After Mäss …

Årets spektakel är över. Hejdå, bokmässan, vi ses nästa år!

sam_6248

Så här ledsen är min fina monterkollega över att inte få sälja fler böcker. För, jo, vi har haft några enormt bra dagar, så amatörer vi är. Tillsammans har vi sålt ca 120 böcker, vilket är enormt bra! Plus en del fint hantverk från Kathmandu.

14446076_627704187396086_8080829907989537292_n

Så – rollup ner.

sam_6266

Resterande böcker packas ner. Jag kom ner med (alldeles för många, tyckte jag) nittio böcker, och har knappt fyrtio med mig hem.

nöjdpunktnu är bara förnamnet.

sam_6270sign

En annan nöjd bokmässedeltagare, Lena Hansson, den fina tjejen jag bara träffar en gång om året (bokmässan), men tycker så mycket om. Här hennes debutbok jag ska köpa en annan gång, när jag inte har så mycket bagage med mig …

sam_6267

Vår fina lilla monter var snart nedmonterad och klar. Dags att åka hem. Nej, inte riktigt ännu. Självklart bokade vi en extra natt i Götet för att landa, ladda och planera nästa års aktiviteter.

thumbnail_img_6394

En sista räkmacka de lux och en flarra vin måste man ha när man räknar, antecknar och spånar planer. Vårt fina samarbete fortsätter. Författaren Pia F Davidson och jag har bokat en jättemonter till nästa år, tanken är att flera kreativa och supertrevliga människor ska ansluta sig.

sam_6280

Sista Göteborgsnatten bodde jag på Gothia Towers. Ett överskattat ställe, det kostar mer än det smakar, om man säger så. Dyrt, ganska ostädat, halvtaskig service här och där. Men det är ju det stället som gäller om man vill bo nära händelsernas centrum.

En lång och härlig frukost senare var det dags att plocka ut vårt flyttlass till bil och resväskor. Vi var inte sist att lämna montern.

sam_6282

Så – tack för några fantastiskt givande dagar, kära kollega och vän. Bara en enda sista twiefie innan tåget styr mot Gävle …

14449746_627704180729420_438377980253490743_n

 

 

 

www.aynsley.se

 

Nu tar vi tretåren

Till min stora glädje är det fikadags, igen.

fika2Den här gången är det vinterfika. Ja, den heter så, den kommande novellsamlingen, Över en vinterfika.

Enligt Petra Ariton, förlagschef på Ariton Förlag, fick man in över 150 bidrag. Cirka trettio är antagna, därav min. Den heter Plötsligt händer det och handlingen är just den – plötsligt händer det. Och ibland kommer allt samtidigt. Ariton Förlags antologier bär samtliga ett tema och i vinterfikat är det livsförändringar som är på tapeten.

collage över en fika

Naturligtvis är jag med i både ettan och tvåan, Över en fika och Över en höstfika med noveller delvis tagna ur verkligheten. Jag har flitigt använt käre svärfars berättelser från och efter andra världskriget samt andra äldre släktingars historier om ditten och datten. Ett par autentiska miljöer finns också återgivna, men själva storyn är så klart min.

14107775_10207258616326187_5527725265889495463_o

Fikarelease blir det förstås, någon gång i december. Vill du förhandsboka ditt eget signerade ex gör du det här.

De vackra omslagen är alla gjorda av Josephine Öhrlund. Hon skrev häromdagen på Facebook att hon nu är ”mamma” till 21 omslag till novellsamlingar. Och om jag inte räknat fel är denna, Över en vinterfika, min 21 eller 22 publicerade novell. Så vi har nog följts åt, Josephine och jag.

Och denna vecka är det faktiskt deadline för den fjärde fikaboken: Över en vårfika.

Jag har en påbörjad novell jag hoppas bli klar med. För naturligtvis vill jag vara med även där!

PS – jag får fortfarande frågor om varför jag inte är med i den tredje #Älskanoveller-antologin, den om Saknad. Jag berättade ju att jag blivit antagen. Och jag är mycket stolt över det, att vara den enda som blivit antagen i samtliga tre novellsamlingar! Men, eftersom jag inte tyckte villkoren omkring utgivningen var gynnsamma så valde jag att kliva av. Tyvärr – för min novell är bra. Den får ni säkert läsa en annan gång, någon annanstans.

collage älskanovellerAllt gott, hörni! Och kom ihåg …

1123622

… Ajj La Vjoo!

 

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Plötsligt händer det …

Ni vet hur det kan vara – man vill så gärna, kämpar för att komma i mål, men det är som ett gammalt tuggummi. Ju mer man ältar det runt, runt, ju tråkigare och mer svårtuggat blir det. Stoppa in en ny bit, kanske med annan smak, och det känns fräscht och njutningsfullt. Så var det med mitt bidrag till den senaste novelltävlingen. Nåja, det var kanske en halvtaskig liknelse, men du hänger nog med i mitt resonemang?

Jag medverkar i Ariton Förlags Över en fika och Över en höstfika. Klart som sjutton jag vill vara med i den tredje fikaboken också, Över en vinterfika.

jul 4

Se bara vilka vackra omslag!

Jag kom inte igång med min novell förrän för fyra dagar sedan. Jag har haft svårt att hitta inspiration och skrivarglädje. Och framför allt: en story! Den är ju liksom förutsättningen för en bra novell …

Hur som helst, för några dagar sedan listade jag upp en mängd alternativ till livsförändring, som kommer att vara antologins tema. Jag valde ut några som i mitt tycke verkade intressantare än andra att skriva om och satte igång. Huvva, så kämpigt det varit. Jag har suttit varje ledig stund och tvingat fram orden. Vänt och vridit på dem, googlat fakta och förutsättningar, ringt kompisar med expertkunskaper, flyttat kommatecken samt scrollat sida upp och ner på Facebook. Det sista var väl onödigt, tycker ni kanske? Visst, så rätt. Men saknas motivationen kan det bli så.

Hur som helst nummer två, i natt var deadline för inkommande manus, 30 maj klockan 23.59. Under eftermiddagen insåg jag att jag hade två val: lägga ner projekt Över en vinterfika eller be om hjälp. Vilken slags hjälp skulle det vara, tänkte jag? Det måste vara någon utanför familjekretsen, någon som dels är opartisk, dels vet vad skrivande handlar om och har möjlighet att göra en blixtinsats åtta timmar före deadline. Ett namn dök genast upp och efter ett bekräftande mail ”visst, skicka över skiten på en gång” (nej, nu ljög jag lite) gick mitt potentiella bidrag iväg för testläsning och bedömning.

Några timmar senare kom det tillbaka, självklart med superlativer hur bra min text är, följt av konkreta råd, förslag, tips och sågningar. Det är så när man ger feedback till varandra, man börjar alltid med det braiga innan man slår till med släggan. *skojar*

MEN – plötsligt händer det. Ni vet.

Triss

Tre timmar före deadline började jag storredigera min text. Visst är det tur att jag är snabb som en vessla? Som jag själv misstänkte, fast jag snöat in i berättelsen som man ofta gör, var det lika bra att ta bort en hel sekvens som liksom utgjorde två andra historier mitt i historien. Sådant blir bara svårt att skriva och framför allt att läsa.

Och nu var det plötsligt lättare och roligare att skriva. Jag strök och skrev om, raderade och lade till. Så småningom upptäckte jag att livet var kolsvart, men gav mig inte tid att kliva upp ur fåtöljen för att tända lampor, klockan var 22.45 och jag behövde varje minut för att om möjligt blir klar med novellen.

Jag lyckades. Nästan. Klockan 23.57 pip gick mailet och manuset iväg till förlaget. Storyn är klar, men behöver redigeras och kompletteras. Sådan är i och för sig alltid gången när du blir antagen till en antologi, du får chansen att fixa och ändra. Gillar Ariton Förlag min historia så antar de den och jag fixar finliret.

Jag vill väldigt gärna medverka i alla deras fikaböcker och det är därför jag jobbat så hårt. Men, som sagt, att kämpa är inte grejen. Släpp taget, känn flödet – och plötsligt händer det.

IMG_55712

Kanske jag köper en Triss idag? Vem vet …

 

 

 

www.aynsley.se