Fredag den trettonde

Jag har en ny turdag. Fredag den trettonde.

I morse påbörjade jag min resa hemåt efter att ha varit borta och jobbat i tre dagar. Jag gjorde mig ingen större brådska, att köra bil i dagsljus och på bara vägar är ren och skär egentid. Faktum är att jag nog kan påstå att hel del bra idéer i mitt liv har dykt upp just under bilkörning.

Innan jag åkte var jag in på Facebook och registrerade att det är fredag den trettonde.

fredag 13

En snabb tanke dök upp – jag kanske inte skulle vara ute efter vägarna? Jag förkastade den lika snabbt, jag är inte skrockfull. De där tankarna kommer automatiskt, tror jag.

Jag lämnade Gävle och åkte mot norra Gästrikland för ett inbokat möte. Efter lunch körde jag återigen ut på norrgående E4 för att åka hem till Sundsvall. Totalt en tripp på ungefär tjugoåtta mil. Väl ute på motorvägen konstaterade jag att jag nog skulle behöva tanka innan jag kom hem.

hämta

Nu ska jag erkänna en sak.

Jag avskyr att tanka. Det är bland det absolut tråkigaste som finns. Jag undviker det så länge det går och när maken upptäcker att det är snudd på soppatorsk i bilen så säger jag: ”Men oj, jag har glömt att tanka!”. Och han låtsas tro mig. Varje gång.

När jag kollade hur långt jag skulle kunna komma på det som var kvar i tanken sade mätaren 210 kilometer. Jag hade cirka arton mil hem och beslutade att skjuta upp det tråkiga till Hudiksvall eller Gnarp. Och så tog jag ett sådant där barnsligt beslut, att om jag inte körde mer än nittio kilometer i timmen på motorvägen så kanske, kanske bensinen skulle räcka ända hem. Och maken är ändå ledig i helgen och kan tanka.

fredag-13-1281650218

Solen sken och jag lyssnade på Obs i P1, en essä om yttrandefrihet och Marquis de Sade.

3478907_500_700

Otäckt men mycket intressant program. Lämpligt nog hade jag en långtradare framför mig som låg i nittio. Jag låg kvar bakom den och upptäckte så småningom att jag skulle ta mig ända hem tack vare min snålkörning och ändå ha ett par liter bensin kvar. Jag stannde till i Kvissleby och köpte några vaniljhjärtan att tacka maken med för att han tankar åt mig …

Under hela resan hörde jag ett okänt ljud i bilen. Ni vet hur det är – gammal bil låter mycket och ofta. Inte så mycket att bry sig om. Tycker jag. Men ju närmare hemmet jag kom desto mer lät det. Jag trodde det var det nepalesiska bönehjulet som skramlade, men icke. Jag slog av fläkten. Men, nej, metallljudet och skrapet var kvar.

När jag kom hem bad jag maken kolla innan jag stängde av bilen och han höll med, det var något som inte var bra. Han tog den till vår bilverkstad, bara hundra meter härifrån, för att om möjligt få ett snabbt utlåtande om vad det kunde vara och om vi behöver lämna in den så småningom.

Han kom hem utan bil. Fick inte köra den en meter till. De till och med rullade in den i verkstaden. Vattenpumpen höll på att ramla loss. Maken berättade att verkstadskillarna ojade en del när han berättade för dem att jag just avverkat tjugoåtta mil på motorvägen.

De sade att jag har tur.

Min första tanke var Herregud, det här har kunnat gå riktigt illa. 

Nästa tanke: Det gick precis som det skulle. Tack Universum!

Detta måste vara min turdag. På riktigt. Det kanske var min lycka att jag hade så lite bensin och snålkörde på nittio på motorvägen, i stället för att brassa på i 110-120 och köra om alla långtradare? Vem vet.

112362

Jag säger det igen – Tack Universum!

bettygraphic_60765118Och hörni – hoppas ni får en riktigt trevlig Alla hjärtans dag i morgon!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

4 reaktion på “Fredag den trettonde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *