Vad är egentligen meningen med livet?

Senast i natt ställde jag mig den frågan, men fick – som vanligt – inget bra svar.

Eftersom jag varit uppe sedan ottan somnade jag jättetidigt, (till och med innan chatten på skrivarkursen). Men, somnar man tidigt vaknar man tidigt, så redan vid midnatt var jag pigg och klev upp en stund. Jag gjorde som jag brukar när jag vaknar om natten, drack vatten och såg ut över sjön, via köksfönstret. Så sagolikt vackert, till och med vindstilla. Jag öppnade altandörren, stod där en stund och njöt av utsikten över altanen med dess röd-lila blomprakt, björkarna som vaktar sjön och den friska, svala luften. Så småningom gick jag tillbaka till sängen och somnade jag om, men innan dess hann min (överaktiva) hjärna jobba. Bland annat kände jag mig lätt deprimerad när jag ställde mig frågan: vad är egentligen meningen med livet? Det finns liksom inget generellt svar på det. Snarare är det väl så att det beror på vilken livsfas och dagsform man befinner sig i?

Jag minns en seriestrip. Du minns väl katten Gustaf? Jon, hans husse, satt en gång och filosoferade och undrade just över den existensiella frågan – vad är egentligen meningen med livet? Men Gustaf hade det självklara svaret: ”Att mata katten”. Jag tyckte det var oerhört roande då och tycker det även nu.

Fina Simba i Gävle håller nog  med!

Men, jag tror en hel del av mina läsare förstår när jag använder en känd Skifs-dänga ”det blir alltid värre framåt natten”. För det är ju då de kommer, de jobbiga tankarna, demonerna och de gamla oförrätterna. För att inte tala om besvikelserna och oro för nutid, framtid och gudvetvad. När morgonen lyser in genom sommarfönstret är det mesta glömt och morgonkaffet smakar ljuvligt vare sig det är sol ute och/eller inne. Eller hur det nu var.

Jag är tillräckligt klarsynt för att förstå att en del av grubblerierna kommer sig – omedvetet – från min skrivarkurs. Att jag har börjat öppna upp igen, skriver och publicerar och känner någonstans att det inte riktigt räcker till, inte är bra nog. Men – då tänker jag, okej, jag har två val: bli bättre eller lägg av.

Hur svårt ska de va?

Jag tycker nog ändå det finns en hel del som piffar upp livet rejält, vad sägs till exempel om:

nyplockade smultron?

att lyssna på svalornas underbara sång?

att snusa bebbe?

att njuta av bästa arbetsplatsen?

att njuta av livets goda med bästa väninnan?

eller maken?

Jag kan fortfarande inte svara på vad meningen med livet är, men inser att det finns tillräckligt mycket för att ha en del kvar att göra under ytterligare några solvarv. Och nu ska det bli ett par kapitel i en oerhört spännande och givande bok:

Dakinipower! Jo, du får googla själv på Dakini 🙂 Sedan har jag några skrivövningar att göra, går ju en boot camp gubevars. Lyllo mig!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

View from a cab

Dagen var vikt för en utflykt till Washington.

SAM_9838

Washington DC är USA:s huvudstad sedan december år 1800. Där bor cirka 600.000 människor. SAM_9839Det fläktar ordentligt i baksätet. Men vindarna är varma och sköna. Det är ungefär samma känsla som att sitta bak på en motorcykel med skinnställ på hemma i Sverige en riktigt, riktigt het sommardag.

SAM_9835

Sheriffen är hemma – det känns betryggande. Någon vaktar vårt hus, alltså.

SAM_9840

SAM_9841

SAM_9844

CIMG7184CIMG7187

SAM_9850

SAM_9938

SAM_9854

Husen blir högre och högre ju närmare staden vi kommer. SAM_9856

CIMG7180

SAM_9923

SAM_9861

Vi åkte förbi Pentagon, försvarets högkvarter. Det var i den här väggen planet kraschade den 11 september. Informationen väcker onekligen en del känslor och tankar. SAM_9865

Arlington cemetry, landets största krigskyrkogård. Här ligger bland andra John F Kennedy och Jaqueline Kennedy Onassis begravna.

Just for your information.

SAM_9872

Även i detta storstadsgetto finns vackra grönområden. Här en park intill Potomacfloden. SAM_9874

Tältläger intill en vägkorsning. Säga vad man vill, men damen bor åtminstone centralt.

SAM_9875

SAM_9879

CIMG7028

Efter en schangdobel brunch (ostron, ostmakaroner, lax, kalkon, våfflor, brylépudding med mera) vid Potomacfloden var vi – mer än – mätta och belåtna och redo att utforska den gigantiska och vackra staden.

 

 

www.aynsley.se