Mitt i middagsbestyren ringde mobilen. Jag svarade medan jag vände den råstekta potatisen i pannan och hörde en okänd mansröst.
”Hej, jag heter Carl-Einar (fingerat namn) och ringer från Angered (fingerad ort). Är det du som skrivit En doft av Emser?”
”Eh, ja? Det stämmer … ” svarade jag och överlät stekspaden till maken, nyfiken på fortsättningen.
”Jag har anmält mig till en kurs i att skriva noveller på Folkuniversitetet i Angered och ville få lite inspiration. Så jag lånade den här Älskanoveller på biblioteket.”
”Ja, men så roligt.”
Vi pratade ditten och datten en stund – skrivande i största allmänhet och novellskrivande i synnerhet. Till slut kunde jag inte hålla inne längre.
”Men vad tyckte du om min novell då?”
”Den är lysande! Bland det bästa jag läst! Vilket flyt och vilket språk. Handlingen går så lätt framåt och du har en röd tråd genom hela berättelsen. Den är så bra och jag tänkte att jag måste bara prata med den som skrivit den här novellen.”
Och där kan vi sluta berättelsen. Glad? Jag?
Jajamen. Tack, kära Carl-Einar och lycka till med ditt novellskrivande!
(Har några ex kvar: 95 kronor inklusive postens frakt och författarsignering)
Roligt med beröm. Det är du värd.
Tack Hasse 🙂