Livet på Solbygården – Kärlek och respekt!

Käre svärfar är just 94 fyllda. En aktningsvärd ålder och jag kan bara önska att jag får åldras med samma värdighet om jag nu får bli så gammal. Det lär dock knappast vara troligt.

Under rådande omständigheter är vi självklart extra rädda om honom och han har tagit till sig samhällsinformationen så pass att han har satt sig i självvald karantän. Maken handlar åt farfar, betalar räkningar och uträttar ärenden. Fikar med honom, klipper gräs och hjälper honom så gott han kan.

En av de första sommardagarna packade jag in mig och en fikakorg i bilen och följde med för att hälsa på honom för första gången på flera veckor. Farfar blev lite nervös när jag dök upp oanmäld, men vi intygade att sitter vi på avstånd utomhus och vi alla dessutom känner oss fullt friska så är det ingen fara. Vi hade en trevlig stund och jag vet att han uppskattade sällskapet, om det så var bara för en halv eftermiddag.

Jag tycker att storhelger som midsommar är en familjehelg och ville inte att han skulle sitta ensam hemma. Han trivs väldigt bra hos oss, har hälsat på flera gånger – förut, i det gamla livet, men nu har han inte vågat komma hit. Jag sade till maken att åka och hämta honom så skulle jag ordna varsin midsommartallrik och vi skulle sitta utomhus och äta. Självklart följde han med och han blev glad när jag dukat upp med hans och svärmors gamla porslin och finglas.

Han är liten i maten, käre svärfar, så vi åt några sillbitar med gräslök och potatis och efteråt glass med hallon och kaffe.

Fina kaffekoppar, eller hur? Dem köpte vi i Cypern till oss själva som bröllopspresent.

Det räcker så. Det är sällskapet som är det viktiga.

Det blåste lite nordan så till slut valde grabbarna att fortsätta tabberaset på den inglasade verandan.

Min fantastiske svärfar är även författare! Han debuterade vid 90 års ålder i den här fina barnboken, Med pirrande mage och stapplande steg. En superbra bok att läsa högt ur för barn och barnbarn, om att börja skolan, om utanförskap, spöken och tidsmaskiner. Och vad är en vän? Läs och diskutera sedan med kidsen.

Han var allt bra stolt när boken kom ut. Så även jag!

Är du nyfiken på boken så klicka här. Jag har fortfarande några ex kvar 🙂

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – prolog

Hej, kära följare! Jag behöver inte förklara, alla har ni läget klart för er: virushelvete, reseförbud och inställt socialt liv. Åtminstone för oss som är (liv-)rädda om hälsan.

Förhoppningsvis kommer lättnader snart, men risk finns för bakslag och ytterligare restriktioner. Karantän skriker vissa efter? Visst, spelar ingen roll för min del, min uppfattning är att jag redan befinner mig i karantän. Jag åker till och från jobbet, käkar middag med gubben, har inte träffat vänner på månader. Jag kan lika gärna vara hemma dagarna i ända: torka maskrosor till te, tillaga läckra köttgrytor till frysen, träffa kompisar per telefon, meditera, träna med Sofia på teve 1, spela Canasta med maken och dricka vin – men i längden är det detsamma som att tyna bort.

Våra omsorgsfullt fördelade semesterpengar är låsta på olika håll i världen. Vi hoppas väl på att få tillbaka en del av dem, men sommaren ser ut att även den få tillbringas hemma på verandan. Som vi älskar, visst, men …

Näää – men så trist kan man ju inte ha det, eller hur? Nej! Nu får det vara nog! Jag ska glädjas tio gånger extra över allt skojigt, roligt och tillfredsställande som inträffar. Och detta ska jag göra i mitt nya bloggtema ”Livet på Solbygården”.

Vi älskar vårt nya hem och har för avsikt att bo här i en sisådär trettio år. Eller mer.

Här bor och vistas människor av olika slag och kynne och min idé är att försöka skildra livet på en levande hästgård mitt i Sverige. Så småningom är det tänkt att det ska utvecklas till en realityserie på TV, men … vi tar en sak i taget.

Fortsättning följer …

 

 

www.aynsley. se

 

 

 

Köttmästaren som kastade kniven

Idag är det bokrelease! Ännu en bok släpps, en i raden av många. Release är spännande, skojigt och mycket pirrigt för författaren. Vill någon köpa? Vad tycker läsarna? Recensenterna? Man vill gärna bjuda in för att fira sin nyligen framkrystade bebis, skapad med hårt och mödosamt arbete. Ofta bjuds det på bubbel och något gott att stoppa i magen, men det är minglet som är mest lockande. Att träffa tillresta författarkollegor, läsare och (förhoppningsvis … ) familj och vänner. Att få fira och bli firad.

Det var då det, i den gamla världen. Idag minglar vi på sociala medier och andra forum.

Handligen i korthet: Astrid har gjort en klassresa, haft två äkta män och förlorat ett barn. När hon är drygt trettio bestämmer hon sig för att det får vara nog med romantik. Föga anar hon vad framtiden har att bjuda när hon blir bjuden på lunch hos Petrus, en god vän. Han presenterar ett förslag som vänder upp och ner på hennes tillvaro och för henne till London. Astrids resa utspelar sig 1893 och handlar om förvecklingar, smarta kvinnor, missförstånd och list.

Astrids resa  är en feelgoodroman och romantisk förvecklingskomedi, men även en berättelse om en tuff och vacker kvinna formad av sin uppväxt och bakgrund. Det var inte lätt för en ensamstående (och framför allt frånskild) kvinna med omvärldens fördomar på den tiden. Romanen är lättläst, även om det gäller att hålla ordning på karaktärerna. De har egna kapitel där läsaren får följa och lära känna dem alla. Pia F Davidson har ett rikt språk och skriver på ett humoristiskt sätt. Framför allt replikskiften, men även Astrids tankar är välformulerade och roliga, jag skrattar både tyst och högt för mig själv under läsningen. Jag antar att författaren gjort en gedigen research och jobbat hårt för att få miljön och språket tidsenligt. Funnes där bara lite mer handgriplig erotik vore vår nya romance-drottning född, anser jag!

Ikväll öppnar jag en flaska bubbel för att fira med en kär författarkollega och väninna, Pia F Davidson. Till dig, kära läsare: köp och läs boken! Självklart finns den på Vängåvans Bokhandel och du kan också köpa den direkt från författaren på hennes hemsida. Där finns även hennes andra böcker. 

Vaddå? Rubriken? Köttmästaren som kastade kniven? Jo, det är faktiskt sant, denna ljuva lilla varelse var köttmästare på ICA innan hon sadlade om till författare på heltid. 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flickvänskontraktet

Jag har läst en feelgodroman, Flickvänskontraktet. Den var extra spännande och rolig att läsa eftersom författaren, Anna Keiler, och jag båda medverkade i novellantologin #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige våren 2014.

Vi hade en pampig och ståndsmässig bokrelease i Stockholm och nu såg jag att hon gett ut en feelgood. Självklart ville jag läsa den!

Handlingen i korthet: Frida är arbetslös och singel och i desperat behov av ett nytt jobb. På ett bröllop träffar hon sin brors ungdomsvän Micke som erbjuder henne en udda och annorlunda anställning: att spela hans flickvän på en resa till Grekland som Mickes sextioårsfirande far bjuder på. Fridas bror varnar henne för casanovan Micke och hans hemska släkt, men hon behöver verkligen pengarna och vill dessutom komma bort från sin otrogne före detta sambo.

Hur tror du det går? Läs själv!

Flickvänskontraktet är en trevlig roman med ett annorlunda upplägg, men med alla nödvändiga feelgoodingredienser, inklusive lite erotik.

Anna Keilers språk är bra. Jag skulle vilja peta lite här och där samt plocka bort en mängd kommatecken, men jag störs inte i läsningen och det är huvudsaken.

Gillar du feelgood? Då rekommenderar jag Flickvänskontraktet! Och den finns självklart att köpa på Vängåvans Bokhandel! 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Mellan Djävulen och havet

Jag har en ny favoritförfattare! Maria Adolfsson har just givit ut sin tredje deckare från sitt eget påhittade Doggerland: Mellan Djävulen och havet. 

Detta är den tredje fristående delen i Adolfssons deckarserie, men som vanligt när en bok är skickligt skriven gör det inget att man har missat de första två delarna, man får liksom en sammanfattning under resans gång, så att säga.

Jag har någonstans sett att när Maria Adolfssons första bok (Stormvarning) kom ut jämfördes hon med Håkan Nesser, vilken för övrigt är min svenska favoritförfattare. Adolfsson har ett utmärkt språk och hennes bok är mycket tät och välskriven, men Nessers speciella uttryckssätt har jag inte märkt något av.

Handling: en världsartist, bördig från Doggerland, kommer i hemlighet tillbaka för att spela in en skiva efter många år av tystnad. Alla älskar Luna och hennes skönhet, utom kriminalinspektör Karen Eiken Hornby som bara känner sig trött, sur och gammal. 

När Luna försvinner samtidigt som andra kvinnor faller offer för en mystisk våldsman ställs Hornby inför både privata och yrkesmässiga val.

Mer än så tänker jag inte avslöja! Läs själv 🙂 Spännande är det, på flera plan. Jag ser fram emot del fyra!

Mellan Djävulen och havet finns naturligtvis att köpa på Vängåvans Bokhandel.

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Novellfest

Jag har fått i min hand en fin och annorlunda novellsamling.

Författaren, Britta Ivarsson Possnert, signerade och gav den till mig på SeniorExpo i Östersund i januari. På väg hem från mässan läste jag högt för maken i bilen och sedan har jag läst resten i lugn och ro här hemma, en novell i taget.

Tack för den fina gåvan, Britta! Boken heter Novellfesten och det är verkligen fest att få ta del av Brittas berättelser. Min personliga uppfattning är att vissa av dem är autentiska och självupplevda, andra påhittade och/eller utbroderade.

Britta skriver på ett medryckande och personligt sätt och jag tycker mycket om hennes bok! Mina personliga favoriter är Höstbarn som fick mina tårar att rinna och Just nu har jag och min man en kris, men han vet inte om den. Äktenskaplig igenkänningsfaktor 🙂

Jag passar på att publicera detta blogginlägg på Brittas födelsedag den 28 mars tillsammans med ett JÄTTEGRATTIS!

Boken finns att köpa direkt från Britta själv, men även på min hemsida (klicka här). 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Ölandstok

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Visst är det så. När jag kom hem från den fantastiska pilgrimsresan i Nepal fick jag lov att omgående kasta mig rakt ut i det okända.

Det har varit några spännande, omtumlande, intensiva, transpirerande, irriterande och fantastiska veckor. Men här kommer äntligen ett blogginlägg.

När jag kom hem från Kathmandu hann jag väl inte mer än att sova några timmar innan det var dags att börja nya jobbet, det på bokhandeln i Sundsvall.

Fotot taget tidig luciamorgon. Vi har faktiskt elektricitet och belysning i vanliga fall …

Det är väldigt länge sedan jag fick lov att vara ”ny på jobbet” och måste säga att det är både spännande och ganska skönt. Jag är tillåten (och förväntas) fråga om det mesta, hjulen är redan uppfunna och jag behöver inte hitta nya, egna lösningar. Ovant för en gammal företagare (sedan trettio långa år), men även en befriande känsla. Och vilka härliga kollegor jag har! Det är länge sedan jag skrattade så mycket som vi gjort under julstress och press.

Ett par dagar efter jobbstart var det dags för flytt. Vi bor numer ett par mil närmare stan med närhet till bussförbindelser och livsmedelsaffär. Ett lyft för oss i allmänhet och mig i synnerhet. Ganska många har frågat hur i all världen vi kan flytta från den fantastiskt vackra utsikten, men den nya vyn går inte av för hackor den heller. Så det så. 

Gym finns här i byn också! Gissa om jag kommer bli vältränad i vår.

Här i nya byn och huset har vi nu firat jul, nyår och min föllsedag.

Vi har haft så otroligt hektiskt så någon gastronomisk matlagning har det inte varit tal om. Kan man förresten få skörbjugg av Findus delikatessköttbullar??

Nåja, vi har nog petat i oss en och annan godsak också, särskilt under jul- och nyårshelgen.

Men så var det det där med Öland då och token. Eller tokarna, om man ska vara mer exakt. Det har ju liksom varit tradition att åka på skrivretreat en vecka i januari hos väninnan på Öland. Jodå, ni som följt mig på bloggen har sett att det är mycket god mat, en hel del bus, tjo och vin (vi har ju ”varit tvungen” att fira min föllsedag), men vi har jobbat väldigt hårt – skrivit, redigerat, testläst varandras texter och spånat på nya idéer.

Det har varit en kreativ och inspirerande vecka med kära vänner, en vecka jag inte vill vara utan, men i år fick vi av olika anledningar ställa in med ganska kort varsel. Så trist, men sådant är livet. Så – vad göra? Vi uppfann ett nytt Öland, såklart. I år heter retreatplatsen Nolby och här, som på Öland, finns mycket vackert att se, promenadstråk när man vill lufta hjärna och lungor, skrivargrottor och självklart en del mat och vin kvällstid.

Sammantaget kommer det bli en fantastisk vecka (som avslutas med ett tandläkarbesök i Gävle på fredag. Min framtand håller på att ramla ur … sviter sedan volontärtiden i Nepal). Och det kommer bli ett helt fantastiskt år, med mycket glädje och stora framgångar. Och visst är jag ganska fantastisk själv? Eller hur?! Förresten, det är du också! 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm, Stockholm stad i världen …

Så jag har längtat! Efter att få trampa på Stockholmsgator, träffa kompisen och författarkollegorna. Nu var det läge för en resa de nästan fyrtio milen. Tisdag morgon tog jag tåget ner, beställde frukost på tåget så jag skulle vara säker på att få någon mat i magen. Satt och jobbade med texter och annat hela vägen ner, hur effektivt som helst!

Dock har jag synpunkter på SJ:s enorma resursslöseri vilket jag kontaktat dem om. Vill du läsa vår Twitterkorrespondens så klicka här!

Sen tisdag eftermiddag var det dags för ett (som vanligt) givande möte hos och med Sverigeförfattarna.

Vi lämnade och åhörde rapporter om årets event samt planerade nya, julmarknader med mera i år och Litteraturkryssning och turnéer nästa år. En otroligt kreativ samling människor och en givande kväll som inspirerade åtminstone mig.

Sen kväll anlände jag till väninnan som upplåter sängplats till mig i storstan. Självklart hann vi med ett parti Canasta innan vi ramlade i säng. Onsdagen var vikt åt jobb. En hel del telefonsamtal, jag har ett nytt uppdrag där jag säljer monterplatser på mässor i Mellansverige. Ett jätteroligt jobb där det bästa av allt är att jag kan utföra det var som helst bara jag har en telefon och dator. Onsdag eftermiddag måste jag uppsöka en Teliabutik eftersom en av deras återförsäljare har krånglat till livet för mig. Jag fick definitivt ingen hjälp av den unga dam (som förmodligen inte hade en aning om vad hon skulle göra) så där försvann en timme ur mitt liv till ingen nytta. Förmodligen blir det en Teliablogg så småningom, jag samlar på mig en del smaskigt material.

Lite bubbel på NK hinns ju alltid med, eller hur?

Även under torsdagen arbetade jag hemifrån, men på kvällskröken var det dags att bege mig till en av veckans stora begivenheter, bokrelease. På vägen dit ramlade vi in på ytterligare ett mingel, hos (Sundsvallsbördiga) Lotta Luxenburg, författare och butiksägare, Lolux på S:t Eriksgatan.

I Lottas butik finns så mycket snyggt och jag ”som inte skulle ha något”, kom självklart ut därifrån med en ursnygg reajacka, en tyllkjol och svarta handskar med rosett. Ska de va så ska de. Förresten, jag har fått så mycket beröm för min röda signeringsklänning, den köpte jag hos Lotta förra året!

Äntligen bokrelease! Vi sammanstrålade med en av mina kollegor, Birgitta Backlund (författare till succéboken och självbiografin Blondie) på väg till Gamla Stan och Printz Publishings förlag.

Väl där hade man redan hunnit börja smaska på tårtan, se så fin den är! Författaren, Camilla Davidsson, firade trefalt den här kvällen: sin 50-årsdag, att hennes förra roman sålt i 60.000 exemplar (en ofattbar stor siffra) samt sin sprillans nya, totalt sjätte roman: Under fikonträdets skugga. 

En supertrevlig kväll med många kollegor och mycket inspiration. Jag träffade ännu en Sundsvallsbo i förskingringen, Susanne Fellbrink, som även hon snart kommer ge ut en roman hos Printz Publishing. Spännande!

Ni vet hur det är – tiden går fort när man har roligt och tre dagar gick oerhört snabbt. Tidig fredag morgon gick tåget hem mot norr.

Borta bra, men hemma bäst!

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Dra åt Hälsingland / Berättarcafé

Dag tre i vår turné ”Dra åt Hälsingland” var lång. Riktigt lång. Vi signerade böcker på bokhandeln (på övertid dessutom), sedan behövde vi handla en del förbrukningsartiklar – dukar, bokställ med mera. Eftersom vi sålt så himmelens många böcker under veckan insåg jag att de jag hade kvar knappast skulle räcka under vår sista signeringsdag i Hudiksvall. Jag ringde maken och bad honom lasta bilen full med böcker och komma ner till Söderhamn. Han gjorde så, käkade middag med oss och åkte tillbaka hem. 

Sedan var det dags för kollegan och mig att åka mot Skärså, till ”Skrivare i Hälsingland”s Berättarcafé.

En mycket trevlig tillställning. Tyvärr hade kollegan och jag inte möjlighet att stanna hela kvällen, men vi ville i alla fall säga hej till skribentkollegorna i föreningen när vi ändå var i trakten.

Vi träffades på Anders Perssons fina Tjärnviks Gård, Anders är före detta serietecknare som numer arbetar aktivt för mijön och driver grönsaksodlingar.

Första kvinna ut var Jenny Eriksson. Vi debuterade båda i #Älskanoveller – 26 nyanser av SverigeGävle Stadsbibliotek bjöd senare in oss båda till en novellkväll med intervjuer och författaruppläsning. En mycket trevlig kväll!

Vi lyssnade på Britt Ruuskas intressanta berättelse om sin farmor, hattmodist,

och vår värd, Anders, berättade bland annat om Staffans Stupa i Norrala, som sägs vara världens viktigaste byggnad. Sägnen säger nämligen att den tredje gången stupan rasar kommer världen att gå under. Det må vara hur det vill med det, men spännande är det, eller hur?!

Så småningom anlände vi till logit för natten.

Två puttenuttiga små (med betoning på små) stugor på Igge Camp. Mycket enkelt, men trevligt.

Med denna vackra utsikt somnade jag gott.

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Vad är egentligen meningen med livet?

Senast i natt ställde jag mig den frågan, men fick – som vanligt – inget bra svar.

Eftersom jag varit uppe sedan ottan somnade jag jättetidigt, (till och med innan chatten på skrivarkursen). Men, somnar man tidigt vaknar man tidigt, så redan vid midnatt var jag pigg och klev upp en stund. Jag gjorde som jag brukar när jag vaknar om natten, drack vatten och såg ut över sjön, via köksfönstret. Så sagolikt vackert, till och med vindstilla. Jag öppnade altandörren, stod där en stund och njöt av utsikten över altanen med dess röd-lila blomprakt, björkarna som vaktar sjön och den friska, svala luften. Så småningom gick jag tillbaka till sängen och somnade jag om, men innan dess hann min (överaktiva) hjärna jobba. Bland annat kände jag mig lätt deprimerad när jag ställde mig frågan: vad är egentligen meningen med livet? Det finns liksom inget generellt svar på det. Snarare är det väl så att det beror på vilken livsfas och dagsform man befinner sig i?

Jag minns en seriestrip. Du minns väl katten Gustaf? Jon, hans husse, satt en gång och filosoferade och undrade just över den existensiella frågan – vad är egentligen meningen med livet? Men Gustaf hade det självklara svaret: ”Att mata katten”. Jag tyckte det var oerhört roande då och tycker det även nu.

Fina Simba i Gävle håller nog  med!

Men, jag tror en hel del av mina läsare förstår när jag använder en känd Skifs-dänga ”det blir alltid värre framåt natten”. För det är ju då de kommer, de jobbiga tankarna, demonerna och de gamla oförrätterna. För att inte tala om besvikelserna och oro för nutid, framtid och gudvetvad. När morgonen lyser in genom sommarfönstret är det mesta glömt och morgonkaffet smakar ljuvligt vare sig det är sol ute och/eller inne. Eller hur det nu var.

Jag är tillräckligt klarsynt för att förstå att en del av grubblerierna kommer sig – omedvetet – från min skrivarkurs. Att jag har börjat öppna upp igen, skriver och publicerar och känner någonstans att det inte riktigt räcker till, inte är bra nog. Men – då tänker jag, okej, jag har två val: bli bättre eller lägg av.

Hur svårt ska de va?

Jag tycker nog ändå det finns en hel del som piffar upp livet rejält, vad sägs till exempel om:

nyplockade smultron?

att lyssna på svalornas underbara sång?

att snusa bebbe?

att njuta av bästa arbetsplatsen?

att njuta av livets goda med bästa väninnan?

eller maken?

Jag kan fortfarande inte svara på vad meningen med livet är, men inser att det finns tillräckligt mycket för att ha en del kvar att göra under ytterligare några solvarv. Och nu ska det bli ett par kapitel i en oerhört spännande och givande bok:

Dakinipower! Jo, du får googla själv på Dakini 🙂 Sedan har jag några skrivövningar att göra, går ju en boot camp gubevars. Lyllo mig!