Vass, vässare, vassast

Jag har vatt på kurs. Två dagars boot camp i Stockholm – hur man blir en superhjälte. Jo, det är sant. Alla är vi hjältar och jag är inget undantag. Det gäller bara att låta alla veta det …

Det är Storyakademin som arrangerar den här mycket intressanta kursen hur jag vässar min föreläsning. Den fortsätter med ytterligare intressanta kursavsnitt, men nu har vi som sagt varvat med en tvådagars sejour i huvudstaden.

Definitionen av boot camp är tydligen ”ett militärt träningsläger för nyanställda, med strikt disciplin”. Riktigt så jäkligt har vi inte haft det, men tufft har det varit. Och kul.

collage grupp

Vi har haft lektioner, förstås, lyssnat på vår mycket kompetenta, kunniga och roliga kursledare Åsa Rydhard, men även på varandra. Vi har skrivit våra egna presentationer, svettats med föreläsningar, gett och fått konstruktiv feedback och haft jätteskojigt.

collage buinessmakover2I kursen ingår en business makover, det vill säga styling och fotografering, samt ett porträttfoto att använda i vår företagspresentation. Fantastiskt roligt och lyxigt!

Det är superproffsen Jini Sofia Lee och Victoria Davidsson har stylat, makat och fotat oss.

page

Före och efter.

SAM_53202

Se bara, så supersnygga vi är – dina egna superhjältar …

SAM_5324

Lunch på restaurang Gondolen – utsikten fick vi på köpet.

SAM_5331

Ja – vad ska jag säga mer? Ska du bara gå en kurs i år, välj denna! Behöver du en företagspresentation, vässa dig som talare eller fila på en föreläsning så har du definitivt kommit rätt.

Storyakademin erbjuder även en del kostnadsfria lunchsnack: intressanta föredragningar om stress, hur man syns på Facebook och annat. Kika in här och läs mer.

Ikväll åker jag norrut, men innan dess har jag några timmar på mig att gå genom allt intressant material. Jag har bott på K-märkta M/s Birger Jarl på Stadsgårdskajen, en upplevelse i sig. IMG_6249IMG_6248SAM_5340

SAM_5342Jag är glad och tacksam över allt det roliga och intressanta jag får vara med om. Tack Universum och maken 🙂  Ajj La Vjoo!

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

 

Närvarande, men frånvarande

Jodå, jag finns här. Trots att jag inte gör mycket väsen av mig nu för tiden. Som vanligt, när jag inte lägger ut några blogginlägg på ett tag, får jag oroliga frågor.

Tack, jag mår bra. Nej, jag har inte slutat blogga. Ja, det är mycket nu.

collage jag

TACKSAM för att just du bryr dig, är jag! Att du frågar efter mig även när jag är frånvarande. Eller det är kanske just så det är – man saknar kon när båset är tomt, som det gamla talessättet påstår. Ett dumt ordspråk som jag inte är speciellt förtjust i, egentligen. Kan ha att göra med att jag inte gillar kor. Höll till och med att bli uppäten av en för ganska många år sedan. Det går bra att fråga min mamma, om du inte tror mig, hon skrattar ännu …

Dagarna går åt till att käka elefant, tugga för tugga. Älskar den liknelsen – har hört den flera gånger senaste tiden. Nästan alla mail är besvarade, en rosa resväska är fixad, tankverksamheten går på högvarv.

Om en månad är det Bokmässa i Göteborg där jag brukar ha så fantastiskt roligt. I år delar jag monter med den fina författaren Pia F Davidsson. En höjdare, minsann.

collage 2015

Innan dess hinner jag med en repa till Nepal.

collage nepalJag längtar efter Kathmandu, ungarna och kaoset i stan. Tar med gummistövlar, verkar som om monsunregnet inte upphört ännu. Tjugoåtta grader varmt låter visserligen halvjobbigt, men det går nog det också.

Så snart är jag ifatt livet igen, känns det som. Sommaren har bestått av jobb, jobb och mer jobb: fiskfabriken (jodå, min mobil luktar fortfarande fisk), ryggskott, Piteå etc. Självklart har jag också njutit av vackra, sköna sommarkvällar tillsammans med maken, altanen och grillen.

Men just nu befinner jag mig i slutskedet av en intensiv kursperiod ”Att vässa mig som talare”. Det är fantastiska Åsa Rydhard som arrangerar kursen som avslutas med bootcamp i Stockholm nästa vecka. Och 28/8 kl 23.59 är det deadline på Ariton Förlags nästa novellantologi Över en vårfika. Hinner jag? Hm, förmodligen blir det en slutspurt framåt midnatt den 28 augusti.

Så varför sitter jag här? Jag borde skapa en superhjältekaraktär, skriva en tjugominutersföreläsning samt fundera på hur Anna och Sara ska beröra läsarna av min novell i Över en vårfika.

Men först frukost. See you, folks!

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

 

Barn i Nepal – livet efter jordbävningen

Så heter min första föreläsning i montern, A02:54.

1 Nepal-kartaJag kom hem tredje april, tre veckor före den första jordbävningen. Så jag har inte sett hur Mitt Nepal ser ut. Men jag har sett andras bilder och hört deras berättelser. Jag har fått mail från nepalesiska vänner mitt i natten, när de stått i timtal, rädda och frusna, ute på gatan efter ytterligare ett efterskalv. De har inte vågat gå inomhus och har i stället delat med sig av sin rädsla.

13k

Jag vet att många, både barn och vuxna, har sovit i tält i månader efter jordbävningarna. Det finns tydligen fortfarande tältstäder lite här och där. Om man nu är så lyckligt lottad att man har ett tält, förstås.

66

Människor i allmänhet och barn i synnerhet har farit väldigt illa i jordbävningens spår. Jag berättar som sagt mer, samt visar bilder, i min monter A02:54, torsdag 24/9 klockan 12.30 – 12.50.

Jag kommer att ha ett mässerbjudande där en del av intäkterna går till Föreningen av Gatubarn i Nepals barnhem i Gokarna, samt ha en insamlingsbössa till förmån för barnen i det enorma slumområdet Shantinagar i Kathmandu.

Varmt välkomna!

Ajj La Vjoo

 

 

 

www.aynsley.se

Vårt sociala ansvar

Tack alla som kom till IOGT-lokalen i Kallmyr (en trevlig by mellan Ljusdal och Järvsö). Eller bönehus, som vi felaktigt skrev i inbjudan. Men våra gäster hittade dit ändå.

Vilken kväll det blev. Helt fantastisk. Förresten gick dagen inte av för hackor heller. Trots att jag på morgonen förbannade mig själv för att jag tagit några dagars ledighet i stället för att vara hemma och förbereda torsdagens och helgens jobb. Det blev lite jäktigt när jag skulle packa och stuva in allt i bilen och susa iväg de cirka femton milen till Hälsinglands inland.

När jag äntligen kom iväg visade det sig att E4:an var avstängd mellan Gnarp och Hudiksvall. I en timmes tid låg jag bakom diverse långsamtgående fordon efter krokiga landsortsvägar och njöt av otroligt vackra vyer som man definitivt inte ser när man åker på motorvägen.

Det var bara att gilla läget. Fram kommer man alltid. På väg till lokalen i Kallmyr svängde jag in till min kompanjon för dagen, en klassis från högstadiet. Vi har haft lite sporadisk Facebook-kontakt de senaste åren och råkade träffas på tåget härom månaden. Det var då vi bestämde att göra ett gemensamt arrangemang för Nepal och det var hon som fixade lokal och inbjudan.

Min klassis har köpt sig ett litet torp invid en tjärn, invid åker och invid äng. Så vackert. Så otroligt vackert. Ingen var hemma när jag anlände med Silverpilen, så jag slog mig ner på en randig trädgårdsdyna med utsikt över det vackra, för dagen solgnistrande vattnet och ljudmediterade några minuter. Precis vad jag behövde efter en jäktig första halvlek.

Så småningom dök torpägarinnan upp, i uppvikta blåbyxor och nerhasade gummistövlar. ”Passa kaffepannan du så tar jag ett dopp i tjärnen.”

Jag måste ta fram min kaffepanna, jag också. Inget är som kokkaffe.

Jag vill också bo vid en tjärn. Springa ner och skölja bort höböset och springa upp lika fort igen eftersom vattnet är iskallt.

Jag vill. 

Efter fikat åkte vi till IOGT-lokalen. Eller bönehuset, det låter vackrare, visst gör det?!

Vi jobbade i timmar med att ställa upp bord, lägga på dukar och arrangera varor. Kompanjonen för dagen ställde upp sina vackra tavlor till försäljning och min kära mor kokade kaffe till kvällens gäster. Så småningom började gästerna troppa in. De flesta var obekanta för mig, men en och annan kär vän och gammal jobbarkompis hälsade jag på i minglet.

Jag visade bilder från Himalaya, berättade om mina kvinnliga leverantörer och barn i Nepal. Sedan visade vi upp kläder, handgjorda väskor, smycken och skor. Det visade sig att bland våra gäster fanns både en van Indienresenär och en blivande Nepalresenär. Så roligt att få nya kontakter.

Mamma sålde fika, kaffe och underbart gott nybakat bröd. Man fick själv välja hur mycket man ville betala och min fantastiska mor skänkte sedan hela försäljningstintäkten till barnen i slumområdet Shantinagar i Kathmandu.

Min partner sålde några av sina vackra tavlor och skänkte även hon en del av intäkten till Shantinagar.

Efter kvällens slut räknade vi ihop fikapengarna, tavelförsäljningen och några rena bidrag till en matsändning till Shantinagar: 1 352 kronor. Fantastiskt bra! Beloppet är ungefär 15 000 nepalesiska rupees och motsvarar cirka en och en halv månadslön i Nepal. Man får mycket ris och linser för de pengarna, men det går mycket mat till ett sjuttiotal barn.

TACK alla fina gäster! Rapport och bilder från mitt besök i slumområdet kommer att finnas på vår hemsida efter min Nepalresa, runt den tionde oktober.

Jag har inte tagit ett enda foto under hela den här dagen – tro´t om ni vill … men lägger ut några bilder från mitt förra besök, i november 2014.

SAM_5999

Vi var ett gäng svenskar som samlade ihop oss och våra plånböcker. Totalt köpte vi 200 kilo ris, 75 kilo linser, matolja, nötter med mera.

SAM_6038 mindre

De två kristna präster som gör underverk i området Shantinagar. De härbärgerar tio föräldralösa barn i sin lilla kyrka, plus utfordrar sjuttio ungar varje lördag efter söndagsskolan. DE BEHÖVER HJÄLP!

SAM_6045 mindre

SAM_6082 mindre

SAM_6078

SAM_6123 mindre

SAM_6062 mindre

SAM_6116 mindre

SAM_6156

De behöver hjälp, som sagt, de två präster som arbetar hårt för att upprätthålla någon slags mänsklig värdighet i detta enorma slumområde. Här finns varken sjukvård eller polis, man är hänvisad till sig själv. Själva lever de och deras familjer på sitt tionde och är helt beroende av omvärldens insatser. Det vill säga vår insats.

Du kan också hjälpa! 

Som jag brukar säga: alla pengar är bra pengar. Man får ett mål mat för (med våra mått mätt) nästan ingenting här nere. Vill du lämna ett bidrag som garanterat når mottagaren? Hör av dig till mig, jag åker till Nepal den 30 september och kommer att göra ett besök i Shantinagar.

Du kan även skicka ditt bidrag till Föreningen för Gatubarn i Nepal:

Bankgiro: 900-3658

OBS – Märk ditt bidrag ”Shantinagar” om du skickar till föreningens 90-konto, så det kommer rätt!

 

Tack för din hjälp! 

 

 

images

 

Vill du anmäla dig till mitt och Ajj La Vjoo:s nyhetsbrev? Meddela mig ditt namn och din mailadress så får du senaste nytt en gång i månaden – länk till min reseblogg, nyheter om våra fina varor, bilder på barnen och nyheter från barnhem och annat.

 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

The Big Book Mäss

Jag myntade uttrycket förra året och kan lika gärna fortsätta använda det. Självklart ska jag till Göteborg och årets bokmässa. Jag var där för allra första gången förra året, som besökare. Oj, så häftigt det var.

I år blir det om möjligt ännu häftigare, eftersom jag har en egen monter! Eller, nja, inte alldeles egen … men nästan. Jag delar monter A02:54 med fyra andra, härliga, driftiga företagare: Alwa Woxlin/Bokförlaget K&R, Frida Olsson, Malin Åhman och Susanna Nordlund. Hälsingetöser alla, precis som jag.

I montern kommer vi att ha aktiviteter varje dag, föreläsningar, boksläpp, signeringar och annat. Jag kommer att lägga ut mitt program här så småningom.

Mer information kommer – jag lovar!

Ajj La Vjoo! 

 

 

www.aynsley.se

 

 

 

 

Silverjubileum!

I år har jag drivit mitt företag i 25 år. Har det varit ett äktenskap har det kallats silverbröllop. Nu är det inte det, men jag tar mig friheten att kalla det silverjubileum.

1371600-champagne

Företaget har haft olika namn genom åren och bedrivit olika verksamheter, men från och med i år heter det Carina Aynsley Konsult AB.

Jag jobbar som författarkvinna, skrivtolk för hörselskadade, jag är föreläsare och importör. Mer om mina verksamheter kan du läsa om på vår hemsida www.aynsley.se

År 2014 är alltså ett jubileumsår. Tjugofem år är inte dåligt, eller hur? När jag ser tillbaka har det hänt otroligt mycket, varje år. Men frågan är om inte 2014 slår alla rekord.

Det har varit, och är, ett fantastiskt roligt och intensivt år, med medverkan i hela fem novellsamlingar. Jag har haft två egna bokreleaser, varit med i radio och intervjuats i flera dagstidningar. Jag har tillbringat en hel del tid i Stockholm, deltagit i författarmingel och andras boksläpp.

Jag har varit på bokmässan i Göteborg och besökt andra evenemang, som Norrländska Litteratursällskapets sommarmöte, Littfesten i Umeå och Författarklinik i Stockholm. Jag har varit inbjuden att medverka vid Novellkväll på Gävle Stadsbibliotek, Höstfestival i Sundsvall samt Akademibokhandeln Vängåvans nationaldagsfirande med intervju på Litteraturscenen (Sundsvall).

Om ett par dagar åker jag till Nepal för andra gången i år. Jag är importör av nepalesiskt hantverk och är stolt över att ha sålt vackra smycken till bland annat Kulturmagasinet i Sundsvall.

Jag har föreläst på Kulturmagasinet i Sundsvall på Internationella kvinnodagen, hållit ett tiotal bildvisningar Mitt Nepal samt haft några ”home partys” runt om i landet där jag visat bilder, sålt min bloggbok och nepalesiskt hantverk.

Kurser jag gått i år; Att skriva som en journalist, Författarkurs 3, Erotisk skildring, Novellpiloterna. Jag hinner nog med ytterligare en kurs innan året är slut. Jag vill ju lära mig så mycket som möjligt!

Ja, detta och mycket annat har varit mitt 2014. Och är fortfarande, som sagt. I november väntar en bokreleaseturné och i december ska jag ut på flera julmarknader och sälja vårt hantverk.

Och så får vi ju inte glömma att fira, förstås! Att fylla tjugofem år är inte illa. Vill du fira med mig? Eller rättare sagt oss? Jag och maken driver ju företaget tillsammans.

Håll ögonen öppna, året ut. Vi kommer att lägga ut en del överraskningar och erbjudanden. 25 år måste firas, eller hur?

bild 4

Vi hörs 😉

 

www.aynsley.se