Så har min femtiosjätte föllsedag passerat. Jag vill inte säga det högt för det låter alldeles för nära sextio. Men – för att citera salig mormor:

”Ha, det är väl ingen ålder på en kvinna. Och gift har hon ju blivit också.”

I vanliga fall firar jag föllsedan hemma med champagne och smörgåstårta, men den här dagen drog jag iväg hemifrån.

Från drivor, kaos och snöskottande make till en dagslång bussresa tillsammans med sköna kollegor från Stockholmsförfattarna, ett nätverk som samarbetar i olika event runt om i landet. Vårt mål var skrivretreat på Öland.

Efter incheckning och en utsökt middag var det dags att jobba lite. Jag menar, vi är ju inte här för skojs skull. Enbart. Nej, vi har mycket att planera, strukturera och filosofera över.

Men det är klart, lite champagne hinns ju alltid med … det är ju faktiskt föllsedag hela dagen.

Jag tackar härmed för all uppvaktning, grattishälsningar via Facebook, sms och främst naturligtvis personliga samtal. 

Vän av ordning funderar nu över bloggens rubrik ”56 år och 24 minuter”.

Ja, 56 år syftar alltså på lilla mig. De 24 minutrarna avser den tid det tog att korka upp en motsträvig flaska bubbel i bussen.