Anne-Marie Schjetleins debutroman Döden kvittar det lika kom ut i mitten av oktober. Titeln kan verka aningen kryptiskt, men anspelar på Nils Ferlins Stjärnorna kvittar det lika. 

En av bokens huvudpersoner är läkaren Andreas. Han är gift med Katrin och de har två söner, men för att krångla till livet är han otrogen med sin operationssköterska, Tess. Fler personer dyker upp så småningom, som Petra, Signe och Solveig, men vilken roll de spelar vill jag inte avslöja för den som ännu inte läst Anne-Maries roman. Det är mycket som pågått, och fortfarande pågår, bakom fasaderna – så mycket kan jag berätta.

Handlingen utspelar sig till stor del i sjukhusmiljö och som läsare känner jag mig fullkomligt trygg i att författaren vet vad hon pratar om. Anne-Marie jobbar själv inom sjukvården och jag tycker det är kul att få en inblick bakom kulisserna, så att säga.

I inledningen får vi möta flickan, som lever ett miserabelt liv, inlåst, slagen och hunsad. Flickan återkommer då och då i korta avsnitt och gripande stycken. Det är spännande och ges mycket information mellan raderna, men inte förrän mot slutet av boken avslöjas flickans egentliga identitet.

Det är många tillbakablickar och tvära kast, jag får mycket information om de olika karaktärerna nästan utan att jag ens tänker på det. Kapitlen är korta och det gör boken lättläst. Personligen gillar jag detta sätt att skriva, OM författaren gjort ett bra jobb.

För att vara debuterande romanförfattare tycker jag Anne-Marie gjort ett rentav strålande jobb! Jag behöver aldrig fundera på vem som är vem, eller vem som gör vad. Det är glasklart.

Hon har även knutit ihop alla trådar på slutet. Jag måste medge att i mitten av boken blev jag lite orolig hur hon skulle få ihop allt, men det gick bra … 🙂

Min flygresa till Nepal häromdagen gick mycket fortare med sällskap av ett glas champagne, snacks och en bra bok … 😉

Ett par ”men” måste finnas med 🙂 Här följer mina: Jag skulle vilja se mer djup i huvudkaraktären Andreas. Han känns betydligt ointressantare för mig än Katrin. Hennes karaktär lever jag mig lättare in i, trots att jag upplever den mer osympatisk. (Eller kanske just därför?)

Det är något i avsnittet med poliserna Linn och Gustav som känns överflödigt, som om det mest stoppats in för utfyllnad.

Vidare fastnar jag ibland i meningar som, i mitt tycke, är korta och tvärhuggna. Jag vet att smaken är delad, men personligen tycker jag texten skulle flyta mjukare om man bytte ut en del punkter mot kommatecken. För mig känns läsningen ibland abrupt och jag måste läsa om vissa meningar.

Kontentan är – vill du läsa en bra och spännande bok? Beställ Anne-Maries Schjetleins debutroman Döden kvittar dig lika. Du kommer knappast att ångra dig!

Klicka här för att komma till författarinnans Facebooksida.

www.aynsley.se