Pizza till frukost??

Jag är dålig på frukost, har alltid varit. Hinner liksom inte med och är ej heller särskilt hungrig. Undantag för hotellfrukost och på helgen, med maken. Huvudsaken är att det inte är så förbenat tidigt. Den här söndagen var ganska kall, men gnistrande vacker och vi bestämde oss för att åka ut till trattkantarellskogen. Vart den nu ligger … Vi måste ha frukost så vi orkar knata. Gröt är bra, men oj, slut på gryn. Snabbkoll i kylen och Carina Warg tog vid. Det blev en helt ny rätt, till och med ny matgenre. Kanske?

Omelettpizza. Vad sägs om den, govänner? Den smakade faktiskt lika gott som den ser ut. Och gjord på kylskåpsrens. Ni vet ”man tager vad man haver”.

4 ägg, 4 matskedar havregrädde, salt och vitpeppar, massor med godsaker från egna örtagården (persilja, gräslök, rosmarin). Vispa ihop och häll i ”uppfettad” panna. Ungersk salami (varje skiva delad i fyra), resterna av en något mosig banan samt en näve solroskärnor. Lägg allt uppepå och låt det ta sin tid. Medelvärme, vänd inte, då går den garanterat sönder … och precis innan servering några korn parmesan. Jag delade den i fyra slicar och på tallriken såg den faktiskt ut som en pizza!

Bon apetit!

Vi köpte vår ungerska salami i just Ungern, men vanligen handlar vi på ICA 🙂

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En stillsam dag

Jag behövde landa. Ja, inte bokstavligen, det gjorde jag redan dagen innan. Men mentalt och även fysiskt. Det har varit en intensiv tid och min hosta samt den långa resan hit gjorde att jag kände mig ganska slut. Jag var trött och blödde näsblod och beslutade mig för att ta en dag off. Lite ledigt sådär, från vad vet jag väl egentligen inte. Livet här nere är precis vad man gör det till.

Dagen startades i alla fall vid frukostbordet. Kaffe, färsk frukt, sol och bröd med färgad geléklump till marmelad. Jag beställde även omelett med bacon, miniportion. Det visade sig att omeletten var fylld med grönsaker, varav minst hälften var chili. Så hot. Så gott. Man får aldrig chili att smaka likadant hemma i Sverige som här. Min ommis var så himmelens hot att jag måste beställa in mangojuice och ytterligare en kopp kaffe för att försöka skölja ner hettan.

Jag satt kvar ute i trädgårdsserveringen tills batteriet i datorn var slut, då gick jag in och fortsatte. Hann inte med allt jobb innan jag åkte hemifrån. Det var mail som skulle skrivas, tider att skriva in i kalendern och frågor att besvara. Roliga mail att läsa, vad sägs till exempel om svaret från en veckotidning – att min insända novell var för sorglig och stillsam för deras publik, men man vill läsa mer av mig eftersom jag skriver bra … yiippiiie så kul! Det blir nästa projekt, fler noveller. Jag kollade också statistiken för våra sidor, bloggsidan (supercarina.se) och hemsidan (aynsley.se) och döm om min förvåning när vi har haft besökare från tio olika länder (plus Sverige förstås) under en och samma dag, det vill säga i går. Wow. Förmodligen är det semestrande svenskar som kikar in. Kul!

Så småningom rörde jag i alla fall på fläsket. Jodå. Fläsket var det. Jag är trött på att varje gång jag anländer till Nepal höra att jag blir fetare och fetare. Jorå – så är det. You look fat, Mam. You look more fat, Mam. Men alltid följt av ett and strong. Det ÄR en komplimang, jag vet. Men ….

Nog om det och ut på byn i stället!

SAM_5721

Det var dags att återse härliga Boudhanath, den heliga stupan som är pilgrimsmål för buddhister världen över. Ett av mina andningshål här i Kathmandu.

SAM_5723

SAM_5724

En tallrik thukpa till lunch, den tibetanska grönsakssoppan, här med spaghetti.

SAM_5725

Den avnjöt på jag på Flavor´s, restaurangen i Boudhanath som anställer döva och småväxta. Inte för att maten är speciellt god, jag tycker den är ganska intetsägande och där är ganska smutsigt. Inte alls mitt favoritställe, men jag äter och fikar där ibland för den goda sakens skull. De gör gott helt enkelt, människorna som jobbar här skulle förmodligen ha väldigt svårt att få jobb nån annanstans.

SAM_5744

Så var det äntligen dags att göra en tur till barnhemmet. Det flickhem som drivs av Föreningen för Gatubarn i Nepal och där jag var volontär för tre år sen. Vi kom dit några minuter innan tjejerna kom hem från skolan. Det var underbart att se dem komma gående i samlad tropp från vägskälet uppe i Uttar Bahini. Har jag haft kameran i handen skulle det ha blivit jättefina foton, men för en gångs skull låg den i fodralet och jag ville inte gå därifrån.

SAM_5747

Som vanligt gick de direkt upp på övervåningen och bytte om, sen var det läxläsning som gällde. Varje dag efter skolan pluggar man. Ibland hela kvällen, men ibland går det lite fortare. Jag har varit där dagar då de inte fått gå ifrån skolböckerna förrän klockan sju på kvällen. Måste vara tufft för småflickorna.

SAM_5759

Den här kvällen gick pluggandet fortare och det hanns med lite lek. Några av flickorna ägnade sig åt lek med tärningar på övervåningen. De spelar inte, utan kastar dem i luften och fångar så många som möjligt. Ser väldigt svårt ut, de är väldigt duktiga och nej, jag provade inte ens …

SAM_5760

Stora flickan, Alisha, packade upp efter sin trekking. Hon har vandrat i bergen några dagar med föreningsmedlemmar som befinner sig i Nepal. Hon var mäkta stolt över att ha fått vara med på samma villkor som de vuxna. Dessutom hade hon jobbat som assistent och fått lite lön för det. Hon visade byxorna hon köpt för egna pengar, påpekade att de var dyra, och visade sedlarna hon hade kvar och skulle låsas in. Så himla kul att hon fått vara med och ta lite eget ansvar. Barnen har alltid tyckt att det är roligt att hjälpa till, jobba. Jag minns när jag föreslog ibland att vi skulle sopa, eller dammsuga. Alla ville hålla kvasten och de slogs om dammsugarslangen. Sånt ska uppmuntras, tycker jag.

Min första dag i Nepal har känts lång, trots att jag inte gjorde nåt speciellt. Resten av veckan blir desto mer intensiv. Jag har en del inbokade träffar och ska naturligtvis hälsa på på barnhemmet fler gånger. Och shoppa inne i stan … Och …

Ajj La Vjoo!

 

www.aynsley.se