Livet på Solbygården – Borta bra, men hemma bäst

Hemma efter sex dagars landsflykt. Så här i efterhand inser jag hur underbart jag haft det, men även hur skönt det är att komma hem igen.

Jag är tacksam över att ha tillgång till de bästa av två världar. Tack Universum!

Den tropiska värmen har gett med sig. Kommer den tillbaka i sommar, månntro? Det regnar och är soligt om vartannat. Vi grillar när det är väder för det, käkar räkor med hemgjord örtmajonnäs på verandan när det inte är grillväder och så vidare.

Efter retreatveckan vill jag inget annat än att skriva, skriva och skriva, men samtidigt såsar jag på och njuter av tillvaron. Jag skriver minst ett par timmar per dag, men är också med på (tråkigt, eftersom jag föredrar live) webbinarer av olika slag. Ann Ljungbergs SkrivBio och Folkuniversitets utbildning: Marknadsföring i sociala medier. Och däremellan jobbar jag förstås. Så jag lovar – det är fullt upp, även om jag försöker att inte köra i etthundraåttio.

Den nyblivna naturkocken – det vill säga jag – vill även ta reda på alla fina örter och växter, någon per dag. Rabarbermarmelad med ingefära, pesto på persiljekvistar och mangold, pesto på maskrosblad, rabarberchutney och så vidare. Roligt är det och jag skulle vilja förkovra mig i hur man tar vara på det naturen ger. Det finns kurser, men Google fungerar också bra.

Riktigt finbesök har vi haft. Ett av barnbarnen (med föräldrar, förstås 🙂 ) var på besök häromdagen och fick en present som legat här och väntat. Bajspingis. Jo, det är sant. Ett riktigt skitspel …

Motion får man tydligen på kuppen när man slår bollen under stolar och bord.

Men nu vill jag ha sådant här väder igen. Åtminstone i några dagar!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Järvsös egen Barbro!

Tiden går fort när man har roligt. Klyscha, visst, men en sann sådan. Min skrivretreatvecka är över. Jag har sovit min sista natt på detta underbara ställe, käkat sista frukosten, packat och checkat ut. Till och med lyxat till det vid poolen en stund. De sista timmarna tillbringade jag i ett av de vackra sällskapsrummen och skrev på mitt manus innan maken kom för att hämta mig.

En av dagarna hade jag celebert besök här i Järvsö. Mor och far kom åkande för att se Lill-Babs nyöppnade museum. Det var en regnvädersdag så det passade utmärkt att vi kunde åka i deras bil till Stenegård, där apotekare Julius Brun en gång drev läkar- och apoteksmottagning vid sidan om jordbruksverksamheten. Idag inhyser den gamla apotekargården såväl fina hantverksbutiker som trevliga restauranger. Och som sagt, Lill-Babs Museum som återöppnade för bara ett par dagar sedan. Muséet var ett av mina mål denna vecka, särskilt de rum och den information som avser 1950- och 1960-talen eftersom det är av betydelse för det manus som är under uppbyggnad.

Mycket intressant och tidstypiskt finns där, allt autentiskt från Lill-Babs Barbro Svenssons fantastiska sextiofemåriga (!) karriär.

Större delen av veckan har jag tillbringat vid tangentbordet och trots att jag trott och hoppats att jag skulle ha kommit längre med mitt manus är jag supernöjd. Jag har skrivit om nästan hela första delen och det känns riktigt bra!

Jag måste få berätta hur imponerad jag är av restaurangköket på Järvsöbaden. I vanliga fall när jag ber om ett mjölkfritt alternativ erbjuds jag laktosfritt eller får en trist vattnig rätt. Men inte här! Den sista middagen bestod av blomkålssoppa och vinbräserad högrev med potatisgratäng. Jag antog att jag skulle få typ en klar grönsakssoppa och några potatisklyftor till huvudrätten, men döm om min förvåning då man lagat till en mjölkfri blomkålssoppa – underbart god! Än mer perplex blev jag när den rara servitrisen kom ut med en specialgjord, krämig och lyxig potatisgratäng till mig! Någon kanske inte tycker det verkar så märkvärdigt, men jag är verkligen ovan vid att få så fin service och slippa särbehandlas. Supertrevligt!

Lyxade till det med ett glas Chardonnay i biblioteket före middagen. Because I´m worth it.

Men tillbaka till Järvsös egen stinta, Lill-Babs. Jag har personliga minnen av henne eftersom jag jobbade på hennes Lill-Babs Wärdshus. Hon var alltid rar och omtänksam och jag har kvar det fina smycke jag fick när jag slutade för att starta min redovisningsbyrå. På något sätt ska jag peta in henne i mitt manus, få se hur jag lyckas

Hur som helst – tack Universum! Och tack Järvsöbaden för en fantastisk vecka!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Skrivretreat – en magisk vecka!

Jag tycker själv att detta är bland det bästa jag gjort under det gångna halvåret, skrivretreatet. Det är så otroligt givande att åka bort en kort stund i livet, insupa och låta sig (mig) inspireras. Jag antar att det blir extra tydligt eftersom det är så väldigt länge sedan – flera månader. Att jag valde just detta ställe för min retreatvecka var bland annat för att det finns fina träningsmöjligheter här, vilket sannerligen behövs när man sitter vid datorn större delen av tiden.

Att bo på Järvsöbaden har jag velat göra i många år. En gång i tiden serverade jag här, i den fina matsalen. Det är ett anrikt gammalt kurhotell (från 1905) med en fantastisk historia och stämningen sitter i väggarna. Rummen är relativt moderna, men sällskapsrummen är fyllda med vackra, gamla möbler och lampetter och matsalen ser ut som jag minns den från min ungdom. På den tiden hade varje gäst ett eget blått kuvertfodral med sitt namn där man lade linneservetten efter varje måltid. Idag är det pappersservetter som gäller, men bordsplacering har man fortfarande, så himla mysigt, tycker jag.

Självklart sker allt på tillbörlig distans, med tanke på omständigheter och smittorisk. Träningen sker utomhus och till måltiderna placerar man gästerna med stora avstånd mellan borden. Jag har känt mig helt trygg här (om än en smula ensam emellanåt), förutom vid frukostbuffén då alla tydligen måste trängas. Då är det bara att gå åt sidan tills det lugnar ner sig. Även när jag varit ute på research tar jag eget ansvar även om många andra inte gör det. Jag tänker helt enkelt inte bli sjuk.

Större delen av min skrivtid har jag tillbringat på rummet, men ibland behövs stol- och miljöombyte.

Trädgården är stor och vacker och där behöver man sannerligen inte trängas.

Och jag måste bekänna – jag har unnat mig (eller kanske snarare tvingat mig) att ta en ledig kväll. Jag kände huvudvärken komma och insåg att jag läst och fokuserat för mycket, så efter middagen parkerade jag på den vackra punschverandan och såg på en Beckfilm.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka igen, hem till lilla Jarse …

Skrivretreat var det. Jag passade på när jag oförhappandes blev långledig. Googlade, valde och vrakade. Fastnade för Järvsö och Järvsöbaden eftersom här arrangerar man träning och yoga vid poolen och det såg så himla trevligt ut.

Så första morgonen intog jag en lätt frukost för att inte bli för tung till träningstimmen och bredde ett par mackor att käka efteråt istället.

Solen sken och det var en underbar morgon. Svetten lackade under träningspasset och grammen bokstavligen rann bort så nu kan jag åter skönja var min midja en gång suttit.

Några längder i den sköna poolen efteråt och så var jag redo för veckans hårdkörning – skrivretreat.

Det är stenhård disciplin som gäller. Förmiddagen var vikt åt förberedelse och research så jag tog på mig cykelhjälmen och trampade ner mot byn.

Min syndiga kropp närde en tanke på bikini, bad och sola ett par timmar, men min förståndiga hjärna sa ”Icke, sa Nicke, det är inte därför du är här”.

Mitt första stopp var Järvsö kyrka, där huvudpersonen i min blivande roman gifter sig. Jag har förresten gift mig här själv en gång i tiden och vet att det är landets största landortskyrka.

Gången är låååång. Tro mig, jag vet.

Att tända ett ljus är ett måste när jag besöker en kyrka. Denna gång inget undantag.

En stunds kontemplation och viktiga noteringar innan jag trampade vidare mot Stene och Kyrkbyn. Mer research!

Och lunch förstås. En plats i skuggan på Järvsö Creperie där jag beställde en vegansk galett med sidfläsk, potatis och rårörda lingon. Till det en lättöl från Orbaden.

Riktigt, riktigt gott var det! Jag uppskattar så mycket att man anammat att så många är känsliga mot gluten och mjölk nu för tiden och ser till att alla kan äta av alla galetter och crepes. Jag är så himla trött på att när jag ber om mjölkfritt och man istället fixar laktosfritt och att jämt och ständigt få höra ”men lite kan du väl äta”.

Jag passade på att bläddra i den fina boken jag köpte i kyrkan. Dagens ord var för övrigt Tacksamhet, vilket är lätt att ta till sig en så här underbar och inspirerande dag. Tack Universum!

Efter lunch – ingen pardon. Trampa tillbaka till mitt rum och skriv, skriv, skriv! Klockan 14-17 stod det på schemat och jisses så mycket man hinner på tre timmar när man struntar i Facebook och annat roligt.

En timme kvar till middag, den ägnade jag åt att noggrannt läsa ett par nummer av tidskriften ”Skriva”. Där finns mycket matnyttigt och även en del jag kunde ta till mig just nu, den här retreatveckan. Jag passade även på att byta arbetsmiljö och intog ett bord på den vackra punschverandan.

Efter middag och en stunds relax var det dags för kvällspasset på min altan. Författarinnan Frida Skybäck hade bjudit in till kvällswebbinarium där hon delade med sig av sina bästa tips för hur man ökar chansen att bli utgiven författare.

Heja Frida! Bra gjort! Och efter den superlånga, superunderbara och mycket givande dagen somnade jag gott i mitt fina pensionatrum.

Tack Universum!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Very Important Person

Jag har flera vänner och bekanta som antingen är på, eller är på väg till, varmare breddgrader för några dagars välbehövlig sol, värme och rekreation. I vanliga fall är jag lätt avundsjuk, men inte nu.

Jag har ju vatt på en veckas skrivretreat på Öland –  och det  var precis vad jag behövde! Solbränna och kvällsdrink i ljumma vindar – visst, underbart, men för att ladda de för länge sedan utbrunna batterierna behövde jag ett annat slags vitamintillskott och det har jag sannerligen fått!

Har du någonsin sett ett så gräsligt foto?

Tätt tillsammans med tre andra personligheter, alla så olika min och varandras, har jag  fått vila, nytt syre och näring för både kropp och själ.

Och man har fått ta HUUR mycket sås man vill …

Jag har hittat tillbaka till pennan och orden. Visserligen har jag inte hunnit knåpa på mitt gamla romanmanus, men arbete med blogg, hemsida och framtida projekt med Stockholmsförfattarna har tagit sin tid. Det har gått väldigt lätt att hålla tankarna borta från flyttkartonger och varulagerinventering här  hemma.

kalltsomfanochhurmycketskitsnösomhelstpunktnu

Så – borta bra, men hemma bäst. Jag har de bästa intentioner att fortsätta goda vanor – yoga, promenader, strukturerat arbete etc.

Vilken tavla!

Men, som vi alla vet, när man lämnar den skyddade miljö där inspirationen flödar och alla goda idéer kommer till, kastar sig verkligheten obönhörligen över en. Oplanerade saker knackar på och inrutade dagar tar en annan struktur.

Okej, då får jag göra nya rutor, tänker jag. De blir kanske kantigare, antar en annan storlek och är inte fullt  lika roliga, men det handlar om förhållningssätt. Som en klok kvinna sade häromdagen, det är lättare att ta itu med saker och ting om man bestämmer sig för att det ska bli en intressant och lärorik upplevelse, i stället för att sucka och vara ledsen över det som är jobbigt.

– mina vänner, nu ska det bli morgonyoga trots att förmiddagen redan är långt liden. Jag ska andas in ljusa, lätta och hoppfulla tankar för att tränga bort det kalla och mörka. Tända lampor och ljus för att behålla den glädje jag har så lätt för att tappa.

Jag tar finmuggen till hjälp för att minnas att det är faktiskt bara jag som kan göra min egen dag. VIP, very important person, det är du och jag, vi är alla våra egna VIP-kunder, glöm inte det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivkramp

Hej bloggen! Nu är jag här igen.

Det är länge sedan sist, men år 2017 har varit rörigt, kaotiskt, dyrt och energikrävande på flera vis. Orken och tiden har inte räckt till att skriva eller blogga. Tyvärr. Men det blir ändring på det nu, tänker jag!

Först: många har undrat varför vi redan flyttat från vårt hus i skogen. Jag vill inte gå in närmare på den trista och dyrköpta historien som slutade med att vi blev nekade tillträde till huset samtidigt som vi krävdes på hyra. Vi har satt punkt för det kapitlet i livets bok och förhoppningsvis lärt oss något av det.

Men – för några veckor sedan flyttade vi till ett sprillans nytt hus med högt i tak, mycket luft och en helt bedårande utsikt över sjö och skog. Här vill jag bo och leva i många år!

För övrigt har år 2017 mest bestått av jobb, jobb och mer jobb. Jag har hunnit köra två säsonger med min rullande klädbutik och det har varit intensivt, roligt, tufft och jobbigt.

Nu har jag jullov tills jag kör vår- och sommarkollektionen med början 28 februari. Sedan är det full rulle fram till någon gång i juni.

Apropå julen så var helgen lugn, skön och avkopplande. Precis som man hoppas den ska bli. Flyttkartongerna stängde vi dörren om och njöt av helgen, pyssel, god mat och vinterpromenader.

Och apropå vinter – vi har investerat i en snöslunga för att inte slita ut den drygt 60-årige maken i förtid. Vi har nämligen varit tvungna att skotta tre – fyra gånger om dagen i stort sett hela december och även nu i januari. Nederbörden verkar aldrig ta slut.

Men idag är det trettondag jul och jag befinner mig på ett helt snöfritt Öland.

Jag är här på skrivretreat och planeringskonferens tillsammans med tre kollegor från Stockholmsförfattarna. Förutom ett kommande gemensamt bokprojekt har vi en massa arbete att utföra inför mässor och marknader, Litteraturkryssning på Birka Princess och annat skoj. Mer information kommer – jag lovar!

Jag lovar också att återkomma med en ny blogg, snart. Kanske min skrivkramp släpper under veckan med dessa kreativa författarkvinnor?!