Underkastelse

Det är annandag midsommar och jag skriver om underkastelse. Ett nytt projekt, sprillans nytt. Hm, inte för att jag behöver fler, jag har sannerligen nog att göra, men ändå …

Ibland är det så här i livet, man får en fråga, vet att man borde säga nej, men säger JAA. Bara för att det är så himla kul. Det här är ett sånt projekt. Dessutom är det halvhemligt, åtminstone inte officiellt, så jag berättar faktiskt inte mer. I alla fall inte just nu.

Jag är på femte kapitlet nu, det om underkastelse.

Att skriva är alltid att lämna ut sig själv. Vad jag än skriver om. Jag antar att det är samma för alla? Eller? Kan man skriva något läsvärt utan att blanda in sig själv, sina egna känslor? Jag har svårt att tro det.

För den sakens skull betyder det inte att allt man skriver är sant. Tvärtom. Det mesta är osant. Men man lånar; ord, känslor och upplevelser.

När jag sätter mig för att skriva har jag kanske bestämt vad jag ska skriva om. Men när fingrarna når tangenterna blir det allra oftast något annat. Jag tänker knappt, bara åstadkommer bokstäver, ord, meningar och stycken.

Det är alltid spännande att se var jag hamnar. Ganska ofta blir jag förvånad när jag efteråt läser igenom vad jag skrivit. Ganska ofta är det något helt annat än det jag föresatt mig att skriva.

Tillbaka till underkastelsen. Det ska bli spännande att se vad nästa kapitel heter …

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

2 reaktion på “Underkastelse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *