Etikettarkiv: nepal

Pandemi-release …

Postat av
2

Jag älskar fest, lite lyx och flärd. Under årens lopp har jag haft några härliga boksläpparfester med (beroende på vilken slags bok) ris och linser, snittar, smörgåstårta, snacks eller frukt och tårta á la Nepal, men ALLTID champagne. Alltid.

Av lättförklarliga skäl bidde det inte någon officiell bokrelease denna gång. Men skumpa fungerar även vid en enmans-release.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Till min stora överraskning och glädje kom i alla fall ett par firarsugna. Bästa grannarna kom in med release-present och fick självklart sörpla champagne med mig. Och marken förstås. Dagen till ära bjöd han på gratinerad hummer.

Det blev några release-signeringar i stället. Tre dagar på hemmaplan, en dag i Gävle samt ett par dagar i Ljusdal och Färila.

Releasesignering på Vängåvans Bokhandel i Sundsvall.

Även några kvällar med boksignering, paketering och adress-skrivande till alla som beställt boken via sociala medier, mail, sms och så vidare. SÅ HIMLA ROLIGT! Jag är ödmjukt tacksam över den fina respons jag fått på så kort tid; ”berättelser som berör och stannar kvar”, ”en bladvändare”, ”i den här boken finns det något för alla”, ”ett strålande vackert språk” med mera.

Den eminente fotografen, Micael Lindberg, har självklart fått ett eget ex av boken!

Vad är då detta? Jo, geten Teodor och Anders Andersson, Emser samt Piggen och Piggy som bökar runt i gyttjan. Jag säger inte mer, läs själv 🙂  Lite salt, lite surt och resten sött. 

Förresten har jag ett särskilt releaseerbjudande till den intresserade: 1 ex av Lite salt, lite surt och resten sött + 1 ex av min fina foto- och bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal INKLUSIVE frakt för 250 kronor, självklart signerade! Finfint julklappstips, eller hur?

Klicka här för beställning.

På hemsidan finns även min webbutik Ajj La Vjoo med fina varor. Kika in!

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med rädslan som drivkraft

Postat av
Svara

En av de första veckorna jag hade förmånen att jobba på Sveriges finaste bokhandel fick jag syn på den här boken. Den talade till mig. Ant Middletons blick talade till mig, men framför allt titeln, Fear Bubble – Gör rädslan till din drivkraft, slog mig i magen. Det är nämligen så, gott folk, att funnes grenen ”Onödig Rädsla” i olympiska spelen hade jag varit guldmedaljör flera gånger om. Så illa är det. Faktiskt. Det finns nätter då jag – utan att egentligen veta varför – vaknar med panik i magen och tårar i ögonen. Med största sannolikhet blir det även en ond cirkel, detta att så snart jag vaknar till medvetande strax ovanför sömnens förhållandevis trygga famn slänger sig oron, rädslan och paniken över mig. Det är till och med så att dyker det inte genast upp något allvarligt orosmoment i min (i mitt tycke) ibland så störda hjärna så funderar jag tills jag kommer på något.

Ja, så ligger det till. Därför studsade jag till av boktiteln – Gör rädslan till din drivkraft. Jag tog upp boken och läste baksidestexten och blev än mer fascinerad. En före detta prickskytt i brittiska specialstyrkan och tillika Mount Everest-bestigare. Denne specielle och kontroversielle man har alltså befunnit sig i MITT Nepal. Jag måste läsa boken!

(Bilden är lånad från Nona Förlag som gett ut boken i Sverige. Hoppas det är okej, Nona, eftersom jag gör reklam för er bok?)

Mina kollegor hjälpte mig att beställa ett läsexemplar (jo, det är så man gör när man jobbar på bokhandel). Jag slukade boken och har lämnat ett kort omdöme på ett speciellt kort instucket i boken: Personalens favoriter. 

Hur gick det med rädslan då? Middleton har en ganska intressant filosofi när det gäller att hantera sin egen ångest och oro. Han är säkert inte ensam om den, men hans bakgrund gör ju honom så otroligt speciell. Jag menar – fler än jag måste någon gång ha funderat över sådana som prickskyttar, soldater etc som har som yrke och profession att om det behövs: skjut först och fråga sedan. Har man överhuvudtaget några känslor? Är man helt avtrubbad? Vad händer i mänskliga psyket och hjärnan före, under och efter? Egentligen tycker jag det är ganska obehaglig läsning, detta med hans yrkesutövning, men jag fokuserade på anledningen till min egentliga fascination: hur hanterade han sin rädsla (han inte bara vaknar om nätterna och ältar, han befinner sig faktiskt i dödsfara då och då). Plus Nepal och bestigningen av Everest, förstås.

Detta blev ett längre inlägg än jag tänkt, men jag tycker det är ett intressant ämne och särskilt idag, i den globala panikens dagar. Hur som helst, jag har verkligen testat hans sätt att försöka ta kontroll över den okontrollerbara skräcken och rädslan. Min höjdrädsla går inte av för hackor och jag startade med den. Första gången jag tvingade mig nästan ända upp till taket på bokhandelns rangliga stege för att hämta böcker stönade jag medan tårarna rann. Nästa gång försökte jag tillämpa Middletons strategi och verkligen använda rädslan som drivkraft, MEN inte förrän det var dags att gå in i The Bubble. Fear Bubble. Jag är fortfarande skiträdd högt uppe på den där stegen och tillåter mig ibland att stöna lite, men höjdrädslan är för första gången i mitt liv hanterbar och inte fullt lika stor. Bra, eller hur?!

Nu försöker jag tillämpa Middletons strategi inför den osäkra och farliga situation vi står inför, med panikspridning och (spika upp mig på en vägg om ni vill, visst, men luften är fri) emellanåt onödiga rädslor. Helt och hållet för min egen skull, förstås, jag vill inte ha nätterna till min fiende, jag vill sova gott så jag har ork och energi att ta itu med både rädslor och andra problem på dagtid.

Självklart är även kapitlen från Everestbestigningen mycket intressanta och jag rekommenderar verkligen den här boken! 

(PS: Fear Bubble finns att köpa på Vängåvans Bok & Papper samt på Akademibokhandelns hemsida. Vi har även hemleverans om så önskas.)

 

 

 

 

Stairways to heaven!

Postat av
Svara

Det är många trappor i Nepal. Upp och ner går vi. Upp och ner till tempel, upp och ner i bergen. Ben och rygg blir starkare och flåset bättre. Sedan igår är vi uppe i Nagarkot drygt 2000 möh och här är luften tunnare och här flåsar vi bra när vi går i trapporna. Det är nivåskillnader mellan rum och restaurang och allt.
Utsikten är vidunderlig, snötäckta toppar, solnedgång och soluppgång. Jag pratade just med de som jobbar här – vi har tydligen enorm tur, det har varit disigt och klarnat upp precis i går, när vi anlände.

Några foton från när vi anlände hit i går, solnedgång och den underbara dagen i dag, med soluppgång vid sextiden. Vi har nu yogat och mediterat ätit frukost och åker vidare om cirka en timme.

Jag vet att det väntas på mina blogginlägg och därför gör jag ett snabbt inlägg nu. Vi är på pilgrimsresa och jag har hur mycket som helst att berätta och visa, men inte vill jag sitta vid datorn hela tiden de här dagarna. Det är första gången på tre dagar jag ens plockar upp den ur fodralet i dag.

Det kommer mer bilder så småningom, både på kids och annat

Till dess – håll till godo med ett av paradisen på jorden, Nagarkot.

 

 

 

 

 

Ett helt vanligt, ovanligt barnhem

Postat av
Svara

Barnhemmet, Moonlight Childrens Home, ligger på countryside. Man åker och åker, på flerfiliga vägar, byvägar och något som mest liknar kostigar i minst en och en halv timme. Kör genom dammoln, avgaser och föroreningar. Passerar folkhoper, köpcentrum och gyttriga stadskärnor. Och vips – bakom en kurva, liksom, är man ute på landet!

Vår vän och barnhemmets grundare, Bimal, berättade att när de byggde sitt hus för ungefär nio år sedan var där nästan tomt. Det var riktigt på landet. Nu har bebyggelsen ökat markant och fler byggen planeras. Och se så lustigt det ser ut med de här tre sprillans nya, röda höghusen bland Himalayas berg!

Grannen skördar sitt ris.

En annan granne, eller möjligen skördarens fru, rensar ris utanför sin bostad.

På barnhemmet har man investerat i solceller så man har el och belysning även när strömmen går.

Sedan vi lekt och pratat med kidsen en stund, gått rundvandring och pratat var det dags för middag. Dal Baath med tarkari och buffelkött. Mycket tasty, hot och supergott. Tiden går fort när man har roligt och dessutom ville vi inte att taxichaffisen skulle behöva vänta för länge, så efter middagen tackade vi för oss och åkte hemåt.

Det hade hunnit blir mörkt och trafiken var ganska tät, men det gick ändå fort att komma hem. När vi närmade oss Kathmandu city ökade aktiviteten markant.

En hel del handel intill vägen. Vill man köpa något, eller kanske prova en jacka så parkerar man bara bilen intill trottoarkanten och shoppar loss.

Och har man inte råd att köpa det man behöver kan man leta bland soporna tillsammans med gatuhundarna. Det är sådant här som får mig att varje dag besluta mig för att jag inte orkar åka hit fler gånger.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Tårtäventyr

Postat av
Svara

Som jag berättade i ett föregående inlägg skulle vi ta med några tårtor till kidsen på barnhemmet.

Jag frågade i hotellets reception var närmaste Bakery fanns och det var bokstavligen runt hörnet, tog endast ett par minuter att promenera dit. De hade bara två tårtor i disken och när jag berättade att jag ville ha fem stycken och de skulle hämtas klockan två på eftermiddagen blev de två unga damerna bekymrade. Fem tårtor på tre timmar? Ja, tack, om det är possible. Plan nummer två var att ta en taxi till det stora varuhuset, men det känns bättre att gynna de lokala hantverkarna och producenterna.

Hur som helst så ringdes det och överlades och jag fick löfte om att de skulle vara klara klockan två. Jag hade mina dubier, vi är i Nepal och jag sade till väninnan att vi får nog fasen vänta till framåt tre innan vi möjligen får dem! Jag fyllde i en ordersedel och betalade handpenning och sedan gick vi och shoppade på annat håll.

Taxin som skulle ta oss till barnhemmet kom strax före två, vi lastade in alla fadderbrev och presenter och bad chaffisen vänta medan vi hämtade the cakes. ”Vad var det jag sade”, typ, en av damerna bad om ursäkt och bad oss vänta 5-10 minuter med hänvisning till ”nepali time”.

Efter några minuter kom mina förutfattade meningar på skam när en minibuss parkerade framför the Bakery och ägaren själv kom bärande på ett gäng kartonger. Våra tårtor!

Damerna verkade lättade och började genast vika kartonger.

Och har ni sett vilka fantastiska konstverk?!

Jag har nog aldrig sett vackrare tårtor!

Barnen blev förstås överlyckliga (förmodligen även de vuxna … ) Dock vet jag att de blir minst lika lyckliga när de får sina fadderbrev och gåvor, men det var roligt att få berätta detta om tårtorna då det var ett nytt äventyr även för mig.

Jag vill berätta för faddrar och sponsorer att jag lämnar inte själv över era brev och gåvor. Föreståndaren får ta hand om alla påsar och dela ut och läsa brev och meddelanden i lugn och ro med vart och en av barnen senare. Även om vi självklart har har köpt och tagit med gåvor till alla 25 barn (24 flickor plus husfruns lille son <3 ) får de inte några brev och vi vill inte peka ut vissa barn eller göra dem ledsna.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Fairtrade shopping

Postat av
Svara

Jag sover så gott här, det tror jag de flesta gör. Bland annat beror det nog på luften, vi befinner oss faktiskt 1200 möh och det är många intryck att smälta och ta in varje dag. Man blir trött helt enkelt, ganska tidigt på kvällen.

Vi vaknade utvilade och pigga och efter frukost var det dags att sätta igång, vi skulle hinna mycket innan det var dags för det efterlängtade besöket på Moonlight Childrens Home på eftermiddagen, det barnhem jag sponsrar och värvar fadderfamiljer till.

Först stannade vi till vid the bakery. En av faddermammorna skickade med en slant för att köpa tårta till kidsen. Man hade bara två tårtor och blev aningen bekymrad när jag sade jag ville ha fem stycken och det måste vara Black Forrest Cake som verkar vara den mest populära sorten här. I och för sig har det räckt med tre tårtor, men de kostar nästan ingenting och pengarna räckte precis till fem, så varför inte?

Hur som helst – det är nog inte var dag en turist beställer en massa tårtor i dessa hoods i Tinchulee, så det ringdes och ringde och överlades och till slut fick jag beskedet att det skulle fungera. Innnan vi gick fick vi fylla  i en ordersedel och betala handpenning.

Man måste liksom upp på roof top när tillfälle ges och njuta av vyerna. I mitten syns stupan, Boudhanath, och bergen omsluter ju hela staden Kathmandu med dess förorter, stadsdelar och byar.

Det har poppat upp ett och annat lyxhotell i Tinchulee-backen. Lite malplacé, anser jag, och lyxen är det nog si och så med. När jag var här i maj blev vi inbjudna på visning av ett av hotellen. Som vanligt är det snyggt på ytan, men mögeldoften känns tydligt i vissa korridorer och rum. Pengar kan inte köpa en fri från de gräsliga monsunregnen och dess efterverkningar på de här breddgraderna. Hur som helst, tyckte jag det var roligt att visa reskompisen ett par kontraster till grannen ”hål i väggen”.

Vi hann inte ner till Boudhanath den här förmiddagen eftersom vi shoppade för mycket på vägen dit 🙂 Här har kompisen hittat flaggor, malas, rökelse och annat smått och gott. Det är tydligen mor och son (se på den uppenbara likheten!) som driver den pyttelilla butiken och mamman blev så intresserad av shoppingen att hon reste sig upp från sin korgstol och gapande såg på överflödet.

Rökelse

Att shoppa så här ger mig aldrig det dåliga samvete jag kan få ibland när jag handlar i butik. Här kommer pengarna direkt till dem som behöver de och jag gissar att vårt besök inbringade lika mycket som ett par ordinarie dagskassor. Visserligen prutar jag, det ska man göra, men på sådana här ställen mest lite för syns skull. Sedan jag har prutat klart kanske jag betalar fullt pris i alla fall innan jag går.

Kvällen innan handlade vi också (för oss) småsaker i ”butikerna” i Tinchulee-backen. Rökelsehållare av lera, små ljus och annat, mest för affektionsvärde, men försäljarna var jätteglada. Det hör man lätt på skrattet när vi har vänt ryggen åt och är på väg därifrån 🙂

Bakom muren till vårt hotell satt denna kvinna och stickade med diverse varor utlagda till försäljning. Bland annat hade hon en röd mössa som det står Carina på. Eller hur?

Självklart blev det affär och jag köpte även två par stickade barntofflor.

Nu började det bli lite brådis. Vi skulle hinna med lunch och hämta tårtor innan taxin anlände. Men vad hände? När vi kom till receptionen och hämtade våra rumsnycklar frågade de om hotellet fick bjuda på en kopp ginger-honey-lemon-te i trädgården som refreshment och dessutom skulle det vara lite healande. Vad säger man? Ja, tack mycket gärna, så klart!

Så himla trevligt och omtänksamt! Och gott!

Hela den här dagen var så fantastisk på alla vis. Jag till och med somnade med ett leende på läpparna så småningom. Men fortfarande var det bara lunch, vi skulle hinna med mycket mer innan dagen var slut!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

One night in Boudha

Postat av
Svara

Vi bor bara tio minuter från den världsberömda Boudhanath-stupan, så eftermiddagens utflyktsmål var självklart.

Mycket spännande att se på vägen ner för Tinchulee-backen. Hur mycket rökelse som helst bland annat, väninnan hade ett eldorado och jag hade fullt sjå att hindra henne att köpa ett par säckar.

Foton ska tas.

Och katter gosas med.

Lagens långa arm tar en paus och ringer hem?

Nää, vad säger du? Ska vi dela en Everest uppe på toppen när vi är så pass nära den riktiga Everesttoppen?

Boudha Stupa Roof top med dess vidunderliga utsikt. Och vet ni, flygplatsen ligger så nära så ibland när plan lyfter och landar ser det ut som om de nästan touchar Buddhas hatt. Lite läskigt, medges.

Det hann både skymma och mörkna under våra trevliga timmar nere vid Stupan. Kvällen kommer snabbt här, men det var roligt att se något annat än hotellet under de mörka timmarna. Dessutom är det som vanligt väldigt roligt att få visa upp mina älskade ”hoods”.

Middag på Garden Kitchen och sedan är det nog dags för hemgång och bingen. Här rullar man in trottoarerna ganska tidigt.

Vegetarisk Sizzler, en slags gjutjärnsgrej med grönsaksbiff med brunsås, nudlar, grönsaker och french fries. Allt smakade underbart god rök/grillat, om någon förstår vad jag menar? Till det gudomliga ett glas ingefärste.

Så – god natt Kathmandu! Och tack Universum!

 

 

www. aynsley. se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äventyret kan börja!

Postat av
Svara

Den här dagen var lite speciell. HON skulle anlända, mitt allra nyaste resesällskap och pilgrimskompis. Självklart skulle hon mötas vid flygplatsen och jag i min tur gick ner till Boudanath för att möta mannen som är en av ledarna på pilgrimsresan nästa vecka och som nu skulle se till att Margareta kom till hotellet från Tribhuvan Airport. (Oj, vilken lång mening … )

Trafikkaos. Som vanligt.

Det är tur det inte är så långt till flygplatsen, med tanke på trafiken. Bitvis stod den helt still.

En evig väntan är det. Men efter 1,5 timme kom hon så äntligen, super-puman från Ramsele.

Kungligt mottagen på hotellet. Såklart. Det blir man alltid. I love Shambaling <3

Vi käkade en golunch på hotellet, delade en Veg Pakodha (friterade grönsaksbiffar) med chilisås och Chilly Paner (chilimarinerad ost). Mums!

Eftermiddagen var fortfarande ung och vi gick ner till Boudha för sightseeing och maybe some shopping.

Nu ska vi göra stan! Hm, jag har en känsla av att mina lugna dagar här är över nu 🙂

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Det ständigt dåliga samvetet …

Postat av
2

Älskart … Masala omelet, fresh fruit, guava juice och kaffe

Förmiddagens kontor

Främsta anledningen till att jag är här är en åttadagars pilgrimsresa. Jag plussade på några dagar för att landa och ladda, skriva och meditera. Självklart även hinna hälsa på kids och vänner. Jag har tillbringat en hel del tid på hotellet och jobbar på min föreläsning, skriver på romanen med mera.

Så sitter jag här med ständigt dåligt samvete, för att jag inte ”gör något”. Alldeles som om Nepals framtid hänger på om jag flänger runt i taxi? Är det typiskt kvinnligt eller typiskt mig? Helt overksam är jag ju inte – jag menar, jag har ett helt gäng flickor och tjejer jag ska förmedla fadderbrev och presenter till och jag ska bättra på landets BNP genom att ta hem en cargo med diverse fint hantverk.

Idag har jag varit till en leverantör av tovat, som försörjer drygt tjugo damer. 

Den där häftiga taxi-appen fungerar jättebra om man har en adress. När den man ska besöka inte riktigt kan uppge en korrekt adress kan man lugnt säga att det skiter sig. Men jag hittar dit själv och istället bad jag receptionen boka en bil till mig. Det blir billigare än om jag tar en själv på gatan för hotellet försöker inte skörta upp mig hela tiden.

Jag hoppade av uppe på Main Street. Vägen ner till mina tjejer är så himla usel så det är synd om grabben ska riskera sin bil.

Det är är typ den biten av vägen som är okej.

Här är det!

När jag beställt mina varor och vi förhandlat klart korsade jag Main Street/huvudgatan igen, in genom den stora pampiga grinden till lyxigaste lyxhotellet: Hyatt Regency Hotel. Där det kostar ungefär 20.000 att bo en vecka.

Som vanligt i det här landet är det mycket yta. Bakom guldiga fasader och marmorskivor döljer sig mögeldoft, väggsprickor och andra kvarlämningar efter monsunperioder och jordbävningar.

Jag vet inte varför, egentligen, men det blivit en vana de senaste åren att när vi ändå är i Boudha och köper tovat går vi till Hyatt efteråt och förfasar oss över överflödet en stund. Käkar en toast och/eller tar ett glas vin som kostar mer än två middagar nere i Boudhanath. Det vill säga normalpris hemma i Sverige.

Det är väl kontrasterna som frestar, kan jag tänka mig?

Jag föredrar mitt eget hotell. Detta är utsikten från mitt fönster. Jag tror det är femte året man bygger på detta kloster, det verkar aldrig bli klart.

Dagarna går fort här nere, oavsett vad man sysselsätter sig med. Mörkret kommer tidigt och är jag ensam vill jag inte vara ute då.

Denna kväll bjuder hittills på bloggande, ingefärste och synopsisfunderingar till min roman.

Det är betydligt mörkare nu än när detta foto togs, för en timme sedan. Imorgon kommer kompisen jag ska pilgrimsvandra med, det blir nog lite mer liv i luckan då.

Tack Universum, för allt jag får känna, uppleva och glädja mig åt!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Bönehjul till salu!

Postat av
2

Som vanligt startar dagen här, i denna underbara trädgård. Man blir ofta väldigt förvånad när man knallar omkring i omgivningarna. Många kloster, hotell och guest houses har sådana här fina innergårdar gömda bakom staket, växtlighet och skjul. Det finns ett otal oaser om man bara hittar dem.

Drömfrulle: Masala omelett, färsk frukt, guavajuice och tre koppar kaffe.

Jag har tagit det väldigt lugnt hittills. Det var också en del av planen när jag åkte. Några dagar för mig själv, med så få åtaganden som möjligt. Jag skriver på en antologi, min nya föreläsning samt funderar ut storyn till en roman, jag gör research, funderar och käkar tomatsoppa. Och, jodå, jag erkänner – en nepalesisk öl har slunkit ner. Det verkar som om vår favorit Everest ersatts av Sherpa-öl, den är på halvlitersburk och helt okej, dock är det någon krydda eller bismak jag kanske inte är helt sams med. Men nu har jag i alla fall provat.

Idag ska jag dock ut på stora gatan och trängas, eller så använder jag taxi-appen. Det är väldigt rörigt på main gate och dålig luft. Jag ska hälsa på min leverantör av tovat och se på varor. Till svenska kissemissars stora glädje har jag beställt diverse kattleksaker och även fina grejor till mattar och hussar. Varorna anländer förmodligen Sverige strax efter mig, antar jag.

Tills det händer något nytt här nere får ni hålla till godo med fler byggnationsbilder.

Det är liksom så här det ser ut på gator och torg numer.

Den klassiska elhärve-bilden. Elektriker – hitåt!

Det gäller att ducka när man är ute och går 🙂

Och se, vad jag hittade här då. En butik som säljer bönehjul.

Och det var inga dåliga grejor. Ska jag köpa hem ett. Någon som vill ha? 🙂

 

 

www.aynsley.se