Min Vän!

De där minuterna då flera år passerar revy. Kanske inte medvetet, men de finns där, reflekteras och speglas i varje ord. Alla år vi pratat, skrattat, gråtit och umgåtts. De finns där, som en plattform för vår vänskap.

I förmiddags knappade jag in min väns nummer. Inget svar, jag lade på.

PIP – det där gälla, som alla ber mig att byta ut. Men signalen hörs bra: ”Jobbar hela dagen. Är det nåt viktigt?” löd texten.

”Vänner är väl aldrig viktiga?” messade jag tillbaka.

Ett par sekunder senare ljöd ringsignalen, jag tog emot samtalet men hann inte säga något. ”Vad vill du?” sa vännen.

”Ingenting”, sa jag.

”Okej, jag har sex minuter på mig, käkar.”

Vi babblade på en stund tills jag påminde:

”Det har gått sex minuter nu.”

”Okej. Puss, hej.”

”Puss.”

Det är vänskap det. Att våga skämta, våga ta för sig, säga vad man tycker och inte behöva tassa på tå i rädsla för att bli missförstådd eller få skäll och skit tillbaka.

Gudarna ska veta att vi har olika åsikter emellanåt, vi kan diskutera så det ryker om det. Men aldrig skäll, aldrig hårda ord, definitivt inga hot och ultimatum.

Ärligshårda, men inget tjafs.

Ajj La Vjoo! Jag älskar dig. Du vet vem du är.

vc3a4nner-fc3b6r-livet

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *