nåja, vi har nog petat i oss en och annan godsak också, särskilt under jul- och nyårshelgen.

Men så var det det där med Öland då och token. Eller tokarna, om man ska vara mer exakt. Det har ju liksom varit tradition att åka på skrivretreat en vecka i januari hos väninnan på Öland. Jodå, ni som följt mig på bloggen har sett att det är mycket god mat, en hel del bus, tjo och vin (vi har ju ”varit tvungen” att fira min föllsedag), men vi har jobbat väldigt hårt – skrivit, redigerat, testläst varandras texter och spånat på nya idéer.

Det har varit en kreativ och inspirerande vecka med kära vänner, en vecka jag inte vill vara utan, men i år fick vi av olika anledningar ställa in med ganska kort varsel. Så trist, men sådant är livet. Så – vad göra? Vi uppfann ett nytt Öland, såklart. I år heter retreatplatsen Nolby och här, som på Öland, finns mycket vackert att se, promenadstråk när man vill lufta hjärna och lungor, skrivargrottor och självklart en del mat och vin kvällstid.

Sammantaget kommer det bli en fantastisk vecka (som avslutas med ett tandläkarbesök i Gävle på fredag. Min framtand håller på att ramla ur … sviter sedan volontärtiden i Nepal). Och det kommer bli ett helt fantastiskt år, med mycket glädje och stora framgångar. Och visst är jag ganska fantastisk själv? Eller hur?! Förresten, det är du också! 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredagsmys på riktigt!

Vilken helg det blev! Fredag eftermiddag fick jag jobb på bokhandeln och självklart ville vi fira med ett glas champagne. Vi hade köpt biljetter till Sundsvalls Vin- och Smakmässa på kvällen och räknade med att de skulle ha skumpa.

Sådan himmelens fin lokal att ha fin mässa i! Det ser lite tomt ut på just den här bilden, men det var väldigt tidigt på eftermiddagen och jag tog kortet för att tak och lampor är så vackra.

Ost och kött och whisky och vin och choklad och öl och … och … det fanns hur många godsaker som helst. Naturligtvis hittade vi vår champagne och köpte varsin provsmak.

Vi handlade med oss en hel del gott hem, käkade smakbitar och charktallrik på plats samt provsmakade en fantastisk Chateauneuf du Pape, ett av mina absoluta favoritviner. Sedan gick vi till nattlogit för att göra kväll. Imorgon är ju alltid en annan dag och redan vid 7.30 skulle vi styra kosan tjugo mil söderut eftersom jag skulle jobba.

Men det gjorde inget. Det var så himla trevligt och njutbart att jag kommer att minnas den här kvällen länge.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Bokfén är permanentad!

Lite av en dröm har gått i uppfyllelse. En dröm jag kanske inte varit riktigt medveten om, men som när chansen uppenbarade sig var så uppenbar. Sundsvalls stolthet (ja, åtminstone en av dem) annonserade efter deltidspersonal. Vängåvans Bokhandel, den som är känd i vissa författarkretsar som ”den trevliga bokhandeln” som ordnar Bokens Afton, festivaler och boksigneringar.

”Ja! Det jobbet vill jag ha!” Jag skickade dit maken med en ansökan och ett foto ifall de skulle ha glömt hur jag ser ut. När jag blev kallad på anställningsintervju hade de mäkta roligt åt mitt foto i A4-format.

Fattar ni – ett foto i A4. Ett jättekort. Käre maken tyckte att det var väl bra, ju större ju bättre. I och för sig, jag fick jobbet så … Så nu har bokhandeln en bokfé på permanent basis. Kul, va?! Vill du träffa mig där så börjar jag 25 november.

Men först pilgrimsvandring i Himalaya.

 

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

En ny karriär är i vardande!

Ser ni så många fina författare som var på bokhandeln Vängåvans Höstbokfestival idag?! Både lokala och utsocknes skribenter som pratade om sina böcker, sålde och signerade.

Micael Lindberg, Carina Aynsley, Susanne Boll

En av Sundsvalls kulturpersonligheter, tillika författare, Katarina Wikström (Foto snott från Vängåvans Bokhandels Facebooksida)

Fantastiska Annika Edin sjöng sina egna feelgood-sånger. (Foto snott från Vängåvans Bokhandels Facebooksida)

Kollegan Micael Lindberg pratade böcker på scenen.

Men på den här fina festivalen fixar man även en massa kul för barnen. Fina Moa är ansiktsmålare med den äran och så har man ett bokregn där en bokfe´ delar ut gratisböcker till barn. Vilken grej!!

För några veckor sedan fick jag ett mail från Bokhandlaren som undrande om jag ville vara bokfe´ på Höstbokfestivalen. Såklart jag ville! Ett mycket ärofyllt uppdrag, eller hur?!

Så många lässugna barn jag träffat idag. Och för den delen, en del mor- och farföräldrar som tagit med sig en bok hem till barnbarnet. Jättekul!

En jättefin dag har det varit, ett mycket välordnat arrangemang där jag träffat nya och gamla kollegor. Tack Vängåvans Bokhandel för en mycket trevlig dag. Nu hem till kräftkalas med maken.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En märklig böjelse

Det är fint och festligt att besöka en bokhandel. Att öppna dörren, förmodligen plingar det till, stanna upp i entrén en kort stund och insupa atmosfären, dofterna och de vackra, blanka omslagen i travar. Det tar en stund att gå runt i sakta mak och kika på intressanta titlar, läsa baksidestexter, kolla in best seller-hyllan ifall en av mina böcker skulle stå där (he he) och naturligtvis kika på allt annat vackert och färgglatt som ligger på hyllorna: kalendrar, pennor, block och notislappar i all oändlighet och så vidare. En bokhandel i dag är som ett helt varuhus.

Något jag altid tyckt är märkligt när det gäller bokhandeln är dess pluralform. Hur böjer man till en bokhandel? Det lustiga  är att det alltid hetat en bokhandel, men två boklådor. Ja, det är sant. Det sägs komma från tyska Buchladen, boklåda, som butiken kallade förr i tiden. Idag har man tack och lov ändrat pluralformen till bokhandlar. Jag menar – vem skulle överhuvudtaget begripa vad jag menar om jag till exempel berättar att i Gävle finns två boklådor. Eh … jaha?

Vän av ordning undrar nu naturligtvis varför jag kom på detta just idag?

Jo, det är nämligen så att jag öppnat ytterligare en bokhandel!

Så nu har jag två webbokhandlar, eller boklådor, what ever. Du som kund har ett större urval av bra litteratur och författarna får lite extra publicitet. Där finns även deras kontaktuppgifter så du kan köpa fler böcker direkt från författaren själv.

Just nu gästspelar tre av mina författarvänner: Birgitta Andersson, Lill Viljesten och Micael Lindberg. De skriver barnböcker, mappie lit, deckare, feelgod, verklighetsskildringar och släktkrönikor. Här hittar du några av deras verk..

Den fjärde gästartisten, Dorothea Liebel, översätter fantastisk litteratur från tyska. Bland annat har vi till exempel ett fint paket med två av Liebel Litteraturförlags verklighetsbaserade böcker från Tibet samt min Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal. 

För att fira invigningen av min nya bokhandel kommer de fem första kunderna att få  en liten goodie bag i sitt bokpaket (oavsett vilken/vilka böcker du beställer)!

Gå nu genast in på hemsidan och shoppa loss!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Höstfestival

Akademibokhandeln Vängåvan i Sundsvall har haft Höstfestival. Självklart var jag där med en del av mina böcker. Jodå – för knappt ett och ett halvt år sedan, när jag var inbjuden att delta för allra första gången, då hade jag min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal och #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige med mig. En annan novellsamling, Insikter, hade kommit bort på posten så den visade jag upp på affisch.

I dag lämnade jag tre av böckerna hemma för att överhuvudtaget få plats på mitt bokbord. Visst är det häftigt?

Jag hann inte ens packa upp mina grejor vid bokbordet när första besökaren kom:

”Var är sagoboken?”

Hon hade läst om den fina boken med korta berättelser för barn, Med pirrande mage och stapplande steg och ville köpa den omedelbums. Så glad jag blev.

Sammantaget var det en väldigt rolig, givande och inspirerande dag. Det var kul att träffa kollegor, både etablerade och precis nyutgivna.

Och jag blir alltid lika glad när jag får signera mina böcker till hugade läsare. Det är ju ändå det som är målet – att någon förväntansfull köpare vill ha just min bok, att småprata, signera och sedan hoppas att köparen ska älska att läsa just min text.

Här följer en liten bildkavalkad av dagen som började i solsken och slutade i störtregn.

Bokbord i soliga Sundsvall

Bokbord i soliga Sundsvall. Till höger Anita Paasilina

SAM_1743

Undertecknad. Vid samma bord Louice Svedin och Inger Söderberg

SAM_1749

Bokhandlarkören sjöng en trudelutt

SAM_1750

Inger Söderberg och Sven-Åke Boström

SAM_1751

Allas vår klippa, Tomas

SAM_1777

Jag och supertrevliga bokhandlarhustrun, Eva Bång Bergström

11953264_886225644800357_8231389707786328487_n

Jag och Anita Paasilina

SAM_1754

Stor publik var det …

SAM_1752

… som lyssnade på bland annat Agneta Sjödin …

SAM_1761

… och Pamela Andersson Alsterlind, som berättade sin mycket gripande historia.

SAM_1762

Sofia Johansson, Jessica Storbjörk, Anna Jakobsson Lund. Bland andra.

SAM_1747

Jag med de två nyaste bebisarna: Med pirrande mage och stapplande steg, Grannen from hell

10421349_1015844155126697_5308151531328762406_n

Jag och Sofia Johansson

SAM_1756

Agneta Sjödin, Med pirrande mage och stapplande steg, jag

SAM_1769

Jag, Sofia Johansson och Jessica Storbjörk

SAM_1766

Pamela Andersson signerar sin bok, Jag ska inte dö idag

Så – tack Universum för ännu en bra dag!

SAM_1778

Är man på Höstfestival på en bokhandel köper man såklart böcker.

Detta är dagens bokskörd.

Jag ska inte dö idag, av Pamela Andersson, är en grym självbiografisk berättelse. Den handlar om när hennes hjärntumör upptäcktes och hur livet artade sig med operation, cellgifter och strålning. Pamelas historia berör mig mycket och jag började bläddra i den direkt jag kom hem. Redan på andra sidan rann tårarna.

Vi ska nog tacka Gud och Universum för varje dag vi får vakna friska och krya!

 

 

 

www.aynsley.se