Efter den stora jordbävningen i Nepal den 25 april förändrades livet för många. Ett land och ett folk som redan innan naturkatastrofen led brist på allt fick det ännu sämre. Många blev hemlösa. Miljontals människor har levt utomhus i veckor och månader, i rädsla av att deras hus ska falla ihop av skadorna efter skalvet. Många fruktar en ny jordbävning.

Det nepalesiska folket har prövats hårt de senaste månaderna. Min vän och syster Nygmy har flera gånger mailat till mig, sin didi (storasyster), och berättat att hon och familjen stått ute på gatan i timtal vissa nätter efter nya, vissa väldigt kraftiga, efterskalv.

Mitt hjärta gråter med mirro bahini (min lillasyster) och hennes landsmän, men jag kan inget göra åt deras rädsla. Däremot kunde jag hjälpa i liten skala när en av våra leverantörer mailade och frågade om jag kunde tänka mig att göra en order. Turisterna, och därmed kunderna, flydde Kathmandu efter jordbävningen och min kvinnliga hattmakare och hennes anställda hade varken jobb eller pengar. Jag samrådde med maken, typ hur, var och när. Vi löste det så att vi beställde 132 kilo hantverk och anmälde oss till Noliamässan för att sälja nyss nämnda varor. Sedan åkte vi till USA på vår efterlängtade och, i mitt tycke, välförtjänta treveckorssemester.

Tror ni jag varit aningen nervös och orolig för den här leveransen? Jodå. Skulle varorna vara fina och fräscha? Skulle något av kollina komma bort? Skulle min leverans komma i tid, så jag kunde ställa ut på Noliamässan? Jag måste säga att kontakterna med mässarrangörerna har varit mycket bra. När jag förklarade hur det låg till med leverans och jordbävning etc, fick jag löfte om att få pengarna tillbaka om det strulade så jag inte skulle hinna få hem mina varor. Heja Nolia! Wii la vjoo …

Fem stora kollin stod i hallen och väntade när vi kom hem från USA. Det var bara att börja packa upp, kontrollräkna, vädra, prismärka och anteckna.

Vi har mätt upp vår monteryta på vardagsrumsgolvet, planerat möblemang och prylar. Det är första gången vi deltar i något så här stort. Jätteroligt, men krävande att få ihop logistiken.

Men nu läll var det äntligen dags att packa in i hyrbilen och åka norrut.

Inte utan min Bettan, förstås …

Och tänka sig – i Umeå sken solen. Jag antar att den väntat på oss.

Vi åkte raka spåret till mässhallen för att bygga monter. Det är en hel del jobb, ska jag säga.

Några timmar senare var vi klara och kunde åka till mitt favvohotell i stan, Hotell Gamla Fängelset på Storgatan.

Döm om min förvåning när vi passerade receptionsdisken … där står min almanacka. Den vi tryckt upp själva med våra foton från Nepal.

Jag lämnade en när jag bodde här i mars, i samband med Littfesten. Och så glad jag blev nu, när de faktiskt använder den.

Sen åkte vi till lillasyster, som bor längre ner på gatan. Vi var ditbjudna på fredagsmiddag. Himla gott och mysigt. Självklart hann vi spela lite spel också, innan det var dags för oss att promenera tillbaka till hotellet för några timmars sömn.

Lördag morgon var det då dags för vår första dag någonsin vid ett sådant här stort arrangemang.

Make up-rummet är under bordet … lite läppstift måste man ju ha i Umeå.

Sammanfattning av dag ett får bli:

största försäljningen – yogabyxor och barnmössorna.

längsta köerna – till toan samt montern där de säljer foppatofflor.

stanna upp-grejorna – definitivt vår rastafarihatt (hat with long hair). ”Alla” ville prova den. Även våra barnmössor med djuransikten väckte stor uppmärksamhet.

beslutet – att ha ”ny” monter varje dag, plus att ha en ”dagens vara”. Här gäller det att sälja. Vår ambition är inte först och främst att tjäna pengar, utan att omsätta våra varor. På det sättet kan vi snabbt göra en ny beställning till våra fina vänner i Nepal. Därför kommer vi att varje dag annonsera ut en vara till ett mycket förmånligt pris. På mässan, men även i sociala medier så våra ordinarie kunder kan göra en beställning till samma fina pris.

Dag ett avslutade vi med en lätt och mycket läcker middag på fina Café Göteborg.

See you tomorrow, Umeå!

Ajj La Vjoo!

www.aynsley.se