Trettio dagar mot toppen – dag 14

Andra halvlek börjar snart. Fjorton dagar har gått mot min väg mot toppfo … nåja, formen räcker gott och väl för närvarande.

I Nepal är livet liksom bara som det är. Jag försöker vara så nyttig jag kan och tänka på vad jag stoppar i mig. Dock behöver man ibland lite extra till livs här för att dryga ut ris och grönsaker med, så det blir lite snacks emellanåt och faktum är att vi hade en påse Ahlgrens bilar med från Sverige. Den är slut nu, men räckte nästan hela veckan. Käket här i Nepal är mycket gott, ni som följer min blogg vet att jag älskar det mesta i det nepalesiska köket.

page

Jag vet inte om det är bara jag som fungerar så – men bara vetskapen om att jag försöker ändra min livsstil, mitt sätt att tänka och skapa mig bättre vanor gör att jag redan tycker jag är en bit på väg.

Hur som helst – dag fjorton var en bra och en halvkass dag. Bra för att jag fick träffa mitt före detta fadderbarn Tenzing och hans pappa – och min vän – Khedup.

CIMG8749

Bra också för att hemresan påbörjades den här dagen, men kass för att hemresan påbörjades den här dagen … Stressen gör sig påmind, jag har sovit halvdåligt för att tankarna snurrar och far på allt där hemma. Jordbävningen har självklart gjort sitt till att jag sover lite sämre. Det är klart att en viss rädsla finns där, för att det ofattbara ska inträffa, den stora katastrofen man väntar på i Indien och Nepal. Jordbävningen med stort J. Enligt vissa forskare och andra kan den inträffa när som helst, nästa vecka eller om sjuttiofem år. Ingen vet när den kommer. Bara att den kommer. Ruggig tanke.

Tenzing är en livlig och intensiv liten kille.

page2

Han har varit vårt fadderbarn, men nu går han i skola i Indien och hans far finanserar det själv. Pojken bor på hostel och är i Indien nio månader och hemma på lov i tre. Låter tufft och hårt med så pass små barn, men det är vanligt här. Enligt pappa Khedup är det en bra, tibetansk skola och pojken verkar må bra, växer och frodas, så vi hoppas att allt fungerar. Efter ett år i den nya skolan har Tenzing nästan glömt nepalesiska, eftersom man har lektioner på tibetanska. Det är synd, men inget vi kan påverka.

CIMG8718

SAM_3535

Som vanligt träffades vi vid Boudhanath och som vanligt gick vi en kora/varv runt, den numer demolerade, stupan.

CIMG8727

SAM_3533

Att ge den tiggande kvinnan pengar var tydligen jätteroligt.

SAM_3532Vi bjöd på lunch och den lille ville glänsa. Han läste upp alla priser på hela menyn för oss, på engelska.

SAM_3537

SAM_3539

Han käkade glatt sina momos (ångkokta dumplings fyllda med grönsaker) och några french fries.

SAM_3540

Och så kom han på något han bara måste berätta, genast.

SAM_3542

Jag önskar han kunde dela med sig lite av sin outsinliga energi.

Allt har sin ände, så även må bra-stunder med ett fadderbarn. För jo – även om vi officiellt inte är faddrar längre så är det klart att vi stöttar våra vänner, även om de inte ber om det.

CIMG8733

Jag fick en sjal, en stor kram och några pojkfingrar i min mun till avsked 🙂 Förhoppningsvis ses vi igen nästa år!

SAM_3549

Väl tillbaka på hotellet var det dags att packa det sista, bära ner väskorna och säga Hejdå till gamla vännen Temba som var där för att överlämna sin dotter i vår ömma vård.

SAM_3555

Nimi, min vän och syster sedan fem år, skulle följa oss till Sverige. Vi var länge osäkra om det skulle fungera, eftersom det tog två månader för henne att få sitt visum beviljat.

SAM_2119

Jag brukar alltid fälla en tår när vi lyfter från Kathmandu, men inte den här gången. Jag såg fram emot att komma hem och få visa Nimi Mitt Sverige. Att se hennes förväntansfulla ansikte var jätteroligt. Hon har aldrig förut varit utomlands och vi ska göra allt vi kan för att resan ska bli ett minne för livet. För oss alla.

(PS: Örtdroppar – check, Chaga-te – check, mindfulnessband – öh … )

Ajj La Vjoo

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *