Livet på Solbygården – Älskade försommar!

En vacker försommardag. När juni beslutat sig för att helt plötsligt avvika från sina fem plusgrader och visar sig från sin ALLRA bästa sida. Se bara på det vackra, blommande körsbärsträdet mitt på gräsmattan!

När jag hörde att IDAG skulle gräsklipparen igång blev det bråttom att ta tillvara naturens skafferi. Jag började med maskrosorna.

Jag har aldrig i mitt vuxna liv haft så mycket tid som nu. Varje maj månad har jag tänkt och sagt ”NÄSTA vår, då ska jag bara vara ledig och njuta av maj”. ”Nästa höst, DÅ ska jag ha tid att plocka bär och svamp”. ”Nästa år …” Tragiskt, så här i efterhand, men från i höstas har jag äntligen ynnesten att åtminstone till en del styra min tid, fritid. Gissa om jag njuter av det. Jag menar – att ha tid att plocka maskrosor, oj vilken lyx!

Jag har läst på och lärt mig att hela växten kan användas. Blommorna torkas till te.

Bladen blötläggs någon timme för att få bort beskan och kan sedan användas istället för ruccola etc. Stjälkarna äts som de är (sköljda) och sägs vara kanonbra för mage, lever och galla. Sådant tar man till sig, eller hur? Jag käkar sju maskrosstjälkar varje morgon, plus att jag varje dag dricker en halv liter vatten som stått över natten med några bitar ingefära (sägs vara antiinflammatoriskt). 

Jag kan tipsa om en superhärlig maskros- och morotsmarmelad!  Det pillriga är att dra loss alla blombladen, för övrigt är den superlätt att göra. Jag har stoppat små marmeladburkar i frysen för att sprida njutningen så länge som möjligt.

 

Fortsättning följer …

 

www.aynsley.se

 

Livet på Solbygården – prolog

Hej, kära följare! Jag behöver inte förklara, alla har ni läget klart för er: virushelvete, reseförbud och inställt socialt liv. Åtminstone för oss som är (liv-)rädda om hälsan.

Förhoppningsvis kommer lättnader snart, men risk finns för bakslag och ytterligare restriktioner. Karantän skriker vissa efter? Visst, spelar ingen roll för min del, min uppfattning är att jag redan befinner mig i karantän. Jag åker till och från jobbet, käkar middag med gubben, har inte träffat vänner på månader. Jag kan lika gärna vara hemma dagarna i ända: torka maskrosor till te, tillaga läckra köttgrytor till frysen, träffa kompisar per telefon, meditera, träna med Sofia på teve 1, spela Canasta med maken och dricka vin – men i längden är det detsamma som att tyna bort.

Våra omsorgsfullt fördelade semesterpengar är låsta på olika håll i världen. Vi hoppas väl på att få tillbaka en del av dem, men sommaren ser ut att även den få tillbringas hemma på verandan. Som vi älskar, visst, men …

Näää – men så trist kan man ju inte ha det, eller hur? Nej! Nu får det vara nog! Jag ska glädjas tio gånger extra över allt skojigt, roligt och tillfredsställande som inträffar. Och detta ska jag göra i mitt nya bloggtema ”Livet på Solbygården”.

Vi älskar vårt nya hem och har för avsikt att bo här i en sisådär trettio år. Eller mer.

Här bor och vistas människor av olika slag och kynne och min idé är att försöka skildra livet på en levande hästgård mitt i Sverige. Så småningom är det tänkt att det ska utvecklas till en realityserie på TV, men … vi tar en sak i taget.

Fortsättning följer …

 

 

www.aynsley. se