Jag älskar min Solbygård, men är ju gubevars av gypsie-släkt. Resandefolk. Blir rastlös, modfälld och deprimerad av monotoni och/eller om jag måste sitta still för länge på ett och samma ställe. Och alla vet ju hur de senaste månaderna gestaltat sig?! Så – nu är det dags för timeout! Ut i världen!
Jag blev hipp hopp arbetsbefriad i nio hela dagar. Vad göra? Maken arbetar om dagarna – vi ska ju ha semester senare i sommar. Frysen är full av granskott, maskrosor och örter och efter att ha pysslat i hemmet i månader har jag fått nog av det. Inte ens pussel lockar längre.
Jag behöver influenser. Stimulans och inspiration. Jag längtar efter att resa, att få spåna ihop mig med författarkollegorna i Stockholm, men hittade ett trevligt och bra ställe inte alltför långt hemifrån där jag kan förkovra mig i vacker och avkopplande miljö. Dessutom – tänka sig, i just den by där min roman i vardande utspelar sig. Levande research, alltså!
Maken skjutsade mig, min cykel och gypsie-packning på sin pensionistdag. Jag checkade in på retreathotellet och sedan åkte vi till Järvzoo för att trampa tre kilometer trätrottoar. Dagen var solig och lagom vindig – perfekt för vandringen bland djuren. Välbehövlig också, efter gårdagens pilgrimsvandring behövde musklerna mjukas upp.
Jag har faktiskt jobbat här en gång i tiden. Hade ansvaret för bokföringen under några år.
Redan efter ett par meter hittade vi spår efter djuren. Kott-rester överallt. Vi mötte en ekorre också. Den kom springande på räcket, men tvärvände när vi fick ögonkontakt. Fegis.
Så vackert! Tänk om det fanns spindelhotell också, så de slapp bo hos mig?!
Ett av våra farligaste rovdjur. Man har ett varghotell här, helt inglasat, så när man ligger i sängen kan vargen och jag titta på varandra. Häftigt, men jag skulle nog kissa på mig om jag mötte de ögonen i nattmörkret.
Järvzoo härbärgerar många barn just nu – kalvar, ungar, kid och allt vad de heter. De flesta djur vi såg tog det lugnt i värmen.
Så gjorde även vi tidvis. I Skogskojan köpte vi varsin varm tunnbrödrulle – vojne, så gott!
Den fina björnhonan vilar med sina tre ungar.
Så – efter att bjudit maken på middag på Järvsbaden, det anrika gamla kurhotellet, åkte han hemåt för den kommande arbetsveckan och jag installerade mitt kvällskontor.
Se bara vilken utsikt. Här kommer jag att göra stordåd under veckan!
Tack, Universum!!
Fortsättning följer.