Etikettarkiv: solbygården

Livet på Solbygården – Rödbetor och lingonsylt

Postat av
Svara

I dag är det fredag. Februari är snart till ända och det står inte på förrän ett helt kvartal  av det nya året passerat. Jag funderade just vad jag/vi gjorde på nyårsaftonen, men minns faktiskt inte. Förmodligen sov vi gott vid tolvslaget.

Januari tillbringade jag mest sittande, framför manus eller deckarserier jag är så förtjust i, ivrigt gnölande att ”nu ska jag snart börja träna igen”, men nejdå. Till och med under vår härliga fjällvecka i hyrd stuga i Lofsdalen satt jag mest inomhus, njöt och hade det bra. Med en utetemperatur på 25-30 grader kändes det som det bästa alternativet.

Februari har jag tillbringat flera veckor upprättstående. Och gående, till och med småspringande. Inför bokrean på stans bokhandel, där jag är inhyrd för ett av mina uppdrag, har jag tillsammans med kollegor packat upp arton pallar böcker (motsvarar ungefär sex ton), klättrat upp och ner för stegar, packat flera hundra kassar till kunder som velat förbeställa sina reaböcker och sprungit upp och ner för en lååång källartrappa för att hämta nyss nämnda kassar. Och, till pudelns kärna, för en som mest suttit av de senaste månaderna: det känns! Jag lovar. Många av nätterna har jag tillbringat på spikmatta för att mjuka upp kroppen. Höfterna värker, naglarna har gått av och armarna är fulla av rivsår av pappkartonger. Men roligt har det varit! Jätteroligt. Bokrea är alltid kul, trots pandemitider.

I dag är det som sagt fredag. Jag är ledig och morronkaffade i strålande sol (redan klockan åtta, våren är på G!), sittande på en filt på träbänken utanför stallet. Vacker utsikt, kelsjuk katt och ljudbok i öronen. Resten av förmiddagen har jag kokat rödbetor och lingonsylt, kokat broccolisoppa och stekt rostbiff, jag har en lergryta med blivande pulled pork i ugnen och en oidentiferad bit fryst nötkött i stekgryta på spisen. En härlig förmiddag har det varit, men nu ska jag slå av ljudboken och ägna mig åt min egen kommande bok resten av dagen.

Tack Universum!

 

 

 

Livet på Solbygården – Det nya livet

Postat av
Svara

I Gävle med Jensan, 3/1

Livet före och livet efter. Före det stora utbrottet: ett aktivt och socialt liv med resor, middagar och restaurangbesök.

Med maken i Tallinn, 3/1

Jodå, jag har ett liv nu också. Och nog är det aktivt, det ser jag till. Passivitet är inte bra, varken för kropp eller själ. Men så särskilt socialt är det inte. Livet nu för tiden är väldigt lugnt. Ja, om man bortser från den inre stressen över situationen, ekonomin, brist på jobb och så vidare. Då är det lugnt och stilla. Det är bra.

Hälsar på Annica i Örby Slott, 3/1

Middagar och restaurangbesök har gått i stå och i vissa fall ersatts av digitala möten. Inget för mig, dock. Jag avskyr att ses via nätet. Förresten verkar jag inte ha den typen av bekantskapskrets heller. En del av arbetslivet sker via Zoom, så även yogakurser och föreläsningar. Till viss del bekvämt, jag erkänner. Jag slipper klä mig och ge mig ut i kalla vinterkvällen. Men …

Skrivretreat på Öland, 3/1

För att inte tala om resorna. För en gipsy soul som jag är det tragiskt att vara hänvisad till E4 mellan hemmet och jobbet. Eller, ja, det blir även en tripp till ICA då och då.

Ölandsmiddag, 3/1

De dagarna kommer väl tillbaka tids nog, då man får och vågar resa fritt och umgås med vänner.

I Stockholm med Birgitta, 3/1

Under tiden jag väntar på det ägnar jag mig åt att – med viss bävan – hälsa det nya året välkommet. Morgnar är vikta åt Yoga by Lina, jag skriver en hel del (målet är att ge ut två böcker i år), lagar gott käk till mig och maken, umgås på lite avstånd med bästa grannarna och försöker hålla kontakten med släkt och vänner via telefon och sociala medier.

3/1 2020, maken bjuppade på föllsedagsmiddag på lokal

Samtliga bilder i inlägget är tagna den tredje januari, dagen före min födelsedag. Senast för ett år sedan, 3/1 2020. Idag blir det förstås ingen middag på lokal, men i morgon är det såklart föllsedagskalas i vanlig ordning med det smörgåstårta á la Carina och bubbel (med största sannolikhet en glest befolkad tillställning …), en tradition sedan sisådär tjugo år tillbaka.

Men nu – yoga och några timmar med min kommande kioskvältare!

#2021bästaåret

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Dags för inventering

Postat av
Svara

Ett nytt år är i annalkande. Ett nytt, oskrivet kapitel i min och resten av mänsklighetens historia. Jag kan inte annat än hoppas och tro att det bär med sig positiva nyheter vad gäller pandemin i världen, stabilitet och glädje.

För min egen del är jag förhoppningsfull och har en mängd goda intentioner, dock inte att förväxlas med nyårslöften som jag aldrig avger. Jag vet att jag inte kommer att hålla dem så varför svika mig själv innan året ens börjat? Intentioner är mildare och ingen är sämre än att man kan ändra sig, eller hur? Ändra intentioner, så att säga.

(Bild av S. Hermann & F. Richter från Pixabay)

En av mina goda intentioner är att redan imorgon, flera dagar innan det nya året startar, ska jag äntligen sätta fart på kroppen efter flera månader av lättja. Jag har mycket mer att planera och se fram emot, men just nu avslöjar jag inte mer än att jag måste göra en inventering, både av livet och mitt företag. Gör jag det på en gång slipper jag ligga och fundera över det en annan natt.

Jag vägrar att se fram emot framtiden och det nya året med annat än förhoppning och glädje!

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Var rädd om tiden!

Postat av
Svara

Tid är en märklig sak. Vi rår inte över den och den har sin gång, oavsett vad som händer. Utplånas vår värld skulle det enda som var kvar vara tiden. Visst är det konstigt? Eller är det bara jag som funderar över sådant? Det senaste årets turbulens har visat att vi måste vara rädda om vår tid. Det går fort nu, saker händer slag i slag och människor mister anhöriga och vänner åratals för tidigt. Livet känns förgängligt på ett vis jag aldrig upplevt förut. Tråden mellan liv och död har blivit otroligt mycket tunnare.

Detta nådens år 2020 har förändrat livet på så många sätt och inte bara här hemma. För min egen del har det inneburit oro, stress och rädsla, men jag har även fått så mycket tid som jag aldrig tidigare haft; tid för mig själv, tid att göra det jag vill. Tid, detta märkliga begrepp.

Jag har bloggat om det tidigare, hur jag ägnat timmar åt att krypa runt på gräsmattan och samla maskrosblommor, förvällt mangold och plockat svamp, skrivit och läst, druckit kaffe med granntanten och jag har löst hundratals Sudoku. Jag som alltid älskat att jobba och, det ska villigt erkännas, att vara småföretagare är mer en livsstil än ett arbete. Man är alltid alert och på språng och det finns alltid hur mycket som helst att göra. Men detta år med inställda uppdrag  och inga inkomster har jag stillat mig. Funnit nöje och glädje i maskrosor och brännässlor och tänker att sådant har jag alltid velat göra, utan att kanske vetat om det. Det är många ‘första gången’ för mig i år och en av de roligaste första gångerna var igår, när jag bakade rullrån. Vi hittade ett fint rånjärn från Skeppshult gömt inne i vedspisen och ett recept på Youtube och sedan var det bara att börja vispa, grädda och rulla. Det där med rånpinne att rulla rånen på blev en liten svårighet som måste lösas, men ett bortskruvat handtag på brödkaveln fick duga.

Kisar man lite så ser de riktigt bra ut

Att baka rullrån är ett hantverk och det kommer att krävas några gånger innan jag får in snitsen, veta exakt hur mycket smet, vilken temperatur på plattan och så vidare, men inte ett enda rån gick till spillo ändå. Och det var så himla roligt! Det får nog bli en sats rullrån ikväll också. Jag har ju tiden!

Tack Universum.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det blir jul hur man än gör

Postat av
Svara

Det är tidig morgon, himlen brinner röd och utomhusbelysningen avslöjar gröna gräsmattor och hästhagar. Lite svårt att ta in att om fyra dagar är det julafton. Men det blir jul, tro mig. Trots noll snö, att inte kunna träffa släkt och vänner och att känslorna är mer oro än förväntan inför årets finaste högtid.

Här på Solbygården gör vi vårt bästa för att leva i nuet och glädjas åt det vi har. Jag erkänner villigt att jag inte alltid lyckas, till och med att jag mer ofta misslyckas, men som sagt, en gör så gott en kan.

Igår hade maken och jag lite julstök. Vi bakade och kokade och pyntade. I lagoma mängder. Oj, så tokigt det såg ut, det är nog dialektalt. I lagom mängd, ska det nog heta.

Man kan väl säga att vi julpyntat selektivt. Jag kände att jag inte har lust att gå flera varv runt huset om ett par veckor för att leta kvarglömda tomtar, glitter och annat. Nej, vi gjorde helt enkelt ett tomtebord, med massor av tomtar, juldukar, tomteljus och luvor. Där är det verkligen julstämning. Och jo, i köket har vi jul. Mitt älskade kök med den högt värderade vedspisen. Nu har jag inte bara kokat morronkaffe på den, nu har vi även bakat på den. Helt underbart!

Stompa enligt mamsens recept

Oj, så snabbt tiden går när man har roligt, i mitt fall när jag skriver. Till exempel ett blogginlägg. Nu är det dusch och frukost för sedan kommer granntanten och vi ska fortsätta jullagandet och -bakandet idag. Så roligt det ska bli!

Glad fjärde advent på er! 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Det nya livet

Postat av
Svara

Det har uppkommit en del nya ord detta märkliga nådens år 2020. De allra flesta har med den rådande situationen att göra. Ett ord jag själv starkt förknippar med detta år är ‘normalisering‘.

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen kommit hem från en underbar pilgrimsresa i Nepal.

Oj, så tacksam jag är idag att jag unnade mig de två veckorna!

Denna dag för (bara) ett år sedan hade jag nyligen börjat på ett nytt uppdrag och flyttat till något som måste betecknas som vår drömbostad. Fler roliga saker som bådade gott för framtiden inträffade, men de är mer privata.

Idag finns inte på kartan att åka till Nepal på förmodligen flera år och när jag utför mina uppdrag är det på armslängd avstånd och med visir på. Vår bostad är jag (och maken) så glada över, det är vår fristad och den plats vi hela tiden vill återvända till.

Till viss del lever jag som i Nepal – går inte utanför dörren utan munskydd och handsprit i handväskan, undviker att komma medmänniskor alltför nära då jag inte vet vad de bär på (löss och parasiter kontra virus). Spritar händer, bestick och föremål och tar mig aldrig i ansiktet.

Jag har så oerhört svårt att ta in det, att detta numer är ett normaliserat tillstånd här hemma, i Sverige. Och så snabbt det har gått!

Det sociala livet skjuts hela tiden på. Jag ser många som roar sig med AW, fikadejt med vännerna etc via nätet, men jag har väl kanske inte den typen av vänner. Däremot har jag – motvilligt, men nödd och tvungen – börjat en yogakurs online, Yoga by Lina. Varje lektion jag bokar och betalar för får jag även en länk till, så jag kan ”kursa” i ytterligare sju dagar. Jag har deltagit i flera möten och styrelsemöten via Zoom och igår var jag och maken på snabbvisit i Svalbard, med Hurtigruten.

Härliga exempel på företagsamma människor som ställer om livet, inte ställer in.

Jag är också med online. Vängåvans Bokhandel har lagt ut en video med julbokstips.

Och – jag måste erkänna. Detta ‘Zoomande’ och ‘online-ande’ är inte bara av ondo. Det är faktiskt ganska skönt att slippa gå ut i grårusket och köra bil i halkan. Nej, jag rullar bara ut yogamattan i vardagsrumsvärmen eller plockar fram lite snacks till Svalbard-bion och njuter.

Nu, mina vänner, ska jag njuta av eld i vedspisen, tända ljus och nykokat kaffe en stund. Sedan ska jag förbereda mig för ett nytt och spännande uppdrag jag ska göra idag. Självklart med munskydd och handsprit i handväskan och visir på.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – När solen skiner …

Postat av
Svara

När solen skiner för första gången på länge. Är det fjorton dagar, sexton eller tjugo sedan förra gången? Jag minns inte, men idag sprack det upp och en del av världen öppnade upp. Äntligen.

Ingen dag är den andra lik. På senare tid har jag allt oftare påmints om alltings förgänglighet, men mörkret förstärker ju känslan. Mörkret förstärker alla känslor.

Idag skiner solen och självaste livet skiner upp. Idag händer glädjande och positiva saker. Ja, äntligen! Dumheter och fånerier skakar jag av mig en sådan här solig dag och tycker synd om de medmänniskor som inte riktigt har förmågan att njuta av liv och sol. Se och lär av katten, livsnjutaren!

Idag har jag haft förmånen att få lite extra tid att fundera, tänka i nya banor och fatta spännande beslut. Tack Universum, det var precis vad jag behövde!

Fortsättning följer.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Skallebank

Postat av
Svara

Det har vatt en jobbig natt, varm och rik på konstiga drömmar. När jag vaknade för tredje gången hade jag huvudvärk, fjärde och femte likaså. Jag lyckades somna om och vaknade strax efter åtta, gick upp och fixade dagens matlåda och tände i vedspisen för att koka kaffe.

Det är fullkomligt underbart att ha en vedspis i köket.

När jag satte mig i soffhörnet för att inta morronkaffet kände jag att det här kommer inte att fungera. Man kan inte jobba när man har skallebank så man mår illa. Innan någon blir orolig vill jag meddela att jag starkt gissar på syrebrist. Jag har känt av nacken ett tag och har lyft ett par ganska tunga kartonger. Förmodligen något som låg lite i kläm. Jag meddelade kollegorna att idag måste bli en arbetsfri dag för mig och började med att stretcha lite lätt. Det kändes som om det bästa skulle vara att röra mig.

En lång promenad satte i gång syreförbrukningen ordentligt och när jag kom hem käkade jag frukost med smoothie, macka med maskrosmarmelad och mer kaffe. Visst är det gott med fika när man varit ute i grårugget?!

Jag fortsatte att hålla igång även inomhus, tog reda på kryddväxter jag haft på tork och äpplen som hotade att förfaras. En stund senare låg tre ollor med äppelringar i torkmaskinen för att förvandlas till framtida chips eller ämne till kräm, kanske. 

Ikväll ska jag på yinyoga och ska be läraren om bra övningar för att stärka nackmusklerna. Jag har kapitulerat och anmält mig till yogakurs online, via Zoom, hos Yoga by Lina. Jag har köpt klippkort och i tjugo veckor framöver är det tänkt jag ska stärka kropp och själ.

Förresten passade jag på att städa de två nedersta hyllorna i vårt stora skafferi, där vi placerar allt sådant man inte vet vad man ska göra av. Jag gjorde en del fynd, vill jag lova.

Bubbel och glögg – ikväll blir det party! Nejdå, skämtar bara. Det har varit nog med skallebank det här dygnet 🙂

Nu börjar det gå till sig, lite ”döven” bara, jag ska passa på att skriva en timme innan gubben kommer hem från jobbet. Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Varde ljus!

Postat av
Svara

Mörkt ute, mörkt inne. Det är tur det finns ljus. Värmeljus, stearinljus och för den delen elektriskt ljus. Nu har det varit svarta natta i flera dagar, en snabb beräkning säger fem. Mörkt ute, mörkt i sinne.

Kanske inte att undra på att ältandet börjar anta enorma proportioner och att självömkan och Jante sitter tungt på vardera axeln? Inte mycket blir gjort, mat förstås, men i övrigt. Inte ens skrivandet känns särskilt produktivt. Denna hellediga helg skulle bli en stor Skrivarhelg, men sedan i onsdags har jag knåpat ihop 1682 ord. Boken blir klar år 2038 på det här viset.

Jag gör vad jag kan för att bekämpa mörkrets makter: Jag har varit på den världskända möbel- och inredningsaffären och köpt stearin- och värmeljus för hundratals kronor som jag eldar både dag och kväll. Jag trotsar – för närvarande – alla miljö- och klimathot och har lampor eller julstjärnor i varje fönster. Dygnet runt.

För upplysning och för att återfå gnistan.

Maken säger att man kan förstå varför man under hedendomen offrade människor (och djur) denna mörka årstid, man var helt enkelt livrädd att solen hade gått i stå för alltid. Så långt vill jag väl inte gå, men tänker att vi kan hjälpas åt att be till Universum eller Gud eller vem vi vill – ge oss ljus! Ge oss solen tillbaka! Ge oss hopp och sol i sinnet. Varde ljus!

Carl Larsson: Midvinterblot.NM 6971

” … Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.” 1 Moseboken 1:3

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – Gott Nytt Matår!

Postat av
Svara

Detta märkliga nådens år 2020 har varit osedvanligt lugnt för min del. Osedvanligt bra också, på många vis. Stress, oro och durredurregnuttgnöl nattetid, visst. Men även många sköna, relaxande dagar på grund av inställda uppdrag och jobb. Särskilt sommaren flöt på ett behagligt sätt, plötsligt förändrades den från att ha varit fulltecknad som sommarvikarie till ledig veckor i sträck. Jag har aldrig någonsin varit så mycket ledig! Det är klart att ekonomin kan vara en stressfaktor. Jag är småföretagare och har inte fått något som helst statligt stöd, permitteringsersättning etc, men min man har jobb, vi har enkla vanor och en stor del i min trygghet är att jag är väldigt bra på att spara matpengar.

Den lediga sommaren ägnade jag åt att fylla skafferi och frysar: Jag plockade och torkade maskrosor, kokade marmelad, sylt, chutney och äppelmos, plockade nässlor och svamp, lade in granskott och gurka, odlade morötter, rödbetor, spenat och jordgubbar (i väldigt liten skala – pallkragar – men ändå).

En av de bästa investeringar jag gjort under året är Paul Svenssons underbara ‘Grönsaker a-ö’. Visste du att rädisblad är en fullvärdig ersättare till ruccolasallad, att den godaste peston gör du av morotsblast och att samma blast fungerar som persilja (kallas morotspersilja)? Man sparar pengar och så är det ju så roligt att laga mat av egna råvaror.

Investering nummer två är en lite annorlunda kalender: ‘Det goda matåret 2021’.

Jag lägger då och då ut matbilder, peppad av de som hör av sig och tycker det är inspirerande. Jag får frågor om råvaror och recept och eftersom jag sällan följer ett recept utan kör Kajsa Warg-principen ‘Man tager vad man haver’, har jag börjat notera vad jag lagar till, åtminstone på ett ungefär. Efter beskrivning av rätten betygssätter jag den, skala 1-5, så jag ska kunna gå tillbaka och se vad jag själv tyckte var extra gott 🙂

Vi har nästan helt slutat köpa kött i butiken, vi köper hellre direkt av uppfödaren. (Som ovan, fläsk från Glada Gården.) Djuret har haft ett bättre liv och med största sannolikhet en humanare död. Köttet smakar just kött och är oftast så mört och fint. Vissa tycker det är för dyrt, men vi anser att sparar in så mycket på det vi tar tillvara från naturen och det vi kan odla så det jämnar ut sig på ett år. Och vi slänger aldrig någon mat, rester fräschas upp till nästa dags lunch eller fryses in till matlåda. Alternativt käkar havregrynsgröt med äppelmos, hallon från frysen eller annat gott.

Nu vill jag starkt betona att detta är MITT sätt att leva och trivas. Alla gör som de vill, såklart! Man har olika perioder i sitt liv då saker fungerar och andra då man måste söka andra vägar för att få livscykeln att rulla någorlunda jämnt. Jag har just nu tiden och jag har möjligheterna så för mig är detta en av livets njutningar – mat och att tillaga den på bra råvaror.

Ett bevis på att vi har olika uppfattningar om vad som är gott och aptitligt och inte fick jag i en kommentar på sociala medier. En lat fredagskväll lade jag ut en bild på sushi som vi inte ens orkat lägga upp på tallrik, den låg kvar i formen. En engelsman ansåg att detta var den mest aptitliga matbild jag lagt upp ditintills.

Jag kommer att fortsätta lägga upp matbilder, räkna med det 🙂

 

 

www.aynsley.se