Det funkar inte i år – jag hinner inte.
Jag pratar om #Blogg100. Det är flera dagar sedan jag bloggade senast och inser att jag just nu inte har tid och möjlighet att blogga varje dag.
Tack för att följt med så länge det varat. Ajj La Vjoo!
Snart är det dags för den årliga nationalistiska yran. Den sjätte juni, som vanligt. Jag kan väl inte direkt påstå att denna dag har någon större betydelse för mig, annat än att det börjar bli tradition och god vana att delta vid Bokhandeln Vängåvans nationaldagsfirande i Sundsvall. Du som var med förra året vet vad jag pratar om. Jag hade bokbord vid torget, blev intervjuad på Vängåvans fina litteraturscen samt sålde och signerade böcker.
Den allra första novellsamlingen jag medverkar i hade just släppts, likaså den andra novellsamlingen. Jag pratar naturligtvis om #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige och Insikter.
Vi firade detta stort med en dubbel bokfest i fina vännen Moas härliga taklya mitt i Sundsvall.
Härliga minnen!
Och nu, ett år efteråt, är det dags igen. Både för Vängåvans nationaldagsfirande och mitt boksläpp! Det blir ingen fest, inte i den bemärkelsen. Vill du fira med mig så är du hjärtligt välkommen! Självklart dricker vi champagne och äter något gott, men i stillhet hemma hos mig. Hör av dig – jag blir jätteglad 🙂
Programmet på Vängåvan kan du läsa här.
Vid halv tre-tiden intervjuas jag på litteraturscenen och berättar om vår nya novellsamling #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek.
Sedan signerar jag böcker hela dagen.
Vi ses på nationaldagen 🙂
Det hjärtat är fullt av talar munnen om. Så även fingrarna, på tangentbordet.
Vår nya antologi, #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek, är så vacker och har redan fått så många lovord att jag inte kan låta bli att skriva om den en gång till. Bara den här gången. Låt mig, snälla … 🙂
Vad sägs om epitet som ”underbar”, ”äkta” och ”såå bra”? Jag blir lika glad varje gång någon tycker om det jag skriver. Ödmjukt glad.
I dag går den här högen iväg. I vissa påsar ligger en bok, i andra två. Plus den lilla utlovade överraskningen till dem som beställde i förväg.
Det är min innerliga önskan att ni får en trevlig läsning och – förstås – att ni gillar min novell; En doft av Emser.
Sitter i solen med en av mina favoritdrycker; Inferno. Kaffet med extra smak, extra riv, extra allt. Jag köper det ibland när jag vill ha just något extra. Vanligtvis dricker jag kaffe endast på morgonen, och då en stor kopp.
Dagen till ära är Infernot serverat i min speciella VIP-mugg med guldkanter. Precis som jag bestämt att min dag ska vara, guldkantad. Muggen har jag förresten fått i present av en kär väninna. Jag använder inte den varje dag heller, men när jag känner att jag behöver vara vii ajj pii, då åker den fram 🙂
Efter några intensiva och bitvis tunga veckor skiner solen alltmer. Denna vecka har bjudit på härliga och energigivande möten. Precis vad jag behöver, alltså.
Häromkvällen deltog jag på ett nätverksmöte för kvinnliga företagare, Go for Business. Vi samlades på en jättefin kursgård utanför Matfors, Pher-Hansgården.
Vi bjöds på både vackert väder och lite mer ovackert.
Först en rejäl smäll rakt ner i taket, blixten och åskan kom samtidigt. Sedan en hagelskur som hette duga.
Gott käk fick vi. Och som grädde på moset blev jag invald som suppleant i styrelsen. Jag hoppas kunna bidra med en massa kloka saker.
Vidare denna givande vecka – jag träffade en kär och färgstark Sundsvallsväninna. Där blev jag verkligen uppiggad.
Vilket kalas. Rostbiffmackor och glass med jordgubbar.
Precis vad en kvinna behöver en helt vanlig eftermiddag. Eller hur?
En kväll ägnade vi ett par timmar till att åka runt och samla in saker vänliga människor vill skänka till Nepal. Det blev en del uppmärksamhet efter den fina artikeln i ST. Vi fick bland annat in några filtar, stickade vantar och tre säckar med fina herrkläder.
Jag har också hunnit besöka Rotarys lunchmöte där det serverades rårakor, stekt fläsk och lingon. Mums. Och från i höst kommer jag att vara medlem och kan käka god lunch med trevliga människor varje vecka om jag vill.
En kväll tillbringade vi ett par timmar på personalfest. Assistansbolaget där vi båda jobbar bjöd på god mat (och gott vin). Vi träffade trevliga människor och framför allt var det kul att komma ut och göra något, vi är mest hemma annars.
Just på denna fest upplevde jag ytterligare ett oväntat och härligt möte.
I vintras, strax innan jag åkte till Nepal, var jag inbjuden till Åkersviks gymnasium för att berätta om mitt volontärskap för ungdomarna.
De var trevliga, nyfikna och engagerade. Jag minns särskilt en ung kille långt fram som berättade att han nyligen kommit hem från Zanzibar. Det är klart att just den unge mannen var på samma fest. Det tog inte lång stund förrän vi båda förstod var vi träffats och vi pratade en del om våra upplevelser.
Så – tillbaka till Infernot. Kaffet. Det jättedyra, jättegoda.
Because I´m worth it!
I dag är en mellandag.
Det innebär att jag kan sitta still på rumpan och arbeta, hemifrån. Åtminstone större delen av dagen. Visserligen genererar en sådan dag inga inkomster, men jag behöver heller inte åka något tidigt morgontåg eller komma hem sent i kväll.
Ljuvligt skönt. Att sedan en mellandag innebär att ta itu med sådant som hamnat på att-göra-när-jag-får-tid-över-listan känns faktiskt ganska skönt. Nu gäller det bara att jag strukturerar mig själv så allt blir gjort också.
Jag lade mig tidigt i går, redan vid tiotiden, vilket innebär att jag vaknade klockan sex. Tvättstugan var ledig så två maskiner tvätt är avklarade. Ljuvligt, även det. Några bankärenden, upprättande av dagskasserapporter och reseräkningar, sortering av en veckas kvitton, utskick av ett helt gäng böcker, avverka två lektioner av min väldigt spännande och roliga distanskurs Skriv som en journalist, mail och planering av mannekännuppvisning Nepal, några utskick, noggrann planering av den lååånga arbetsveckan efter pingst (jag tror den är på nio dagar) och sedan börjar jag nog bli klar. Nej, jag har visst en novell som borde påbörjas också, den om Frosseri.
Jag har faktiskt inte ens en idé om upplägg och / eller handling. Nepal har tagit all min tid, kraft och energi i några veckor. Jag får helt enkelt försöka ladda om batterierna, kavla upp ärmarna och vässa tangentbordet
Hm, var det ledig dag? Nejdå, ingen fara, jag älskar sådana här mellandagar. Att få dricka morgonkaffe i bästa soffan utan att behöva jäkta iväg någonstans. Att utföra mina sysslor i morgonrock och i min egen takt. Bara vetskapen om att jag inte behöver lyfta den växande rumpan gör att jag mår bra. Och inget jäkt annat än att försöka få dagens schemalagda uppgifter färdiga.
Men, ojdå – jag glömde visst. Jag bokade ett besök hos världens bästa chiropraktor i eftermiddag. Aningen plågsamt, men jag tror det är nödvändigt för att orka med nästa vecka. Och just ja, jag ska plocka ihop en resväska med Nepal-varor och material för skyltning och knalla iväg till Berggrenska Gården här i Gävle. Jag ska nämligen hyra mig en hylla i Adventure Gävles nya fina butik och i dag ska grejorna upp.
Nåja, kanske inte fullt så mycket och inte lika dramatiskt, men snyggt kommer det att bli. Vi och vårt varumärke Ajj La Vjoo växer, sakta men säkert.
Men oj – nu är det dags att sätta på dagens kaffepanna nummer två. Bästaste väninnan har aviserat sin ankomst.
Vi hörs lite senare – Ajj La Vjoo!
Kärlek är ett tidlöst ämne, passion likaså.
För ganska många år sedan, när jag läste in Svenska B och C på Statens skola för vuxna i Härnösand, fick vi i uppgift att skriva en uppsats på x antal sidor om kärlek och passion. Ett svårt, vitt och komplext ämne. När vi valt ämne meddelade vi detta till vår handledare som sedan skulle bistå oss med råd och dåd. Efter en del tankemöda bestämde jag mig för temat Kärlek och passion, en jämförelse mellan nutid och antikens Grekland.
Jodå.
Jag fick omgående svar. ”Det finns inte underlag nog, välj ett annat tema”. Varför då? Källforskningen var redan påbörjad och jag hade hur många uppslag som helst. Till saken hör förmodligen att jag var relativt nyskild och hade redan en aning kärleksbekymmer igen, så känslor fanns det gott om.
För att göra en lång historia kort blev min uppsats en lång, ångande historia med betyget MVG, mycket väl godkänd.
Nu var det dags igen. Att skriva om kärlek och passion. Novelltävling, förstås #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek.
Inte vet jag om jag fått MVG, men novellen antogs och nu är den här. Boken. Visst är den snygg?! Omslaget är gjort av Anders Nyman, Whip Media AB.
Min berättelse heter En doft av Emser.
Det ringde på dörren i fredags, strax efter Sundsvalls Tidnings intervju, och ett postbud lämnade en låda böcker. Min nepalesiske vän tyckte den var jättefin. Han vill också skriva en bok.
Vi har jobbat i flera dagar, från morgon till kväll med insamling till Nepal och medverkan med monter vid kattutställning i Sandviken, men i morgon måndag ska jag skicka ut böcker till er som förbeställt ett ex.
Jag har ett gäng antologier kvar – lämna ett meddelande om du vill beställa ett signerat ex. Boken kostar 150 kronor plus eventuellt porto.
PS: Vill du även ha första boken i serien: #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige, får du paketpris och betalar bara 225 för båda.
Trevlig läsning!
Jag har tidigare bloggat om Milvea.se, en av våra leverantörer i Kathmandu. Verksamheten heter Hope Stitching och utbildar före detta prostituerade till sömmerskor. En mycket viktig och angelägen verksamhet för att få tillbaka dessa utsatta och märkta kvinnor till vardagen igen.
Ni som följer mig på Facebook och min blogg vet att vi just nu har celebert besök från Nepal. Hope Stitchings arbetsledare, Mister Bimal Osti, är i Sverige en vecka, varav några dagar hos oss i Sundsvall och Gävle.
I går, fredag, kom Sundsvalls Tidning för att intervjua Bimal med anledning av situationen i hans hemland, Nepal, efter de två stora jordbävningarna. Jag tycker att både artikeln och intervjun i nättidningen är mycket bra. Tack Sundsvalls Tidning! Vill du se och lyssna? Klicka här.
Många i Nepal har drabbats av jordbävningarna. Det är en stor tragedi. En av de som blivit hemlösa är Hope Stitchings sömmerska Radhika. Därför har Milvea startat en insamling för att få hjälp med att bygga ett nytt hus till Radhika och hennes familj. Stötta gärna! Jag har det största förtroende för både Milvea och Bimal Osti.
Här är Milveas upprop. Jag avslutar med ett av mina ledord i sådana här sammanhang: Alla pengar är bra pengar! Tack på förhand.
”Var ett ljus i mörkret!
Det har säkerligen inte undgått er att Nepal befinner sig i en akut kris till följd av jordbävningen som drabbade landet 25 april. Dödssiffrorna är höga och förödelsen ofattbar. Jag har genom mitt projekt Milvea (http://milvea.se/) hjälpt kvinnor i Nepal som utsatts för trafficking med utbildning och jobb sedan 2013 och tack och lov har alla våra kvinnor klarat sig. Jordbävningen har dock skadat vår produktionsbyggnad och produktionen ligger därför nere för närvarande.
Vad värre är har en av våra sömmerskor, Radhika (http//milvea.se/produktionen/radhika/ ) också drabbats av att familjens hus blivit förstört, så hon och hennes familj är nu hemlösa. Som så många andra äger de kläderna på kroppen men inte mer än det som stått att rädda.
Vi vill nu be om er hjälp att få henne och hennes familj på fötter!
Det finns många som samlar in pengar till Nepal just nu och jag kan inte lämna något annat skäl att hjälpa just Radhika än hennes redan mörka bakgrund. Men för alla oss som på olika sätt har trott på och stöttat Milvea och arbetet för att sätta tidigare traffickerade kvinnor på fötter finns förstås en personlig koppling!
Hittills har vi sagt nej till gåvor och bidrag och bett er som vill stödja oss att köpa kläderna kvinnorna syr. Nu är den vägen stängd. Vi ber därför om ert stöd.
Bidra till insamlingen på BG 155-5366 (Milvea). Märk inbetalningen ”Radhika”.
Med hopp, Mikael Lestander
Projektledare Sverige, Milvea
070-314 07 63″
Vi har ju försökt ordna ett litet event under Mr Ostis vistelse här, för att hjälpa honom att samla in medel till det jordbävningsdrabbade Nepal. Tyvärr funkade det inte, det visade sig att Kristi Himmelfärdsdagen är det mesta stängt i Sundsvall och de flesta är lediga och/eller bortresta. Himla synd när vi nu hade ett gyllene tillfälle att få in extra tillskott till Nepalkassan. Vi funderade på att försöka dra ihop något på egen hand, men lyckades inte. Vi tog helt sonika en ledig dag i stället, det behövde vi nog alla.
Vi åkte till Bergsåkers travbana för att delta i hattparaden. Mina två följeslagare var så snygga i varsin mössa från Nepal.
Kanske vår tjusige nepales kunde vinna herrklassen och få ett presentkort vi kunde sälja? Men nej, tyvärr inte.
Vi träffade ett par tjusiga damer (hon till vänster vann för övrigt tävlingen) och även två förtjusande flickor med en vacker bakverkshatt.
Vi träffade en tvättäkta nepales! Ett oväntat möte. Mannen kände igen vår gästs högtidsdräkt och inledde ett samtal. Jättekul!
Efter att ha spelat lite hockey med Sundsvalls tidning åkte vi vidare.
Vi hälsade på farfar och passade på att gratta en familjemedlem på födelsedagen.
Självklart hann vi med ett besök på Södra Berget, Sundsvalls motsvarighet till Mount Everest …
Så – det var den lediga dagen. Nu återstår jobb resten av helgen. Kattutställning på Göranssons Arena i Sandviken. Och eftersom vår nepalesiske vän nu ändrat sina resplaner och reser hem till Kathmandu lämnar han inte Sverige förrän nästa vecka. Han följer alltså med oss till utställningen för att samla pengar till Nepal.
Och vet du vad som är så bra!? Du behöver inte åka till Sandviken för att lämna ett bidrag. Det kan du göra på nätet. Alla bidrag emottages tacksamt. Alla pengar är bättre än inga pengar, som jag brukar säga.
Tack på förhand för ditt bidrag!
”Var ett ljus i mörkret!
Det har säkerligen inte undgått er att Nepal befinner sig i en akut kris till följd av jordbävningen
som drabbade landet 25 april. Dödssiffrorna är höga och förödelsen ofattbar.
Jag har genom mitt projekt Milvea (http://milvea.se/) hjälpt kvinnor i Nepal som utsatts för
trafficking med utbildning och jobb sedan 2013 och tack och lov har alla våra kvinnor klarat sig.
Jordbävningen har dock skadat vår produktionsbyggnad och produktionen ligger därför nere för
närvarande.
Vad värre är har en av våra sömmerskor, Radhika ( http://milvea.se/produktionen/radhika/ ) också
drabbats av att familjens hus blivit förstört, så hon och hennes familj är nu hemlösa. Som så många
andra äger de kläderna på kroppen men inte mer än det som stått att rädda.
Vi vill nu be om er hjälp att få henne och hennes familj på fötter!
Det finns många som samlar in pengar till Nepal just nu och jag kan inte lämna något annat skäl att
hjälpa just Radhika än hennes redan mörka bakgrund. Men för alla oss som på olika sätt har trott på
och stöttat Milvea och arbetet för att sätta tidigare traffickerade kvinnor på fötter finns förstås en
personlig koppling!
Hittills har vi sagt nej till gåvor och bidrag och bett er som vill stödja oss att köpa kläderna
kvinnorna syr. Nu är den vägen stängd. Vi ber därför om ert stöd.
Bidra till insamlingen på BG 155-5366 (Milvea). Märk inbetalningen ”Radhika”.
Med hopp,
Mikael Lestander
Projektledare Sverige, Milvea
070-314 07 63″
Vi har besök från Nepal i några dagar. Jätteroligt och spännande på alla vis.
Vår gäst, Mr Osti, är anställd hos en av våra leverantörer i Kathmandu, Milvea.se. Han är arbetsledare för de prostituerade kvinnor som räddats från bordeller vid indiska gränsen och utbildas till sömmerskor.
Vidare är mister Osti engagerad i ett EU-projekt om volontärskap och har rest runt i Europa några veckor, deltagit i seminarier etc. Ett stopp i Stockholm var inplanerat och han ville även hälsa på oss i Sundsvall. Självklart! Jätteroligt.
Vid det här laget vet alla hur det gick. En stor jordbävning i det fattiga Nepal. När det lugnat ner sig någorlunda och människorna börjat våga sova inomhus igen kom katastrof nummer två – ytterligare ett mycket kraftigt skalv. Mr Osti beslutade sig för att åka hem till Kathmandu för att vara familjen behjälplig i de här svåra tiderna, men eftersom det inte är alldeles lätt att boka om flygbiljetter hux flux blir han kvar några dagar extra i Sverige innan flighten mot Doha-Kathmandu.
Maken hälsade honom välkommen med den nepalesiska nationalrätten dal baat; ris, linssoppa och grönsaksröra med blomkål. Jag måste säga att det känns mycket, mycket märkligt; att vara hemma i Sverige och ändå uppleva Nepal; höra språket och se dal baath ätas på nepalesiskt sätt.
Faktum är att det gjorde mig tårögd och jag längtar ännu mer tills jag åter har möjlighet att besöka landet långtborta.
Vi fikade tillsammans med våra grannar. De har köpt flera t-shirts till barnbarnen och tyckte såklart det var spännande och roligt att få träffa en av dem som tillverkat de fina tröjorna.
Det blev en ganska tidig kväll. Vi var alla trötta och dagen därpå var diverse aktiviteter inbokade.
Självklart var det inte min avsikt att ställa till med slagsmål!
Men det blev som det blev.
