Fakturan på julmarknadskalaset anlände i slutet av november. Den första december skickade jag ett mail till City i Samverkans VD och bestred densamma med hänvisning till sex punkter – falsk marknadsföring av ”glaspaviljonger” var naturligtvis en av de två kärnpunkterna.
Övriga punkter var bland annat det marknadsföringspaket de utlovat: vi, åttio handlare (vi är tjugo … ), skulle presenteras på #Stockhomsjul:s hemsida med namn, företag och verksamhet (efter tre veckor kom en fotograf och tog bilder på oss och efter ytterligare ett par dagar presenterades vi på hemsidan), sociala medier ska kontinuerligt uppdateras (det är bara att kolla på Facebooksidan: #Stockholmsjul, för att se att det inte stämmer).
Självklart bad jag om en bekräftelse på mitt mail, min bestridan. Bekräftelsen uteblev, men en vecka senare kom ett brev på posten. Hotbrevet, som jag kallar det. Det var ställt till samtliga handlare.
City i Samverkans VD anser att vi fått det vi blivit lovade. Uppenbarligen är han inte läskunnig. Däremot ”lovar” han att de nogsamt ska följa upp att vi betalar våra fakturor.
Följande mening, att ta emot konstruktiva synpunkter på förbättringar som de kan åtgärda – jadå, det hände en del efter mötet som hölls: så småningom kom det julmusik, någon fixade dit en kör som stod i ett hörn på torget och sjöng och som jag nyss nämnt blev vi så småningom presenterade på hemsidan. Vi blev till och med erbjudna hjälp av deras visual merchandiser att inreda våra butiker så kunderna skulle finna dem mer attraktiva. Våra butiker som kunderna inte ens går in i eftersom de inte kan se in i dem. Man fixade till och med dit Lucia, visserligen den elfte december, men ändå.
Sedan yrar han om att nästa år blir julmarknaden ännu bättre och så var det något om att jobba tillsammans mot optimal framgång. Hallelujah, vilken bullshit.
Jodå, jag är fortfarande arg. Men mest besviken och trött. Jäkligt trött, både fysiskt och på det bemötande vi fått. Som jag ser det har vi mötts av en nonchalans av höga mått.
Den nionde december skickade jag nästa mail till VD:n där jag fortsatte hävda att jag ingenstans hittat den information han hävdar att vi fått – att glaset blivit till plast. Jag bad honom skicka mig kopia av mailet där det framgår, ifall jag missat det. I dag är det 21 december och han har fortfarande inte svarat. Jag undrar om det är det VD Per Eriksson menar med sista meningen: ”Är det ni något ni undrar över står vi självfallet till ert förfogande”?
Det har varit problem med elektricitet och det har regnat in i vissa paviljonger. Bland annat min.
Sammantaget har det varit en hel del problem på plats och det gör liksom inte trötthetsfaktorn mindre. Det är mycket ”mañana” här och det tar tid innan något händer.
Jag vill dock poängtera att personalen på plats, de unga män och kvinnor som jobbar här på Plattan, nog gör så gott de kan. Det är inte dem min kritik riktar sig mot.
Tror ni att det är slut här? Nejdå – jag har allt sparat det saftigaste till sist. Fortsättning följer …
