Nu får det vara bra. Inte mer julmat, tack.
Gott, visst – jag älskar julskinka, sill och rödbetssallad, men nu har jag fått nog. Lite vanligt käk, tack. Nästa lagad måltid kommer att bli hemgjorda köttfärsbiffar med kantarellsås. Biffarna ligger klara i kylen och svampen i påse bredvid, färdig att fräsas och göras sås av.
Finaste julgruppen som maken fick av svärmor, ja min mamma alltså, doftar så underbart och tillsammans med apelsinerna påminner de om den nyss gångna julen ytterligare en kort tid.
Det gör även Bettan och farbror Tomten.
Men snart försvinner julattiraljerna. Jag tror jag ska klä Bettan i bikini i stället för att försöka trigga igång sommaren. Vad tror ni om det?
Hur som helst var vi i en av mina favoritstäder ett par dagar. Gävle.
En kall och vit promenad i Boulognerskogen.
När du har fotat klart kan vi gå vidare, maken.
Vikken tur att det finns skyltar så man vet vad fåglarna heter.
De här skatorna, till exempel.
Det vackra konserthuset.
Med Carl Milles änglar i förgrunden. Snöänglar. Men egentligen är det inga änglar, utan musicerande genier. Säger Milles, i alla fall.
Vet du förresten att Boulognerskogen är en av Sveriges vackraste parker? För det är just det den är: park. När jag var nyinflyttad i staden hade jag lite svårt med begreppen, jag sade alltid ”Boulognerparken”. Efter att ha blivit rättad ett antal gånger av indignerade Gävlebor lärde jag mig. Det heter skog. Trots att det inte är någon skog. Utan en park. Mina invändningar att jag kommer minsann från trädrika Hälsingland och vet faktiskt hur en skog ser ut gav man inte mycket för.
Vidare mot söder. Men vad fotar han nu då?
Åh, den berömda bocken. Så roligt att jag hann se den även i år. Innan den brann, alltså. För den har nämligen inte brunnit. Ännu. Och kommer väl förmodligen inte att göra det heller.
Lite julvin på fina Terrassen med vacker utsikt innan vi gick tillbaka hemåt.
Åh, en Bakom masken-affär!
Eller nåt. Men var tog maken vägen?
Åh, han ska visst köpa kvällstidningen.