Du som följer mina resebloggar vet förmodligen var ett av mina paradis på jorden finns – Boudhanath, den heliga buddhiststupan i stadsdelen Boudha, ett par mil utanför storstaden Kathmandu.
Historien om Boudhanath sägs vara följande. Någon gång på 400-talet bad en kvinna kungen om mark för att bygga en stupa till Buddhas ära. Kungen var lite snål och sa att hon skulle få så mycket mark hon kunde täcka med en buffelhud. Men kvinnan var lika slug som han var girig och klippte skinnet i tunna, tunna remsor som hon lade ut i en stor cirkel. Kungen insåg att han blivit lurad, men höll sitt löfte.
Idag är Boudhanath ett pilgrimsmål för buddhister världen över. Runt om den stora stupan finns infällda bönehjul som innehåller mängder med mantran, böneremsor.
Man går sina koras/varv runt stupan, medsols och udda antal varv. Under tiden snurrar man bönehjulen och en mängd mantran sänds upp till himmelen. Visst är det vackert?
Buddhas visa ögon på de guldpläterade plattorna följer en i vilket väderstreck man än befinner sig.
Och alla dessa böneflaggor i vackra färger som lyser upp överallt.
I dag är synen en annan. Den heliga stupan är svårt skadad.
Den har alltså stått intakt sedan 400-talet, byggts på då och då och naturligtvis underhållits. Men den andra stora jordbävningen, den tolfte maj, skadade stupan svårt. Mina nepalesiska vänner är mycket ledsna över det, men reparationsarbetet har redan börjat.
Här har alltså Buddhas ögon tidigare sett ner över nejden. Nu finns här ett otal byggnadsarbetare som fixar skadorna. Observera de två stora svarta rören på var sida om byggnadsställningen.
Man slänger sten och skräp i dem.
För att turisterna ändå ska få se hur den ursprungliga, mycket vackra stupan sett ut, har man helt sonika satt upp en skylt.
Ett långt och hårt arbete kvarstår. Man räknar med att det tar minst ett år att renovera stupan. Självklart önskar jag mina vänner nepaleserna lycka till och även jag vill att Boudhas stolthet, den vackra stupan, ska lysa upp omgivningarna i framtiden. Förnuftet säger dock att många jordbävningsoffer har kunnat få ett nytt hem för de här enorma summorna det kostar att bygga upp stupan.
En paradox – som det mesta i Nepal.