Vass, vässare, vassast

Jag har vatt på kurs. Två dagars boot camp i Stockholm – hur man blir en superhjälte. Jo, det är sant. Alla är vi hjältar och jag är inget undantag. Det gäller bara att låta alla veta det …

Det är Storyakademin som arrangerar den här mycket intressanta kursen hur jag vässar min föreläsning. Den fortsätter med ytterligare intressanta kursavsnitt, men nu har vi som sagt varvat med en tvådagars sejour i huvudstaden.

Definitionen av boot camp är tydligen ”ett militärt träningsläger för nyanställda, med strikt disciplin”. Riktigt så jäkligt har vi inte haft det, men tufft har det varit. Och kul.

collage grupp

Vi har haft lektioner, förstås, lyssnat på vår mycket kompetenta, kunniga och roliga kursledare Åsa Rydhard, men även på varandra. Vi har skrivit våra egna presentationer, svettats med föreläsningar, gett och fått konstruktiv feedback och haft jätteskojigt.

collage buinessmakover2I kursen ingår en business makover, det vill säga styling och fotografering, samt ett porträttfoto att använda i vår företagspresentation. Fantastiskt roligt och lyxigt!

Det är superproffsen Jini Sofia Lee och Victoria Davidsson har stylat, makat och fotat oss.

page

Före och efter.

SAM_53202

Se bara, så supersnygga vi är – dina egna superhjältar …

SAM_5324

Lunch på restaurang Gondolen – utsikten fick vi på köpet.

SAM_5331

Ja – vad ska jag säga mer? Ska du bara gå en kurs i år, välj denna! Behöver du en företagspresentation, vässa dig som talare eller fila på en föreläsning så har du definitivt kommit rätt.

Storyakademin erbjuder även en del kostnadsfria lunchsnack: intressanta föredragningar om stress, hur man syns på Facebook och annat. Kika in här och läs mer.

Ikväll åker jag norrut, men innan dess har jag några timmar på mig att gå genom allt intressant material. Jag har bott på K-märkta M/s Birger Jarl på Stadsgårdskajen, en upplevelse i sig. IMG_6249IMG_6248SAM_5340

SAM_5342Jag är glad och tacksam över allt det roliga och intressanta jag får vara med om. Tack Universum och maken 🙂  Ajj La Vjoo!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Bokmässan har startat!

Den stora Bok- & Biblioteksmässan är igång. Åtminstone i planeringsstadiet. Det blir mitt tredje år med detta stora evenemang. Egentligen det fjärde, första gången var jag där i tankarna, men hade inte möjlighet att vara där fysiskt. I september 2015 hyrde jag för första gången monter och ställde ut. I år gör jag det igen tillsammans med en härlig författarkollega, Pia F Davidsson.

 Söndag morgon: planeringsdag – mot Stockholm. Tågtrassel, förstås. Vet inte varför just söndagar brukar vara hemsökta? Nej, jag tog helt enkelt SGS-bussen. Direktbuss Gävle – Stockholm. Flera avgångar varje dag, tur och retur för 260 kronor. Fantastiskt. Buss är definitivt inte mitt favoritfärdsätt: trångt, bedrövligt och ett evinnerligt kroppsgnussande med för stora människor som envisas med att inkräkta på det säte jag betalat för, men jag biter ihop i ett par timmar.

IMG_5761

Resan var värd alla eventuella vedermödor, det var befriande att andas storstadsluft och min väntan vid den berömda ringen blev inte lång.

IMG_5768

Snart satt vi inne i fina Kulturhuset med fika, dator och planeringsböcker.

13445727_577634515736387_3689067011215630669_n

Vi är liksom ganska snabba och effektiva, snart hade vi skissat upp montern, beställt möbler och tillbehör, planerat dit- och hemresa samt trevliga monteraktiviteter. Heja oss!

13428419_577647859068386_3414229591209427358_n

Lunch måste man ha. Dagen var solig, om än inte så himla varm, så vi valde en uteservering (visserligen med fuskvärme och filtar, men ändå … )

SAM_5047

SAM_5045

Helt ledig blir man aldrig som företagare. Måste kolla mailen, ju.

SAM_5048

Ett glas bubbel för att fira ett blivande, givande samarbete. Skål, kära kollega!

Tiden går fort när man har roligt, så även när man planerar festliga saker. Snart var vår gemensamma dag till ända.

13450279_10153812526918720_4489989841987522619_n

Vi skulle bara prova mässoutfit först? Nehej, inte det?

SAM_5052

Tack för i dag, dags att bege mig mot Centralen och Cityterminalen. Genade över Sergels Torg, som ser helt annorlunda ut den här årstiden än kalla, bedrövliga december. Jag minns julmarknaden med en rysning.

(För dig som inte vet, eller kanske funderar på att delta i år – läs min blogg först! Den är i tre delar, läs dem alla:
#Stockholmsjul är inte kul, del 1/#Stockholmsjul är inte kul, del 2/ #Stockholmsjul är inte kul, del 3 )

SAM_5051

I dag ser Sergel trevligare ut med alla uppställda matstånd och tält.

SAM_5050

Jag testade en polack: rökt och salt stekt ost med lingonsylt. Inte tokigt alls.

SAM_5053

Sådana här dagar är SGS-bussen fullbokad och min hemresa var bokad första lediga avgång, 18.30. Eftersom jag var på Cityterminalen redan halv fem testade jag att köa till den tidigare bussen och tänk att jag kom med. Jätteskönt att komma hem ett par timmar tidigare efter en trevlig och givande dag.

Tack till Universum och kollegan för en fin och givande dag!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Lustans tivoli

Jag har vatt på en hejdundrande fest. Kanske rent av århundradets party. Vad vet jag?

IMG_5298

En förmiddag packade jag snyggväskan med det allra nödvändigaste, det vill säga snyggskor, solglasögon och SL-kort, och lämnade ett snålblåsigt Gävle för ett besök i Champagnestaden, Stockholm. Jag skulle ju hjälpa Birgitta Backlund på hennes släpp av ”Lustans tivoli”.

Väl där visade det sig vara ungefär samma kyla utomhus, men när jag kom in i Ordberoende Förlags nya kontor var det desto varmare. Vilken stämning – bokrelease på gång! Signering samt Skål och välkommen.

collage3

collage2

De signerade böckerna skulle packas i små väskor som i sin tur skulle ner i gröna kartonger. Plus chips, ljudböcker, skålar, fat och mycket annat. Mot Göta Källare och den hejdundrande festen.

collage4Lite bök och stök innan vi fick in allt i de två förbeställda – stora – taxibilarna, men så småningom kom vi iväg.

collage5Så småningom parkerade vi i underjorden, i garaget utanför Göta källare, där vi kunde lasta in våra kartonger.

collage6

Väl inne blev det än mer bråttom. Möbler skulle flyttas, dukar placeras ut och vi som tillhörde välkomstkommittén skulle ha bord, stolar samt listor för att pricka av gästerna.

collage9

Vi skulle byta till galastass också, självklart hade vi en egen loge till detta. Vad annars?

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Sant. Det stora partyt och showerna hann börja innan vi tagit emot alla gäster och gett dem den drinkbiljett och de böcker de betalat för.

IMG_5306

collage1SAM_4457

SAM_4499Sedan var det dags även för oss ”värdinnor” att gå ner och mingla.

SAM_4453

SAM_4443

SAM_4451

Birgittas man och två av döttrarna

SAM_4505

Pia Davidsson och Gun-Britt Andersson

SAM_4500

Emilie Hardenborg, Anneli Stålberg och Anne-Lie Högberg

SAM_4484

Okänd, Rose Tillberg-Mattsson och jag

SAM_4508

Eva Langrath och Cecilia Lindblad

SAM_4466

Petra och Dennis Ariton

SAM_4468

Glömt namnet (hjälp mig gärna), Camilla Davidsson och Sten Rosendahl

SAM_4469

Skrivarkurskompisar: Monica, Annie och Heli

SAM_4462

Kö till boksigneringen

SAM_4446

Jeanette Niemi med make

SAM_4471

Jag och Åsa Chantre

SAM_4467

Karin

SAM_4482

Häftigaste brudarna, Tatjana och AC Collin

SAM_4473

Anne-Lie Högberg och jag

SAM_4492

Pia Davidsson, jag och Jan Björkman

Pia Davidsson, jag och Jan Björkman

SAM_4488

Camilla Davidsson och Anne-Marie Schjetlein

SAM_4481

SAM_4442

Victoria Drakevingar i sin glittrande, tjusiga klänning

SAM_4478

Anne-Lie Högberg är engagerad

SAM_4470

Foto av fotografen

SAM_4460

Lena Hansson

SAM_4463

Irene Svensson och Eva Langrath

SAM_4465

Petra Sandberg Holstenson, Catrine Tollström med flera

SAM_4445

Fredrik Persson

SAM_4459

Birgittas presentbord

IMG_5307

En Sundsvallare, minsann: Malin Byström. Och naturligtvis allas vår Victoria Drakevingar

SAM_4509

Pia Davidsson med ståuppkomikern Ami Hallberg Pauli

SAM_4510Några timmar och ett glas vin på Scandic Malmen senare bäddade min värdinna för natten ner mig. Som den tröttmössa jag är somnade jag nästan på tunnelbanan hem.

SAM_4418

Tack bästaste Pebbles för nybäddad säng, morgonkaffe och pratstund!

IMG_5312I väntan på tåget tillbaka mot Gävle bidde det en lunchpåse från Espresso House.

SAM_4517

Borta bra, men hemma bäst! Gävle i mitt hjärta …

Men, den gubben känner jag igen. Rolf satt bakom mig på tåget, men det såg jag inte förrän det var dags att kliva av.

SAM_4518

Vilken Rolf? Lassgård, såklart.

Man kan ju tycka att jag tatt ett kort framifrån i stället, men vet ni – nu är det färdigfotat för den här veckan.

Trevlig helg alla! Och TACK – till Birgitta för den fantastiska festen.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några dagar i rampljuset

Jag har varit i ropet senaste dagarna. Har figurerat i lokal- bransch och veckotidningar, web- och lokalteve samt även riksteve. Det bara blev så.

Först ut var Littfest i Umeå, Norrlands egen litteraturfestival.

IMG_5126

Jag och Ajj La Vjoo lyckades hamna på en del tidningsbilder samt teve i olika former.

12891744_10154077888102495_5600616802721155559_o

Några dagar senare öppnade jag nyaste numret av Torg- & Marknadsnytt, knallarnas egen tidskrift med alltid lika informativt innehåll.

IMG_5122

Döm om min förvåning när jag möttes av ett halvsidefoto av mig själv och mitt varumärke, Ajj La Vjoo. Artikeln handlade om julmarknaden på Sergels Torg i december – en eon borta. En tråkig historia som ännu inte är avslutad.

(Vill du läsa mer om de trettiotre dagarna på världens dyraste, tristaste och felaktigt marknadsförd julmarknad? Här är länkarna: #Stockholmsjul är inte kul, del 1   #Stockholmsjul är inte kul, del 2       #Stockholmsjul är inte kul, del 3 )

Nästa mediaexponering visste jag om i förväg. I det tolfte numret av Året Runt fanns nämligen en teaser.

page2

Så kom då påsken och med den även Året Runt nummer 13.

12321396_10153647860317869_1585117485855189018_n

Där är hon ju … 🙂

Det är journalisten Lotta Modin som skrivit den fina artikeln.

Att publicitet ger effekt är solklart. Besökarantalet på min hemsida (även bloggen) har ökat dramatiskt och man har bläddrat runt på tusentals sidor. Jag har fått nya Facebookvänner, fler följare på Ajj La Vjoo-sidan på nyss nämnda Facebook och beställningar på varor och böcker ramlar in – jättekul, såklart!

Min fina vän och kollega Annica är på kattuställning i Stockholm under påskhelgen. Hon har förstås tagit med ett nummer av Året Runt att skylta med.

12919744_10205593682910612_2145384586573293465_n

Befinner du dig i närheten av Sollentuna under påskhelgen så kika in till henne på Rackethallen!

page

gladpc3a5sk

Glad Påsk, alla!

www.aynsley.se 

Nytt år – Nytt liv – Nytt äventyr!

God fortsättning på det nya året tillönskas härmed alla! Följare, vänner, bekanta och smygläsare. Och framför allt: ett riktigt gott nytt år till mig själv!

Årets första dagar har för min del varit varken lätta eller roliga. Men de är i alla fall början på ett nytt år, ett bättre än föregående. Det är ju inte bara ”mardrömsmånaden” i Stockholm som däckat mig. Redan i september flaggade jag för att jag måste trappa ner. Men – här sitter jag nu fyra månader senare med facit i hand: jag har planerat och genomfört importer från Kathmandu, en internationell mässa i Malmö, ett antal föreläsningar och klädvisningar samt en trettiotredagars julmarknad i Stockholm. Och så har jag jobbat däremellan. På mitt vanliga jobb som tolk, det som försörjer mig. Min envishet är en hälsofara, men jag vill verkligen inte avboka arrangemang om det inte är absolut nödvändigt.

Nu har jag lagt ner allt, gör bara det nödvändigaste. Jobbar då och då, eftersom jag måste efter brakförlusten i Stockholm. Annars sover jag halva dagarna, försöker vara snäll mot min katastrofala mage samt käkar hollistiska piller mot virusinfektioner, munsår och blåsor. Fy, så bitter och sur jag verkar. Nej, jag har planer och positiva tankar, men är mest så in i bomben trött och energilös att planernas genomförande får vänta. Facebook och sociala medier orkar jag inte med, är bara in och kikar ibland. Jag har fått en del smått oroliga meddelanden och mail om min tystnad (tack – det värmer att bli ihågkommen *hjärtahjärta*), men nu vet ni varför.

Förra året fattade jag en del felaktiga beslut. Det gör vi alla då och då och konsekvenserna kan bli små eller jättestora. Nu har jag ganska gott om tid att fundera över de kommande 354 dagarna. Vad vill jag ha ut av dem? Vad vill jag göra? Hur reder jag ut de frågetecken jag själv ställt upp?

Och mitt i min mentala mess och trötthet bestämde jag att vi måste byta sovrum. Bort från det stora, med mönstrade väggar, som ser stökigt ut så snart minsta lilla grej ligger framme. Tillbaka till det lilla rummet med utrymme för vår stora säng och en liten byrå, men där det känns rent och framför allt lugnt. Så maken och jag tillbringade helgen med att (i lugn och ro … ) städa garderober och flytta desamma, bubba sängar, sätta upp tavlor och lampor. Vi hann även med att sova halva dagarna, spela kort och äta god mat tillsammans med ett glas vin. Min man säger att jag sover mycket lugnare nu, i nya rummet. Det stämmer nog – och jag vaknar inte lika ofta mitt i natten heller.

Något som definitivt har fått ligga på is senaste veckorna är skrivandet. Det är en energipåfyllande sysselsättning, men ibland måste man prioritera. Senaste gången var i början av december vid sista kurstillfället på Skrivarakademins författarkurs med Sören Bondeson. Tyvärr kunde jag bara vara med ett par timmar, jag var ju fastbunden vid Sergels torg, men fick i alla fall med mig värdefulla synpunkter, tips och råd om mitt romanmanus.

Nu är det måndag morgon och jag sitter på bussen i snöyran. Bussen som ska ta mig till Stockholm och Viking Cinderella. Jo! Jag, som farit snart jorden runt på egen hand (Egypten, Turkiet, Lofoten, Nepal … ), har aldrig någonsin varit på en kryssning själv. Nu är det dags att passera även den gränsen. Jag ser fram emot att sitta på rumpan i tre dagar och hitta tillbaka till orden och skrivarglädjen. Inga avbrott för att fundera på vardagens trivialiteter som tvättstuga, lunch och fixa bokhyllan i vardagsrummet. Nej – när jag blir hungrig går jag och köper mig något. Frukosten serveras i matsalen och jag kan ta ett glas vin och delta i musikquizen om jag har lust. Förhoppningsvis fungerar inte internet ute till havs så jag behöver inte ens kolla mailen. Och så har jag gått med i en grupp där jag förbinder mig att skriva varje dag i hundra dagar. Precis vad jag behöver. Jag började i går – lite symboliskt blev det, med ett par listor bara. Nu är blogginlägget klart, den överbefolkade (vi är sju personer … ) bussen är strax framme vid Hakke Gård där vi ska käka lunch och när vi är tillbaka ombord ska jag ta fram min manuslunta.

Här ska skrivas!

Nytt år – Nytt liv – Nytt äventyr!

Heja mig.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Att ta bladet från munnen. Eller: #Stockholmsjul är inte kul / del 1

Att ta bladet från munnen – det är ett talessätt för att berätta något man tidigare hållt tyst om. Och ni vet hur det kan vara – även om det går illa för en i vissa sammanhang har man ingen lust att låta alla få veta det. Man säger ”Åh, det går jättebra och är väldigt roligt” när någon ställer frågan ”Hur går det?”.

12309886_1159387427423922_263315085032432523_o

För en månad sedan, den nittonde november, åkte jag till Stockholm med intentionen att sälja tvåhundrafemtio kilo nepalesiskt hantverk. Via företaget TenRep i Västerås hade jag bokat en glaspaviljong på Sergels torg för ändamålet.

IMG_4694

(Visst står det väl glaspaviljong i prospektet? Eller är det jag som är tokig?)

Dyrt, japp – men allt är relativt. Självklart räknade jag kallt att få pengarna tillbaka och mer därtill: Julmarknad. Stockholm. Glaspaviljong. Vågar man inget vinner man inget. Dessutom var det liksom den enda julmarknad där det fanns platser kvar. Borde jag ha dragit öronen åt mig? Japp – men det är lätt att vara efterklok …

IMG_4693

(Visst står det glaspaviljong även här? Och visst ser väl glaspaviljongerna genomskinliga ut? Ni vet, så där som bara glas gör?)

Ett koncept som inte kan gå fel. Eller?

I dag vet både jag och mina tjugo knallegrannar bättre.

12241720_10153353662038720_120958940303845413_n

(Stockholmsglas?)

Vi har haft två möten med City i Samverkan/Stockholms stad angående detta. Uppenbarligen har några av utställarna/knallarna fått veta i förväg att glaset förvandlats till plast, men långt ifrån alla. Själv har jag gått igenom hela den mailkorrespondens med TenRep i Västerås och City i Samverkan som föregick avtalsskrivningen, men de enda två ställen jag kan hitta något om material är i deras eget prospekt (se de två fotona ovan). Jag har mailat City i Samverkans VD och bett dem visa var och när jag fått informationen – men självklart svarar han inte. Överhuvudtaget är de duktiga på att tiga ihjäl och förhala saker här.

Mötena har inte lett någonvart, lokalradio och teve har gjort reportage och det raljeras över oss ”drömmare” i sociala medier. Jag anser inte att vi är drömmare eller idioter som satsat stort på detta projekt. Stockholm är fullt av julmarknader, hur skulle jag kunnat veta att just denna är både dyrast, falskt marknadsförd och oprofessionellt genomförd?

Självklart har vi bestridit fakturan. Vi har ju inte fått det vi blivit lovade. I stället för snygga, designade glaspaviljonger har vi tillgång till knappa nio kvadratmeter i en ogenomskinlig, växthusliknande kvadrat i plast. Förbipasserande människor vågar sig på en snabbglutt in genom dörren, om ens det.

I ärlighetens namn ska jag säga att jag tycker att Sergels torg överhuvudtaget verkar vara en konstig plats för julmarknad, jag har svårt att tänka mig det skulle ha varit en höjdare även med de utlovade glaspaviljongerna. Men faktum är att när man äntligen utverkat tillstånd för oss att skylta även utanför paviljongen (efter drygt tre veckors öppethållande … !! Jo, det är säkert, det är så saker och ting sköts här) så dubblerades försäljningen åtminstone för min del redan den första dagen.

IMG_4764

Nu syns våra varor och vi får in många extra besökare, såklart. Tänk bara så mycket försäljning vi har missat de tre första veckorna. Inkomster vi aldrig kan hämta igen. Jag är arg, besviken, ledsen och mycket trött efter snart trettio dagars oavbrutet arbete, tio till tolv timmar varje dag. Plus två månaders förberedelser och logistik. Maken har självklart varit till god hjälp, men det har varit en oerhört tuff höst.

Detta är del ett. Det kommer mera, och det blir inte bättre, tvärtom. Det handlar om idiotiska lösningar, brutna löften med mera.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg 52 Kaos är granne med Gud

Stagnelius ord får stå som rubrik till det här onsdagsinlägget. Kaos är granne med Gud. Va? Vaddå torsdag? Oj, *rodnarklädsamt* är jag en dag sen? Då är rubriken riktigt passande då, kanske?

Tillvaron har sannerligen varit kaotisk de senaste veckorna. Livet har rusat på i etthundraåttio knyck och mina åtaganden löst av varandra som pärlorna på en mycket tätt trädd mala. Det har varit deadlines, krävande kurser, en ocean med mail till och från Nepal, mässor och utställningar runt om i landet och nu då – som grädden på moset – en enorm, trettiodagars julmarknad i Stockholm.

Mina dagar de senaste månaderna har ägnats åt att fundera och planera, handla och förhandla, läsa och skriva avtal, lösa finansiering, skissa på möblering och inredning i min hyrda paviljong, fixa bemanning tio timmar om dagen i trettio dagar, beställa och betala varor och … och … och …

För den delen inte bara dagar, jag har vaknat många nätter med panik och ältande tankar. För ett par veckor sedan vaknade jag av att jag grät – vad har jag gett mig in på? Det funkar inte, det går aldrig. Volontärtiden i Nepal har hittills varit mitt livs största projekt. Det är här är större logistiskt. Mycket större.

bild 3 (2)

bild 1 (2)

bild 4

I går, onsdag, gick i alla fall trehundra kilo hantverk med långtradare till Stockholm och i morgon, fredag, har jag beställt utkörning till Sergels Torg vid tiodraget. Nu sitter jag på tåget, på väg. Ingen återvändo. Jag vet, att om jag klarar jag det här så fixar jag vad som helst.

Den här dagen måste gå till världshistorien. I går kväll var jag inbokad på fina Spa Juniskär, utanför Sundsvall, på Nepalkväll med kort föreläsning och lokala modeller som visade våra fina kläder, smycken, hattar och väskor. När vi kom hem vid tiotiden måste jag packa upp alla grejor och packa om till Stockholm. I förmiddags kom nämligen de sista sju enorma lådorna med hantverk från Nepal. Och så måste jag leta vinterskor och vinterkläder och packa för trettio dagar. Jodå – jag kommer nog hem en vända då och då, kanske, men jag vet inte riktigt när. Jag fick min fina skylt i absolut sista sekund och har också, äntligen, beställt ett kassaregister. Sedan tog jag tåget till Hälsingland där jag hade ett sedan länge inbokat tolkjobb. Jag hade ganska tung packning, så när jag kom till stationen i hälsingeorten lyxade jag till det och beställde en taxi. Det finns gränser till och med för vad jag orkar och vill. Jodå, så är det.

Jag skulle få vänta minst en kvart på bilen, sade tjejen i luren, men det kom en taxi redan efter sisådär fem minuter. Och vet ni – det är nu och här vi kommer till avsnittet om Gud. Gud är för mig detsamma som godhet, omtänksamhet, barmhärtighet och generositet.

Denne taxichaffis var osäker på hur han skulle slå på taxametern, han berättade att han kör mest färdtjänst annars. Han sade ”Äh, skit i betalningen, jag skulle ändå åka den här vägen.”

Jag blev alldeles perplex. Va? Finns det någon som gör något för andra i dagens samhälle och dessutom tycker det är okey? Faktum är att jag fick ståpäls, som Gunde brukade säga. Jag berättade för mannen att jag jobbar en hel del i Nepal och sade att om det var okey för honom så matar jag gatubarn för en hundring i stället för den då nyligen avslutade taxifärden.

Han blev jätteglad, verkade det som. ”Ja, gör det!” sade han.

Det påminde mig om att det kanske inte gör något om den inte blir alldeles perfekt, den här julmarknaden på Sergels torg. Det är huvudsaken att jag gör det, genomför den. Hjälp mig nu att hålla alla tummar för att vi får sälja det allra mesta av vårt fina hantverk. Jo, jag är mycket stolt över våra kvalitetsvaror! För får jag sälja – kan jag köpa mer från kvinnorna i Nepal, och det gagnar alltid barnen. Alltid.

SAM_2265

SAM_2377

10363526_10152222106848720_6763900164827736726_n

Just nu sitter jag på tåget och beräknas anlända Stockholm inom en timme. Det är tågstörningar i trafiken på grund av kopparstöld. Nej, det är inget aprilskämt … Jag ska ta tunnelbanan och leta mig ut till min tillfälliga bostad strax norr om centrala Stockholm. Nu är jag strax i mål. Sedan är det bara trettio dagar kvar. Är jag stolt över mig själv? Joråsåatt …

Kommer du till Stockholm under perioden 21/11 – 23/12 så kom för sjutton till min paviljong och säg Namasté!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Över en höstfika

Den har kommit!

Jo då, det är bara det att jag faktiskt inte hunnit marknadsföra den ännu. Du som följer mig vet att det varit visningar och föreläsningar, novelldeadlines och författarträffar.

Så nu – nu berättar jag.

Här är den! Årets fikabok numro ett. 

11012596_10204726859433847_6308233026280334249_n

Så himla fin!

Över en höstfika, från Aritons Förlag. Uppföljare till fjolårets fikabok Över en fika.

10403589_10152358423285443_9095982989936089909_n

Lika fin den.

Omslaget är gjort av duktiga Josephine Öhrlund, både årets och förra årets fikabild.

Min novell heter Ett vaniljhjärta till påtåren. Här bjuder jag på ett litet smakprov:

”Han satt på den blå pinnstolen vid köksbordet. Jag brukade sitta på den röda. Det fanns en gul och grön också, vi kallade dem regnbågsstolar. Det var morfar och jag som målat dem en grå och regntung dag för länge sedan när vi inte hade något bättre för oss. Mitt på det fyrkantiga bordet konkurrerade en höstglöd med vaxdukens färgglada mönster. De gröna bladen såg skrumpna ut och verkade vilja ge upp.

‘Gittan!’

Mitt hjärta tog ett skutt av glädje. Han kände igen mig! En bra dag, alltså. Efter de vanliga hälsningsceremonierna tog jag fram ett glas ur köksskåpet, hällde i vatten och gav till den törstiga blomman. Automatiskt strök jag med handen ihop en hög knäckebrödsmulor från den blanka dukytan och samlade upp dem i det nu tomma glaset.

‘Ser du korna på ängen, Gittan?’

Jag satte mig ner och följde hans blick, över de röda pelargonerna och ut genom fönstret. Där var grå betong och asfalt. Här och där en svartkantad snöhög. Hans äng var en stor bilparkering där vita, målade streck markerade var respektive plats slutade och började.” 

Den här novellen är skriven med en hel del känslor. Mycket av innehållet är hämtat från äldre släktingars berättelser ur livet.

Vill du läsa mer så hör av dig! Ett signerat ex kostar 150 kronor, plus eventuellt porto. Och vet du – om du mot förmodan inte har läst den första fikaboken, Över en fika, får du köpa den för bara femtio kronor när du beställer Över en höstfika. Båda signerade så klart. Skicka ett mail. 

Befinner du dig i Stockholmsområdet den 11 september är du hjärtligt välkommen till Järnvägsrestaurangen Östra station. Vi är ett tiotal författare som har gemensamt fikaparty klockan 18. Köper du boken där bjuder vi på fikat!

11951109_1624803424448718_2528228817685153615_n

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

Ett besök på kliniken

Klinik? Är jag sjuk? Nej då, det är inget större fel på mig annat än möjligen en grav skrivklåda.

Det är en helt annan sorts klinik jag vatt på i helgen. Ett ställe där människor kan få allehanda hjälp mot slash med kramp, hysteri och oförmåga att uttrycka sig. Etcetera.

En författarklinik. Två dagar fyllda med föreläsningar, workshops och härligt mingel. Varsågoda – en bildkavalkad.

Välkomna till årets Författarklinik!

Välkomna till årets Författarklinik! Ann Ljungberg, arrangör.

SAM_1710

bild 4 (4)

Jens Klitgaard, arrangör

SAM_1698

Lokalen fylls

bild (2)

Fyllda av förväntan, lördag morgon. Knatte, Fnatte och Tjatte

bild 2 (4)

Stjärnskottet Jenny Rogneby

SAM_1717

Fikapaus och bokbord

bild 5 (3)

Åhörarnas treminuterspresentationer. Sandvikenpojken Stefan Wallner

SAM_1704

Sushidags

SAM_1706

Marie-Louise Marc

SAM_1709

Tillbaka till kliniken. Kristin från Oslo, Victoria från Borås och Birgitta från Stockholm

SAM_1708

SAM_1716

Workshop – gestaltning

SAM_1713

Workshop – att skriva noveller för veckotidningar

bild 3 (4)

En och annan selfie. Eller twicie. Här med Pia de Lerignon

bild 3 (3)

Emma Askling på scenen

SAM_1699

Dag två var lika intensiv och rolig den. Jan Björkman och Birgitta Backlund

11887910_1625464354382625_873028029056616871_n

Novellistkollega i ”Som en tjej”, Mirjam Lindahl

11889639_1625464221049305_3461524368242065286_n

Novellistkollega i allt möjligt, Rose Tillberg Mattsson

11947465_1625416637720730_2018664192634889241_n

Jag och Pia de Lerignon håller Veronica Gröntes röda tråd (foto: Birgitta Backlund)

bild 1 (2)

Coachpanelen

bild 1 (4)

Lars Wilderäng och några kloka ord

bild 4 (6)

Susanna Alakoski

bild 4 (5)

Härliga och tokroliga PeKå Englund

SAM_1732

Lunch även denna dag. PeKå Englund och Pia de Lerignon

SAM_1730

Diskussioner under den långa väntan på maten. Birgitta, Jan och PeKå

bild 5 (6)

Kungen av ord – Björn Ranelid

bild 2 (6)

bild 4 (3)

Pia Widlund och Ann Ljungberg

bild 3 (5)

En bunt förlagschefer

bild 2 (3)

Härliga och roliga Sara Lövestam

SAM_1720

Allt roligt har ett slut – så även Författarkliniker. Bye, bye för i år.

bild 2 (7)

Som om det inte vore nog med namedropping – vem sprang jag nästan in i på Centralstationen? Glenn Hysén. Förstås.

bild 3 (6)

Ja, jag säger det igen – vilken helg! Om jag redan anmält mig till nästa års Författarklinik? Jajamensan!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Bröllopsgäster?

Jag ser att det är något på gång, där jag sitter på Espresso House vid Centralstationen. När jag ser upp från mitt te och mina varma scones står en rad svarta bilar parkerade utanför fönstret.

SAM_9303

SAM_9299Hm, inga vanliga taxibilar detta inte. Vad är det som händer?
SAM_9304

Åh, jag tror jag vet – det är kungligt bröllop på gång. Det måste vara internationella bröllopsgäster.

Nu händer det något! En av de stiligt klädda chaufförerna kastar sig in i sin bil och jobbar febrilt med något.

SAM_9308Han suddar ut texten på sin välkomstskylt, tar fram en tuschpenna och skriver något. Sedan springer han tillbaka. Hade han stavat fel? Eller fått fel namn på sin passagerare?

SAM_9310Nu har han i alla fall hittat sin kund och de kör snabbt som attan härifrån.

SAM_9305Bilarna fylls, en efter en, och åker snabbt härifrån. Fylls är kanske inte rätt ord, varje Mercedes och Audi innehåller endast en passagerare.

Jag tvivlar på att de här männen är bröllopsgäster, snarare kanske prominenta gäster till en eller annan konferens?

Hur som helst sysselsatte det mig en stund i alla fall – en aning av vardagsdramatik. Även om jag hellre fotat vackra damer och stiliga, välklädda herrar på väg till kunglig förfest.

Men jag passar väl på nu då, när jag ändå är på tråden, så att säga:

Grattis prinsen, var rädd om din kvinna nu och lev lyckliga i alla era dar.

H.K.H.+PRINS+CARL+PHILIP+OCH+FRÖKEN+SOFIA+HELLQVIST

 

 

 

www.aynsley.se