Trettio dagar mot toppen – dag 22

Dag 22 var en måndag. Hastigt och lustigt bestämde vi oss för att ordna en nepalesisk middag light och bjuda in några vänner. Samma kväll, alltså, och trots att det var väldigt kort varsel blev det fullt hus.

Som vanligt – det är märkligt hur snabbt vanor blir ”som vanligt”, det tar bara några dagar – gjorde vi oss en slapp morgon, för min del med kaffe på säng och Nimi med hot water i sitt rum. Så småningom förenades vi till frukost, havregrynsgröt med frukt, te och mackor och självklart en massa vegs, grönsaker av alla de slag. Och tänk så solen sken den här dagen, det var helt makalöst. Vi beslutade att låta middagsbestyren vänta några timmar och gick i stället ut på långpromenad. Vi bor ju så vackert vid havet och stranden.

SAM_3640

Nimi gillar vår snö, sol och havet. Vi är ute på fotopromenader så ofta vi kan.

SAM_3629

SAM_3632

SAM_3663Vi gick ner till den nu för tiden snöiga stranden. Svårt att tänka sig att här brukar jag steka i bikini.

SAM_3665

SAM_3672

SAM_3666

SAM_3694

Vackert så man dånar, minsann. Innan vi gick därifrån måste jag – självklart – lära min nepalesiska gäst hur man gör snöänglar. Annars har hon ju inte varit i Sverige …

SAM_3649

… så här gör man …

SAM_3655

… fast du måste använda benen också …

SAM_3656

… såja, snyggt jobbat 🙂

SAM_3646

Tror vi måste gå hemåt nu. Middagsbestyren kallar.

Vi skulle bjuda på Daal bath, det vill säga ris och linssoppa. Till det den traditionella tarkarin, grönsaksröra, samt kycklingvingar. Vidare vegetariska Pakodhas, grönsaker kokta i olja, med chilisås och till dessert frukt av olika slag. Först måste vi åka och handla.

12716330_1187383531272584_7953042757606538035_o

På väg hem hämtade vi käre svärfar som tackat ja till att äta middag med oss. Det är så roligt för han och Nimi har verkligen funnit varandra.

SAM_3566

SAM_3736

Vi sköljde, hackade, skar, stekte och kokade i ett par timmar.

SAM_3738

CIMG8823

CIMG8825

CIMG8830

Välkomna, kära gäster.

CIMG8828Finns det hjärterum så finns det stjärterum, för att nyttja en gammal välkänd klyscha. Elva stycken blev vi, enklast att duka i vardagsrummet, det är stort nog för så många.

En trevlig kväll senare sussade vi gott. Igen. Vi rullar in trottoaren lika tidigt som de gör i Kahtmandu, minsann … Kanske det är de härliga långpromenaderna som gör oss kvällströtta?

Heja mig!!

 

 

 

Ajj La Vjoo

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *