Kära dagbok

I morse vaknade jag i Gävle. Det var jätteskönt. Det är liksom mycket lugnare där, tystare omgivning och framför allt inga grannar ovanpå som hoppar studsmatta och slänger kanonkulor i golvet tidigt om morgnarna. Jag kokade kaffe och tjuvlånade tvättstugan en timme.

IMG_5556

Jag behövde rena kläder och tänkte att det var nog bara jag som var vaken så tidigt. Ett par timmars pappersjobb hann jag med innan jag målade jag tånaglarna röda och packade bilen.

SAM_4404

Jag skulle börja jobba i fiskbutiken på Skatan i Sundsvall klockan tolv och startade i god tid. Det var bra att jag hade marginal, för när jag kom ut på E4 var där stora skyltar om att vägen var avstängd på grund av olycka.

Jaha.

Tillbaka mot Gävle och mot gamla E4 norr. Och där gick tjugo minuter av min marginal. Så småningom var jag tillbaka på E4 och kunde gasa på lite. Det var mycket trafik, lastbilar, husvagnar och annat som sinkar. Och – snälla föräldrar och andra!

th1

Låt era ungar bli lite säkrare chaufförer innan ni sätter dem bakom ratten på E4 och låter dem vingla fram i sjuttio mitt i semestertider. Det är så lätt att det händer en olycka, förstår ni. Man bör åtminstone våga köra i nittio, tycker jag, innan man ska våga sig ut på motorväg.

När jag kom till Hudiksvall var jag redan så sen att det inte spelade någon roll att jag åkte in på Statoil och köpte kaffe och ett wienerbröd. Behövde lite påfyllning, liksom.

zydjvy36nba5vmtxchxc

Medan jag drack kaffet hörde jag på radion att det var en full polack som vält sin lastbil på E4 och att det var därför vägen varit avstängd i många timmar.

En timme senare var jag på jobbet, en kvart sen, men det var bra ändå, tycker jag.

Det är så vackert där ute vid Skatan och jag blir alltid glad när jag kommer dit. Ännu gladare blev jag när Pelle kom och rökte räkor.

th

Det doftar så gott och så blir folk så glada när det finns nyrökta, varma räkor att köpa.

sol-sonriente

En lång, solig och blåsig dag bidde det.

Vid halvniotiden var jag hemma och hade sådan tur att middagen var nästan klar. Sedan hann jag inte med så mycket mer innan jag nästan somnade i soffan.

hur-stort-ar-universum-svt-play-dokumentar

Tack Universum, för ytterligare en bra dag!

Ajj La Vjoo

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Existensiella funderingar

Livet är sannerligen fyllt av mysterier. Varje dag. För att hårddra det hela skulle jag vilja gå så långt att jag säger att livet självt är ett mysterium.

I många år hade jag en seriestrip uppsatt på kylskåpsdörren. Katten Gustav och Jon, hans ägare. Jon är lite deppig och har existensiella funderingar, bland annat undrar han vad som egentligen är livets mening. Självklart dyker en hungrig Gustav upp med det, i hans eget tycke, perfekta svaret, ”Att mata katten?”.

Jag kanske måste skaffa katt igen?

IMG_0426

I natt har jag – som vanligt – vaknat flera gånger. I natt har jag – som vanligt – med affirmationer, visualiseringar och kloka ord försökt stävja magpaniken. I natt har jag – tack och lov – inte hostat så mycket. I natt har jag – tack och lov – lyckats somna om ganska omgående. MEN … här kommer ett stort MEN … jag vaknade till ett riktigt mysterium, en melodislinga. Och inte vilken låt som helst.

”Åh, åh, Dagny, kom hit och spill. Åh, åh, Dagny, fem droppar till”

Jo, det är sant. Varför? undrar jag. Varför? Har min hjärna fått helspel? För något undermedvetet budskap kan jag inte, hur jag än försöker, inte hitta i de här raderna, Owe Thörnqvists gamla slagdänga:

”Dagny, kom hit och spill. Åh, åh, Dagny, fem droppar till. Hör hur mitt hjärta sjunger: tralldilldill”

IMG_0195

Jag får nog släppa det så länge och avvakta till kommande natt, se vad som händer då. Kanske Dagny spillt klart och jag får nynna till något helt annat? Vad sägs om Eva Dahlgren, det skulle väl kännas helt okej att ligga vaken till?

th

 

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

#Blogg100 / 60 För tjugo år sedan

För tjugo år sedan hade vi aldrig trott att vi skulle umgås via datorn. Att vi skulle ta en fika, kollektivavhandla melodifestivalen och fatta livsavgörande beslut på sociala medier. För tjugo år sedan hade vi inte hört talas om Facebook, Twitter och Insta.

ladda ned (1)

Nej, på landet där jag bodde, där satte vi oss i bilen, åkte till och knackade på dörren. Tog av gummistövlarna och hojtade efter kaffe. Vi sörplade på- och tretår medan vi doppade hembakat och avhandlade allt från det höga skattetrycket till skabbräven i grannens åker. På lördagskvällen spelade vi tjugofemöres poker och avnjöt en grenadinfärgad San Fransisco tillsammans med några Gula Blend.

san-francisco-cocktail

Foto: thecocktaildrink.com

I dag behöver vi ingen bil. Vi morsar på virtuella vänner på messenger medan vi sippar på ett glas rött. Vi håller ett öga på intressanta statusar om gurkmejans betydelse för artens fortlevnad och ser på busiga kattungar på Youtube. Samtidigt. Helgkvällar gör vi ungefär samma sak, men då checkar vi mest samma virtuella vänners halvtaskiga foton från krogen eller möjligen en skärmdump av en ny serie på Netflix.

DD_Characters_Google+_CoverPhoto_US

När blev det så här? När förändrades vårt, eller låt oss säga mitt, sociala liv så till den milda grad?

Personligen skyller jag på Bingolotto.

För första gången i mänsklighetens historia blev det legalt och accepterat att umgås över televisionsapparaten. Hela kvällen byggdes upp runt detta evenemang; chips, dip och tillhörande dryck av lämpligt slag blandades med bingobrickor och rödpennor på lagom ta-avstånd på vardagsrumsbordet. Med spänning lät vi oss uppslukas och underhållas av Loket Olssons frispråklighet och färgfemmor. Tystnaden bröts endast av kracket när ett chips bröts mellan tänderna samt då och då ett upphetsat ”ett nummer kvar så har jag bingo”. I reklampausen passade vi på att kissa, göra varma mackor och fylla på grogglaset. Det blev liksom inte så mycket tid över till kompissnack och lördagsreflektioner.

ladda ned

Foto: svensk-bingo.com

Sedan hittade vi aldrig tillbaka till det naturliga umgänget. Det ursprungliga, med spontana besök och samtal över en kaffekopp.

ladda ned (2)

Med det inte sagt att vi är osociala. Nej, jag skulle vilja påstå motsatsen. Svenska folket har aldrig någonsin varit mer sociala än i dag. Vi umgås med kreti och pleti, samtalar med människor vi känner och inte känner över hela världen.

På gott eller ont? Jag vet faktiskt inte. Världen står vidöppen. Vi har fler vänner än någonsin. Men har vi någon att tala med IRL (i verkliga livet, som det hette förr i tiden)? Eller är det personliga samtalet överskattat, hör till en förgången tid, precis som mina gummistövlar och kaffekoppen? Livet och förhållningssätt ändras över tid, så även den sociala gemenskapen.

j_fbr_fin5_data_jc2010_img_5099

Tänk om vi vetat det för tjugo år sedan!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

En stillsam dag

Jag behövde landa. Ja, inte bokstavligen, det gjorde jag redan dagen innan. Men mentalt och även fysiskt. Det har varit en intensiv tid och min hosta samt den långa resan hit gjorde att jag kände mig ganska slut. Jag var trött och blödde näsblod och beslutade mig för att ta en dag off. Lite ledigt sådär, från vad vet jag väl egentligen inte. Livet här nere är precis vad man gör det till.

Dagen startades i alla fall vid frukostbordet. Kaffe, färsk frukt, sol och bröd med färgad geléklump till marmelad. Jag beställde även omelett med bacon, miniportion. Det visade sig att omeletten var fylld med grönsaker, varav minst hälften var chili. Så hot. Så gott. Man får aldrig chili att smaka likadant hemma i Sverige som här. Min ommis var så himmelens hot att jag måste beställa in mangojuice och ytterligare en kopp kaffe för att försöka skölja ner hettan.

Jag satt kvar ute i trädgårdsserveringen tills batteriet i datorn var slut, då gick jag in och fortsatte. Hann inte med allt jobb innan jag åkte hemifrån. Det var mail som skulle skrivas, tider att skriva in i kalendern och frågor att besvara. Roliga mail att läsa, vad sägs till exempel om svaret från en veckotidning – att min insända novell var för sorglig och stillsam för deras publik, men man vill läsa mer av mig eftersom jag skriver bra … yiippiiie så kul! Det blir nästa projekt, fler noveller. Jag kollade också statistiken för våra sidor, bloggsidan (supercarina.se) och hemsidan (aynsley.se) och döm om min förvåning när vi har haft besökare från tio olika länder (plus Sverige förstås) under en och samma dag, det vill säga i går. Wow. Förmodligen är det semestrande svenskar som kikar in. Kul!

Så småningom rörde jag i alla fall på fläsket. Jodå. Fläsket var det. Jag är trött på att varje gång jag anländer till Nepal höra att jag blir fetare och fetare. Jorå – så är det. You look fat, Mam. You look more fat, Mam. Men alltid följt av ett and strong. Det ÄR en komplimang, jag vet. Men ….

Nog om det och ut på byn i stället!

SAM_5721

Det var dags att återse härliga Boudhanath, den heliga stupan som är pilgrimsmål för buddhister världen över. Ett av mina andningshål här i Kathmandu.

SAM_5723

SAM_5724

En tallrik thukpa till lunch, den tibetanska grönsakssoppan, här med spaghetti.

SAM_5725

Den avnjöt på jag på Flavor´s, restaurangen i Boudhanath som anställer döva och småväxta. Inte för att maten är speciellt god, jag tycker den är ganska intetsägande och där är ganska smutsigt. Inte alls mitt favoritställe, men jag äter och fikar där ibland för den goda sakens skull. De gör gott helt enkelt, människorna som jobbar här skulle förmodligen ha väldigt svårt att få jobb nån annanstans.

SAM_5744

Så var det äntligen dags att göra en tur till barnhemmet. Det flickhem som drivs av Föreningen för Gatubarn i Nepal och där jag var volontär för tre år sen. Vi kom dit några minuter innan tjejerna kom hem från skolan. Det var underbart att se dem komma gående i samlad tropp från vägskälet uppe i Uttar Bahini. Har jag haft kameran i handen skulle det ha blivit jättefina foton, men för en gångs skull låg den i fodralet och jag ville inte gå därifrån.

SAM_5747

Som vanligt gick de direkt upp på övervåningen och bytte om, sen var det läxläsning som gällde. Varje dag efter skolan pluggar man. Ibland hela kvällen, men ibland går det lite fortare. Jag har varit där dagar då de inte fått gå ifrån skolböckerna förrän klockan sju på kvällen. Måste vara tufft för småflickorna.

SAM_5759

Den här kvällen gick pluggandet fortare och det hanns med lite lek. Några av flickorna ägnade sig åt lek med tärningar på övervåningen. De spelar inte, utan kastar dem i luften och fångar så många som möjligt. Ser väldigt svårt ut, de är väldigt duktiga och nej, jag provade inte ens …

SAM_5760

Stora flickan, Alisha, packade upp efter sin trekking. Hon har vandrat i bergen några dagar med föreningsmedlemmar som befinner sig i Nepal. Hon var mäkta stolt över att ha fått vara med på samma villkor som de vuxna. Dessutom hade hon jobbat som assistent och fått lite lön för det. Hon visade byxorna hon köpt för egna pengar, påpekade att de var dyra, och visade sedlarna hon hade kvar och skulle låsas in. Så himla kul att hon fått vara med och ta lite eget ansvar. Barnen har alltid tyckt att det är roligt att hjälpa till, jobba. Jag minns när jag föreslog ibland att vi skulle sopa, eller dammsuga. Alla ville hålla kvasten och de slogs om dammsugarslangen. Sånt ska uppmuntras, tycker jag.

Min första dag i Nepal har känts lång, trots att jag inte gjorde nåt speciellt. Resten av veckan blir desto mer intensiv. Jag har en del inbokade träffar och ska naturligtvis hälsa på på barnhemmet fler gånger. Och shoppa inne i stan … Och …

Ajj La Vjoo!

 

www.aynsley.se