Livet på Solbygården – Varde ljus!

Mörkt ute, mörkt inne. Det är tur det finns ljus. Värmeljus, stearinljus och för den delen elektriskt ljus. Nu har det varit svarta natta i flera dagar, en snabb beräkning säger fem. Mörkt ute, mörkt i sinne.

Kanske inte att undra på att ältandet börjar anta enorma proportioner och att självömkan och Jante sitter tungt på vardera axeln? Inte mycket blir gjort, mat förstås, men i övrigt. Inte ens skrivandet känns särskilt produktivt. Denna hellediga helg skulle bli en stor Skrivarhelg, men sedan i onsdags har jag knåpat ihop 1682 ord. Boken blir klar år 2038 på det här viset.

Jag gör vad jag kan för att bekämpa mörkrets makter: Jag har varit på den världskända möbel- och inredningsaffären och köpt stearin- och värmeljus för hundratals kronor som jag eldar både dag och kväll. Jag trotsar – för närvarande – alla miljö- och klimathot och har lampor eller julstjärnor i varje fönster. Dygnet runt.

För upplysning och för att återfå gnistan.

Maken säger att man kan förstå varför man under hedendomen offrade människor (och djur) denna mörka årstid, man var helt enkelt livrädd att solen hade gått i stå för alltid. Så långt vill jag väl inte gå, men tänker att vi kan hjälpas åt att be till Universum eller Gud eller vem vi vill – ge oss ljus! Ge oss solen tillbaka! Ge oss hopp och sol i sinnet. Varde ljus!

Carl Larsson: Midvinterblot.NM 6971

” … Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.” 1 Moseboken 1:3

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – ‘durredurregnuttgnöl’

Jag är periodare. Det är mycket allt eller inget i mitt liv och när det blir för rörigt tenderar det mesta att bli inget. Men nu har jag hittat tillbaka till bloggen och ska försöka vara den trogen, dela tankar, funderingar och våndor med mina härliga följare som ger mig så mycket. ‘Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket’ – Arjas underbara text far ofta genom mitt röriga huvud.

Rörigt, sade jag. Det är ganska lugnt i själva livet, dagarna lunkar på, det är tankarna som är jobbiga. Värst är det om natten, sisådär mellan midnatt och klockan fem. ‘Det blir alltid värre framåt natten durredurreduttgnöl” – du minns väl Mellon där Björn Skifs tappade texten?! Hur som helst, då är det väldigt mycket av allt – oro, ältande, funderingar, missnöje och rädslor.

Ibland tänker jag, ‘skit i det, jag kan sova hela förmiddagen’. Men se, nej det går inte. Då går jag miste om min heliga morgonstund: En mugg kaffe i bästa soffan med meditation eller affirmationer i lurarna, i fåtöljen medan jag målar i min mindfulnessbok eller framför datorn med en text. Det är då jag laddar. Inför dagen, inför veckan och framtiden. Och detta är anledningen till att jag sedan flera år försöker undvika jobb och tider att passa före klockan 10. Lyxigt kan tyckas, men det är upp till mig att ta igen timmarna senare, när andra är lediga för dagen.

Det är inte bara på nätterna det är mycket, även dagtid florerar ett oändligt antal tankar och funderingar. Skillnaden är att i dagsljus är det så mycket lättare att styra tankar och känslor. Och svärtan om natten försvinner ju oftast när solen går upp, vad var egentligen problemet? Dagtid gör jag mitt bästa för att hylla tacksamheten. Ibland fallerar jag, visst, blir irriterad eller ledsen på dumheter och dumskallar, men jag gör så gott jag kan.

Idag är jag tacksam över tända ljus till morronkaffet, att jag har förmånen att fylla frysboxen med bra mat, att kalendern för första gången i år är fulltecknad kommande månad, att min bok blivit så väldigt omtyckt och att beställningarna fortsätter trilla in, att jag unnat mig en yogakurs (via Zoom, MEN jag slipper faktiskt gå ut i vintermörkret), att det snart är jul och att få använda min ‘spisskrok’. Varje morgon eldar jag i vedspisen och en ‘spisskrok’ är oumbärlig.

Jag tror jag struntar i ‘durredurregnuttgnöl’ och kör en Arja istället. Det är fantastiskt fin text och låten står sig . Allt gott tills vi hörs igen, kära ni.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pandemi-release …

Jag älskar fest, lite lyx och flärd. Under årens lopp har jag haft några härliga boksläpparfester med (beroende på vilken slags bok) ris och linser, snittar, smörgåstårta, snacks eller frukt och tårta á la Nepal, men ALLTID champagne. Alltid.

Av lättförklarliga skäl bidde det inte någon officiell bokrelease denna gång. Men skumpa fungerar även vid en enmans-release.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Till min stora överraskning och glädje kom i alla fall ett par firarsugna. Bästa grannarna kom in med release-present och fick självklart sörpla champagne med mig. Och marken förstås. Dagen till ära bjöd han på gratinerad hummer.

Det blev några release-signeringar i stället. Tre dagar på hemmaplan, en dag i Gävle samt ett par dagar i Ljusdal och Färila.

Releasesignering på Vängåvans Bokhandel i Sundsvall.

Även några kvällar med boksignering, paketering och adress-skrivande till alla som beställt boken via sociala medier, mail, sms och så vidare. SÅ HIMLA ROLIGT! Jag är ödmjukt tacksam över den fina respons jag fått på så kort tid; ”berättelser som berör och stannar kvar”, ”en bladvändare”, ”i den här boken finns det något för alla”, ”ett strålande vackert språk” med mera.

Den eminente fotografen, Micael Lindberg, har självklart fått ett eget ex av boken!

Vad är då detta? Jo, geten Teodor och Anders Andersson, Emser samt Piggen och Piggy som bökar runt i gyttjan. Jag säger inte mer, läs själv 🙂  Lite salt, lite surt och resten sött. 

Förresten har jag ett särskilt releaseerbjudande till den intresserade: 1 ex av Lite salt, lite surt och resten sött + 1 ex av min fina foto- och bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal INKLUSIVE frakt för 250 kronor, självklart signerade! Finfint julklappstips, eller hur?

Klicka här för beställning.

På hemsidan finns även min webbutik Ajj La Vjoo med fina varor. Kika in!

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du skrivit en kokbok?

Jag får frågan ibland: ”Har du skrivit en kokbok?”. Men nej, Lite salt, lite surt och resten sött – det är ingen kokbok. Det är min egen karamellpåse. En påse blandgodis innehållande feelgood och feelbad, spänning och drama, lite skräck och en aning erotik samt MÄNGDER av humor.

Min roman kommer ut under första halvåret 2021 har jag bestämt, men så länge ville jag inte vänta på en ny utgivning. Nej, jag samlade ihop alla texter jag skapat under årens lopp. Inte helt lätt, jag fick igång en och annan gammal dator med ”bortglömda” noveller och gick igenom två externa hårddiskar. Så småningom hade jag en tegelstensbok med texter, noveller, haikus och dikter, tidigare publicerade och opublicerade, nyskrivna, nyredigerade och fräscha. Jag anlitade fyra testläsare i olika ålder och kön, med olika intressen och läsvanor. Var och en läste några noveller (fem – femton, beroende på tid och lust) och lämnade kommentarer och betyg på en enkel blankett jag snickrat ihop.

Så himla spännande det var! Och lärorikt. Ett par av mina favorittexter, som jag ”visste” skulle få högsta betyg fick det, men inte av alla. Någon ansåg den mer medioker. Och en novell jag själv helt och hållet dömt ut fick högsta betyg av ett par testläsare samt omdömet ”Du måste skriva en historisk roman”! Hoppsan.

Lärdom: skriv aldrig läsaren på näsan vad denne ska tycka eller tänka!

Jag var på vippen att plocka in några dikter och haikus, men där svek mig självförtroendet. Dock slängde jag i sista sekund (så jag inte skulle hinna ångra mig) in en erotisk novelldikt som avslutning och skickade sedan hela bibban till ett av mina favoritförlag, Bokförlaget K&R AB. Efter en tid fick jag svar att man älskade mina texter och ville ge ut min bok. Hurra!!

Sedan gick det snabbt. På två veckor var inlagan satt och boken tryckt.

Min bok! Foto från tryckeriet. Så häftigt att se!

Jag köpte ut ett par hundra böcker från förlaget för att sälja själv och här anländer mina bebisar.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Eftersom jag inte kunde ”bubbla” fysiskt med fina Alwa på Bokförlaget K&R AB skickade jag en blomma

Omslag. Fotograf: Micael Lindberg

Baksida (!) Fotograf: Micael Lindberg

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – minisemester

Vilken himla tur att vi bokade och betalade vår weekend i Tällberg redan i februari annars lär det inte ha blivit någon semme då våra pengar ligger låsta hos olika aktörer, SAS bland andra. Visserligen blev den efterlängtade konserten med Uggla, Petter och Miss Li på Dalhalla inställd, men vi dealade med hotellet och fick ytterligare en hotellnatt och en massa mat istället.

Ska man på semme måste man allt ta reda på där hemma först 😁 Skörda i odlingen och rensa svamp och sådant.

Se vilken underbar utsikt!

Dalarna är alltid trevligt och vädret visade sig från sin bästa sida hela långhelgen! Vi startade med lite förrätt på fina balkongen.

Slappa, packa upp och sedan var det dags för trerättersmiddag. Mums! 
Dag två började lite skakigt, men efter frukost upptäckte vi att det var värsta bästa vädret uppe vi poolen.

Min man – badkrukan 🙂

Åtminstone i luften 😁

Biljard är ett måste när man har semester, eller hur!?

I detta fallet spelar jag enbart för att det är roligt, för vinna kan jag omöjligen i biljard 🙂

En god middag och en lyxnatt senare drog vi iväg på en cykeltur efter frukost. 

Tällberg är inte så stort och vi hann långt på ett par timmar på cykel. Men hungrig blir man!

Vi hittade en trevlig liten servering och beställde något vegetariskt och te. Förstod inte riktigt vad den innehöll, men det var gott.

Så såg jag, plötsligt … en skylt. Va? Kan det vara?

Jag gick dit och mycket riktigt, det var fina Ann-Marie från Gävle och hennes vackra kläder med varumärket ISkinn. Vilken överraskning. Nästa surprise var när mannen här på bilden plötsligt sade mitt namn; ”Super-Carina”. Han var från Nepal och såg vad min tatuering betyder (en variant av hindi). Riktigt roligt möte var det med dessa två.

Tiden går fort när man har roligt och snart var det dags för ännu en läcker middag, tre rätter även denna kväll.

Och morgonen därpå var det dags för hemgång. Självklart i en av mina nya hattar, inköpta på loppis.

30/11: Detta blogginlägg hittade jag just nu ett utkast av. Av någon anledning lade jag inte ut det, men det gör jag nu! Ett härligt sommarminne som man sannerligen kan behöva i vinterkylan. Håll ut, mina vänner – snart är det både sommar och pandemifritt! Och alla våra semesterpengar är vid det här laget återbetalda så nu hoppas vi på en härlig semester till sommaren.

 

www.aynsley.se

 

 

Äntligen – on the road again!

Som jag har längtat! Bokturné! Tjöta med folk och signera böcker för brinnande livet! Äntligen var det på dags. Kollegan roddade ihop tre dagar och i onsdags kväll drog vi till Östersund.

Bilen full, som vanligt. Vi kom upp ganska sent, packade upp och gick sedan och kojade.

Hur glad blir man när man packar upp matvarorna och hittar en liten kärlekshälsning från maken?

Äntligen här!! Fina Café Sommarhagen på Frösön. Willhelm Pettersson Bergers supervackra ställe. Så ser hans nacke ut.

Och här är framsidan.

Snart var tältet rest och böcker uppackade. Lite blåsigt, lite snett och vint här och där, men vad gör väl det när man har världens roligaste jobb?

Är detta vad som kallas bokstöd?

Här är vi!

Det är självaste Kingen som driver det fina, anrika caféet. Rockmusikern från Härjedalen som även spelat med i The Boppers.

Vi har tjötat med turister och bofasta i två dagar, signerat massvis med böcker samt även sålt en del hantverk från Nepal. Och ännu återstår en dag innan vi åker hemåt. Lördag står vi utanför ICA Kvantum, Lillänge, 11.30 – ca 15.00. Välkomna!

Tack, Universum för två underbara dagar!! Och Tack, Kingen!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Cowgirls

Vi bor ju på en hästgård och varje dag passerar våra fyrfota grannar vardagsrumsfönstret tillsammans med sina ägare eller tjejer som ska ta en ridtur.

Just nu står hästhagarna på gården tomma då våra vänner går på sommarbete på andra sidan vägen. Det är stora kontraster mot vårt förra boende där vårt enda sällskap var tågen som tjöt förbi. Här passerar som sagt människor och djur, grannar och annat löst folk med jämna mellanrum, för att inte tala om flugor och rådjur, älgar, spindlar, hund, katt, råttor och möss. Vi njuter av att bo på en levande gård!

Det händer förstås att en och annan besökare inte kommer levande härifrån, men det är en helt annan historia.

Just den här kvällen bjöd på dramatik på hög nivå. Godsägarfrun och dottern frågade om jag kunde hjälpa till att fånga in en av hästarna.

  • Eh … jag? Okej.

Första gången på en sisådär 45 år jag varit så nära en häst att jag kunde klappa den på nosen var tidigare i år när jag gjorde ett studiebesök i stallet. Och, jo, förresten, jag har tjuvklappat dem några gånger när de gått i hagen också.

På andra sidan staketet, förstås. Men vad gör man väl inte när en medsyster behöver assistans?

En av hästarna är känslig mot sol och insekter och behövde tas om hand i förebyggande syfte inför den soliga och varma helgen, men han trivs alldeles för bra i hagen för att vilja bli infångad, morötter och godsaker till trots.

Vårt jobb var att få honom att stanna så att grimman kunde tas på. Inte alltför svårt, kan tyckas och de har gjort det flera gånger förut. Men inte tillsammans med årets rookie, förrän just denna dag.

Oj, så magnifikt. Muskler spelar och huden blänker. Vilka vackra djur (hästarna, alltså, inte jag och godsägarfrun)!

Efter lite möda var kära Tummen grimmad och klar och vårt värv var slutfört.

Heja oss!

Man blir lite småhungrig av kvällsarbete, eller hur? Gofikat just denna kväll bestod av Levainbröd med rökt kalkon, lite Chevré, cornicons, tomat och en paprikaslice gratinerat med en skiva ost pudrad med paprikapulver. Till detta serverade jag en mjölkfri tzatziki, hemgjord förstås.

Imorgon är en annan dag.

 

www. aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Borta bra, men hemma bäst

Hemma efter sex dagars landsflykt. Så här i efterhand inser jag hur underbart jag haft det, men även hur skönt det är att komma hem igen.

Jag är tacksam över att ha tillgång till de bästa av två världar. Tack Universum!

Den tropiska värmen har gett med sig. Kommer den tillbaka i sommar, månntro? Det regnar och är soligt om vartannat. Vi grillar när det är väder för det, käkar räkor med hemgjord örtmajonnäs på verandan när det inte är grillväder och så vidare.

Efter retreatveckan vill jag inget annat än att skriva, skriva och skriva, men samtidigt såsar jag på och njuter av tillvaron. Jag skriver minst ett par timmar per dag, men är också med på (tråkigt, eftersom jag föredrar live) webbinarer av olika slag. Ann Ljungbergs SkrivBio och Folkuniversitets utbildning: Marknadsföring i sociala medier. Och däremellan jobbar jag förstås. Så jag lovar – det är fullt upp, även om jag försöker att inte köra i etthundraåttio.

Den nyblivna naturkocken – det vill säga jag – vill även ta reda på alla fina örter och växter, någon per dag. Rabarbermarmelad med ingefära, pesto på persiljekvistar och mangold, pesto på maskrosblad, rabarberchutney och så vidare. Roligt är det och jag skulle vilja förkovra mig i hur man tar vara på det naturen ger. Det finns kurser, men Google fungerar också bra.

Riktigt finbesök har vi haft. Ett av barnbarnen (med föräldrar, förstås 🙂 ) var på besök häromdagen och fick en present som legat här och väntat. Bajspingis. Jo, det är sant. Ett riktigt skitspel …

Motion får man tydligen på kuppen när man slår bollen under stolar och bord.

Men nu vill jag ha sådant här väder igen. Åtminstone i några dagar!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Järvsös egen Barbro!

Tiden går fort när man har roligt. Klyscha, visst, men en sann sådan. Min skrivretreatvecka är över. Jag har sovit min sista natt på detta underbara ställe, käkat sista frukosten, packat och checkat ut. Till och med lyxat till det vid poolen en stund. De sista timmarna tillbringade jag i ett av de vackra sällskapsrummen och skrev på mitt manus innan maken kom för att hämta mig.

En av dagarna hade jag celebert besök här i Järvsö. Mor och far kom åkande för att se Lill-Babs nyöppnade museum. Det var en regnvädersdag så det passade utmärkt att vi kunde åka i deras bil till Stenegård, där apotekare Julius Brun en gång drev läkar- och apoteksmottagning vid sidan om jordbruksverksamheten. Idag inhyser den gamla apotekargården såväl fina hantverksbutiker som trevliga restauranger. Och som sagt, Lill-Babs Museum som återöppnade för bara ett par dagar sedan. Muséet var ett av mina mål denna vecka, särskilt de rum och den information som avser 1950- och 1960-talen eftersom det är av betydelse för det manus som är under uppbyggnad.

Mycket intressant och tidstypiskt finns där, allt autentiskt från Lill-Babs Barbro Svenssons fantastiska sextiofemåriga (!) karriär.

Större delen av veckan har jag tillbringat vid tangentbordet och trots att jag trott och hoppats att jag skulle ha kommit längre med mitt manus är jag supernöjd. Jag har skrivit om nästan hela första delen och det känns riktigt bra!

Jag måste få berätta hur imponerad jag är av restaurangköket på Järvsöbaden. I vanliga fall när jag ber om ett mjölkfritt alternativ erbjuds jag laktosfritt eller får en trist vattnig rätt. Men inte här! Den sista middagen bestod av blomkålssoppa och vinbräserad högrev med potatisgratäng. Jag antog att jag skulle få typ en klar grönsakssoppa och några potatisklyftor till huvudrätten, men döm om min förvåning då man lagat till en mjölkfri blomkålssoppa – underbart god! Än mer perplex blev jag när den rara servitrisen kom ut med en specialgjord, krämig och lyxig potatisgratäng till mig! Någon kanske inte tycker det verkar så märkvärdigt, men jag är verkligen ovan vid att få så fin service och slippa särbehandlas. Supertrevligt!

Lyxade till det med ett glas Chardonnay i biblioteket före middagen. Because I´m worth it.

Men tillbaka till Järvsös egen stinta, Lill-Babs. Jag har personliga minnen av henne eftersom jag jobbade på hennes Lill-Babs Wärdshus. Hon var alltid rar och omtänksam och jag har kvar det fina smycke jag fick när jag slutade för att starta min redovisningsbyrå. På något sätt ska jag peta in henne i mitt manus, få se hur jag lyckas

Hur som helst – tack Universum! Och tack Järvsöbaden för en fantastisk vecka!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Skrivretreat – en magisk vecka!

Jag tycker själv att detta är bland det bästa jag gjort under det gångna halvåret, skrivretreatet. Det är så otroligt givande att åka bort en kort stund i livet, insupa och låta sig (mig) inspireras. Jag antar att det blir extra tydligt eftersom det är så väldigt länge sedan – flera månader. Att jag valde just detta ställe för min retreatvecka var bland annat för att det finns fina träningsmöjligheter här, vilket sannerligen behövs när man sitter vid datorn större delen av tiden.

Att bo på Järvsöbaden har jag velat göra i många år. En gång i tiden serverade jag här, i den fina matsalen. Det är ett anrikt gammalt kurhotell (från 1905) med en fantastisk historia och stämningen sitter i väggarna. Rummen är relativt moderna, men sällskapsrummen är fyllda med vackra, gamla möbler och lampetter och matsalen ser ut som jag minns den från min ungdom. På den tiden hade varje gäst ett eget blått kuvertfodral med sitt namn där man lade linneservetten efter varje måltid. Idag är det pappersservetter som gäller, men bordsplacering har man fortfarande, så himla mysigt, tycker jag.

Självklart sker allt på tillbörlig distans, med tanke på omständigheter och smittorisk. Träningen sker utomhus och till måltiderna placerar man gästerna med stora avstånd mellan borden. Jag har känt mig helt trygg här (om än en smula ensam emellanåt), förutom vid frukostbuffén då alla tydligen måste trängas. Då är det bara att gå åt sidan tills det lugnar ner sig. Även när jag varit ute på research tar jag eget ansvar även om många andra inte gör det. Jag tänker helt enkelt inte bli sjuk.

Större delen av min skrivtid har jag tillbringat på rummet, men ibland behövs stol- och miljöombyte.

Trädgården är stor och vacker och där behöver man sannerligen inte trängas.

Och jag måste bekänna – jag har unnat mig (eller kanske snarare tvingat mig) att ta en ledig kväll. Jag kände huvudvärken komma och insåg att jag läst och fokuserat för mycket, så efter middagen parkerade jag på den vackra punschverandan och såg på en Beckfilm.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se