Trettio dagar mot toppen – dag 28

Dag tjugoåtta – avskedets dag.

Tidig morgon åkte vi sträckan Ljusdal – Gävle för att Nimi skulle hinna med tåget till Arlanda, med vidarebefordran till vänner i Oslo. Hon stannade nämligen inte hela tiden hos mig och oss. Två av månadens fyra veckor reste hon runt och hälsade på vänner och bekanta.

SAM_3939

Det mesta av packningen var klar, men det tog ändå lite tid att få ner det sista i väskorna. Och så skulle hon ju ställas i ordning själv också, flickebarnet.

SAM_3942

För andra gången i sitt liv skulle hon åka tåg, men denna gång alldeles ensam. Jag upprepade mina väldans goda råd om att vara rädd om tågbiljetten, eftersom den också var hennes biljett in på flygplatsen.

12743801_1190184354325835_717125286609298147_n

Jag fick en avskedssjal och sedan var hon borta. Bye, bye!

SAM_3943

Så stod jag ensam kvar på perrongen, kvar i stan. Jag medger att det kändes lite märkligt. Under två intensiva veckor visade jag min lillasyster från andra sidan jordklotet vårt liv här hemma i Sverige. Vi har försökt göra vardagssaker för att hon ska få ett hum om hur vi lever, men självklart är det så att det blir oerhört komprimerat. Vi ville ju hinna så mycket som möjligt.

DSC00529

Jag har funderat en del på hur hon kan tänkas uppleva oss. Jag tror det är lite så här – för det mesta på väg någonstans.

DSC00532

DSC00743

Eller möjligen – ständigt på jakt efter käk?

DSC00534

DSC00904

Vad tyckte hon om vårt land då? Jag vet att hon gillade värmen inomhus, att slippa ha ytterkläder på sig. Nimi älskade vårt vinterlandskap, med sol, strand och snö. Hon fnissade förtjust medan hon strödde riven ost över den hemmagjorda pizzan (hon berättade att hon ätit pizza ett par gånger i Kathmandu förut) och hon knäppte kort på den bakade potatisen inlindad i folie. Getost var uppenbarligen ingen höjdare, men det var däremot dagskryssningen vi gjorde med Eckerölinjen.

Nu är hon hemma i Kathmandu igen, två veckor sedan jag vinkade av henne på tåget. Det känns lite som att ha visat en dotter livet. Mitt liv. Hon gillade det, men saknade bergen. Hennes Facebookstatus i går var ”Home, sweet home”.

Själv tappade jag gnistan sedan Arlandatåget rullat iväg. Jag strosade hemåt och hade många planer för kvällen. Av dem blev intet, endast middag.

SAM_3945

Jag fortsätter på den inslagna vegetariska vägen, men nu med betydligt fler fisk- och köttinslag.

Bubblan jag befunnit mig i under ett par veckors tid brast. Vardagen återvände och med den alla de saker och ting jag skjutit upp tills ”efter att hon åkt”. Den natten vaknade jag återigen med hopbitna käkar och panik i magen. Pliiis Universum – hjälp mig nu!

 

 

 

Ajj La Vjoo

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *