Kathmandu – dag ett

Vi har hyfsat internet på hotellet. När jag var här i oktober var det i stort sett omöjligt att få iväg ett blogginlägg. Nu går det lite bättre, men jag ligger ohjälpligt efter. Inte gör det något – jag är ju inte här för att skriva så jag gör som vanligt, publicerar de sista inläggen i Sverige.

CIMG8139

Vädret är sisådär. Kvällar och nätter några plusgrader, dagtid har vi oftast solsken och 15 – 20 grader varmt. Hotellpersonalen känner väl igen oss vid det här laget och vi känner oss välkomna. Vi får superduperfrukost – vad sägs om yoghurt med färsk frukt, spicy masalaomelett, kaffe och croissant?

Det var sen fredagkväll när vi landade. Viseringen gick hyfsat snabbt, men vi fick vänta länge på väskorna. När vi väl kom ut ur flygplatsbyggnaden stod våra två förbeställda bilar där. En chaffis packade in bagaget och den andra packade in oss. Tio – femton minuter senare var vi på hotellet. Eftersom jag är stammis här nu blev vi uppgraderade, från vår sista minuten-bokning på booking dot com till största bästa rummet med utsikt över trädgården.

SAM_2927

Lördag morgon sov vi länge, åt frukost i lugn och ro och gjorde sedan upp planer för kommande vecka.

SAM_2725

Min syster och vän Nymy samt vår taxichaffis Nabaraj kom och gjorde oss sällskap vid kaffebordet och kalendern.

12661775_10205238260025262_8800757759361264609_n

Nabaraj ringde ett par samtal (på nepalesiska) för att boka ett par kommande aktiviteter. Sedan var det äntligen dags för en av resans höjdpunkter – att träffa de inte längre så små liven på ”mitt” barnhem, stället där jag var volontär för fyra år sedan.

SAM_2731

På vägen dit stannade vi – såklart – och köpte några kilo frukt.

CIMG8146

Tänk så stora de blivit. Det är bara tre månader sedan jag besökte dem senast, men de växer så det knakar. En av flickorna kände jag faktiskt nästan inte igen.

49k

Lilla Renouka, som var tunn och lätt som en liten docka för bara tre år sedan …

SAM_27532

… i dag är hon en ung dam på åtta år, lång och gänglig. Många av barnen som kommer till barnhem är undernärda, jag vet inte om hon var det, men det kan vara en förklaring.

Sedan vi hälsat på alla blev vi guidade runt i det fina växthuset.

SAM_2732

Vi såg flera olika grönsaker, men när vi frågade flickorna vad det var och de inte visste svarade de spinach eller radish. Spenat eller rädisor. Det är ofta så i Nepal – jag minns att jag var väldigt frusterad över detta när jag bodde här – jag tyckte att de ljög för mig, oavbrutet. I dag vet jag att det är så att en nepales inte gärna vill vara oartig. Så även om man inte vet så hittar man hellre på något än att säga jag vet inte.

SAM_2735Fågelskrämmor 😉

Naturligtvis var vi alla leksugna.

CIMG8154

SAM_2771

CIMG8162

SAM_2743

CIMG8165

Puh – nu måste vi ta igen oss liten innan nästa inlägg 🙂 Det kommer så snart vi har internet enough.

Ajj La Vjoo!!

 

 

www.aynsley.se