Livet på Solbygården – Det nya livet

I Gävle med Jensan, 3/1

Livet före och livet efter. Före det stora utbrottet: ett aktivt och socialt liv med resor, middagar och restaurangbesök.

Med maken i Tallinn, 3/1

Jodå, jag har ett liv nu också. Och nog är det aktivt, det ser jag till. Passivitet är inte bra, varken för kropp eller själ. Men så särskilt socialt är det inte. Livet nu för tiden är väldigt lugnt. Ja, om man bortser från den inre stressen över situationen, ekonomin, brist på jobb och så vidare. Då är det lugnt och stilla. Det är bra.

Hälsar på Annica i Örby Slott, 3/1

Middagar och restaurangbesök har gått i stå och i vissa fall ersatts av digitala möten. Inget för mig, dock. Jag avskyr att ses via nätet. Förresten verkar jag inte ha den typen av bekantskapskrets heller. En del av arbetslivet sker via Zoom, så även yogakurser och föreläsningar. Till viss del bekvämt, jag erkänner. Jag slipper klä mig och ge mig ut i kalla vinterkvällen. Men …

Skrivretreat på Öland, 3/1

För att inte tala om resorna. För en gipsy soul som jag är det tragiskt att vara hänvisad till E4 mellan hemmet och jobbet. Eller, ja, det blir även en tripp till ICA då och då.

Ölandsmiddag, 3/1

De dagarna kommer väl tillbaka tids nog, då man får och vågar resa fritt och umgås med vänner.

I Stockholm med Birgitta, 3/1

Under tiden jag väntar på det ägnar jag mig åt att – med viss bävan – hälsa det nya året välkommet. Morgnar är vikta åt Yoga by Lina, jag skriver en hel del (målet är att ge ut två böcker i år), lagar gott käk till mig och maken, umgås på lite avstånd med bästa grannarna och försöker hålla kontakten med släkt och vänner via telefon och sociala medier.

3/1 2020, maken bjuppade på föllsedagsmiddag på lokal

Samtliga bilder i inlägget är tagna den tredje januari, dagen före min födelsedag. Senast för ett år sedan, 3/1 2020. Idag blir det förstås ingen middag på lokal, men i morgon är det såklart föllsedagskalas i vanlig ordning med det smörgåstårta á la Carina och bubbel (med största sannolikhet en glest befolkad tillställning …), en tradition sedan sisådär tjugo år tillbaka.

Men nu – yoga och några timmar med min kommande kioskvältare!

#2021bästaåret

 

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Dan före dan före dan

Min favorithögtid av dem alla stundar. Den som kommer med ljus, umgänge, god mat och helt accepterad slöhet. Klappar inte minst, så gammal jag är. Jag älskar paket och de behöver icke vara dyra, nej det är den där förväntan jag är så himmelens duktig på, att se fram emot ‘Vad kan det här vara?’. Känna, klämma och gissa och så småningom slita av papperet. Förresten är jag ganska försiktig med slitandet, är det vackert papper försöker jag spara det till ett senare tillfälle, till ett collage, present eller annat.

(Bild av Tove Erbs på Pixabay)

Men det är ännu roligare att ge än att få, jag älskar paket även när det gäller att ge. Att välja ut, fundera lite, kanske fixa ett banalt julklappsrim och slutligen slå in och lägga under granen. Är du som jag, tycker om att ge personliga presenter så har jag här ett par julklappstips så här dan före dan före dan. OCH jag har ett riktigt sjangdobelt julerbjudande: Fri hemkörning/leverans till Sundsvall och Kvissleby med två mils omkrets!

Bokpaket nr 1: ‘Lite salt, lite surt och resten sött’ + ‘Grannen from Hell’ + ‘Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal’ + fri hemkörning/leverans = 225 kronor!

Bokpaket nr 2: ‘Lite salt, lite surt och resten sött’ + ‘Över en sommarfika’ + ‘Våra bästa skrivtips’ + ‘Grannen from Hell’ + fri hemkörning/leverans = 225 kronor!

Klicka här för beställning eller frågor. Vill du ha boken/böckerna signerade så skriv ner vad som ska stå eller om jag ska skriva en personlig hälsning.

Självklart kan jag även skicka ditt paket, det kanske blir en fin nyårspresent? Då tillkommer en symbolisk fraktkostnad på 50 kronor.

Kika gärna in på hemsidan och titta på vänner böcker i Lilla Bokhandeln.

Med tillönskan om en riktigt fin jul!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – När solen skiner …

När solen skiner för första gången på länge. Är det fjorton dagar, sexton eller tjugo sedan förra gången? Jag minns inte, men idag sprack det upp och en del av världen öppnade upp. Äntligen.

Ingen dag är den andra lik. På senare tid har jag allt oftare påmints om alltings förgänglighet, men mörkret förstärker ju känslan. Mörkret förstärker alla känslor.

Idag skiner solen och självaste livet skiner upp. Idag händer glädjande och positiva saker. Ja, äntligen! Dumheter och fånerier skakar jag av mig en sådan här solig dag och tycker synd om de medmänniskor som inte riktigt har förmågan att njuta av liv och sol. Se och lär av katten, livsnjutaren!

Idag har jag haft förmånen att få lite extra tid att fundera, tänka i nya banor och fatta spännande beslut. Tack Universum, det var precis vad jag behövde!

Fortsättning följer.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Varde ljus!

Mörkt ute, mörkt inne. Det är tur det finns ljus. Värmeljus, stearinljus och för den delen elektriskt ljus. Nu har det varit svarta natta i flera dagar, en snabb beräkning säger fem. Mörkt ute, mörkt i sinne.

Kanske inte att undra på att ältandet börjar anta enorma proportioner och att självömkan och Jante sitter tungt på vardera axeln? Inte mycket blir gjort, mat förstås, men i övrigt. Inte ens skrivandet känns särskilt produktivt. Denna hellediga helg skulle bli en stor Skrivarhelg, men sedan i onsdags har jag knåpat ihop 1682 ord. Boken blir klar år 2038 på det här viset.

Jag gör vad jag kan för att bekämpa mörkrets makter: Jag har varit på den världskända möbel- och inredningsaffären och köpt stearin- och värmeljus för hundratals kronor som jag eldar både dag och kväll. Jag trotsar – för närvarande – alla miljö- och klimathot och har lampor eller julstjärnor i varje fönster. Dygnet runt.

För upplysning och för att återfå gnistan.

Maken säger att man kan förstå varför man under hedendomen offrade människor (och djur) denna mörka årstid, man var helt enkelt livrädd att solen hade gått i stå för alltid. Så långt vill jag väl inte gå, men tänker att vi kan hjälpas åt att be till Universum eller Gud eller vem vi vill – ge oss ljus! Ge oss solen tillbaka! Ge oss hopp och sol i sinnet. Varde ljus!

Carl Larsson: Midvinterblot.NM 6971

” … Gud sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.” 1 Moseboken 1:3

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – ‘durredurregnuttgnöl’

Jag är periodare. Det är mycket allt eller inget i mitt liv och när det blir för rörigt tenderar det mesta att bli inget. Men nu har jag hittat tillbaka till bloggen och ska försöka vara den trogen, dela tankar, funderingar och våndor med mina härliga följare som ger mig så mycket. ‘Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket’ – Arjas underbara text far ofta genom mitt röriga huvud.

Rörigt, sade jag. Det är ganska lugnt i själva livet, dagarna lunkar på, det är tankarna som är jobbiga. Värst är det om natten, sisådär mellan midnatt och klockan fem. ‘Det blir alltid värre framåt natten durredurreduttgnöl” – du minns väl Mellon där Björn Skifs tappade texten?! Hur som helst, då är det väldigt mycket av allt – oro, ältande, funderingar, missnöje och rädslor.

Ibland tänker jag, ‘skit i det, jag kan sova hela förmiddagen’. Men se, nej det går inte. Då går jag miste om min heliga morgonstund: En mugg kaffe i bästa soffan med meditation eller affirmationer i lurarna, i fåtöljen medan jag målar i min mindfulnessbok eller framför datorn med en text. Det är då jag laddar. Inför dagen, inför veckan och framtiden. Och detta är anledningen till att jag sedan flera år försöker undvika jobb och tider att passa före klockan 10. Lyxigt kan tyckas, men det är upp till mig att ta igen timmarna senare, när andra är lediga för dagen.

Det är inte bara på nätterna det är mycket, även dagtid florerar ett oändligt antal tankar och funderingar. Skillnaden är att i dagsljus är det så mycket lättare att styra tankar och känslor. Och svärtan om natten försvinner ju oftast när solen går upp, vad var egentligen problemet? Dagtid gör jag mitt bästa för att hylla tacksamheten. Ibland fallerar jag, visst, blir irriterad eller ledsen på dumheter och dumskallar, men jag gör så gott jag kan.

Idag är jag tacksam över tända ljus till morronkaffet, att jag har förmånen att fylla frysboxen med bra mat, att kalendern för första gången i år är fulltecknad kommande månad, att min bok blivit så väldigt omtyckt och att beställningarna fortsätter trilla in, att jag unnat mig en yogakurs (via Zoom, MEN jag slipper faktiskt gå ut i vintermörkret), att det snart är jul och att få använda min ‘spisskrok’. Varje morgon eldar jag i vedspisen och en ‘spisskrok’ är oumbärlig.

Jag tror jag struntar i ‘durredurregnuttgnöl’ och kör en Arja istället. Det är fantastiskt fin text och låten står sig . Allt gott tills vi hörs igen, kära ni.

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pandemi-release …

Jag älskar fest, lite lyx och flärd. Under årens lopp har jag haft några härliga boksläpparfester med (beroende på vilken slags bok) ris och linser, snittar, smörgåstårta, snacks eller frukt och tårta á la Nepal, men ALLTID champagne. Alltid.

Av lättförklarliga skäl bidde det inte någon officiell bokrelease denna gång. Men skumpa fungerar även vid en enmans-release.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Till min stora överraskning och glädje kom i alla fall ett par firarsugna. Bästa grannarna kom in med release-present och fick självklart sörpla champagne med mig. Och marken förstås. Dagen till ära bjöd han på gratinerad hummer.

Det blev några release-signeringar i stället. Tre dagar på hemmaplan, en dag i Gävle samt ett par dagar i Ljusdal och Färila.

Releasesignering på Vängåvans Bokhandel i Sundsvall.

Även några kvällar med boksignering, paketering och adress-skrivande till alla som beställt boken via sociala medier, mail, sms och så vidare. SÅ HIMLA ROLIGT! Jag är ödmjukt tacksam över den fina respons jag fått på så kort tid; ”berättelser som berör och stannar kvar”, ”en bladvändare”, ”i den här boken finns det något för alla”, ”ett strålande vackert språk” med mera.

Den eminente fotografen, Micael Lindberg, har självklart fått ett eget ex av boken!

Vad är då detta? Jo, geten Teodor och Anders Andersson, Emser samt Piggen och Piggy som bökar runt i gyttjan. Jag säger inte mer, läs själv 🙂  Lite salt, lite surt och resten sött. 

Förresten har jag ett särskilt releaseerbjudande till den intresserade: 1 ex av Lite salt, lite surt och resten sött + 1 ex av min fina foto- och bloggbok Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal INKLUSIVE frakt för 250 kronor, självklart signerade! Finfint julklappstips, eller hur?

Klicka här för beställning.

På hemsidan finns även min webbutik Ajj La Vjoo med fina varor. Kika in!

 

 

www. aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du skrivit en kokbok?

Jag får frågan ibland: ”Har du skrivit en kokbok?”. Men nej, Lite salt, lite surt och resten sött – det är ingen kokbok. Det är min egen karamellpåse. En påse blandgodis innehållande feelgood och feelbad, spänning och drama, lite skräck och en aning erotik samt MÄNGDER av humor.

Min roman kommer ut under första halvåret 2021 har jag bestämt, men så länge ville jag inte vänta på en ny utgivning. Nej, jag samlade ihop alla texter jag skapat under årens lopp. Inte helt lätt, jag fick igång en och annan gammal dator med ”bortglömda” noveller och gick igenom två externa hårddiskar. Så småningom hade jag en tegelstensbok med texter, noveller, haikus och dikter, tidigare publicerade och opublicerade, nyskrivna, nyredigerade och fräscha. Jag anlitade fyra testläsare i olika ålder och kön, med olika intressen och läsvanor. Var och en läste några noveller (fem – femton, beroende på tid och lust) och lämnade kommentarer och betyg på en enkel blankett jag snickrat ihop.

Så himla spännande det var! Och lärorikt. Ett par av mina favorittexter, som jag ”visste” skulle få högsta betyg fick det, men inte av alla. Någon ansåg den mer medioker. Och en novell jag själv helt och hållet dömt ut fick högsta betyg av ett par testläsare samt omdömet ”Du måste skriva en historisk roman”! Hoppsan.

Lärdom: skriv aldrig läsaren på näsan vad denne ska tycka eller tänka!

Jag var på vippen att plocka in några dikter och haikus, men där svek mig självförtroendet. Dock slängde jag i sista sekund (så jag inte skulle hinna ångra mig) in en erotisk novelldikt som avslutning och skickade sedan hela bibban till ett av mina favoritförlag, Bokförlaget K&R AB. Efter en tid fick jag svar att man älskade mina texter och ville ge ut min bok. Hurra!!

Sedan gick det snabbt. På två veckor var inlagan satt och boken tryckt.

Min bok! Foto från tryckeriet. Så häftigt att se!

Jag köpte ut ett par hundra böcker från förlaget för att sälja själv och här anländer mina bebisar.

Glad och nöjd. Ingen storslagen bokrelease, men lite skumpa blev det allt!

Eftersom jag inte kunde ”bubbla” fysiskt med fina Alwa på Bokförlaget K&R AB skickade jag en blomma

Omslag. Fotograf: Micael Lindberg

Baksida (!) Fotograf: Micael Lindberg

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livet på Solbygården – Kärlek och respekt!

Käre svärfar är just 94 fyllda. En aktningsvärd ålder och jag kan bara önska att jag får åldras med samma värdighet om jag nu får bli så gammal. Det lär dock knappast vara troligt.

Under rådande omständigheter är vi självklart extra rädda om honom och han har tagit till sig samhällsinformationen så pass att han har satt sig i självvald karantän. Maken handlar åt farfar, betalar räkningar och uträttar ärenden. Fikar med honom, klipper gräs och hjälper honom så gott han kan.

En av de första sommardagarna packade jag in mig och en fikakorg i bilen och följde med för att hälsa på honom för första gången på flera veckor. Farfar blev lite nervös när jag dök upp oanmäld, men vi intygade att sitter vi på avstånd utomhus och vi alla dessutom känner oss fullt friska så är det ingen fara. Vi hade en trevlig stund och jag vet att han uppskattade sällskapet, om det så var bara för en halv eftermiddag.

Jag tycker att storhelger som midsommar är en familjehelg och ville inte att han skulle sitta ensam hemma. Han trivs väldigt bra hos oss, har hälsat på flera gånger – förut, i det gamla livet, men nu har han inte vågat komma hit. Jag sade till maken att åka och hämta honom så skulle jag ordna varsin midsommartallrik och vi skulle sitta utomhus och äta. Självklart följde han med och han blev glad när jag dukat upp med hans och svärmors gamla porslin och finglas.

Han är liten i maten, käre svärfar, så vi åt några sillbitar med gräslök och potatis och efteråt glass med hallon och kaffe.

Fina kaffekoppar, eller hur? Dem köpte vi i Cypern till oss själva som bröllopspresent.

Det räcker så. Det är sällskapet som är det viktiga.

Det blåste lite nordan så till slut valde grabbarna att fortsätta tabberaset på den inglasade verandan.

Min fantastiske svärfar är även författare! Han debuterade vid 90 års ålder i den här fina barnboken, Med pirrande mage och stapplande steg. En superbra bok att läsa högt ur för barn och barnbarn, om att börja skolan, om utanförskap, spöken och tidsmaskiner. Och vad är en vän? Läs och diskutera sedan med kidsen.

Han var allt bra stolt när boken kom ut. Så även jag!

Är du nyfiken på boken så klicka här. Jag har fortfarande några ex kvar 🙂

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

Livet på Solbygården – prolog

Hej, kära följare! Jag behöver inte förklara, alla har ni läget klart för er: virushelvete, reseförbud och inställt socialt liv. Åtminstone för oss som är (liv-)rädda om hälsan.

Förhoppningsvis kommer lättnader snart, men risk finns för bakslag och ytterligare restriktioner. Karantän skriker vissa efter? Visst, spelar ingen roll för min del, min uppfattning är att jag redan befinner mig i karantän. Jag åker till och från jobbet, käkar middag med gubben, har inte träffat vänner på månader. Jag kan lika gärna vara hemma dagarna i ända: torka maskrosor till te, tillaga läckra köttgrytor till frysen, träffa kompisar per telefon, meditera, träna med Sofia på teve 1, spela Canasta med maken och dricka vin – men i längden är det detsamma som att tyna bort.

Våra omsorgsfullt fördelade semesterpengar är låsta på olika håll i världen. Vi hoppas väl på att få tillbaka en del av dem, men sommaren ser ut att även den få tillbringas hemma på verandan. Som vi älskar, visst, men …

Näää – men så trist kan man ju inte ha det, eller hur? Nej! Nu får det vara nog! Jag ska glädjas tio gånger extra över allt skojigt, roligt och tillfredsställande som inträffar. Och detta ska jag göra i mitt nya bloggtema ”Livet på Solbygården”.

Vi älskar vårt nya hem och har för avsikt att bo här i en sisådär trettio år. Eller mer.

Här bor och vistas människor av olika slag och kynne och min idé är att försöka skildra livet på en levande hästgård mitt i Sverige. Så småningom är det tänkt att det ska utvecklas till en realityserie på TV, men … vi tar en sak i taget.

Fortsättning följer …

 

 

www.aynsley. se

 

 

 

Köttmästaren som kastade kniven

Idag är det bokrelease! Ännu en bok släpps, en i raden av många. Release är spännande, skojigt och mycket pirrigt för författaren. Vill någon köpa? Vad tycker läsarna? Recensenterna? Man vill gärna bjuda in för att fira sin nyligen framkrystade bebis, skapad med hårt och mödosamt arbete. Ofta bjuds det på bubbel och något gott att stoppa i magen, men det är minglet som är mest lockande. Att träffa tillresta författarkollegor, läsare och (förhoppningsvis … ) familj och vänner. Att få fira och bli firad.

Det var då det, i den gamla världen. Idag minglar vi på sociala medier och andra forum.

Handligen i korthet: Astrid har gjort en klassresa, haft två äkta män och förlorat ett barn. När hon är drygt trettio bestämmer hon sig för att det får vara nog med romantik. Föga anar hon vad framtiden har att bjuda när hon blir bjuden på lunch hos Petrus, en god vän. Han presenterar ett förslag som vänder upp och ner på hennes tillvaro och för henne till London. Astrids resa utspelar sig 1893 och handlar om förvecklingar, smarta kvinnor, missförstånd och list.

Astrids resa  är en feelgoodroman och romantisk förvecklingskomedi, men även en berättelse om en tuff och vacker kvinna formad av sin uppväxt och bakgrund. Det var inte lätt för en ensamstående (och framför allt frånskild) kvinna med omvärldens fördomar på den tiden. Romanen är lättläst, även om det gäller att hålla ordning på karaktärerna. De har egna kapitel där läsaren får följa och lära känna dem alla. Pia F Davidson har ett rikt språk och skriver på ett humoristiskt sätt. Framför allt replikskiften, men även Astrids tankar är välformulerade och roliga, jag skrattar både tyst och högt för mig själv under läsningen. Jag antar att författaren gjort en gedigen research och jobbat hårt för att få miljön och språket tidsenligt. Funnes där bara lite mer handgriplig erotik vore vår nya romance-drottning född, anser jag!

Ikväll öppnar jag en flaska bubbel för att fira med en kär författarkollega och väninna, Pia F Davidson. Till dig, kära läsare: köp och läs boken! Självklart finns den på Vängåvans Bokhandel och du kan också köpa den direkt från författaren på hennes hemsida. Där finns även hennes andra böcker. 

Vaddå? Rubriken? Köttmästaren som kastade kniven? Jo, det är faktiskt sant, denna ljuva lilla varelse var köttmästare på ICA innan hon sadlade om till författare på heltid. 

 

 

 

www.aynsley.se