När solen skiner för första gången på länge. Är det fjorton dagar, sexton eller tjugo sedan förra gången? Jag minns inte, men idag sprack det upp och en del av världen öppnade upp. Äntligen.
Ingen dag är den andra lik. På senare tid har jag allt oftare påmints om alltings förgänglighet, men mörkret förstärker ju känslan. Mörkret förstärker alla känslor.
Idag skiner solen och självaste livet skiner upp. Idag händer glädjande och positiva saker. Ja, äntligen! Dumheter och fånerier skakar jag av mig en sådan här solig dag och tycker synd om de medmänniskor som inte riktigt har förmågan att njuta av liv och sol. Se och lär av katten, livsnjutaren!
Idag har jag haft förmånen att få lite extra tid att fundera, tänka i nya banor och fatta spännande beslut. Tack Universum, det var precis vad jag behövde!
Fortsättning följer.