Lycka är så himla många saker

Lycka är svårdefinierbart. Wikipedia säger att det är en känsla av varaktigt behag, ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses.

Jag tror vi alla har olika definitioner på det eftersträvansvärda och (kanske) frustrationsframkallande ordet.

Lycka.

En gång i tiden trodde jag att jag så småningom skulle bli lycklig. Leva nöjd, belåten och LYCKLIG resten av mitt liv. I dag vet jag att det är en utopi. Jag kan vara nöjd med mitt liv, glad och belåten åt det lilla och möjligen känna stunder och ögonblick av lycka. Men den där varaktiga känslan, den finns inte, har aldrig funnits och lär väl aldrig finnas.

Däremot är jag väldigt bra på att ta tillvara på det lilla här i livet. En stunds glädje över någons ord eller handlingar. Det behövs inte mycket för att göra mig glad, men det varar inte så länge. Ibland är det saker, ting och företeelser jag kan ta fram och känna behag/glädje/lycka över ännu en gång. Jag hoppas ni förstår vad jag menar …

collage-resdagAtt ha möjligheten att resa till Mitt Nepal ännu en gång ger mig glädjekänslor. Glad och tacksam.

nepals-flagga

sam_8104

sam_53842Att flyga jämte regnbågen likaså. Jag är på väg till skatten. Eller kanske jag ÄR skatten?

collage-ungarAlla dessa ungar som ger mig Hallelujahmoments all the time. Alla twifies som måste tas. Alla ”Mam, look”, ”Mam, here”, ”Mam, remember?”.

carina

En stunds avkoppling med väninnan, kortleken och ett glas vitt efter en jobbig dag i slummen är också ett slags lycka. Eller kanske tacksamhet, över att jag är där jag är.

sam_6000Lycka är definitivt att ha en egen välkomstkommitté på Arlanda.

sam_6002Att dricka vatten direkt ur kranen, andas frisk luft och dricka riktigt morgonkaffe.

Jag känner även lycka över att jag förmodligen snart åker till Nepal igen, det känns som om jag har mycket ogjort där ännu.

Tack Universum!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Gästblogg – Annica Malm från Nepal

Jag har haft privilegiet att följa Carina till Nepal några gånger. Känner att jag blir mer och  mer engagerad med flickorna på barnhemmen och alla utsatta hemlösa, värnlösa och rättslösa. När man varit till slumområdena eller till djursjukhuset är det en lisa att få komma till Gokarna eller Lalitpur och träffa flickor som fått det bra.

sam_5538

En stor glädje för mig den här gången är att så många av mina vänner skänkt pengar som gjort det möjligt för mer inköp av förnödenheter till slumområde, donationer till sanitetskit för kvinnor som inte har råd att inhandla vettiga sådana. Även till KAT-center, där både hundar och katter tas om hand.

Jag är glad och tacksam över att vi bor på Shambaling hotel som är ett rent och fint ställe med underbar personal som numera även känner igen mig. Det gör mycket att få komma hem till lugn och ro på hotellet efter en dag med många jobbiga intryck. Det tär på kropp och själ så det är viktigt att kunna ladda batterierna med ett glas vin och en Canasta ibland.

carina

Ett stort tack till Carina som fått med mig på denna resa och som har tålamod och står ut med mig.

sam_5638

Puss, ser redan fram emot nästa resa!

Annica Malm

 

 

 

 

 

 

Kathmandu – ballons, a girls best friend …

Jag kan inte åka till Nepal utan att hälsa på tjejerna i Gokarna. Såklart. Där jag var volontär 2012. Snart är de inte små flickor längre, de börjar bli stora damerna. Långbenta, vackra, kloka och roliga. Jodå, jag är fortfarande kär.

Lekarna förändras med åren, en del blir mer ”tjejiga” – det ska poseras och plutas och allt det där, ni vet. Jag upplever även att de blivit mer stillsamma. Det var länge sedan jag såg någon av dem klättra på väggar eller leka cirkusakrobater med varandras kroppar 🙂

collage-plockepinnTänk att vi till och med kan spela Plockepinn, ett så pass koncentrationskrävande spel. Och vem tror ni förlorade? Jodå.

Självklart hade vi med ballonger, en leksak det inte verkar finnas åldersgräns på. De är poppis och isbrytare överallt. Som vanligt skickade McDonald´s Skycity Arlanda med en hel plastpåse ballonger, jag måste ha fått tusentals genom åren.

collage-ballonger

Innan man får blåsa upp och leka måste man ibland räkna dem, dela upp i färger och högar.

collage-ballonger-2Men sedan kan ballongkalaset börja.

sam_5696

Man kan dansa med dem framför spegeln.

sam_5695

collage-selfies

En och annan selfie blir det. Med min kamera, förstås 🙂

Tanterna förlorade säkert flera hekto av överflödigt fett idag. Ungarna körde hårt med oss …

sam_5701

Undrar vem som hade roligast, egentligen?

sam_5702Och, jodå, det går faktiskt att trassla in sig i twistbandet.

sam_5778

Vi hinner hit en gång till innan vi åker hem till Sverige. Till dess: Ajj La Vjoo!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Kathmandu – dag 5/hopplöshet, misär och död

En dag som inte är så trevlig. En dag jag alltid gruvar mig lite inför. En dag som gör riktigt ont i hjärtat. Vi anländer till hopplöshet, yttersta misär och död.

De vi besöker ser det tydligen annorlunda, de välkomnar oss glatt, omfamnar mig och viskar i mitt öra. För dem är det livet som kommer. En mycket gammal, hopskrynklad kvinna stod med mina händer i sina, log, såg mig i ögonen och pratade. Om vad vet jag inte, jag antar att hon uttryckte någon form av glädje. Jag svarade, på svenska, och där stod vi och ”småpratade” en stund. Det kändes lite varmare i hjärtat sedan.

Vi är i Shantinagar, den enorma kåkstaden mitt i miljonstaden Kathmandu. Det sägs vara så många som femtontusen familjer som tagit sin tillflykt dit vid det här laget. Åtminstone enligt äldsten i den kristna lilla församling som försöker hålla liv i framför allt barnen i lägret.

Inlägget blir en fotopromenad och vi börjar i det hål i väggen där vi köper livsmedel, tvål och annat att ta med. Vår chaufför tar oss med till samma ställe varje gång, han säger att de är billigast där. Med 110% säkerhet får han provision på de enorma summor vi handlar för, men det må så vara. Vi skulle inte klara det här uppdraget utan hans hjälp. Enligt kvittot har vi köpt nästan femhundra kilo ris, olika slags linser och annat. Plus olja och tvättvål. Tack alla ni som lämnat ett bidrag till mig och Annica via swish och bank. Ni har definitivt gjort skillnad för en del av de här människorna i åtminstone fem veckor framåt.

Vi ringde in ytterligare en taxibil för att frakta varorna till Shantinagar. Vår chaffis har en sprillans ny bil, han vill definitivt inte förstöra den i förtid med ett halvt ton mat. Jag förstår honom.

Vi går från kyrkan och vandrar i lera och smuts förbi stinkande sophögar. Via en liten bro passerar vi den förorenade Baghmatifloden och byter riktning, tillbaka mot kyrkan. Området är enormt, vi varken vill eller hinner gå genom hela. Församlingsäldsten Nirmal och en nepalesisk ung kvinna är våra följeslagare, det är självklart inte helt riskfritt att gå här som rik, vit turist.

Som vanligt har jag svårt att ta upp kameran för att föreviga alla de barn och unga kvinnor vi möter och passerar. De har säkert inte något emot det, nepaleser brukar inte ha det, men mitt inre protesterar mot, låt dem behålla någon form av integritet. Jag smygfotar i stället och tar miljöbilder.

Så – låt bilderna tala.

sam_56382

sam_5625

sam_5629

sam_5633

sam_5636

sam_5651

sam_5644

sam_5646

sam_5645

sam_56592

 

sam_5657

 

sam_5663

sam_5661

sam_5670

sam_5672

Bye, bye – see you next year <3 <3 <3

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Kathmandu – Tack Universum! Tack Hyundai!

Något har hänt i Kathmandu, man verkar ha gått in i en ny era. Hyundai-eran. Tydligen är 90% av stadens taxibilar: gamla, rostiga, fjäder- och stötdämparlösa, stinkande Suzuki utbytta. Mot Hyundai.

Och jag är tacksam. Mycket tacksam.

Redan när vi hämtades på flygplatsen i tisdags blev jag vederbörligen imponerad när vår chaffis, Nabaraj, stolt förevisade sitt arbetsredskap, så nytt att plasten satt kvar på baksäte och andra ställen. Man vill förstås att inredningen inte ska bli smutsig eller trasig. Så man sitter på en matta i baksätet. För att skydda plasten som skyddar sätet.

Månne det koreanska företaget har haft en jättekampanj i Nepal? Man har kanske bytt in alla gamla Suzukis? Eller: köp tre, betala för två? Eller nåt.

De nya bilarna innebär även AC. Air Condition. Vilket har varit en välsignelse denna vecka. Delvis på grund av den fuktiga hettan, men även luftföroreningarna. Man behöver inte längre sitta i korsdrag med ansiktsmask på och svettblandad makeup rinnande i ansiktet. Nej, nu sitter jag cool, sval och vacker där bak (utan mask) och ser ut över landskapet när vi susar förbi i nya kärran.

Den enda nackdelen, som jag ser det, är att resorna blir dyrare. Vår chaffis äger inte sin bil, det gör ett taxibolag i Jorpati. Chaufförerna betalar själva bensinen och tar ansvar för bilen (dock ej reparationer, enligt de uppgifter jag fått) och de får behålla en viss del av inkomsterna medan resten går till taxibolaget. Detta kan krasst innebära att chauffören till och med går back. Antagligen är det också så att man får betala högre avgift, chaufförerna säger att de måste jobba mer nu, med de nya bilarna. Men de verkar glada ändå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – hallå alla fackföreningar i världen som gillar att slåss för det ni kallar orättvisor. Här har ni något att ta tag i på riktigt! Välkomna till Nepal!

För mig personligen är den allra största fördelen att jag sparar mina luftrör. Jag har varit här fem dagar nu och har inte ens antytt den minsta lilla hostning. Jag är som sagt mycket tacksam.

Tack Universum! Tack Hyundai!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kathmandu – dag 4/en paus i livet

Den här dagen var ganska lugn. Vi åt frukost i lugn och ro och gick sedan ner till Boudhanathområdet, cirkeln runt den heliga stupan, där jag stämt träff med goda vänner. Efter några varv/koras runt stupan gick vi till ”vår” restaurang, Garden Kitchen. Det är trevlig atmosfär och, för att vara Nepal, annorlunda inredning. De har bra mat till mycket bra priser, jag kan till exempel få en tomatsoppa för femton kronor, stekt ris med grönsaker för tjugo, etc. Mina vänner från Nepal tycker det är dyrt, men vi har olika preferensramar.

sam_5555Vi fick såklart varsin khada, välkomstsjal.

Till min baini/syster Nimi hade jag gjort en liten bok med foton från hennes månad i Sverige i vintras, en massa foton plus hälsningar från några av de nya vänner hon träffade där

sam_5559Goda vännen Khedup anslöt så småningom och vi käkade lunch och pratade.

sam_5564sam_5565Jag käkade veg Pakora, friterade grönsaker med chilisås. Så gott, så gott, så gott …

sam_5569Hejdå, vi ses om några månader!

sam_5577sam_5576Vidare mot Chabahil, Boudha, där jag ska hämta tovade Cat Houses från min leverantör.

sam_5591

Nästan hela familjen är samlad. Rosemarry själv lägger sista handen vid ett katthus, dottern Pasang ställer i ordning min faktura och pappa Pasang ser nöjt på. Rosemarry säger att hon har en bra man som hjälper till i företaget när det behövs.

sam_5584

Ett par av kvinnorna tillverkar kulor av ull.

sam_5592I Nepal firar man alltid (tycker vi) en festival eller högtid. Det här fotot är taget nyligen när alla de anställda kvinnorna bjöds in till en gemensam fest av något slag.

sam_5593Rosemarry och Pasang hjälper oss bära varorna upp till huvudvägen där de fixade en taxi åt oss tillbaka till hotellet. Innan vi skildes åt blev vi dessutom inbjudna på lunch (daal bath, ris och linser) på tisdag. Trevligt värre, det ser jag fram emot!

sam_5597

Det blev tidig kväll. Redan vid halv fyra var vi tillbaka vid hotellet. Solen sken så vackert och vi passade på att gå upp på taket för att sola lite och ta några foton på vyerna.

Tyvärr är jag ju sådan att jag känner alltid lite skuld när jag slappar här nere och inte ”gör något”. Men med åren har jag lärt mig att jag måste ha egentid också för att orka. Som i dag, en trevlig dag med vänner och ett par timmar på en solig takterass. Världen blir varken bättre eller sämre för att jag tar en paus. Så svårt det är att lära sig tänka på sig själv ibland?!

sam_5611

Och det trevliga var inte slut där. Jag bjöd in min syster till hotellet för att äta middag med oss, vilket hon blev glad över.

sam_5619

Vi käkade och spelade kort till långt efter mörkret då vi fixade en taxi som körde henne hem till Jorpati.

Så – ännu en dag i livet har passerat. I morgon (läs lördag) ska vi upp tidigt, då är det allvar igen. En taxi hämtar oss och bagaget klockan nio för transport till det stora slumdistriktet Shantinagar, där vi ska lämna kläder och en jäkla massa säckar med ris och linser med mera.

Rapport kommer!

 

 

www.aynsley.se

 

Kathmandu – dag 3/barnhem

sam_5529

Efter en lång bilfärd var vi äntligen framme vid flickhemmet i Lalitpur. Trots att staden ligger bakom kröken upplever man att man är på landsbygden. Det är grönt, luften är okej och det är sanslöst vackert.

sam_5528

Barnen hade inte kommit hem från skolan ännu. Vi fick en kopp te och en pratstund med familjen som driver barnhemmet. Grundaren själv är utomlands och jobbar, man är alltid i stort behov av pengar till drift och tjugoen barns skolgång.

Klockan fyra kom de på rad, tjugoen sötnosar 3-15 år. Efter att ha tvättat ansiktet och bytt om från skoluniform serverades mellanmål, te och kakor. Sedan skulle de egentligen ha läst läxor, men fick uppskov en timme för att umgås med oss.

sam_5540

Självklart fick jag en egen pratstund med mitt nya fadderbarn Esther. Hon är sju år och har bott på barnhemmet sedan hon var fyra.

Presenter är liksom ett måste när man hälsar på barn, i Nepal som överallt annanstans. Förutom ballonger, halsband och andra små saker fick de jättefina, varma strumpor, stickade av en fin vän hemma i Sundsvall, Birgith.

sam_5537

sam_5530Tror ni de blev lyckliga? Jodå! Lilla Anjila var kvickt framme och ville bli förevigad med strumpor på.

sam_5531

Anisha likaså *hjärtahjärta*

sam_5544

Här hjälper jag Anisha att läsa brevet från hennes nya sponsor mother. Glädjande nog kunde jag berätta att barnhemmet har fått fem nya sponsorer, mig själv inräknad. Men, som sagt, de har tjugoen flickor som alla behöver lite extra stöd, särskilt inför skolstarter etc. Så är du intresserad av ett långsiktigt stödjande för att en flicka i ett utvecklingsland ska få gå i skola så är du mer än välkommen! En hundring i månaden (eller mer om du vill och kan, förstås) räcker för att klara en stor del av skolavgifter, böcker, etc. Flera av flickorna har flera faddrar för att det inte ska bli så sårbart om en slutar.

Hör av dig till mig så förmedlar jag kontakten! Du får dessutom direktrapport och foton varje gång jag varit i Nepal.

Allt trevlig har ett slut, så även besök hos fadderbarn och andra härliga ungar. Flickorna måste göra läxorna och vi skulle åka hem.

sam_5553

Det mörknar fort och innan vi kom hem (det tog en och en halv timme att ta oss genom stan på hemvägen) var det kolsvart. Dessutom var klockan åtta och det var sängdags … jodå.

Fortsättning följer. Tack för att du läser! Och TACK Universum för ännu en fantastisk dag i mitt liv.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Kathmandu – dag 3/Tamel

Vi tog en taxi imorse till Tamel, det område som är ett ”måste”, ni vet, för turisterna. Det är hit vi vallfärdar för att köpa kläder och souvenirer, äta, fika, glo och förundras. Nepaleserna själva handlar icke här, det är bara turister här. Och försäljare, förstås.

sam_5492

Som vanligt myllrar det av människor. Överallt.

sam_5516

Coca Cola-transporten susar förbi. Gångtrafikanter och cyklister trängs med motorcyklar, taxibilar och gatuförsäljare.

sam_5481

Cykeltaxiförarna sitter på gatan och spelar nepalesisk variant av Fia med knuff medan de väntar på passagerare. Det tutas, spottas och ropas. En helt vanlig dag i Kathmandu, alltså. Överhuvudtaget är det väldigt många människor i omlopp, vi gissar på att det är – för nepaleserna – perfekt väder nu, de kan vara ute utan att frysa och passar på att njuta av varandras sällskap och lokala kaffe- eller momoserveringar. Dock såg vi faktiskt inte till ett enda tíggande gatubarn.

sam_5482

Spår efter jordbävningarna ser vi överallt. De går liksom inte att missa.

sam_5486Många hus stöttar man helt enkelt upp.

sam_5512Här skulle jag inte vilja bo när det är jordskalv … kanske inte annars heller, förresten.

Dags för lunch. Kathmandu Guest House verkar inte helt fel, eller hur.

sam_5504

sam_5505Klockan två var vi inviterade till Moonlight Childrens Home. Barnhemmet ligger i Lalitpur, en stadsdel cirka en timmes bilfärd utanför stadskärnan.

Som jag redan nämnt har vi uruselt internet och jag delar upp bloggen i två inlägg.

Fortsättning följer, alltså … Mot Lalitpur!

 

 

http://www.aynsley.se/

 

 

 

 

 

 

Tuppen och jag

Så har jag anlänt Östersund. Den trevliga, lilla staden jag besöker alldeles för sällan. Senast var ett par år sedan då jag gick en pilgrimsledarkurs här. Då bodde jag på vandrarhemmet i den gamla brandstationen.

Nu har jag lyckats hyra en lägenhet, via Booking.com. Den är gammal och inte särskilt välutrustad, men jag har gott om utrymme och allt jag behöver.

SAM_5062SAM_5064

Utsikten över Storsjön ingår i hyran.

SAM_5066

Likaså den charmiga tegelväggen utanför köksfönstret.

Jag åkte tåg upp i går, Norrtåg.

IMG_5872

Milda makter, vilket fint sätt att transportera sig på! Har aldrig förut åkt med det bolaget, men det ska definitivt inte bli sista gången. Snyggt och bekvämt på alla vis, liten servering och fräscha ytor.

IMG_5876

Tågpersonalen var supertrevlig och jag fick anledning att ge bort ytterligare ett par fribiljetter till mässan i Östersund.

3481886_2048_1152

Väl framme  byggde jag tio kvadratmeter monter. En stor yta, men jag fick ändå inte plats. Har mina nya, snygga bokställ och böcker med, men vet inte var jag ska göra av dem …

Vid sjutiden var jag klar och magen skrek efter käk. Jag susade hem till min fina lya och fixade en laxwrap och drack en massa vatten. Sedan var det till att fortsätta jobba. Skyltar och prislappar skulle tillverkas, två bildvisningar och föreläsningar förberedas och så var det ju det här med att kolla Facebook också …

Strax före fem i morse vaknade jag. Naturligtvis med huvudet fullt av sådant jag ”måste” hinna med att göra innan mässan öppnar klockan tio. Jag insåg att det inte skulle bli någon mer sömn och klev upp och fixade kaffe i stället.

SAM_5068

Visserligen uppe med tuppen, men inget fel på den arbetsplatsen, eller hur? Fönstret är öppet och vrider jag lite på huvudet ser jag morgonsolen över Storsjön.

– vi ses på Östersunds Arena.

Ajj La Vjoo!

 

 

http://www.aynsley.se/

 

 

 

 

 

Nu är det vår!

Nu är det vår, hoppas jag. Den (nästan) alltid kalla och blåsa Valborgsmässoafton har passerat och opålitliga första maj likaså. I dag står det tredje maj i kalendern och solen skiner glatt och villigt. Jag behöver inte ens kofta under kappan. Det finns hopp nu, hörni!

Det kan bero på Sundsvalls Vårmässa. Jag menar, man kan inte ha en Vårmässa på vintern, eller hur? Alltså är det vår. Tjoho!

Att bygga monter är ett helt företag, tro mig.

IMG_5357

Före

pagecollageEfter

IMG_5393

IMG_5419

På mässor finns det alltid en massa aktiviteter. Och när maken såg att Angry Bird närmade sig så slängde han självklart på sig en Angry Bird-mössa från Nepal och gick för att ta en bild. Han tog med en av våra kattleksaker också, men birden var inte ett dugg intreserad av den.

IMG_5384

Bästaste Anna provar pashminasjalar.

IMG_5386

Maken väntar på audiens hos Peder Lamm.

IMG_5408

Han ville ha en värdering på det bödelssvärd han köpte på auktion i England för många år sedan.

IMG_5404

Det var ett fint svärd, men inte använt av någon bödel. Nej, det vackra svärdet har varit en accessoar till en indonesisk folkdräkt. Han kan, den där Peder. Förresten, efter mässan sprang han förbi vår monter, på väg någonstans: ”Nepal! Jaha, är det därför du är så finklädd”, och så var han borta igen.

IMG_5389Det roligaste under helgen var att träffa alla härliga författarkollegor. Vi hade så pass mycket plats intill vår monter att det var roligt att kunna göra ett kringarrangemang. Så det blev en liten Vårhörna där man kunde ta emot besökare och läsare. Vi bjöd in  via olika författargrupper på Facebook (sociala medier är bra, visst?) och det dröjde inte lång stund innan programmet var fulltecknat. Så fantastiskt skojigt att få samarbeta med dessa härliga och spännande människor och kollegor, vissa debutanter, andra mer rutinerade. Ett par av dem hade jag inte ens träffat förut.

IMG_5364

Härliga Annika Edin! Hon pratade barnböcker, visade det fina bildspel Karin Berg (som tyvärr inte fastnade på bild) gjort och vi fick höra lite av de fina visorna tjejerna skriver själva.

IMG_5443

Segla ut – en saga om rostfri kärlek

imagesIMG_5366

Fina Jessica Storbjörk, som nyligen gett ut en fin barnbok och har nya spännande alster på gång. Till höger Jannice Eklöf som hade sitt livs första bokrelease förra lördagen med sin underbara feelgodroman.

IMG_5368

Jens Daniel Burman, Norrlands skräckmästare! Honom träffade jag på Littfesten i Umeå i mars.

13087310_1578487772480869_2287557618264067398_nIngen mässa utan Ordläkaren, eller hur? Även bästa Anna Källdén förgyllde vår monter.

IMG_5216

Anna Hellqvist, novellist och skrivcoach.

Ja, ni förstår att jag hade rent ut sagt skitkul, med alla dessa prominenta gäster? Och så var jag där själv också, förstås, men mig har ni sett så många bilder på redan.

Tack, finaste ni! Och Tack även för blommor, böcker, choklad och vackra ord. Jag hoppas vi alla ses snart igen. Vi måste göra fler arrangemang på hemmaplan, Sundsvall, tycker jag. Nu har vi en bra start.

”Lokala författare lyfter fram varandra vid Vårmässan. Författarinnan, föreläsaren, Nepalvännen Carina ”Super-Carina” Aynsley  bjuder in lokala författarkollegor till sin monter ”Ajj La Vjoo”vid vårmässan.

”Ajj La Vjoo” – I love you – känns som en väldigt passande metafor för Carina. Hon är en kvinna med talang för att både se möjligheter till att dela med sig och till att öppna upp för kreativt samarbete, vart hon än hamnar.

Den här gången är de oss lokala författare hon lockar med sig i sitt delande genom att bereda plats för oss i sin monter vid Vårmässan. Ett gruppmejl via Facebook och vips blev vi ett nätverk som fick kontakt med varandra och som var och en kommer att stå en timme vid ett bokbord och bärätta – inte bara om våra egna alster, utan även om varandras.

Detta är skaparglädje, inspirerande kraft, kreativt sammanbete. Besök gärna monter 88, prata med Carina, skriv och låt fler smittas av denna positiva energi.

hälsar Annika Edin”

sol-sonriente

Ajj La Vjoo – ååål!

www.aynsley.se