Kathmandu – ballons, a girls best friend …

Jag kan inte åka till Nepal utan att hälsa på tjejerna i Gokarna. Såklart. Där jag var volontär 2012. Snart är de inte små flickor längre, de börjar bli stora damerna. Långbenta, vackra, kloka och roliga. Jodå, jag är fortfarande kär.

Lekarna förändras med åren, en del blir mer ”tjejiga” – det ska poseras och plutas och allt det där, ni vet. Jag upplever även att de blivit mer stillsamma. Det var länge sedan jag såg någon av dem klättra på väggar eller leka cirkusakrobater med varandras kroppar 🙂

collage-plockepinnTänk att vi till och med kan spela Plockepinn, ett så pass koncentrationskrävande spel. Och vem tror ni förlorade? Jodå.

Självklart hade vi med ballonger, en leksak det inte verkar finnas åldersgräns på. De är poppis och isbrytare överallt. Som vanligt skickade McDonald´s Skycity Arlanda med en hel plastpåse ballonger, jag måste ha fått tusentals genom åren.

collage-ballonger

Innan man får blåsa upp och leka måste man ibland räkna dem, dela upp i färger och högar.

collage-ballonger-2Men sedan kan ballongkalaset börja.

sam_5696

Man kan dansa med dem framför spegeln.

sam_5695

collage-selfies

En och annan selfie blir det. Med min kamera, förstås 🙂

Tanterna förlorade säkert flera hekto av överflödigt fett idag. Ungarna körde hårt med oss …

sam_5701

Undrar vem som hade roligast, egentligen?

sam_5702Och, jodå, det går faktiskt att trassla in sig i twistbandet.

sam_5778

Vi hinner hit en gång till innan vi åker hem till Sverige. Till dess: Ajj La Vjoo!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Kathmandu – dag 5/hopplöshet, misär och död

En dag som inte är så trevlig. En dag jag alltid gruvar mig lite inför. En dag som gör riktigt ont i hjärtat. Vi anländer till hopplöshet, yttersta misär och död.

De vi besöker ser det tydligen annorlunda, de välkomnar oss glatt, omfamnar mig och viskar i mitt öra. För dem är det livet som kommer. En mycket gammal, hopskrynklad kvinna stod med mina händer i sina, log, såg mig i ögonen och pratade. Om vad vet jag inte, jag antar att hon uttryckte någon form av glädje. Jag svarade, på svenska, och där stod vi och ”småpratade” en stund. Det kändes lite varmare i hjärtat sedan.

Vi är i Shantinagar, den enorma kåkstaden mitt i miljonstaden Kathmandu. Det sägs vara så många som femtontusen familjer som tagit sin tillflykt dit vid det här laget. Åtminstone enligt äldsten i den kristna lilla församling som försöker hålla liv i framför allt barnen i lägret.

Inlägget blir en fotopromenad och vi börjar i det hål i väggen där vi köper livsmedel, tvål och annat att ta med. Vår chaufför tar oss med till samma ställe varje gång, han säger att de är billigast där. Med 110% säkerhet får han provision på de enorma summor vi handlar för, men det må så vara. Vi skulle inte klara det här uppdraget utan hans hjälp. Enligt kvittot har vi köpt nästan femhundra kilo ris, olika slags linser och annat. Plus olja och tvättvål. Tack alla ni som lämnat ett bidrag till mig och Annica via swish och bank. Ni har definitivt gjort skillnad för en del av de här människorna i åtminstone fem veckor framåt.

Vi ringde in ytterligare en taxibil för att frakta varorna till Shantinagar. Vår chaffis har en sprillans ny bil, han vill definitivt inte förstöra den i förtid med ett halvt ton mat. Jag förstår honom.

Vi går från kyrkan och vandrar i lera och smuts förbi stinkande sophögar. Via en liten bro passerar vi den förorenade Baghmatifloden och byter riktning, tillbaka mot kyrkan. Området är enormt, vi varken vill eller hinner gå genom hela. Församlingsäldsten Nirmal och en nepalesisk ung kvinna är våra följeslagare, det är självklart inte helt riskfritt att gå här som rik, vit turist.

Som vanligt har jag svårt att ta upp kameran för att föreviga alla de barn och unga kvinnor vi möter och passerar. De har säkert inte något emot det, nepaleser brukar inte ha det, men mitt inre protesterar mot, låt dem behålla någon form av integritet. Jag smygfotar i stället och tar miljöbilder.

Så – låt bilderna tala.

sam_56382

sam_5625

sam_5629

sam_5633

sam_5636

sam_5651

sam_5644

sam_5646

sam_5645

sam_56592

 

sam_5657

 

sam_5663

sam_5661

sam_5670

sam_5672

Bye, bye – see you next year <3 <3 <3

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Kathmandu – dag 4/en paus i livet

Den här dagen var ganska lugn. Vi åt frukost i lugn och ro och gick sedan ner till Boudhanathområdet, cirkeln runt den heliga stupan, där jag stämt träff med goda vänner. Efter några varv/koras runt stupan gick vi till ”vår” restaurang, Garden Kitchen. Det är trevlig atmosfär och, för att vara Nepal, annorlunda inredning. De har bra mat till mycket bra priser, jag kan till exempel få en tomatsoppa för femton kronor, stekt ris med grönsaker för tjugo, etc. Mina vänner från Nepal tycker det är dyrt, men vi har olika preferensramar.

sam_5555Vi fick såklart varsin khada, välkomstsjal.

Till min baini/syster Nimi hade jag gjort en liten bok med foton från hennes månad i Sverige i vintras, en massa foton plus hälsningar från några av de nya vänner hon träffade där

sam_5559Goda vännen Khedup anslöt så småningom och vi käkade lunch och pratade.

sam_5564sam_5565Jag käkade veg Pakora, friterade grönsaker med chilisås. Så gott, så gott, så gott …

sam_5569Hejdå, vi ses om några månader!

sam_5577sam_5576Vidare mot Chabahil, Boudha, där jag ska hämta tovade Cat Houses från min leverantör.

sam_5591

Nästan hela familjen är samlad. Rosemarry själv lägger sista handen vid ett katthus, dottern Pasang ställer i ordning min faktura och pappa Pasang ser nöjt på. Rosemarry säger att hon har en bra man som hjälper till i företaget när det behövs.

sam_5584

Ett par av kvinnorna tillverkar kulor av ull.

sam_5592I Nepal firar man alltid (tycker vi) en festival eller högtid. Det här fotot är taget nyligen när alla de anställda kvinnorna bjöds in till en gemensam fest av något slag.

sam_5593Rosemarry och Pasang hjälper oss bära varorna upp till huvudvägen där de fixade en taxi åt oss tillbaka till hotellet. Innan vi skildes åt blev vi dessutom inbjudna på lunch (daal bath, ris och linser) på tisdag. Trevligt värre, det ser jag fram emot!

sam_5597

Det blev tidig kväll. Redan vid halv fyra var vi tillbaka vid hotellet. Solen sken så vackert och vi passade på att gå upp på taket för att sola lite och ta några foton på vyerna.

Tyvärr är jag ju sådan att jag känner alltid lite skuld när jag slappar här nere och inte ”gör något”. Men med åren har jag lärt mig att jag måste ha egentid också för att orka. Som i dag, en trevlig dag med vänner och ett par timmar på en solig takterass. Världen blir varken bättre eller sämre för att jag tar en paus. Så svårt det är att lära sig tänka på sig själv ibland?!

sam_5611

Och det trevliga var inte slut där. Jag bjöd in min syster till hotellet för att äta middag med oss, vilket hon blev glad över.

sam_5619

Vi käkade och spelade kort till långt efter mörkret då vi fixade en taxi som körde henne hem till Jorpati.

Så – ännu en dag i livet har passerat. I morgon (läs lördag) ska vi upp tidigt, då är det allvar igen. En taxi hämtar oss och bagaget klockan nio för transport till det stora slumdistriktet Shantinagar, där vi ska lämna kläder och en jäkla massa säckar med ris och linser med mera.

Rapport kommer!

 

 

www.aynsley.se

 

Kathmandu – dag 3/barnhem

sam_5529

Efter en lång bilfärd var vi äntligen framme vid flickhemmet i Lalitpur. Trots att staden ligger bakom kröken upplever man att man är på landsbygden. Det är grönt, luften är okej och det är sanslöst vackert.

sam_5528

Barnen hade inte kommit hem från skolan ännu. Vi fick en kopp te och en pratstund med familjen som driver barnhemmet. Grundaren själv är utomlands och jobbar, man är alltid i stort behov av pengar till drift och tjugoen barns skolgång.

Klockan fyra kom de på rad, tjugoen sötnosar 3-15 år. Efter att ha tvättat ansiktet och bytt om från skoluniform serverades mellanmål, te och kakor. Sedan skulle de egentligen ha läst läxor, men fick uppskov en timme för att umgås med oss.

sam_5540

Självklart fick jag en egen pratstund med mitt nya fadderbarn Esther. Hon är sju år och har bott på barnhemmet sedan hon var fyra.

Presenter är liksom ett måste när man hälsar på barn, i Nepal som överallt annanstans. Förutom ballonger, halsband och andra små saker fick de jättefina, varma strumpor, stickade av en fin vän hemma i Sundsvall, Birgith.

sam_5537

sam_5530Tror ni de blev lyckliga? Jodå! Lilla Anjila var kvickt framme och ville bli förevigad med strumpor på.

sam_5531

Anisha likaså *hjärtahjärta*

sam_5544

Här hjälper jag Anisha att läsa brevet från hennes nya sponsor mother. Glädjande nog kunde jag berätta att barnhemmet har fått fem nya sponsorer, mig själv inräknad. Men, som sagt, de har tjugoen flickor som alla behöver lite extra stöd, särskilt inför skolstarter etc. Så är du intresserad av ett långsiktigt stödjande för att en flicka i ett utvecklingsland ska få gå i skola så är du mer än välkommen! En hundring i månaden (eller mer om du vill och kan, förstås) räcker för att klara en stor del av skolavgifter, böcker, etc. Flera av flickorna har flera faddrar för att det inte ska bli så sårbart om en slutar.

Hör av dig till mig så förmedlar jag kontakten! Du får dessutom direktrapport och foton varje gång jag varit i Nepal.

Allt trevlig har ett slut, så även besök hos fadderbarn och andra härliga ungar. Flickorna måste göra läxorna och vi skulle åka hem.

sam_5553

Det mörknar fort och innan vi kom hem (det tog en och en halv timme att ta oss genom stan på hemvägen) var det kolsvart. Dessutom var klockan åtta och det var sängdags … jodå.

Fortsättning följer. Tack för att du läser! Och TACK Universum för ännu en fantastisk dag i mitt liv.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Nu är det vår!

Nu är det vår, hoppas jag. Den (nästan) alltid kalla och blåsa Valborgsmässoafton har passerat och opålitliga första maj likaså. I dag står det tredje maj i kalendern och solen skiner glatt och villigt. Jag behöver inte ens kofta under kappan. Det finns hopp nu, hörni!

Det kan bero på Sundsvalls Vårmässa. Jag menar, man kan inte ha en Vårmässa på vintern, eller hur? Alltså är det vår. Tjoho!

Att bygga monter är ett helt företag, tro mig.

IMG_5357

Före

pagecollageEfter

IMG_5393

IMG_5419

På mässor finns det alltid en massa aktiviteter. Och när maken såg att Angry Bird närmade sig så slängde han självklart på sig en Angry Bird-mössa från Nepal och gick för att ta en bild. Han tog med en av våra kattleksaker också, men birden var inte ett dugg intreserad av den.

IMG_5384

Bästaste Anna provar pashminasjalar.

IMG_5386

Maken väntar på audiens hos Peder Lamm.

IMG_5408

Han ville ha en värdering på det bödelssvärd han köpte på auktion i England för många år sedan.

IMG_5404

Det var ett fint svärd, men inte använt av någon bödel. Nej, det vackra svärdet har varit en accessoar till en indonesisk folkdräkt. Han kan, den där Peder. Förresten, efter mässan sprang han förbi vår monter, på väg någonstans: ”Nepal! Jaha, är det därför du är så finklädd”, och så var han borta igen.

IMG_5389Det roligaste under helgen var att träffa alla härliga författarkollegor. Vi hade så pass mycket plats intill vår monter att det var roligt att kunna göra ett kringarrangemang. Så det blev en liten Vårhörna där man kunde ta emot besökare och läsare. Vi bjöd in  via olika författargrupper på Facebook (sociala medier är bra, visst?) och det dröjde inte lång stund innan programmet var fulltecknat. Så fantastiskt skojigt att få samarbeta med dessa härliga och spännande människor och kollegor, vissa debutanter, andra mer rutinerade. Ett par av dem hade jag inte ens träffat förut.

IMG_5364

Härliga Annika Edin! Hon pratade barnböcker, visade det fina bildspel Karin Berg (som tyvärr inte fastnade på bild) gjort och vi fick höra lite av de fina visorna tjejerna skriver själva.

IMG_5443

Segla ut – en saga om rostfri kärlek

imagesIMG_5366

Fina Jessica Storbjörk, som nyligen gett ut en fin barnbok och har nya spännande alster på gång. Till höger Jannice Eklöf som hade sitt livs första bokrelease förra lördagen med sin underbara feelgodroman.

IMG_5368

Jens Daniel Burman, Norrlands skräckmästare! Honom träffade jag på Littfesten i Umeå i mars.

13087310_1578487772480869_2287557618264067398_nIngen mässa utan Ordläkaren, eller hur? Även bästa Anna Källdén förgyllde vår monter.

IMG_5216

Anna Hellqvist, novellist och skrivcoach.

Ja, ni förstår att jag hade rent ut sagt skitkul, med alla dessa prominenta gäster? Och så var jag där själv också, förstås, men mig har ni sett så många bilder på redan.

Tack, finaste ni! Och Tack även för blommor, böcker, choklad och vackra ord. Jag hoppas vi alla ses snart igen. Vi måste göra fler arrangemang på hemmaplan, Sundsvall, tycker jag. Nu har vi en bra start.

”Lokala författare lyfter fram varandra vid Vårmässan. Författarinnan, föreläsaren, Nepalvännen Carina ”Super-Carina” Aynsley  bjuder in lokala författarkollegor till sin monter ”Ajj La Vjoo”vid vårmässan.

”Ajj La Vjoo” – I love you – känns som en väldigt passande metafor för Carina. Hon är en kvinna med talang för att både se möjligheter till att dela med sig och till att öppna upp för kreativt samarbete, vart hon än hamnar.

Den här gången är de oss lokala författare hon lockar med sig i sitt delande genom att bereda plats för oss i sin monter vid Vårmässan. Ett gruppmejl via Facebook och vips blev vi ett nätverk som fick kontakt med varandra och som var och en kommer att stå en timme vid ett bokbord och bärätta – inte bara om våra egna alster, utan även om varandras.

Detta är skaparglädje, inspirerande kraft, kreativt sammanbete. Besök gärna monter 88, prata med Carina, skriv och låt fler smittas av denna positiva energi.

hälsar Annika Edin”

sol-sonriente

Ajj La Vjoo – ååål!

www.aynsley.se

 

 

Leva- & Bomässa i Sundsvall

Snart är den här. Den nya och stora Leva- & Bomässan på Nordichallen i Sundsvall. Mässan går av stapeln 22 – 24 april och självklart finns Ajj La Vjoo – hantverk från Nepal där.

Fredag 12.00-19.00 Fri entré
Lördag 10.00-16.00
Söndag 10.00-16.00

Jag har en stor monter för att få plats med så många varor som möjligt: handgjort papper, smycken från Regnbågskvinnorna och andra, tygväskor, tovade väskor och mockaväskor, ryggsäckar i olika modeller och färger, drömfångare i naturmaterial, kattologiska leksaker, katthus och en mängd andra fina saker.

page1pagerrrr

Och så har vi ju fått hem så mycket kläder! Jackor, byxor och kjolar, klänningar och kortbyxor, tröjor, t-shirts och sjalar av olika slag. Virkade hattar, snyggväskor och mycket mer.

Unikt med den här mässan är att man även har en Författarhörna. Och var ska sleven vara om inte i grytan. Liksom. Besök Författarhörnan

Fredag 22/4 kl 16.00-17.00 Carina Aynsley alias Super-Carina

Carina Aynsley är bloggaren, författarkvinnan och skribenten som ägnar en stor del av sin tid åt socialt företagande. Carina har gett ut en bloggbok, kortroman samt ett tjugotal noveller. De senaste novellsamlingarna, om de sju dödssynderna, kom ut för några veckor sedan. Carina kan ni även träffa i sin monter Ajj La Vjoo med hantverk från Nepal.

Lördag 23/4 kl 11.00-12.00 Carina Aynsley

Söndag 24/4 kl 13.00-14.00 Carina Aynsley

(Klicka här för fullständigt program i Författarhörnan)

Kom och lyssna när jag läser valda stycken, kolla in alla mina böcker (jag kommer att slå ett extra slag för de sprillans nya dödssyndantologierna!), köp en signerad bok eller bara ge mig en stödkram 🙂

12308389_10153149097475443_459155995161681447_n

Så här såg det ut när maken, i går söndag, lämnade vårt förråd med alla varor till mässan.

SAM_4523

SAM_4525

SAM_4527

Bye, bye, maken – vi ses på mässan 🙂

PS: Jag har ett par extra entrébiljetter och lottar ut dem! Lämna ett spår efter dig här i kommentarsfältet eller maila mig: super-carina@hotmail.com så drar jag två vinnare. Lycka till!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Några dagar i rampljuset

Jag har varit i ropet senaste dagarna. Har figurerat i lokal- bransch och veckotidningar, web- och lokalteve samt även riksteve. Det bara blev så.

Först ut var Littfest i Umeå, Norrlands egen litteraturfestival.

IMG_5126

Jag och Ajj La Vjoo lyckades hamna på en del tidningsbilder samt teve i olika former.

12891744_10154077888102495_5600616802721155559_o

Några dagar senare öppnade jag nyaste numret av Torg- & Marknadsnytt, knallarnas egen tidskrift med alltid lika informativt innehåll.

IMG_5122

Döm om min förvåning när jag möttes av ett halvsidefoto av mig själv och mitt varumärke, Ajj La Vjoo. Artikeln handlade om julmarknaden på Sergels Torg i december – en eon borta. En tråkig historia som ännu inte är avslutad.

(Vill du läsa mer om de trettiotre dagarna på världens dyraste, tristaste och felaktigt marknadsförd julmarknad? Här är länkarna: #Stockholmsjul är inte kul, del 1   #Stockholmsjul är inte kul, del 2       #Stockholmsjul är inte kul, del 3 )

Nästa mediaexponering visste jag om i förväg. I det tolfte numret av Året Runt fanns nämligen en teaser.

page2

Så kom då påsken och med den även Året Runt nummer 13.

12321396_10153647860317869_1585117485855189018_n

Där är hon ju … 🙂

Det är journalisten Lotta Modin som skrivit den fina artikeln.

Att publicitet ger effekt är solklart. Besökarantalet på min hemsida (även bloggen) har ökat dramatiskt och man har bläddrat runt på tusentals sidor. Jag har fått nya Facebookvänner, fler följare på Ajj La Vjoo-sidan på nyss nämnda Facebook och beställningar på varor och böcker ramlar in – jättekul, såklart!

Min fina vän och kollega Annica är på kattuställning i Stockholm under påskhelgen. Hon har förstås tagit med ett nummer av Året Runt att skylta med.

12919744_10205593682910612_2145384586573293465_n

Befinner du dig i närheten av Sollentuna under påskhelgen så kika in till henne på Rackethallen!

page

gladpc3a5sk

Glad Påsk, alla!

www.aynsley.se 

Trettio dagar mot toppen – dag 28

Dag tjugoåtta – avskedets dag.

Tidig morgon åkte vi sträckan Ljusdal – Gävle för att Nimi skulle hinna med tåget till Arlanda, med vidarebefordran till vänner i Oslo. Hon stannade nämligen inte hela tiden hos mig och oss. Två av månadens fyra veckor reste hon runt och hälsade på vänner och bekanta.

SAM_3939

Det mesta av packningen var klar, men det tog ändå lite tid att få ner det sista i väskorna. Och så skulle hon ju ställas i ordning själv också, flickebarnet.

SAM_3942

För andra gången i sitt liv skulle hon åka tåg, men denna gång alldeles ensam. Jag upprepade mina väldans goda råd om att vara rädd om tågbiljetten, eftersom den också var hennes biljett in på flygplatsen.

12743801_1190184354325835_717125286609298147_n

Jag fick en avskedssjal och sedan var hon borta. Bye, bye!

SAM_3943

Så stod jag ensam kvar på perrongen, kvar i stan. Jag medger att det kändes lite märkligt. Under två intensiva veckor visade jag min lillasyster från andra sidan jordklotet vårt liv här hemma i Sverige. Vi har försökt göra vardagssaker för att hon ska få ett hum om hur vi lever, men självklart är det så att det blir oerhört komprimerat. Vi ville ju hinna så mycket som möjligt.

DSC00529

Jag har funderat en del på hur hon kan tänkas uppleva oss. Jag tror det är lite så här – för det mesta på väg någonstans.

DSC00532

DSC00743

Eller möjligen – ständigt på jakt efter käk?

DSC00534

DSC00904

Vad tyckte hon om vårt land då? Jag vet att hon gillade värmen inomhus, att slippa ha ytterkläder på sig. Nimi älskade vårt vinterlandskap, med sol, strand och snö. Hon fnissade förtjust medan hon strödde riven ost över den hemmagjorda pizzan (hon berättade att hon ätit pizza ett par gånger i Kathmandu förut) och hon knäppte kort på den bakade potatisen inlindad i folie. Getost var uppenbarligen ingen höjdare, men det var däremot dagskryssningen vi gjorde med Eckerölinjen.

Nu är hon hemma i Kathmandu igen, två veckor sedan jag vinkade av henne på tåget. Det känns lite som att ha visat en dotter livet. Mitt liv. Hon gillade det, men saknade bergen. Hennes Facebookstatus i går var ”Home, sweet home”.

Själv tappade jag gnistan sedan Arlandatåget rullat iväg. Jag strosade hemåt och hade många planer för kvällen. Av dem blev intet, endast middag.

SAM_3945

Jag fortsätter på den inslagna vegetariska vägen, men nu med betydligt fler fisk- och köttinslag.

Bubblan jag befunnit mig i under ett par veckors tid brast. Vardagen återvände och med den alla de saker och ting jag skjutit upp tills ”efter att hon åkt”. Den natten vaknade jag återigen med hopbitna käkar och panik i magen. Pliiis Universum – hjälp mig nu!

 

 

 

Ajj La Vjoo

 

 

 

 

Trettio dagar mot toppen – dag 27

Den tjugosjunde dagen gjorde vi Hälsingland. Åtminstone en del av det vackra landskapet. Mycket snö var det. Och en riktig Må bra-dag blev det med god mat, trevliga människor och fantastiskt roligt och givande jobb.

DSC01025

Men först frukost – soppa och äppelpannkaka.

På väg till huvudmålet, Solhuset i Ljusdal, stannade vi till vid vackra Kramsta Gästgård i Järvsö. Vi måste ju hälsa på favvograbbarna i alla väder, Pelle och Johan.

SAM_3903

Se så bra booking.com-poäng de har, lika höga som fina Shambaling Hotel i Kathmandu, minsann.  

SAM_3900

De har också den vackraste utsikten ever. Jag vet, för jag har jobbat där ett antal år, i reception, konferens, disk och servering. Sådeså.

Från Jarse till Fala. Eller Färila, som det står på vägskylten.

SAM_3904

Vi bjöd mamma och pappa på vegcurry. Uppskattat!

12783762_1190183430992594_506624992040606859_o

12719227_1190183567659247_7485563297735507648_o

Mamsen bjöd på the Swedish Semla. Hembakat. Mycket uppskattat, även det.

12718165_1190183330992604_2776214553279766556_n

Vi spelade kort med min gamla Himalayakortlek, inköpt i Boudha. Nimi plockade ut de motiv hon kände igen, bergen där hon varit. Det blev några stycken. Hon saknar sina berg i vårt relativt platta land.

– då var tiden inne att ta oss till Solidaritetshuset i Ljusdal. Kvinnojouren Viljan hade bjudit in mig för att, på internationella brottsofferdagen, berätta om kvinnors situation i Nepal. Sicket flyt att jag hade en tvättäkta nepalesisk kvinna med mig då!

IMG_20851

Jag visade bilder från Mitt Nepal och Nimi visade några foton från sin jordbävningsdrabbade by i Himalayas berg.

SAM_3919

En pratstund med vandrarkompisar i Himalaya hanns förstås med.

SAM_3909

Sedan kom våra fina modeller upp på scenen.

SAM_3923

De visade våra kläder, väskor, smycken och andra accessoarer.

IMG_20831

SAM_3930

En liten extramodell fick vi. En av gästerna ville visa vad han hade på sig.

IMG_20841

Tack finaste ni för ert fantastiska jobb!

SAM_3938

Sedan alla fikat och shoppat loss var det dags för oss att packa ihop. Då kom kvällens överraskning. Fikapengarna skänktes till ett projekt i Nepal.

SAM_3935

Härmed intygas att jag personligen kommer se till att de braiga slantarna kommer kvinnor i Nepal till godo *hjärtahjärta*

Ajj La Vjoo, Kvinnojouren Viljan!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trettio dagar mot toppen – dag 24

Dag 24 var en torsdag. Vi hade inte hunnit handla till frukost så vi gick till Café Bogården, ”Gävles äldsta och hemligaste café”, för att få morgonfika. Det ligger bara hundra meter från min lägenhet, kaffet är kokt i panna och brödet är hembakat *reklamreklam* – världens bästa fik!

SAM_3772

I de här lokalerna har jag skrivit en hel del och en del av innehållet i ett par publicerade noveller är hämtat härifrån.

SAM_3768

När vi frullat klart var det dags att göra ett besök hos bästa frissan. Anki Sjöberg, såklart, Active Beauty på Kyrkogatan *reklamreklamigen*

SAM_3786

SAM_3783

Det var jag som hade bokat tid för helrenovering, men självklart ville vi ge min gäst lite kunglig behandling också. Gissa om hon blev överraskad.

SAM_3784

SAM_3788

Det lilla småleendet betyder att hon är mycket nöjd. De är liksom inga vänner av stora gester, våra kära nepaleser 🙂

SAM_3792

Och se, så snygga vi blev. Nimi blev otroligt söt i sin uppklippta frisyr. Det var nog lite ovant för henne, för hon satte i hårnålar för att få det att ligga platt igen.

SAM_3793

En snabblunch på stan senare var det dags för mig att jobba ett par timmar. Jag lämnade Nimi med fika, dator och mitt wifi och sprang iväg till ett tolkuppdrag.

SAM_3795

Den långa och innehållsrika dagen avrundades på Fullriggaren Skybar, där mina vänner samlats för att träffa Nimi. Och mig, hoppas jag …

SAM_3799

En välkomstdrink till den vackra stadsvyn.

SAM_3801

SAM_3802

Tack för att ni kom och förgyllde vår kväll, kära vänner!

SAM_3805

Efter drinken fick vi självklart supergod mat. Jag blev även serverad en visdom – gillar du inte vitlök, beställ för sjutton inte tryffel … Jag har kunnat svära på att mitt mos och ”snöregn” innehöll fyra äckliga vitlöksklyftor, men så var alltså inte fallet. Ber om ursäkt att jag klagade på maten, bästa kock 🙂

Dags att gå hemåt, klockan har passerat kväll. Men vi har lovat att göra ett överraskningsbesök efter vägen …

PART_1455899477370_20160218_204734

Nämligen hos damklubben W6, som bidragit till att vi kunde leverera ett halvt ton livsmedel till slumområdet Shantinagar, Kathmandu.

CIMG8347

Vi fick tacka personligen och helt kort berätta om vårt besök i slummen.

SAM_3146

PART_1455899501528_20160218_204718

Tack damklubben för att ni varit med och gjort skillnad …

Dagens nytta då – får väl anses vara allt gående, promenader runt och i stan.

SAM_3811

En fin dag – tack alla inblandade och, naturligtvis, Universum …

 

 

 

Ajj La Vjoo