Världens bästa jobb …

Jag måste ha världens bästa jobb. Åtminstone vissa dagar …

I dag, till exempel. Egentligen skulle jag vara ledig för jag har en hel massa texter jag måste gå igenom. Dels till skrivarlinjen på Bollnäs folkhögskola i morgon och dels till Författarskolan i Stockholm i övermorgon.

Då tänkte jag – i stället för att sitta ensam hemma och  mögla ihop bland alla papper kan jag väl sitta ute bland folk och jobba. Sagt och gjort – jag tog tåget till Gävle, min andra hemstad varifrån jag utgår när jag jobbar.

SAM_1779

Jodå, jag har klippkort på tåget

i dag hittar ni mig på fina Café Bogården, alldeles intill Soldatkyrkan och högskolan i Gävle. Det är där jag fått en del av inspirationen till mina noveller och det är där jag då och då sitter några timmar i lugn och ro och skriver. 6946272479_1d978494c6_bHär finns jag i dag, måndag, klockan 8 – 15, Gun öppnar och stänger då, nämligen.

SAM_1788Jag har dukat upp ett litet bokbord med det fina tyget jag fått i present av mitt nepalesiska fadderbarns pappa. Och mina böcker, såklart: novellsamlingar, den fina barnboken och några provexemplar av min egen Grannen from hell. Jag har upprättat dagens arbetsplats bredvid. Det är perfekt, när det kommer besökare och cafégäster är jag på plats.

SAM_1783

SAM_1785Självklart är fikahatten på. 

Välkommen du också! Kom hit och skriv med mig, prata en stund eller bara ta en höstfika.

Som sagt – världens bästa jobb … Tack Universum!

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Höstfestival

Akademibokhandeln Vängåvan i Sundsvall har haft Höstfestival. Självklart var jag där med en del av mina böcker. Jodå – för knappt ett och ett halvt år sedan, när jag var inbjuden att delta för allra första gången, då hade jag min bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal och #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige med mig. En annan novellsamling, Insikter, hade kommit bort på posten så den visade jag upp på affisch.

I dag lämnade jag tre av böckerna hemma för att överhuvudtaget få plats på mitt bokbord. Visst är det häftigt?

Jag hann inte ens packa upp mina grejor vid bokbordet när första besökaren kom:

”Var är sagoboken?”

Hon hade läst om den fina boken med korta berättelser för barn, Med pirrande mage och stapplande steg och ville köpa den omedelbums. Så glad jag blev.

Sammantaget var det en väldigt rolig, givande och inspirerande dag. Det var kul att träffa kollegor, både etablerade och precis nyutgivna.

Och jag blir alltid lika glad när jag får signera mina böcker till hugade läsare. Det är ju ändå det som är målet – att någon förväntansfull köpare vill ha just min bok, att småprata, signera och sedan hoppas att köparen ska älska att läsa just min text.

Här följer en liten bildkavalkad av dagen som började i solsken och slutade i störtregn.

Bokbord i soliga Sundsvall

Bokbord i soliga Sundsvall. Till höger Anita Paasilina

SAM_1743

Undertecknad. Vid samma bord Louice Svedin och Inger Söderberg

SAM_1749

Bokhandlarkören sjöng en trudelutt

SAM_1750

Inger Söderberg och Sven-Åke Boström

SAM_1751

Allas vår klippa, Tomas

SAM_1777

Jag och supertrevliga bokhandlarhustrun, Eva Bång Bergström

11953264_886225644800357_8231389707786328487_n

Jag och Anita Paasilina

SAM_1754

Stor publik var det …

SAM_1752

… som lyssnade på bland annat Agneta Sjödin …

SAM_1761

… och Pamela Andersson Alsterlind, som berättade sin mycket gripande historia.

SAM_1762

Sofia Johansson, Jessica Storbjörk, Anna Jakobsson Lund. Bland andra.

SAM_1747

Jag med de två nyaste bebisarna: Med pirrande mage och stapplande steg, Grannen from hell

10421349_1015844155126697_5308151531328762406_n

Jag och Sofia Johansson

SAM_1756

Agneta Sjödin, Med pirrande mage och stapplande steg, jag

SAM_1769

Jag, Sofia Johansson och Jessica Storbjörk

SAM_1766

Pamela Andersson signerar sin bok, Jag ska inte dö idag

Så – tack Universum för ännu en bra dag!

SAM_1778

Är man på Höstfestival på en bokhandel köper man såklart böcker.

Detta är dagens bokskörd.

Jag ska inte dö idag, av Pamela Andersson, är en grym självbiografisk berättelse. Den handlar om när hennes hjärntumör upptäcktes och hur livet artade sig med operation, cellgifter och strålning. Pamelas historia berör mig mycket och jag började bläddra i den direkt jag kom hem. Redan på andra sidan rann tårarna.

Vi ska nog tacka Gud och Universum för varje dag vi får vakna friska och krya!

 

 

 

www.aynsley.se