Och så vänder vi på bladet …

… och vad hittar vi väl där? 

Ja, säg det? Ett oskrivet blad, ännu så länge. Men nu är det gjort. Bästa lyan är tömd och lämnad. Jobbigt, visst, men vi hade bestämt oss. Vi bor i hus utanför Sundsvall och andrahandskontraktet på lägenheten i Gävle gick ut vid årsskiftet. Jag var tvungen att ta ett beslut. .

Vi åkte ner i lördags och fyllde släpet med möbler och lite annat jag längtat efter: soffa, stora röda mattan, en lampa med mera som vi körde hem till Villa Armsjön och bar in. Sedan tillbaka till Gävle för fortsatt rensning.

Men, vad skulle vi göra med alla prylar? Möbler? Kläder och sängkläder i två förråd? Jag menar – vi har redan ett fullt hem och lite till.

Enkelt: annonsera på Facebook!

Varsågoda ungdomar! Kom och hämta. Kostar gratis!

Vitrinskåp, rumsbord, byråer och säng gick redan första dagen. Även en del porslin. En av våra gäster tipsade om att Ria hämtar upp sådant man inte behöver. Aha – bra idé! Dels slipper vi ägna tid och energi till att åka till återvinningen, dels kommer grejorna att säljas billigt till folk som behöver dem och pengarna går till bra ändamål.

Man gör en del fynd när man städar ur förråd.

Eftersom detta var mina sista dagar som lägenhetsägare i Gävle planerade jag även in en del skoj. Jag ville njuta ordenligt av den sista veckan. En golunch på vackra Konserthuset var en självklarhet.

Extra roligt att träffa kompisen Hasse.

Middag med bästa vännerna på Runebergs kvarterskrog.

Kalixlöjrom och bubbel. Mums.

Vi utnyttjade våra presentkort på Bishops Arms, en annan kväll käkade vi middag och spelade biljard på Interpool.

Bubble Thursday på Absint – champgne och snittar.

Maken, min vardagshjälte!

Nu verkar det som om vi är värsta festprissarna, men faktum är att vi somnade före tio varje kväll. Supertrötta i kropp och själ. En kväll köpte vi hem pizza och kollade film på TV4play vid den enda möbel vi hade kvar – köksbordet.

Och så kom den sista, sorgliga dagen. Efter att ha sopat dammet ur förråden, bytt handtag och knoppar på skåpluckor, kört skräp till återvinningen, fått lägenheten besiktigad och lämnat tillbaka alla nycklar var det dags att återvända till Sundsvall med det allra sista flyttlasset.

Man kan väl lugnt säga att jag åkte med blandade känslor. Jättetrist att flytta ur den perfekta lyan och lämna min kära hemstad – men skönt att det är gjort när det ändå måste ske.

Två timmar senare hade jag anledning att ångra mig. Vi kom inte in på vår egen gårdsplan på grund av fyra decimeter nysnö och en halv meter plogvall. Bil och släp ställde vi ifrån oss på byvägens mötesplats och gick hem för att skotta undan det värsta. Det tog en och en halv timme.

Dagen därpå har vi denna vy från ytterdörren. Gårdsplanet krymper för varje vecka. Snön måste ju få plats. Ser du staketet lite längre bort? Där parkerade jag min buss förut …

I dag har vår hyresvärd varit här med traktor och bland annat skottat fram vår brevlåda. 

Den var till hälften fylld med snö och resten av blöta brev och reklamblad. Allt fick torka i diskhon över natten. Det är bara att hoppas att PostNord inte slängt den post som inte fick plats i lådan ute i snön …

Det är verkligen extremt mycket snö och blåst här uppe. I dag har maken skottat fram altanen – vi var lite rädda att den skulle braka ihop. 

Han måste ju få en värmande glögg, eller hur?

Så var det det där med bladvändningen. Det blir spännande att se hur framtiden utkristalliserar sig. Mina intentioner att bo kvar i huset vid sjön i några år är äkta och starka, men efter tre flyttass på mindre än ett år vågar jag knappt önska längre. Hur som helst är ett långt livskapitel över och även om jag flyttar tillbaka till samma lägenhet när jag är 62 (jo, jag bestämde mig för det häromdagen) så blir det naturligtvis aldrig detsamma. Jag är inte densamma och inte heller livet. Nu pratar jag lite nonsens, men faktum är att jag tillbringat de bästa åren i mitt liv i Gävle. Jag får skapa mig ett nytt drömliv, helt enkelt.

Och –  se framåt, inte bakåt. Det blir – som sagt – spännande att följa fortsättningen. Sådär på första parkett, förstås.

 

 

 

 

 

 

 

 

En potatissticka från Tandådalen?

Flyttdags igen! 

Men denna gång flyttar jag från, inte till. Jag har kanske uttryckt mig lite luddigt för det finns de som tror att vi lämnar huset med den bedårande utsikten bara några veckor sedan vi flyttade in. Nej – så illa är det inte.

Det är min kära lägenhet i Gävle jag flyttar ur. Min ”ungflickslya”. Visserligen har jag bott i Sundsvall ett antal år nu, men vi har behållit den här lägenheten på grund av läget och dess trivselfaktor. På fredag ska den besiktigas, nycklar kvitteras och jag stänger dörren för alltid. Inte bara till en tvårummare i Gävle, utan till ett långt kapitel i mitt liv.

Jag erkänner villigt att det känns sorgligt. Här har jag trivts så bra. Uteplatsen är enorm och tack vare staketet runt om och balkongerna ovanför har min altan liksom skärmats av så jag har både tak och väggar där. Otaliga är de sommarkvällar och nätter jag suttit där ute, tittat på teve, inmundigat räkor och vitt  vin, spelat spel eller bara filosoferat över livet.

I lördags kom jag ner för att avsluta kapitel Gävlebo. Jag passade förstås på att träffa bästa vännerna, La Familia, på kvarterskrogen där vi käkade gomiddag och delade en flaska rött.

Söndag  morgon startade projekt Flytta från Gävle på allvar. Medan vi lastade släpet fullt med kartonger, mattor, soffa och annat kom jag på en alldeles lysande idé. Vi har så mycket prylar att vi har funderat på var i friden vi ska göra av dem när vi kommer hem till Sundsvall.

Jag tog helt sonika och lade ut en blänkare på Facebook. En Köp och säljsida för Gävleområdet. Skrev att nu var det bara att komma hit och hämta möbler, porslin  och annat. Oj, så många som hört av sig:

Är det verkligen sant, eller har du skrivit fel?

Nej, det är alldeles sant. Kom, titta och plocka!

Så roligt det har varit, att träffa alla människor.. De flesta är ungdomar som varit jätteglada över att få ett vitrinskåp, ett vardagsrumsbord, en dammsugare eller kaffeservis alldeles gratis. Det som är kvar på onsdag hämtar Ria och säljer i sin second hand-butik.

Än finns det mycket prylar kvar, trots att jag prackar på besökarna allt jag kommer på:

”Vill du inte ha ett köksbord? Nehej, inte det. Men ett resestrykjärn då? Dammsugare? Men en potatissticka från Tandådalen kan du väl inte vara utan?”