Vi har genrepat inför fjärde juli – amerikanernas nationaldag. Nog för att vi vet att det är deras stora högtidsdag, men jämfört med vår egen 6 juni är den gigantisk. Man kan införskaffa allt inför firandet; 4th of July-kläder, tårtor med amerikanska motiv – ja, egentligen allt man kan tänka sig och lite till.

Eftersom vi, som jag redan berättat, inte åker in till Washington för att fira nationaldagen så besökte vi i stället Lorton kvällen innan, en stad ett par mil utanför, för att se på folklivet, gå på konsert och se fyrverkeriet.

Flaggor, flaggor, flaggor … var vi än kommer. Man är verkligen patrioter.

Jag kan tycka det är lite synd att vi inte tillåts vara det, där hemma. I landet Lagom där det mesta ska tillrättaläggas för att passa alla. För det är verkligen stämning här, människor är uppspelta och verkar älska att fira.

Gammal tågbro

Pohick Church, kyrkan där George Washington himself satt i kyrkorådet. And I´ve been there too …

Så – framme vid målet för kvällen. The Workhouse in Lorton. Det gamla fängelset.

De första internerna var män, de fängslades för fylleri på allmän plats, misshandel och andra ”småbrott”. Så småningom tog man in även kvinnor. Deras främsta brott var prostitution.

Nu för tiden är det något slags allaktivitetshus; man kan göra allt från tai chi till att dansa zumba. Här finns en hel del hantverkare och fina utställningar.

Självklart finns även en utställning om och från det gamla fängelset.

Detta är en riktig folkfest. Hela samhället verkar ha tagit plats – på filtar på gräsmattan, vid de stora träborden eller på egna medhavda stolar.

Det lokala bandet är på plats och så även – förstås – alla matvagnar.

Min nya favorit är romkaka. Jag menar …

… vem kan motstå dessa charmiga body guards?

Några droppar regn föll under kvällen, men här i Amörrkat tar man fram paraplyet, det gnälls inte över lite vatten från himlen inte.

Förresten, vad sägs om denna leksaksbil med inbyggda mugghållare? Underbar, tycker jag 🙂

Kvällen avslutades med nationalsång och fyrverkeri. Riktigt tår i ögat-framkallande, faktiskt. Det var väldigt högtidligt och fint; alla stod upp och sjöng med armen korsad över bröstet. När fyrverkerierna startade jublade och skrek människor. Varje smäll följdes av ett ”Oh”.

Så – snart börjar det riktiga nationaldagsfirandet.

Rapport kommer, jag lovar.

Till dess – Happy 4th of July to you, from all of us. 

www.aynsley.se

Vår värld är farlig att vistas i. Som jag berättade i ett tidigare inlägg kommer vi inte att fira 4th of July inne i Washington på grund av risk för terrordåd. De senaste veckorna har attentat ägt rum i Egypten, Frankrike, Tunisien och Kuwait. Flera länder i Europa ökar beredskapen för nya terrordåd och i USA går man ut med stora varningar i samband med nationaldagsfirandet.

Eftersom vi inte ska fira i Washington på lördag pratade vi om att kanske åka in i dag i stället. Våra värdar vill självklart visa Vita huset och andra självklara turistmål och vi vill naturligtvis se dem. Men när vi slog på frukostteven tidigt i förmiddags var vi alla glada över att vi inte hunnit ge oss iväg.

Man visade bilder från avspärrningar, kilometerlånga köer med stoppade fordon och en mängd vapen. Navy Yard, marinens högkvarter, hade stängts efter ett inkommande samtal om förmodad skottlossning.

Här tar man sådana hot på största allvar, och speciellt vid Navy Yard, där ett tiotal människor sköts ihjäl för ett par år sedan.

Efter ett par timmar meddelade polisens taleskvinna att varje centimeter av byggnaden genomsökts utan att man funnit någon eller något misstänkt. Som vår värdinna sade – någon kan ha tappat en bok i golvet och en annan trodde det var ett skott.

Det sista vi såg av nyhetssändningen var att polisen meddelade att nu lämnar de över undersökningen till Navy CIS.

”NCIS is taking over the investigation”

Skönt tycker jag, det vet vi väl alla – att dem kan man lita på i alla väder. Eller hur?

Skämt åsido – måtte Gud och Buddha skydda våra vänner amerikanerna på deras egen dag. Amen!

www.aynsley.se